“Bon Giorno, do you speak english?” frågar jag damen som svarar hos Polizia di Frontiera i Brindisi. Får ett nekande svar, varken hon eller någon av hennes kolleger talar engelska. Jag drar ett djup andetag, gräver bland de ljuvt insomnade italienska glosorna “Barca di navigare Lady Annila” längre kom jag inte innan jag blev avbruten av ett “NO COMPRENDE!” Ok, min italienska är inte alltför bra men dom tre orden kan jag uttala iallafall.

Detta var inledningen till mitt samtal med Polizia di Frontiera (gränspolisen) när jag skulle ringa och meddela att vi lämnar Italien. Resten av meddelandet lämnade jag på engelska och avslutade med ett glatt Ciao!. Jag har iallafall meddelat, inte mitt fel att de varken förstår engelska eller italienska.

Det kändes väldigt skönt att vara tillbaka i Grekland. Språket är inte mer begripligt här än i Kroatien eller Italien men engelska brukar funka hyfsat bra.

Första natten tillbringade vi i Lakka-viken på norra Paxos, strax söder om Lefkas. En underbar vik, ganska stor och ganska grund (ca 4 m). Klart turkost vatten och massor av båtar. Italienska båtar och charterbåtar varvat med privatbåtar. Det är fascinerande att studera alla olika ankringstekniker. De flesta verkar tro att det räcker att ankaret når ner till bottnen. Dvs är det 4 meter djupt skickar man ut 4 m kätting. Hur ska då ankaret kunna gräva ner sig? 4-5 gånger djupet brukar behövas för att man skall ligga säkert och för att minsta lilla våg inte skall rycka upp ankaret. Sedan verkar det vara någon lokal regel om att man skall man lägga sig så när andra båtar som möjligt. Det funkar dåligt det med. Dels så har vi alla olika mängd kätting ute, alla båtar rör sig vissa mer vissa mindre och ligger man för nära är risken att man krockar överhängande.

Vi är väl medvetna om detta och att vi ligger med mer kätting ute än andra så lägger vi oss gärna på lite djupare vatten och går inte in och trängs. Här fick det till resultat att alla (nästan) ankrade runt omkring oss, de vågade inte gå in i bukten. Så hur man än vänder sig har man rumpan bak.

Membranen i vår watermaker bråkar med oss och saltar inte av vattnet som de ska. Dvs ibland funkar det perfekt och nästa gång inte alls. Vi har nya membran på väg till Argostoli, Kefalonia så vi stannar bara 2 nätter i Lakka, sedan blir det en lång dags segling/motorgång söderut till Kefalonia.

På väg in i hamnen kan vi plötsligt inte rulla in storen! En säkerhetssprint mellan motor och profilen som seglet sitter i hade gått av. Tur att det fanns ett manuellt alternativ till inrullning. Leo mötte upp och hade ordnat en plats åt oss. Sjöbrisen (15 m/s från sidan) hade tagit i ganska ordentligt när vi kom fram och det var lite spännande att lägga ankaret och backa in mot kajen. Men det funkade fint och vårt ankare tog med en gång, som det brukar göra. Båten bredvid hade lite mer oflyt. Mest beroende på att de hade lagt ankaret för nära och då hade för lite kätting ute. De började dragga efter tre försök att förtöja vid kajen gav de upp och fick gå ut i bukten och lägga sig tills vinden hade mojnat. som tur var hände inget med deras båt.

Våra nya membran kom dagen efter och Jonas fick vara tekniker igen.

Här de färdiginmonterade och funkar perfekt igen.

Sedan var det då dags att fixa sprinten. Det fanns ingen i Argostoli som hade rostfri rundstav 8 mm. Ombord hade vi, fast 10 mm i diameter.

Med hjälp av en borrmaskin och en metallfil kan man göra mycket. Vi fick en ny sprint! Den lilla pinnen är det som var kvar av den gamla, den i mitten den nya och den längst upp grundmaterialet. Jag är stolt över min make som fixar allt sånt här!

Nåväl, dagen för midsommar lämnar vi Argostoli och seglar till en vik på södra Lefkas, Ormos Vasiliki. En vik omgiven av gigantiska berg och vi hade ganska ordentliga fallvindar när vi seglade in. Väl framme på ankringsplatsen längst in, kav lugnt!

Midsommaraftons morgon seglade vi vidare i ca 15 sjömil till Nisos Meganissi och Ormos Abelike, även kallad Midsommarviken. Där svenska båtar brukar samlas för att fira midsommar.

I år var vi totalt 8 båtar. Himla kul att träffa både nya och gamla bekanta.

Vi var besättning från 3 båtar som åt midsommarlunch i vår sittbrunn. Tror inte att vi saknade mer än gräslöken! sill, snaps, matjes, janssons, creme fraich (isf gräddfil) mm mm.

Senare på kvällen var det grillning på stranden, då träffade vi besättningarna från de andra båtarna.

Att få fjutt på engångsgrillarna kräver god teknik

Vädret? Ja inte som en vanlig midsommar, utan som en sådan där man alltid hoppas på hemma i Sverige. Strålande sol och mycket varmt både i luften och i vattnet. När jag stekte köttbullarna hade jag 37 grader nere i båten! Doppet innan lunch kändes lite svalt trots att vi hade 25 grader i vattnet……