Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#ankring’

Vi har fått besök från Sverige av ett par goda vänner. Vår tanke var att vi skulle segla omkring i området runt Poros men vädret, dvs vinden, har haft andra åsikter. Det har alltså blåst lite för mycket. Som tur är är Poros ett mycket väl skyddat området med ett antal olika ankringsvikar och en låååååång stadskaj man kan lägga till vid. Här stannar även en mängd olika färjor som kan transportera dig i princip vart du vill.

Andra natten låg vi för ankare i en liten öde vik. Natten blev lite dramatisk då linan som vi lagt in i land lossnade . Viken var för smal för att bara ligga för ankare i. Vi hade ingen plats att svinga runt på. Som tur var vred sig båten bara ett kvarts varv så det var bara att dra in akterlinan, starta motorn och dra upp ankaret. Att ankra om i samma bukt var inte aktuellt i mörkret och den relativt hårda vind som kom från “fel” håll. Så vi gick in till Navy Bay. Viken närmast Poros stad där visste vi att vi låg väl skyddade och det var gott om plats och inga grund eller liknande som vi skulle behöva ta hänsyn till. Men man blir så förvånad när man kommer in i en ankarvik på natten och upptäcker vad dåligt båtarna är upplysta. Minimikravet är en runtom lysande vit lampa, vilken på segelbåtar brukar sitta i masttoppen. Den lampan är oftast hopplös att se mot en upplyst stad. Många hade inte ens ankarlampan tänd. Några hade någon svagt blinkande lampa på båten.
OK, visst kan jag förstå att man är rädd om elektriciteten ombord om man bara har huvudmotorn att ladda med. Men dagens LED lampor drar så lite ström att man gott kan kosta på sig någon sådan för att slippa riskera bli påkörd på natten.
Själva så är vi ordentligt upplysta, dels ankarlampan i masttoppen, dels däcksbelysningen på fördäck och sedan antingen belysning i sittbrunnen eller belysning över aktern. Alla lampor vi använder är LED och vi gör åt ca 1,5 A. Det tror jag att de flesta har “råd” med på nätterna.

Men då Aeolius behagade rasta sina vindar lite kraftigt så beslöt vi oss för att ta färjan till Hydra ca 20 sjömil söder om Poros, istället för att bara sitta och pusta i värmen.

Vi åkte med en Bärplansbåt, dvs den har stora skidor under skrovet som den planar upp på, vi for fram i ca 35 knop över det skumpiga havet.

IMG_0110

Hydra är nog en av Europas sista ställe utan någon motordriven trafik. Alla transporter sker med åsnor, mulor eller hästar. Fast någonstans har det nog blivit fel för vi hittade faktiskt en bil. Men den stod stilla vid ett garage och var ganska dammig.

Hydra_20120829_264-Hydra_20120829_272-

Hydra visade sig vara en underbart söt och slö liten stad. Där det mesta folklivet kretsade kring hamnen. Där segelbåtarna låg i dubbla led för att få plats. Tur att vi valde färjan, det hade blivit lite för bökigt för oss.
En stackars charterbåt fastnade med ankaret i någonting i bottnen inne i hamnen och det tog säkert en timme innan de lyckades få loss ankaret.

Hydra_20120829_299-Hydra_20120829_290-
Till vänster lägger färjorna till. Segelbåtarna vid piren i dubbla led

Hydra_20120829_292-

Även smågastar behöver mat.

Hydra_20120829_309-

Årets läskigaste trappa. Nej den var INTE avstängd

Färden tillbaka till Poros blev mycket lugnare än dit resan och rent av lite njutbar.

Trötta och nöjda med vår dag som avslutades med en fiskmiddag på en av Poros restauranger, kröp vi till kojs och somnade gott till ett stilla gungande.

Annonser

Read Full Post »

När vindarna väl lugnat ner sig lämnade vi Mykonos och seglade tillbaka västerut i sakta mak, hittade massor av trevliga ankarvikar där vi var nästan ensamma! Trots att det var massor av båtar i rörelse runt omkring. Men vi tyckte det var ganska skönt. Det var vi och kanske en eller två båtar till och lokalbefolkning. Underbart.

