Olhão är en stad som ligger strax väster om Faro. Om du skall tillbringa en semestervecka på Algarve kusten så är det Faro du flyger till. Flygplanen lyfter och landar över vår ankarplats, så det är tur att det inte är så många plan och att de inte flyger efter kl 2300.

Vi ligger i ett naturvårdsområde och närmsta by, Culatra, är ca 3 minuter med jollen och där har vi både restauranger och en liten livsmedelsaffär samt en färja som tar oss till Olhão. Jolleturen till Olhão tar 10 minuter vid högvatten och 30 minuter vid lågvatten. Vid lågvatten är det en sandbank som blir torrlagd som man då måste runda.

Culatra ligger på en stor sandbank som läar mot Atlanten vilket gör att ankarviken blir väl skyddad. Blåsa kan det i och för sig göra men det är bra ankarbotten och vågorna blir inte så höga att det påverkar. Men inseglingen kan bli lite spännande. Nu hade vi tur att det var så lugnt väder med lite mer vind och vågor från Atlanten hade infarten blivit spännande.

Culatra

Strömtvatten mellan pirarmarna vid inseglingen

Motion blir det av naturliga orsaker lite si och så med. Visserligen försöker vi att simma minst 2 varv runt båten varje gång vi badar, men vi saknar våra cykelturer. Att köra in till Olhão med cyklarna i jollen blir ett äventyr, så det får nog bli färjan istället.

Det är många båtar som ligger ankrade här. Ett 10-tal kommer nog inte längre, de har legat så länge att ankaret antagligen har fått permanent fäste i bottnen.

När vi kom hit fick vi syn på en svensk båt, HallbergRassyn Salt af Waxholm. Det var Karolina och Herman med sönerna Hugo och Kalle som har tagit 3 år ledigt från skolan och jobben för att segla varvet runt. Vi hade några trevliga kvällar tillsammans innan de fortsatte västerut.

Vi har haft två dagar med mulet väder. Det var ingen hit om man säger så. Värmen la sig som ett våtvarmt omslag då luftfuktigheten steg. Temperaturen låg mellan 28 och 32 grader. Första natten övergav jag akterkabinen och sov i sittbrunnen i stället. Där rörde luften på sig lite grand i alla fall. Jag vill inte kalla det fläkta, för det var inte så mycket som luften rörde sig. Jonas blev lite UppfinnarJocke och plockade fram två datorfläktar från förråden som han monterade ihop, kopplade in på 12 volts-nätet och sedan monterade i den öppna ventilen (fönstret) i akterkabinen. Det gjorde nytta! De är helt ljudlösa och man känner inte av något luftdrag, men de skapar en uthärdlig miljö. Det blir något svalare.