Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#ankring’

Andratx hade vi hört så mycket positivt om så vi kände att vi var tvungna att gå dit.
Det finns två hamnar, en kommunal och en privat och ett område med bojar och ett mindre för ankring. Hela calan (som vik heter på spanska) var väldigt smal och det var massor av båtar. Ligga i hamn ville vi inte, någon boj fanns det inte ledig och bra ankarställe hittade vi inte heller, bara ett som var sådär på den östra sidan. Det fick duga och vi droppade ankare. Det var en gungig natt vi fick, så på morgonen beslöt vi att byta ankringsplats. En hel del båtar hade lämnat så det borde finnas plats längre in vid bojarna. Men inte då. Så vi gick ut där vi låg tidigare och la oss på den västra sidan av viken istället. Där låg redan en motorbåt i 45-meters storleken men det var gott om plats för oss och vi låg i vindlä. Där skulle båten ligga tryggt medan vi åkte upp till Andratx by som ligger en halvmil från hamnen.
Jag var nere och skulle hämta något och plötsligt ropar Jonas på mig. Snabbt upp för att kolla vad det var. Jo den stora motorbåten draggade och var bara ca 50 meter från att hamna på vårt fördäck. Inte så roligt. Vi börjar att dra in ankarkättingen för att ta upp ankaret och flytta på oss. Kaptenen på motorbåten var iväg i jollen med en besökare och de som var kvar hade inte behörighet att köra båten. Så det var lite stressigt. Kaptenen kom tillbaka strax innan vi fick upp ankaret och han satte nog nytt rekord på sträckan jolledäck till styrhytt. Han fick snabbt kontroll på båten som tur var.

Vi valde att lämna Andratx………

Read Full Post »

Mallorca, Santa Ponsa

Hur mycket man än bunkrar så är det ju alltid något som tar slut för fort. Vi behövde fylla på med lite färska prylar och vi gick till Santa Ponsa en ganska stor vik med både ankarplats och hamn. Och en väldans massa hus……

DSC_0053

Man har kommit på ett annorlunda sätt att använda paddel och surfbräda

DSC_0059

Man står på brädan och paddlar sig fram. Undrar vad det var för fel att windsurfa eller att paddla kanot?

Nå väl vi skulle handla, men vi hittade ingen stans att lägga jollen, så Jonas körde mig in till hamnen så skulle jag gå därifrån. Vi siktade på bryggan vid dieselpumparna och jag gick i land. Då kommer killen som har hand om pumparna och han ser lite irriterad ut. Jag förklarar på mycket stapplande spanska att det bara var jag som skulle iland och att jag letade efter en supermercado. Killen rådde oss till att köra jollen längst in i hamnen så skulle min promenad bli drygt 2 km kortare. Han gav mig dessutom en vägbeskrivning till affären. På spanska och jag förstod!!!

När jag kom tillbaka till båten, ja Jonas fick ju hämta mig när jag handlat klart, så hade vi fått en granne.

DSC_0057

 

 

 

DSC_0062

En Nordhamn. Titta på killen på akterdäck på den högra bilden. Båten var inte stor, den var större!!

Nej här var det inte så kul, så Santa Ponsa fick bara en natt.

Read Full Post »

Efter att ha legat i hamn i några dagar längtar vi ut till friheten så det är med lätt hjärta vi lämnar Palma och går väster ut.

Det är tätt med ankarvikar och vi väljer en som ligger ganska nära, Portals Vells. En vik som enligt piloten bara var tillgänglig från vattnet. Men så var inte fallet. Numera så går det en väg till viken och de små stränderna var fulla av badgäster. Men å andra sidan så var även den lilla viken proppfull av båtar. Övervägande delen var motorbåtar. Stora sådana

DSC_0042

Naturen runt viken var spännande med en massa grottor, vissa var nog tillverkade av människan, har svårt att tänka mig att naturen gör fyrkantiga öppningar.

DSC_0047

Andra grottor får en att tänka på örnar

DSC_0046

Sedan har nog vinden gröpt ur sandstenen i klippan mittemot de fyrkantiga grottorna.

