Vad gör ni hela dagarna?

Fick frågan idag och då fick man ju börja fundera. Den senaste veckan har varit väldigt lugn, förutom häromdagen när vi fick en kuling från sydväst. Dvs det enda håll vi inte ville ha en kuling ifrån.

Allt gick bra för oss, men en engelsk HallbergRassy började driva, och naturligtvis var den obemannad. Med vind, vågor och tidvatten i samverkan fick den upp en ansenlig hastighet. Först såg den ut att gå emot oss, man blir helt iskall och undrar hur det ska sluta. Det är ju inte så mycket man kan göra, men ett 10 tal meter från oss ändrar den riktning, och driver ner mot en tysk båt, som också var obemannad, ankaret som släpades efter engelsmannen fastnade i tyskens ankarkättning och farten bromsades upp. Så Jonas och Olle från Atinello lyckades borda den engelska båten och släppa ut mer kätting. Äntligen slutade den att driva. Ankaret fick tag i bottnen. Båda båtarna klarade sig utan större skador.

Olhao 028

En stund senare var det dags för nästa båt. Men där var besättningen ombord så det var inte lika dramatiskt. Men det tar tid att få upp ankaret och få ordning på allting, de drev säkert 4-500 meter innan de fick fäste med ankaret igen.

Vågorna byggde upp väldigt mycket och det tillsammans med för kort ankarkätting var anledningen till att ankarna lossnade. Vi hade vågor som var ca 1 m höga. Den tyska båten gungade så att fören doppades ner i vågorna och fyllde ankarboxen ett antal gånger. Tur att han hade ordentlig dränering. Så återigen visar det sig att mängden kätting spelar stor roll när det börjar blåsa.
Ladyn låg tryggt hela tiden mycket tack vare att vi hade mycket kätting ute, 8xdjupet.

Olhao 031 Det är svårt att fota vågor

Men förutom att få drivande båtar runtomkring, så pysslas det med båten. Jonas fixar med sittbrunnstaket, jag syr flyttbara solskydd och en vindfångare till akterkabinen.

Vi umgås med våra båtgrannar, både på varandras båtar och iland på middag eller bara en eftermiddags öl på den lokala baren.
Att handla mat tar även det sin lilla tid. Behöver vi fylla på förråden ordentligt blir det en tur in till Ohlão, bara jolle turen fram och tillbaka tar nog 45 minuter. Om vi inte missar tidvattnet och får gå långa vägen då tar det nog mer än 1 timme. Tiden som blir över fylls med bokläsning, filmtittande och att bara sitta och göra ingenting. Hade någon sagt till mig för 4 månader sedan att jag skulle kunna sitta rakt upp och ner utan att göra någonting, hade jag bara skrattat. Men faktum kvarstår. Jag kan sitta relativt länge och bara titta på vattnet, de andra båtarna, och kusten och bara njuta och filosofera över livet.

Fånga dagen är nog det vi sysslar med. Och det vi inte gör idag, gör vi en annandag.

När det är ebb så är det mycket av havsbottnen som blir torrlagd och då fylls stränderna med folk med en hacka i ena handen och en korg i andra. Sedan går de dubbelvikta och hackar i sanden och plockar snäckor som sedan tillagas med lök, vitlök, vin och olivolja. Det blir kanongoda.

IMAG0138
De torrlagda stränderna är noga inmutade med diverse saker som inte flyter iväg. Stenar, pinnar, gamla bildäck mm mm. Så det är nog en allvarlig sysselsättning detta med musselplockning.

Häromdagen när vi åkte in till stan, fick vi syn på en Stork! Här i Portugal är de fridlysta precis som i Sverige, men de är betydligt vanligare här än hemma. I Lagos såg vi gamla fabriksskorstenar med något konstigt på toppen. När vi kom närmare såg vi att det var storkbon. Såg även en lyktstolpe som hade ett storkbo på toppen. I Portimão såg flera skorstenar med bon på toppen. Vi fick reda på att om det fanns ett storkbo ovanpå någonting så fick man inte riva eller på annat sätt förstöra storkboet. Så därav stora tomma ytor med gamla skorstenar. De markägarna är nog lite frustrerade för de kan ju inte bygga något nytt så länge skorstenarna inte får rubbas.

IMAG0136

 

Jag försöker torka chilifrukter också. Skulle ha 2 st och var tvungen att köpa ett halvt kilo. Så vad gör man. Jo hänger upp dem i taket och  hoppas att de skall torka. Döm om min förvåning när de började gå över i rött. Är det så att gröna chilifrukter är omogna och de röda är mogna?

Olhao 035

6 kommentarer

  1. Fota vågor det är väl bara att hoppa i jollen å plåta eller ???
    Nja stanna du ombord på Annila det känns tryggare för oss.
    Appropå snäckor, har du provat spagetti med små snäckor som ser ut som Shells symbol. Snäckorna är väl kokta i nån sorts vinsås med en aning vitlök. Kanongott. Kram

  2. Jag tycker att ni har det underbart tänk att bara fundera över chilifrukternas färg mogen eller icke………..
    Carpe diem 🙂

  3. @marie: En grön paprika blir ju inte röd efter ett tag. Trodde att det var samma med chilifrukterna.
    @Tage: Det är nog en spansk rätt. Har hittills inte hittat pasta på någon restaurangmeny.

  4. Hej, vi känner igen problemen med vind och vågor, men ni tycks ha fått mer av den varan än vad vi är vana vid. Nu är det bara tre veckor kvar till vi också kan njuta av livet i sydeuropa.

    Bombibittarna

  5. Hej!
    Jag har nu börjat nybörjarblogga. Lenasresor.wordpress.com. Ett sätt för mig att lära mig wordpress och komma ihåg var det nu var jag var om jag ville återvända till just precis det hotellet eller om någon vill ha hjälp med tips.
    Har dock ej lärt mig det där med vattenstämplar och så, men det kommer väl.
    Hälsar
    Lena

  6. Låter verkligen som ni kommit in i en långfärdsseglares underbara vardag! Vi ankrade igårkväll i Sixalten – en bit upp på floden vid Lissabon. Döm om min förvåning, när jag kom tillbaka till båten efter ett strandhugg och Lena viftade och pekade på vattnet bredvid Amelit. Där var dykare! Nu var det inte så att vi fått problem igen, nej de dök efter musslor. Efter två timmar och 20 minuter kom de upp och hade då 5 stora säckar med musslor (de som är så där veckade och halvrunda). Vi fick nästan en spannfull! (Förmodligen som muta då det är förbjudet att dyka efter dom:)). Så vi gick tillbaka till Cascais och där var en SuparMaramu, från England (Pen Azena som vi bjöd på musslor och det räkte till den svenska båten Eurphore också! Pan Azena har seglat runt Sydamerika, en resa på flera år. Det var mycket intressant att höra på deras berättelser (tänk er segla i en skärdgård tre veckor utan att möta en annan segalebåt och knappt några människor). Vi ses snart – imorgon lämnar vi Cascais för färd söderöver.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s