Ay Dimitrious_20120814_205-
Ay. Dimitrios, Kithnos

Varis_20120813_178-

Varis, Siros

Varis_20120813_188-

De här träden, med sina små röda frukter hittade vi Varis på Siros. Efter lite funderande och in-zoomning på kortet kom vi fram till att det är Pistagenöt-träd!

Varis_20120813_196-

Att äntra en jolle är inte alltid så lätt. Jonas hoppades nog på ett plask här, men det blev det inte.

 

De som seglat här nere i Medelhavet har sagt att vinden är lite besvärlig. Antingen blåser det för mycket eller inget alls. Att få lagom med vind är nästan en utopi, och vi kan ju bara instämma. Vi lyckades i alla fall segla nästan hela vägen tillbaka till Poros i en svagare och svagare vind som till slut dog ut helt när vi hade en 5-6 timmar kvar till målet. Det var bara att starta järngenuan för att komma fram.

I ett av båtforumen jag brukar besöka ställdes det en fråga om hur det var att segla i Medelhavet, killen hade fått en del svar och jag läste och blev mycket förundrad. Ett av svaren var att i Grekland och Turkiet kunde man bara ankra på ett fåtal ställen och att man förövrigt var hänvisad till dyra marinor. Jag blev mycket förundrad över svaret, för nu har vi legat för ankare i drygt 30 dagar, förutom de 3 dagarna i Mykonos Marina och vi har inte lagt ut 1 cent på några hamnavgifter/ankringsavgifter. Antalet olika vikar och bukter vi har legat i är säkert 20 och bara ett fåtal är på samma ö. Det är lite trist när det sprids så felaktiga uppgifter om livet i Medelhavet. Det är snarare tvärt om. Det är svårt att hitta en marina i Grekland och otroligt lätt att hitta ankarvikar.

Det finns inte många regler som man måste rätta sig efter som seglare i Grekland, förutom de som har med navigation och framförandet av båt att göra. Jag tänker på DEKPAn som varje båt måste ha och få stämplad antingen 1 ggr/månad eller varje gång man lägger till i en marina eller vid en stadskaj. När vi kom till Poros, så lade vi oss för ankare i den ankarviken som var närmast staden, Navy Bay. Det hade gått 1 månad sedan senaste stämplingen, så jag knatade iväg till CoastGuard för den nödvändiga stämpeln. Han blev mycket förbryllad när vi inte hade varit i någon hamn på en hel månad och jag fick räkna upp var vi varit, efter en 6-7 vikar sa han att det räckte. Jag fick min stämpel och fick lova att komma tillbaka och stämpla när vi tänkte lämna. Dan innan vi sedan skulle lämna Poros var jag tillbaka och blev lite förvånad när han ville ha betalt. “För vaddå?” frågade jag, vi ligger ju för ankare och det kosta ju inget. Nej visserligen inte, men Navy Bay låg inom hamnområdet och då var man tvungen att betala grundavgiften. Suck tänkte jag och frågade hur mycket jag var skyldig. 5,89 € fick jag till svar. Det var skönt att kunna gömma anletsdragen mot portmonän och plocka fram beloppet. Det kunde det väl vara värt att ligga för ankare i 7 dagar på samma ställe och ha fri tillgång till soptunnor och kaj att knyta fast jollen vid.

En morgon upptäckte Jonas det här molnet ovanför bergen mittemot vår ankring.

Poros_20120820_229-

Strax efteråt kom brandsläcknings planen och ytterligare någon timme senare var branden släkt. Det var nära men ändå långt bort.

Read Full Post »

De senaste 14 dagarna har gått alldeles förfärligt fort, men tiden brukar ju springa iväg när man har trevligt, och trevligt har vi haft. Sonen med kompis har förgyllt våra dagar.
Sonen som var lite sliten efter slutövningen i det militära behövde lite föräldra omsorg och vila med sol och bad. Så det är vad vi har sysslat med i två veckor. Bara förflyttat oss mellan olika badvikar.

Att göra utflykter till arkeologiska och historiska platser var inte aktuellt. Dels så låg de vi kom i närheten av några mil inne i landet och med en temperatur som inte har understigit 35 grader vid havet så ger man sig inte in i landet där det är varmare. Dels så var ungdomarna mer intresserade av att bada och snorkla och ligga i sittbrunnen med varsin bok.