DSC_0048

Många av motorbåtarna var så stora att de hade besättning. T.ex den motorbåten som ankrade väldigt nära oss. Ägaren hade en flickvän med sig ombord och den stackars killen som var kapten på båten hade en urtråkig dag, med att bara vänta på att få köra tillbaka båten. Att han dessutom ville hålla sig ur vägen, utan att lämna båten var nog inte så lätt.

Vi såg många olika båtar under de två dagar vi låg i viken

DSC_0029

Rib med jolle

DSC_0044

Överfylld katamaran. Det såg nästan farligt ut.

DSC_0039

Kille med hund i kanot.

Nej nu vill vi till något mer enskilt. Upp med ankare och segel och iväg.

Read Full Post »

Efter 59 timmars kryss i allt från 13 till 3 m/s var vi så framme på Mallorca. Inte utan att det kändes väldigt skönt. Vi kom fram kl 2230 på kvällen så mörkret hade sänkt sig över ön och oss och vi trevade oss fram till ankarviken vi hade utsett för nattens vila. Vi hade sällskap av en ca 90 fots segelbåt och en, vad vi trodde var, en restaurangbåt. En motorbåt i 25 meters klassen, lite äldre modell som var prydd med rosa och blå LED-lampor runt hela båten. Jo det såg lika hemskt ut som det låter. På 11 meters djup droppade vi ankaret och sedan var det fram med en flaska vin och lite ost innan vi kröp till kojs.

När jag vaknade på morgonen var det ju lite spännande att sticka upp huvudet genom luckan för att se hur det såg ut runt omkring oss.

DSC_0066

Vad jag blev mest förvånad över var att jag klart och tydligt kunde se ankaret på bottnen. Härligt klart vatten med badtemperatur 22 grader!

OK, det var ingen naturhamn, men nästan. Restaurangbåten låg kvar, det var då vi insåg att det inte var en restaurangbåt. De hade iallafall en Vattenskoter ombord, och den var de ju tvungna att leka med på morgonen. Slalom i fullfart runt oss andra. Så vi fick hålla ordentligt i frukostbrickan i svallen efter leksaken. Suck, man slipper nog aldrig dessa eländen.

Efter frukost tog vi upp ankaret och gick in till Palma och Club Real Nautico marinan. Vi ska på 70-års kalas i dagarna två.

Marinan är väldigt stor, säkert 1000 platser och båtar i alla storlekar och skick. Det kändes som om man promenerade omkring på en gigantisk flytande båtutställning.

 

Palma är riktigt stor stad. Vilket förvånade mig, visst har man sett kartan men verkligheten är ändå verkligheten. Ankarviken låg i Palma bukten och när vi kom in på kvällen så såg man vilket tryck det var på flygplatsen. Ett plan hann knappt lyfta innan ett var på väg ner. Så höll det på i flera timmar; ett upp ett ner.
Palma är nog mest känd för sin stora katedral och den var stor och mycket imponerande. Det som däremot inte imponerade var ordningen i kyrkan. det var otroligt dammigt på alla altare och en storstädning hade nog gjort susen.
Katedralen var full av skyltar som talade om att det var förbjudet att fotografera. Men det var nog bara jag som var lydig. Toppen var tanten som flyttade på skylten för att kunna få ett bättre foto.

DSC_0079 DSC_0022 DSC_0028

Vad som är lite speciellt med denna katedral är att den är vänd mot Mekka! När de skulle börja bygga den, år 1306, så började man med att riva moskén som stod där, men behöll grunden. När kyrkan började ta form, insåg man misstaget men då var det försent att börja om. År 1601 invigdes katedralen. 300 år att bygga den!

Man blir hungrig av att turista så på vägen tillbaka till båten blev det varsin öl och några tapas.

DSC_0027

Den  här gången serverades varje tapas på en brödbit istället för på en liten tallrik. Mycket trevligt och gott.

Vi har det väldigt varmt och skönt och årets första dopp gjordes häromdagen. 22 grader i vattnet gjorde att man kunde ligga i länge och tre varv runt båten plus en snorkeltur sedan började jag bli skrynklig. Mer än normalt alltså.

Read Full Post »

Vi kan ju inte stanna i Gibraltar hur länge som helst. Så nu är det dags att kasta loss och bege oss in i Medelhavet. Vårt första mål är Fuengirola. Ett litet samhälle ca 40 nm från Gibraltar. En lagom distans att starta med.

Som ni vet är både jag och Jonas stora James Bond fans, och självklart så fick man plocka fram filmen Living Daylight för att förstå var den var inspelad. Det är den filmen som startar med att 007 och några av hans 00-polare släpps ner från ett flygplan för att träna SAS-soldaterna på Gibraltar klippan. Så när vi kom runt till andra sidan så trillade alla 10-öringarna på plats.

DSC_0132

Filmen är inspelad på klipptoppen längst till höger i bild, och slänten med korrugerad plåt som 007 glider ner för är det grön-aktiga mitt i bilden.

DSC_0131

Ser ni en liten vit byggnad högt upp i mitten av bilden? Det är utsikts stället som man åker till med kabinbanan!

 

Vinden har blåst bort, dvs vi har ingen så det blir motorgång. Vattnet är relativt lugnt med bara en svag dyning så turen blir mycket behaglig.

La Fuengirola blev bara ett snabbstopp för oss. Dels var de dyra och dels så lockade det inte. Kändes som en turistfälla med barer, restauranger och hotell längs hela hamnkajen.

DSC_0140

Så morgonen efter fortsatt vi till en ankarvik. La Herradura, som även visade sig vara en liten by som låg och slumrade vid foten på bergen. På väg dit passerade vi Nerja och så här ser Nerja ut från havet.

DSC_0147

Ja jag vet, jag ska skaffa teleobjektiv……

Kusten vi seglar längs med är kallas Costa del Sol (eller Costa del Golf….. ) och är otroligt tätt bebyggd. Det var hus och hotell i princip hela vägen. Väldigt trist att titta på.

Segling blev det inte så mycket av, ingen vind. Så det verkar stämma det som seglare säger om Medelhavet: Antingen blåser det jättemycket eller inget alls. Strax innan vi var framme så ser vi plötsligt en fisk som hoppar i vattnet. På samma ställe 3-4 gånger. Hmmm jagar den eller jagas den? I sista hoppet tyckte Jonas att det såg ut som en Svärdfisk.

När vi är på väg till ankarplatsen hoppar en liten silvrig fisk upp ur vattnet precis framför fören och fortsätter 2-3 dm ovanför vattenytan i ca 50 meter. En Flygfisk!! Trodde inte att de fanns här i Medelhavet.

Laherradura

Viken är ganska stor och vi lägger oss så långt österut som möjligt i viken. Väderrapporterna pratar bara om ostliga och nordostliga vindar så då ligger vi bra. Men någon hade glömt att berätta detta för vädret. Vi hade syd och sydväst men som tur var var det svaga vindar. Dyningen gjorde dock att det gungade ganska ordentligt. Hade det börjat blåsa väldigt mycket mer så hade vi en marina i nästa bukt österut.

När vi bunkrade diesel i Gibraltar så överfylldes några av dunkarna och läckte i stuvutrymmet. Inte så kul då vi även har livflotten där. Så upp med livflotte och dunkar och ner med mig för sanering.

DSC_0183DSC_0184
En lång griptång är bra till mycket, bl a i djupa och trånga utrymmen!

Något bad blev det tyvärr inte. Som vi hade räknat med då vattentempen ligger runt 19 grader. Vi upptäckte att det var någon typ av dagvattenledning som hade sitt utlopp i viken och med vind och vågor i riktning in mot bukten så kändes ett bad inte så angeläget.

Men det var iallafall underbart att vara helt ensamma efter lång tid i hamn.

Read Full Post »

Fick frågan idag och då fick man ju börja fundera. Den senaste veckan har varit väldigt lugn, förutom häromdagen när vi fick en kuling från sydväst. Dvs det enda håll vi inte ville ha en kuling ifrån.

Allt gick bra för oss, men en engelsk HallbergRassy började driva, och naturligtvis var den obemannad. Med vind, vågor och tidvatten i samverkan fick den upp en ansenlig hastighet. Först såg den ut att gå emot oss, man blir helt iskall och undrar hur det ska sluta. Det är ju inte så mycket man kan göra, men ett 10 tal meter från oss ändrar den riktning, och driver ner mot en tysk båt, som också var obemannad, ankaret som släpades efter engelsmannen fastnade i tyskens ankarkättning och farten bromsades upp. Så Jonas och Olle från Atinello lyckades borda den engelska båten och släppa ut mer kätting. Äntligen slutade den att driva. Ankaret fick tag i bottnen. Båda båtarna klarade sig utan större skador.

Olhao 028

En stund senare var det dags för nästa båt. Men där var besättningen ombord så det var inte lika dramatiskt. Men det tar tid att få upp ankaret och få ordning på allting, de drev säkert 4-500 meter innan de fick fäste med ankaret igen.

Vågorna byggde upp väldigt mycket och det tillsammans med för kort ankarkätting var anledningen till att ankarna lossnade. Vi hade vågor som var ca 1 m höga. Den tyska båten gungade så att fören doppades ner i vågorna och fyllde ankarboxen ett antal gånger. Tur att han hade ordentlig dränering. Så återigen visar det sig att mängden kätting spelar stor roll när det börjar blåsa.
Ladyn låg tryggt hela tiden mycket tack vare att vi hade mycket kätting ute, 8xdjupet.

Olhao 031 Det är svårt att fota vågor

Men förutom att få drivande båtar runtomkring, så pysslas det med båten. Jonas fixar med sittbrunnstaket, jag syr flyttbara solskydd och en vindfångare till akterkabinen.

Vi umgås med våra båtgrannar, både på varandras båtar och iland på middag eller bara en eftermiddags öl på den lokala baren.
Att handla mat tar även det sin lilla tid. Behöver vi fylla på förråden ordentligt blir det en tur in till Ohlão, bara jolle turen fram och tillbaka tar nog 45 minuter. Om vi inte missar tidvattnet och får gå långa vägen då tar det nog mer än 1 timme. Tiden som blir över fylls med bokläsning, filmtittande och att bara sitta och göra ingenting. Hade någon sagt till mig för 4 månader sedan att jag skulle kunna sitta rakt upp och ner utan att göra någonting, hade jag bara skrattat. Men faktum kvarstår. Jag kan sitta relativt länge och bara titta på vattnet, de andra båtarna, och kusten och bara njuta och filosofera över livet.

Fånga dagen är nog det vi sysslar med. Och det vi inte gör idag, gör vi en annandag.

När det är ebb så är det mycket av havsbottnen som blir torrlagd och då fylls stränderna med folk med en hacka i ena handen och en korg i andra. Sedan går de dubbelvikta och hackar i sanden och plockar snäckor som sedan tillagas med lök, vitlök, vin och olivolja. Det blir kanongoda.

IMAG0138
De torrlagda stränderna är noga inmutade med diverse saker som inte flyter iväg. Stenar, pinnar, gamla bildäck mm mm. Så det är nog en allvarlig sysselsättning detta med musselplockning.

Häromdagen när vi åkte in till stan, fick vi syn på en Stork! Här i Portugal är de fridlysta precis som i Sverige, men de är betydligt vanligare här än hemma. I Lagos såg vi gamla fabriksskorstenar med något konstigt på toppen. När vi kom närmare såg vi att det var storkbon. Såg även en lyktstolpe som hade ett storkbo på toppen. I Portimão såg flera skorstenar med bon på toppen. Vi fick reda på att om det fanns ett storkbo ovanpå någonting så fick man inte riva eller på annat sätt förstöra storkboet. Så därav stora tomma ytor med gamla skorstenar. De markägarna är nog lite frustrerade för de kan ju inte bygga något nytt så länge skorstenarna inte får rubbas.

IMAG0136

 

Jag försöker torka chilifrukter också. Skulle ha 2 st och var tvungen att köpa ett halvt kilo. Så vad gör man. Jo hänger upp dem i taket och  hoppas att de skall torka. Döm om min förvåning när de började gå över i rött. Är det så att gröna chilifrukter är omogna och de röda är mogna?

Olhao 035

Read Full Post »

Lata dagar

Olhão är en stad som ligger strax väster om Faro. Om du skall tillbringa en semestervecka på Algarve kusten så är det Faro du flyger till. Flygplanen lyfter och landar över vår ankarplats, så det är tur att det inte är så många plan och att de inte flyger efter kl 2300.

Vi ligger i ett naturvårdsområde och närmsta by, Culatra, är ca 3 minuter med jollen och där har vi både restauranger och en liten livsmedelsaffär samt en färja som tar oss till Olhão. Jolleturen till Olhão tar 10 minuter vid högvatten och 30 minuter vid lågvatten. Vid lågvatten är det en sandbank som blir torrlagd som man då måste runda.

Culatra ligger på en stor sandbank som läar mot Atlanten vilket gör att ankarviken blir väl skyddad. Blåsa kan det i och för sig göra men det är bra ankarbotten och vågorna blir inte så höga att det påverkar. Men inseglingen kan bli lite spännande. Nu hade vi tur att det var så lugnt väder med lite mer vind och vågor från Atlanten hade infarten blivit spännande.

Olhao 024 Culatra

Olhao 023 Strömtvatten mellan pirarmarna vid inseglingen

Motion blir det av naturliga orsaker lite si och så med. Visserligen försöker vi att simma minst 2 varv runt båten varje gång vi badar, men vi saknar våra cykelturer. Att köra in till Olhão med cyklarna i jollen blir ett äventyr, så det får nog bli färjan istället.

Det är många båtar som ligger ankrade här. Ett 10-tal kommer nog inte längre, de har legat så länge att ankaret antagligen har fått permanent fäste i bottnen.

Olhao 025

När vi kom hit fick vi syn på en svensk båt, HallbergRassyn Salt af Waxholm. Det var Karolina och Herman med sönerna Hugo och Kalle som har tagit 3 år ledigt från skolan och jobben för att segla varvet runt. Vi hade några trevliga kvällar tillsammans innan de fortsatte västerut.

Vi har haft två dagar med mulet väder. Det var ingen hit om man säger så. Värmen la sig som ett våtvarmt omslag då luftfuktigheten steg. Temperaturen låg mellan 28 och 32 grader. Första natten övergav jag akterkabinen och sov i sittbrunnen i stället. Där rörde luften på sig lite grand i alla fall. Jag vill inte kalla det fläkta, för det var inte så mycket som luften rörde sig. Jonas blev lite UppfinnarJocke och plockade fram två datorfläktar från förråden som han monterade ihop, kopplade in på 12 volts-nätet och sedan monterade i den öppna ventilen (fönstret) i akterkabinen. Det gjorde nytta! De är helt ljudlösa och man känner inte av något luftdrag, men de skapar en uthärdlig miljö. Det blir något svalare.

Olhao 026

Read Full Post »

Vi hade lämnat båten för några timmar för att kasta sopor och ta en promenad. På väg tillbaka till jollen såg Jonas att en motorbåt hade förtöjt i vår ankarboj! Attans vad det gick fort att köra tillbaka till båten, mot vågorna så vi var dyngvåta båda två men allt för att Ladyn inte skulle börja dragga.

Väl framme vid motorbåten började både jag och Jonas att hojta på engelska till portugiserna. Om de förstod vad vi sa vete sjutton men de flyttade på sig iallafall och som tur var hade de inte dragit loss vårt ankare. Tur att vi inte var så långt borta.

En engelsman hade inte riktigt lika mycket tur. Han och besättningen (hustrun?) var i land och deras båt draggade och lade sig mitt i farleden. Naturligtvis var det ett stort kryssningsfartyg på besök som skulle komma förbi den engelska båten. Lotsbåten, körde dit och konstaterade att segelbåten var tom, varvid de försiktigt puffade bort båten från farleden så att kryssningsfartyget kom förbi. Efter en stund kom hamnpolisen med blåljusen påslagna och stannade vid lotsbåten. Antagligen ville inte lots-folket göra något med segelbåten innan de hade polisens OK. Efter en stund såg vi att lotsbåten bogserade bort segelbåten och förtöjde vid marinans välkomstbrygga.
Undrar hur engelsmännen reagerade när de inte hittade sin båt där de lämnat den. Jag hade iallafall blivit väldigt nervös.

Ungefär samtidigt som lotsbåten bogserade bort den engelska båten var det en portugisisk segelbåt som draggade precis framför oss. Där var besättningen ombord så de startade motorn. och tog upp ankaret. Men vad de glömde ta upp var “bad-linan” så den lyckades de få in i propellern. De slängde i ankaret igen och fick stopp på båten. Mitt i farleden de också….. Efter en liten stund och efter lite dykande hade de fått loss linan och kunde fortsätta in i marinan.

Det är spännande att sitta i sittbrunnen ibland.

Förövrigt så har jag bestämt mig för att införskaffa ett paintball-gevär. Varför? Jo för att kunna färgmarkera alla som kör närmare än 5 meter från vår båt med gasen i botten.

 

Ordlista:

Bad-lina: I strömt vatten är det vanligt att man slänger i en lina med en fender i slutändan så att de som badar från båten har något att förhala sig tillbaka i. Vi har alltid en sådan lina i vattnet när vi badar.

Read Full Post »

Portimão

Vi hade en tuff resa från Lagos till Portimão. Hela 14 nm och halvvind på ca 7 m/s. Det var riktigt jobbigt.

Skämt å sido, detta var nog den kortaste och mest givande förflyttning vi gjort hittills. Vi hamnade i en ankarvik innanför pirarmarna vilket gör att vi ligger väl skyddade och med bra fäste för ankaret.

IMG_2185 En av stränderna, den närmsta

Vi är omgivna av badstränder med diverse lekredskap, uppblåsta, som strandbesökarna får nyttja fritt. Stränderna har dessutom gott om serveringar. Både restauranger och barer och allt är öppet från förmiddag till sena kvällen.

Kvällarna är sammetslena, i går vid 22-tiden satt vi kvar uppe i sittbrunnen med var sitt glas vin och konstaterade att trots den relativt sena timmen behövdes inga extra kläder. Vi satt i t-tröja och shorts.

Första dan kom det en engelskflaggad motorbåt förbi, stannade och började prata. Svenska! Ett par från Göteborg, Per och Kerstin, som bor här nere några månader om året och tyckte att det var så trevligt att se den svenska flaggan.

Igår kom de förbi igen, och tyckte att vi kunde väl komma bort till baren i hörnan vid piren och dricka lite Sangria om någon timme. Kul tyckte vi. Så där satt vi hela eftermiddagen och pratade och drack Sangria och hade det jättetrevligt. Någon kväll senare blev vi hembjudna till Per och Kerstin och vad tycks om utsikten?

IMG_2186

Till och med att diska blir trevligt med en sådan utsikt! Tack Per och Kerstin för en trevlig kväll!.

Ankarplatsen är i mynningen av floden och lite längre upp finns det ytterligare 2 marinor (för lokalbefolkningen) en fiskehamn och en liten kommersiell hamn, tom kryssningsfartyg kommer in hit. Det gör att det är ganska mycket trafik på dagarna är det väl OK. Men varför ska de behöva köra på nätterna? Och varför ska de behöva dra upp så mycket svall? i natt tror jag att jag vaknade 4 gånger av svallvågor som slog in i aktern på båten. Inte så kul.

Det är inte bara sötebrödsdagar att vara “yåtti” (Yachtie). Bara en sådan enkel sak som att gå och handla mat och dricka kan vara ett äventyr. Det är en bit till affären här i Portimão och det tar nästan hela dagen i anspråk, fast å andra sidan skulle vi inte göra något annat idag så det var väl OK. Först åka jolle i 10 minuter och sedan en 3 km promenad i gassande sol. (Fast vi gick nog 4 km eftersom vi gick fel! ) Och sedan 3 km tillbaka igen.

Men om man sliter hårt så får man också belöna sig. Det gjorde vi genom att inta lunch i restaurangen på kajkanten. Sardinhas grilhadas.

IMG_2187 Sex såna här var 1 portion IMG_2189 utomhuskök. I lådan med spegellock förvarades all rå fisk.

IMG_2190 Och på stora kolgrillar tillagades all fisk.

Kanongott och så enkelt. Kan inte förstå att vi som använder sill och strömming till så mycket inte har tänkt på att grilla den. Så här gör man:

Rensa bort inälvorna men låt huvudet sitta kvar. Klipp bort alla fenor utom stjärtfenan. Rulla fisken i grovt salt och lägg fisken i ett halster och lägg på grillen. Grilla tills den är gyllengul på båda sidor. Servera med kokt potatis och/eller en grönsallad och ett glas kall öl.

Read Full Post »

En till hamn med ankringsmöjligheter! Vi hade tänkt fortsätta att ligga för ankare här, men det blev inte så. Ankringsplatsen ligger innanför pirarmarna precis som marinan, fiskeflottan och badstranden. Så det var lite trångt. Att sedan en schweizisk Hallberg Rassy på ca 45 fot lagt sig mitt i ankringsområdet gjorde det inte lättare för oss. Sen lyckades vi strula till det själva också.

Enligt hamnbeskrivningen så var det lite si och så med bottnen i viken för att ankaret skulle få bra fäste. Det skulle dessutom finnas stora stenar som ankaret kunde fastna permanent i så man rekommenderade att ha en triplina fäst i ankaret.
Det var ju inga problem, vi har ju vår fina ankarboj! Men så hade vi blivit tipsade om att fästa triplinan direkt på kättingen. Dvs först i bakre delen av ankaret och sedan när linan var slut så fäste man i kättingen. På så sätt är det ingen boj som är i vägen och behöver man triplinan så får man tag på den när man drar upp kättingen. Himla smart, tyckte vi. Vi testar. Sagt och gjort. Linan fästes i ankaret och Jonas fällde ankare och matade ut kätting, när linan började ta slut knöt jag fast den i kättingen. Fast det kändes inte riktigt rätt måste jag erkänna. Men å andra sidan kunde jag då inte komma på vad som var fel. Jonas backade för att kolla om ankaret fått fäste. Det hade det inte….. Konstigt, har aldrig haft problem med det innan. Upp med ankaret, lossade triplinan när den kom upp och sedan tog vi upp resten av kättingen och ankaret. Går tillbaka där vi vill ha ankaret och börjar om igen. Då kom jag på vad som var fel. Kättingen sjönk (naturligtvis) och linan flöt. Vilket gjorde att vi hade 10 m triplina som var fäst 15 meter från ankaret vilket i sin tur innebar att bakkanten på ankaret lyftes upp av triplinan och gjorde att ankaret inte hade en chans att komma ner i sanden på bottnen. Upp med alltihop igen så skulle jag fästa vår boj på linan i stället. Det var bara det att Jonas lyfte inte upp ankaret helt, bara så att jag kunde lossa triplinan och sedan fortsatte båten bort ifrån ankaret av vinden. Jag höll krampaktigt i triplinan, ville inte tappa den med risk att få in den i propellern. Ska även försöka knyta fast bojen vilket slutade med att mitt stackars långfingers fingertopp fastnade i det som skulle bli en knop och höll på att dra mig överbord. Ett sista desperat ryck så fick jag loss fingret och som tur var utan skador. I samma veva så blir vi uppkallade på VHF:n av ett par kompisar som ligger i hamnen och ser vårt kämpande med ankaret. Han lyckas mellan skrattattackerna få fram att vi skall lägga oss i marinan istället. Vi kommer aldrig att lyckas med det vi håller på med. Slokörade håller vi med honom och går in i marinan.

Staden Sines är även den en gammal stad. Men här finns inga turister, eller jo det gör det men stan är inte byggd/renoverad för turister utan har behållit sin genuitet. Här finns inte en massa tjusiga charterhotell eller komplex med andelslägenheter utan bara vanliga bostadshus. Med något litet familjehotell insprängt där emellan.

Trots att vi fått en karta av hamnkontoret lyckas vi inte hitta turistbyrån. Gömd, stängd eller flyttad. Vilket då gör att vi inte vet så mycket om staden mer än att det finns ett stort och gammalt fort som ligger ovanför (liksom staden) hamnen. Lite sent har vi kommit på att vanliga resehandböcker, typ Loonley Planet, hade varit bra att ha.

Att man alltid skall komma på bra saker när det är för sent……

Sines 025
Inseglingen

IMG_4965

Marinan från fortet
IMG_4967  IMG_4969
Saluhallen med frukt o grönt och fisk.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »