Fick frågan idag och då fick man ju börja fundera. Den senaste veckan har varit väldigt lugn, förutom häromdagen när vi fick en kuling från sydväst. Dvs det enda håll vi inte ville ha en kuling ifrån.

Allt gick bra för oss, men en engelsk HallbergRassy började driva, och naturligtvis var den obemannad. Med vind, vågor och tidvatten i samverkan fick den upp en ansenlig hastighet. Först såg den ut att gå emot oss, man blir helt iskall och undrar hur det ska sluta. Det är ju inte så mycket man kan göra, men ett 10 tal meter från oss ändrar den riktning, och driver ner mot en tysk båt, som också var obemannad, ankaret som släpades efter engelsmannen fastnade i tyskens ankarkättning och farten bromsades upp. Så Jonas och Olle från Atinello lyckades borda den engelska båten och släppa ut mer kätting. Äntligen slutade den att driva. Ankaret fick tag i bottnen. Båda båtarna klarade sig utan större skador.

En stund senare var det dags för nästa båt. Men där var besättningen ombord så det var inte lika dramatiskt. Men det tar tid att få upp ankaret och få ordning på allting, de drev säkert 4-500 meter innan de fick fäste med ankaret igen.

Vågorna byggde upp väldigt mycket och det tillsammans med för kort ankarkätting var anledningen till att ankarna lossnade. Vi hade vågor som var ca 1 m höga. Den tyska båten gungade så att fören doppades ner i vågorna och fyllde ankarboxen ett antal gånger. Tur att han hade ordentlig dränering. Så återigen visar det sig att mängden kätting spelar stor roll när det börjar blåsa.
Ladyn låg tryggt hela tiden mycket tack vare att vi hade mycket kätting ute, 8xdjupet.

Det är svårt att fota vågor

Men förutom att få drivande båtar runtomkring, så pysslas det med båten. Jonas fixar med sittbrunnstaket, jag syr flyttbara solskydd och en vindfångare till akterkabinen.

Vi umgås med våra båtgrannar, både på varandras båtar och iland på middag eller bara en eftermiddags öl på den lokala baren.
Att handla mat tar även det sin lilla tid. Behöver vi fylla på förråden ordentligt blir det en tur in till Ohlão, bara jolle turen fram och tillbaka tar nog 45 minuter. Om vi inte missar tidvattnet och får gå långa vägen då tar det nog mer än 1 timme. Tiden som blir över fylls med bokläsning, filmtittande och att bara sitta och göra ingenting. Hade någon sagt till mig för 4 månader sedan att jag skulle kunna sitta rakt upp och ner utan att göra någonting, hade jag bara skrattat. Men faktum kvarstår. Jag kan sitta relativt länge och bara titta på vattnet, de andra båtarna, och kusten och bara njuta och filosofera över livet.

Fånga dagen är nog det vi sysslar med. Och det vi inte gör idag, gör vi en annandag.

När det är ebb så är det mycket av havsbottnen som blir torrlagd och då fylls stränderna med folk med en hacka i ena handen och en korg i andra. Sedan går de dubbelvikta och hackar i sanden och plockar snäckor som sedan tillagas med lök, vitlök, vin och olivolja. Det blir kanongoda.

De torrlagda stränderna är noga inmutade med diverse saker som inte flyter iväg. Stenar, pinnar, gamla bildäck mm mm. Så det är nog en allvarlig sysselsättning detta med musselplockning.

Häromdagen när vi åkte in till stan, fick vi syn på en Stork! Här i Portugal är de fridlysta precis som i Sverige, men de är betydligt vanligare här än hemma. I Lagos såg vi gamla fabriksskorstenar med något konstigt på toppen. När vi kom närmare såg vi att det var storkbon. Såg även en lyktstolpe som hade ett storkbo på toppen. I Portimão såg flera skorstenar med bon på toppen. Vi fick reda på att om det fanns ett storkbo ovanpå någonting så fick man inte riva eller på annat sätt förstöra storkboet. Så därav stora tomma ytor med gamla skorstenar. De markägarna är nog lite frustrerade för de kan ju inte bygga något nytt så länge skorstenarna inte får rubbas.

Jag försöker torka chilifrukter också. Skulle ha 2 st och var tvungen att köpa ett halvt kilo. Så vad gör man. Jo hänger upp dem i taket och  hoppas att de skall torka. Döm om min förvåning när de började gå över i rött. Är det så att gröna chilifrukter är omogna och de röda är mogna?