De var även flitiga med kameran här är ett axplock:

Agrolikosbukten_20120723_072-
Strax utanför Porto Kheli

IMG_9001

Charterbåt som fick en annan båts ankarkätting med upp när det skulle ta upp sitt ankare. Stor dramatik och stressigt innan allt löste sig.

IMG_9006
En alldeles egen ö, precis lagom stor för en liten stuga.

IMG_9067

En stor ruin stod på stranden

IMG_9148

Vackra klippor, klart vatten och getter!

IMG_9210

Det är 5-7 m djupt vid klippväggen!

IMG_9363

Kvällsdopp! Ett måste efter matlagning i +35-grader……

 

Också avslutningsmiddagen på en restaurang precis vid vattenbrynet.

IMG_9429

Det var mycket gott att välja mellan…

IMG_9418

Seefood Plateau, för 1 person!

IMG_9426 IMG_9436

Nu är ungdomarna på väg till Aten för att imorgon sätta sig på planet till Sverige igen, lite brunare än när de kom och betydligt mer utvilade!

Read Full Post »

Semester!

Ja, från seightseeing och upptäcktsfärder iallafall. Sedan Midsommar har vi förflyttat oss väldigt sakta i Joniska havet, gått från den ena badviken till den andra och bara gjort nästan ingenting mer än badat. läst och funderat ut middagar som man inte behöver stå vid spisen för att fixa. Det är väldigt skönt med grillen som sitter monterad i aktern.

Vi låg i en liten vik i en stor vik (??) på Ithaka i nästan en vecka. Jo Ithaka ser ju ut såhär

ithaka

Så är det ju en stor vik mitt på och vi låg i den lilla viken vid krysset. Första dan så ankrad vi i den östra delen av viken, men så började de blåsa och vågorna gick rakt in på oss och tryckte oss lite för nära klipporna, varvid vi tog upp ankaret och lade oss på andra sidan av viken istället. Hela viken är väldigt djup men vi hittade ett ställe där vi kunde lägga ankaret på ca 17 m djup. Skönt att ligga och vrida med vinden, inga andra båtar och bara badgäster på stranden 2-300 m från oss. På eftermiddagen fjärde dagen kom Grekiska kustbevakningen och undrade om vi skulle stanna över natten, Jo det hade vi ju tänkt, OK men inte här, fick vi till svar, ni ligger för nära stranden. Minst 300 meter utanför gäller. Vi tog upp vår lasermätare och jovisst vi låg 250 meter från stranden. Bara att ankra om. Tillbaka till nästan samma ställe som vi låg på från början, fast nu backade vi in i en liten vik och fick egen strand. Ankaret i från fören och en lina i land från aktern.

Det var relativt nära in till Vathy, den största byn på ön, där vi kunde fylla på våra förråd. Så vi tog jollen och susade iväg. Att vattnet låg helt spegelblankt underlättade turen.

Snö på kretaSnö på kretaSnö på kreta

Men efter ett tag börjar det krypa i kroppen och man vill se något annat. Vi plockade upp ankaret och satte kurs mot Kefalonia, ca 15 sjömil sydväst från där vi låg och hittade en ny vik, Ormos Andisami. Något större men lika få båtar i som de tidigare och lika djupt.

 

Men vi har nu kommit fram till att motorbåtsmänniskor (stoooora motorbåtar) är rastlösa personer. De kommer in i viken. Ankrar, sjösätter alla sina leksaker, jollar, vattenjet, ringar och vattenskidor. Kör runt med dessa leksaker i någon timme. Lastar upp på moderskeppet igen som lättar ankare och tuffar vidare. Ligga och njuta av sol o bad, Nääääää man måste föra oväsen och fixa så att båtarna runt omkring får gunga lite.

Snö på kreta
Dagens stora motorbåt tog priset. Någon ombord hade tydligen synpunkter på att båten gungade. Den låg inte med fören rakt mot vågorna och då känns gunget mer. Så en besättningskille hoppar i dingen (stor dinge) och börjar putta moderskeppet så att det låg rätt mot vågorna…..  Så himla mycket gungade det inte, vi märkte knappt av vågorna och motorbåten var minst tre gånger så stor som oss.

 

 

Badgästerna på stranden, kunde “åka soffa” i ca 30 minuter. Ser livsfarligt ut!

Snö på kreta Snö på kreta

Men ungarna verkade trivas. Åtminstone får man hoppas att de tjöt av förtjusning och inte av skräck.
Läste att vi har haft varmaste juni-månaden på länge här i Medelhavet, och det kan jag intyga att det varit varmt. Till och med bikini o badshorts har varit för mycket att ha på sig emellanåt….. Då är det skönt att ha nära till ett svalkande bad.

Read Full Post »

“Bon Giorno, do you speak english?” frågar jag damen som svarar hos Polizia di Frontiera i Brindisi. Får ett nekande svar, varken hon eller någon av hennes kolleger talar engelska. Jag drar ett djup andetag, gräver bland de ljuvt insomnade italienska glosorna “Barca di navigare Lady Annila” längre kom jag inte innan jag blev avbruten av ett “NO COMPRENDE!” Ok, min italienska är inte alltför bra men dom tre orden kan jag uttala iallafall.

Detta var inledningen till mitt samtal med Polizia di Frontiera (gränspolisen) när jag skulle ringa och meddela att vi lämnar Italien. Resten av meddelandet lämnade jag på engelska och avslutade med ett glatt Ciao!. Jag har iallafall meddelat, inte mitt fel att de varken förstår engelska eller italienska.

Det kändes väldigt skönt att vara tillbaka i Grekland. Språket är inte mer begripligt här än i Kroatien eller Italien men engelska brukar funka hyfsat bra.

Första natten tillbringade vi i Lakka-viken på norra Paxos, strax söder om Lefkas. En underbar vik, ganska stor och ganska grund (ca 4 m). Klart turkost vatten och massor av båtar. Italienska båtar och charterbåtar varvat med privatbåtar. Det är fascinerande att studera alla olika ankringstekniker. De flesta verkar tro att det räcker att ankaret når ner till bottnen. Dvs är det 4 meter djupt skickar man ut 4 m kätting. Hur ska då ankaret kunna gräva ner sig? 4-5 gånger djupet brukar behövas för att man skall ligga säkert och för att minsta lilla våg inte skall rycka upp ankaret. Sedan verkar det vara någon lokal regel om att man skall man lägga sig så när andra båtar som möjligt. Det funkar dåligt det med. Dels så har vi alla olika mängd kätting ute, alla båtar rör sig vissa mer vissa mindre och ligger man för nära är risken att man krockar överhängande.

Vi är väl medvetna om detta och att vi ligger med mer kätting ute än andra så lägger vi oss gärna på lite djupare vatten och går inte in och trängs. Här fick det till resultat att alla (nästan) ankrade runt omkring oss, de vågade inte gå in i bukten. Så hur man än vänder sig har man rumpan bak.

Membranen i vår watermaker bråkar med oss och saltar inte av vattnet som de ska. Dvs ibland funkar det perfekt och nästa gång inte alls. Vi har nya membran på väg till Argostoli, Kefalonia så vi stannar bara 2 nätter i Lakka, sedan blir det en lång dags segling/motorgång söderut till Kefalonia.

På väg in i hamnen kan vi plötsligt inte rulla in storen! En säkerhetssprint mellan motor och profilen som seglet sitter i hade gått av. Tur att det fanns ett manuellt alternativ till inrullning. Leo mötte upp och hade ordnat en plats åt oss. Sjöbrisen (15 m/s från sidan) hade tagit i ganska ordentligt när vi kom fram och det var lite spännande att lägga ankaret och backa in mot kajen. Men det funkade fint och vårt ankare tog med en gång, som det brukar göra. Båten bredvid hade lite mer oflyt. Mest beroende på att de hade lagt ankaret för nära och då hade för lite kätting ute. De började dragga efter tre försök att förtöja vid kajen gav de upp och fick gå ut i bukten och lägga sig tills vinden hade mojnat. som tur var hände inget med deras båt.

