Vi hade en tuff resa från Lagos till Portimão. Hela 14 nm och halvvind på ca 7 m/s. Det var riktigt jobbigt.
Skämt å sido, detta var nog den kortaste och mest givande förflyttning vi gjort hittills. Vi hamnade i en ankarvik innanför pirarmarna vilket gör att vi ligger väl skyddade och med bra fäste för ankaret.
Vi är omgivna av badstränder med diverse lekredskap, uppblåsta, som strandbesökarna får nyttja fritt. Stränderna har dessutom gott om serveringar. Både restauranger och barer och allt är öppet från förmiddag till sena kvällen.
Kvällarna är sammetslena, i går vid 22-tiden satt vi kvar uppe i sittbrunnen med var sitt glas vin och konstaterade att trots den relativt sena timmen behövdes inga extra kläder. Vi satt i t-tröja och shorts.
Första dan kom det en engelskflaggad motorbåt förbi, stannade och började prata. Svenska! Ett par från Göteborg, Per och Kerstin, som bor här nere några månader om året och tyckte att det var så trevligt att se den svenska flaggan.
Igår kom de förbi igen, och tyckte att vi kunde väl komma bort till baren i hörnan vid piren och dricka lite Sangria om någon timme. Kul tyckte vi. Så där satt vi hela eftermiddagen och pratade och drack Sangria och hade det jättetrevligt. Någon kväll senare blev vi hembjudna till Per och Kerstin och vad tycks om utsikten?
Till och med att diska blir trevligt med en sådan utsikt! Tack Per och Kerstin för en trevlig kväll!.
Ankarplatsen är i mynningen av floden och lite längre upp finns det ytterligare 2 marinor (för lokalbefolkningen) en fiskehamn och en liten kommersiell hamn, tom kryssningsfartyg kommer in hit. Det gör att det är ganska mycket trafik på dagarna är det väl OK. Men varför ska de behöva köra på nätterna? Och varför ska de behöva dra upp så mycket svall? i natt tror jag att jag vaknade 4 gånger av svallvågor som slog in i aktern på båten. Inte så kul.
Det är inte bara sötebrödsdagar att vara “yåtti” (Yachtie). Bara en sådan enkel sak som att gå och handla mat och dricka kan vara ett äventyr. Det är en bit till affären här i Portimão och det tar nästan hela dagen i anspråk, fast å andra sidan skulle vi inte göra något annat idag så det var väl OK. Först åka jolle i 10 minuter och sedan en 3 km promenad i gassande sol. (Fast vi gick nog 4 km eftersom vi gick fel! ) Och sedan 3 km tillbaka igen.
Men om man sliter hårt så får man också belöna sig. Det gjorde vi genom att inta lunch i restaurangen på kajkanten. Sardinhas grilhadas.
Sex såna här var 1 portion
utomhuskök. I lådan med spegellock förvarades all rå fisk.
Och på stora kolgrillar tillagades all fisk.
Kanongott och så enkelt. Kan inte förstå att vi som använder sill och strömming till så mycket inte har tänkt på att grilla den. Så här gör man:
Rensa bort inälvorna men låt huvudet sitta kvar. Klipp bort alla fenor utom stjärtfenan. Rulla fisken i grovt salt och lägg fisken i ett halster och lägg på grillen. Grilla tills den är gyllengul på båda sidor. Servera med kokt potatis och/eller en grönsallad och ett glas kall öl.
Håller koll på er och kollar in var ni är på Google Maps. Tycker ni gör helt rätt som inte hastar er fram.
Medan ni sitter i t-shirt och shorts på kvällarna inväntar vi regnet. Paraply, stepp-skor och Karl Dyall och Rennie Mirro ikväll kl 18. Singin in the rain
http://www.youtube.com/user/MalmoOpera#p/u/1/w1NcClQiVk8