Våra nya membran kom dagen efter och Jonas fick vara tekniker igen.

Snö på kreta
Här de färdiginmonterade och funkar perfekt igen.

Sedan var det då dags att fixa sprinten. Det fanns ingen i Argostoli som hade rostfri rundstav 8 mm. Ombord hade vi, fast 10 mm i diameter.

Snö på kreta Snö på kreta

Med hjälp av en borrmaskin och en metallfil kan man göra mycket. Vi fick en ny sprint! Den lilla pinnen är det som var kvar av den gamla, den i mitten den nya och den längst upp grundmaterialet. Jag är stolt över min make som fixar allt sånt här!

Nåväl, dagen för midsommar lämnar vi Argostoli och seglar till en vik på södra Lefkas, Ormos Vasiliki. En vik omgiven av gigantiska berg och vi hade ganska ordentliga fallvindar när vi seglade in. Väl framme på ankringsplatsen längst in, kav lugnt!
Snö på kreta

Midsommaraftons morgon seglade vi vidare i ca 15 sjömil till Nisos Meganissi och Ormos Abelike, även kallad Midsommarviken. Där svenska båtar brukar samlas för att fira midsommar.

I år var vi totalt 8 båtar. Himla kul att träffa både nya och gamla bekanta.

Snö på kreta
Vi var besättning från 3 båtar som åt midsommarlunch i vår sittbrunn. Tror inte att vi saknade mer än gräslöken! sill, snaps, matjes, janssons, creme fraich (isf gräddfil) mm mm.

Senare på kvällen var det grillning på stranden, då träffade vi besättningarna från de andra båtarna.

Snö på kreta Snö på kreta

Att få fjutt på engångsgrillarna kräver god teknik

Snö på kreta

Vädret? Ja inte som en vanlig midsommar, utan som en sådan där man alltid hoppas på hemma i Sverige. Strålande sol och mycket varmt både i luften och i vattnet. När jag stekte köttbullarna hade jag 37 grader nere i båten! Doppet innan lunch kändes lite svalt trots att vi hade 25 grader i vattnet……

Read Full Post »

Efter att ha vinkat av Erik o Charlie tidigt på morgonen gick vi och handlade. En stor fördel att vara ute tidigt kom vi på när vi hittade fiskmarknaden och en tjej som sålde färska havskräftor! Det gick inte att avstå. Väl tillbaka på båten kokades kräftorna. Gud vad det luktar gott!

Men vi ville inte ligga kvar i marinan så vi kastade loss och siktade in oss på ön Tijet och en fin liten vik. Tanken var att ligga med ankare i fören och en lina i land. Det har ju funkat kanon tidigare och det var lite trångt i viken med en massa andra båtar. Om vi säger så här, de andra fick något att titta på. Efter ett tag gav vi upp och gick lite längre ut i viken och lade ankare på vanligt sätt. Äntligen kunde vi få äta våra goda kräftor. Ett svalt gott vitt vin till det hela och kvällen var räddad.

Nästa kväll blev en klart annorlunda ankarplats, men den funkade. Efter att ha gått för motor i knappt 40 sjömil, ratat en vik pga fiskodlingar så var vi framme vid sundet mellan öarna Iz och Knezak. När man tittar i piloten så är enda sättet att komma in i sundet från syd, norra delen skulle vara väldigt grunt. När vi var framme upptäckte vi att båda sidor av sundet var fullt med bojar. Vi är lite skeptiska till att använda bojar då man inte vet i vilket skick de är, så vi bestämde oss för att ankra istället. När Jonas tittade närmare i sjökortet så var det 3,6 m djupt i norra inloppet. Vi låg mitt i sundet så ev båtar fick väja för oss. Nu kom det inga andra båtar medan vi var vakna, men ändå. Båten var ordentligt upplyst iallafall om uti fall att någon skulle komma där i mörkret. Vi tog upp ankaret ganska tidigt morgonen efter…….
Vi hade kunnat segla, men då Jonas fick agera rörmokare (igen!) ville jag inte försvåra hans arbete med en krängande båt. Så det fick bli motor.

Snö på kreta

Nu hade vi kontakt med S/Y Eline som kom norrifrån, och vi bestämde träff på Borik Marina i Zadar. Vi hade kortast väg att gå men å andra sidan fick de seglingsbar vind.

Snö på kreta

Boric Marina var en mycket positiv överraskning. Dels fick vi förtöja vid en fingerponton. Dvs en flytbrygga med små smala bryggor mellan varannan plats. Riktigt lyxigt. Så här har vi inte förtöjt sedan vi lämnade Ayamonte i april 2011. Dels var det rent och snyggt och relativt billigt. El o Vatten ingick i priset vilket det inte gjort på något annat ställe tidigare. Nu kunde vi äntligen skölja av båten från allt salt och tömma smutstvättkorgen.

S/Y Eline fick en plats strax bredvid oss och det var så kul att träffas igen. Senast var på Sardinien och innan dess i Falsterbokanalen. Det är så underbart när man träffar goda vänner och det inte märks att det är nästan ett år sedan sist. Kvällen tillbringade vi på en trevlig restaurang strax bredvid marinan.

så var det då dags för lite seightseeing i Zadar. Zadar är en stad som har tillhört Italien ända fram till andra världskriget, men det märktes inte speciellt mycket på arkitekturen. Kanske beroende på att staden blev väldigt illa åtgången i senaste kriget på 90-talet. Många fyrkantiga öststatsaktiga hus och där emellan något vackert gammalt hus. De har inte speciellt mycket turism i Zadar och ändå så har de en internationell flygplats och ligger bra till. En taxichaufför vi åkte med sa att om de bara kunde få tummarna loss och bygga några golfbanor så skulle Zadars framtid vara säkrad. Kan ligga något i det. Det finns för övrigt bara en eller två golfbanor i hela Kroatien. Men det kanske blir ändring på det när de kommer med i EU nästa år.

Ett stort torg, där de har ställt ut en massa antika stenar, bearbetade visserligen

IMAG0268 IMAG0269

och den hittills längsta strandpromenaden.

IMAG0271

I morgon bär det av mot nya mål. Hoppas vi kan segla då.

Read Full Post »

I dag har vi drabbats av första höstkulingen. Vaknade av att det ven i riggen vid 4-tiden, någon timme senare var jag uppe och kollade hur mycket det blåste och riktningen. Vindstyrkan var i byarna omkring 15 m/s och kom från det håll vi hade räknat med. Efter ytterligare 30-40 minuter gick båda våra ankarlarm. Vi Draggar!!! Lorna ligger drygt 100 meter bakom och det var bråttom upp så att vi inte skulle driva in i dem. Men vi hade inte flyttat oss så mycket och ankaret verkade ha fått fäste igen så vi avvaktade. Så kommer den hittills kraftigaste vindbyn på drygt 20 m/s och nu drev vi på riktigt. Lorna hade då hunnit flytta på sig efter som även de draggade.
Nu var det brådis att få loss ryckdämparen och upp med ankaret och ankar-bojen. När jag lossat ryckdämparen från knaparna (den sitter fortfarande kvar i kättingen) kommer nästa vindby och sliter tamparna ur händerna på mig och drar ut resterande kätting. H****TE hur i hela friden löser jag detta. Illvrålar över stormens rytande och Jonas kommer rusande, han manövrerar ankarwinschen så att vi får upp kättingen så att jag når schackeln. Vi är nu nära att driva in i några klippor. Det var svårt att köra med propellern eftersom linorna kunde åka in i propellern. Snabbt upp med linorna med hjälp av båtshaken så att Jonas kunde gasa på och få bort oss från den omedelbara faran. Jag lossar schackeln och vi får upp ankaret.
Det blåser nu så mycket att vindmätaren går i botten. Den kan inte visa mer än 50 knop (ca 25 m/s) Jag får hålla i mig ordentligt på fördäck för att inte blåsa i vattnet.
Vi förflyttar oss så att vi får lite mer lä av bergen och droppar ankaret igen. Får bra grepp i sanden och kan pusta ut. Fy för den lede vilken början på dagen…

Vinden ligger på 10-15 m/s med byar över en bra bit över 20 m/s och strax innan lunch draggar vi igen. Omankringen blir inte alls så dramatisk som i morse utan allt går som det ska. Vi är 4 båtar som ligger här i bukten och alla har draggat, vi är den som har draggat minst antal gånger. Tack Rocna för ett bra ankare! Att bottnen inte håller måttet kan man inte skylla ankaret för.

Klockan är nu ca 14 och vinden har mojnat. Väntar just nu på att ett regnoväder, antagligen med åska, skall dra in över ön. Blåsigt och regnigt får vi till och med tisdag.

 

Efter en sådan morgon är härligt att tänka tillbaka i tiden någon vecka. Erik och Charlie mönstrade ju på båten och vi ska segla med dem från Kos till Rohodos. Vädret är soligt och varmt med lagom eller lite vind. Perfekt väder med andra ord.

Första dagen blev det ett badstopp halvägs till Kardamaia på Kos sydväst kust. Det blev väldigt populärt och trots att vi hade ca 600 m djupt så skulle Erik snorkla….

DSC_0047
Att man ska ta av snorklingsutstyrseln efter badet har han nog missat
Vi hann med många härliga ställen, som jag och Jonas kommer att återvända till nästa sommar.

TILOS, Livadia

DSC_0086

Byn Livadia är Tilos “hamnstad”. Byn är en sömnig liten by med överraskande många turister. Turisterna är lite äldre vilket gör att man slipper de värsta turistshopparna och nattklubbsdunket på nätterna.

DSC_0059
Restaurangen på bilden har blivit en favorit. Billigt, bra mat och trevlig personal.

SIMI
Panormitis är ögruppen Dedokaneses viktigaste kloster. På våren går pilgrimsfärderna hit. De har ett gästhus som rymmer 500 pers!

DSC_0003

Pedhi, en mysig liten by längst in i en djup vik.

DSC_0016

När vi låg i Pedhi vid en halvfärdig pir fick vi problem med toaletterna. Ja båda på en gång. Rörmokeri är inte kul! Så vi skickade iväg Erik o Charlie på en långpromenad. Onödigt att de skulle behöva utsättas för de oangenäma dofterna. Den ena toaletten var lätt att åtgärda, den var bara full. Fast vi var ju tvugna att vänta tills vi lämnat viken innan vi kunde tömma. Den aktre toan däremot var det stopp i. Igenkalkad i öppningen upp till tanken. Så där var vi tvungna att släppa ut för att kunna åtgärda. Upp till affären och inhandlade 5 liter vinäger. Vinägern hälldes ner i tanken och sedan var det bara att vänta några timmar innan avlagringarna hade mjukats upp så att de kunde bearbetas. Så till dagen efter hade vi ordning på den toan oxå.
Hur vi löste toabesöken? Det fanns barer nära båten. De fick sälja många koppar kaffe i utbyte mot toalett utlåning.

VIKAR

En otroligt vacker vik som tyvärr var alldeles för djup för att vi skulle kunna ankra där var Nanos viken.

DSC_0027

Vi gick till grannviken istället, Ormos Thessalonga

DSC_0045 DSC_0034

Enda sättet att komma hit är med badbåt, så det är inte så många besökare på stranden.

DSC_0035 DSC_0042

En vecka går alldeles för fort och nästa stopp fick bli Rohodos. Vi hade tänkt lägga till i Mandrake Marina. Men där var det fullt. Så vi fick lägga oss för ankare utanför piren istället.

DSC_0047
Mandrake Marina är den gamla antika hamnen på Rohdos. Där pelarna är nu lär Kolossen på Rhodos ha stått en gång i tiden med ett ben på vardera piren så att man fick segla mellan benen på honom. Kolossen i Rohdos var en avbild av guden Helios – solguden.

Rohodos är en stor stad. Med betoning på stor. Innanför ringmuren finns fortfarande den gamla staden men den är otroligt kommersiell.

En promenad på stan med lunch, Gyros Pita (lika gott här som på Nikos i Malmö),

DSC_0053

 

och fika och sedan var det att åka tillbaka till båten för att hämta Erik & Charlies bagage och köra in dem till taxin och vidare till flygplatsen för transport hem igen.

Det blev väldigt tomt på båten. Och tyst.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »