Mistralen fortsätter att bråka med oss och ger ostadigt väder. Men då vi ska hämta upp Philip med kompisar i Alghero om någon dag har vi inte mycket val. Vi måste fortsätta från Stintino till Alghero, en sträcka på 35-40 nm.

För att komma över till den västra sidan så kan man välja mellan att gå runt Isola Asinara eller gå igenom ett grunt sund med en massa stenar och klippor mellan Asinara och Isola Piana – Fornelli Passagen. Vädret är såpass lugnt att vi väljer sundet. Man skall segla på två ens-linjer först en som går i sydväst-nordost (ungefär) riktning och sedan en som går nordost-sydväst. Dvs när man ser nästa enslinje i aktern är dags att gira. Lite skärgårdsnavigering som omväxling. Trots att det är luggt väder är det lite spännande. Allt går bra och vi kommer ut på den västra sidan.

Vi får NW-lig vind vilket gör att vi får en slör söderut. Men vattnet är inte snällt. Kombinationen svag vind och gammal sjö är inte kul. Vi får vågor på ca 2 meter som först kommer rullande från väst sedan studsar mot de gigantiska klipporna som utgör Sardiniens västkust. Dvs vi får samma våg 2 gånger. Man känner sig som i en tumlare. Men allteftersom dagen lider så lägger sig vågorna och seglingen blir trots allt behaglig.

Vi är lite tidiga så vi väljer att lägga oss för ankare i Cala del Bollo innan det är dags att gå till Alghero.
Cala del Bollo är en av två fria ankringsvikar i ett naturreservat vid Capo Caccia. Capo Caccia är en otroligt mäktig klippa.

Det finns gott om naturreservat här på Sardinien och det gäller att läsa på innan man går in i ett sådant område. Det är olika regler i olika reservat. Allt för att göra saker och ting så enkelt som möjligt. Här t.ex får man ankra var man vill om man har det sardiska inhemska mazzere ankaret som är en sorts sten. Annars är det bara utlagda bojar eller särskilda ankarplatser som gäller.

Ett annat reservat är La Maddalena. Där är restriktionerna mycket hårda. Man får t.ex inte släppa ut diskvattnet i havet och för att få vistas i reservatet måste man lösa ett tillstånd. Det är även begränsningar i vistelsetiden vilket det inte är i andra reservat.

Ok, vi droppar ankaret i Cala del Bollo och allt är frid och fröjd. Vi har inte helt vindlä men vi har iallafall våglä. Vi har lagt ut ankarkätting för ungefär 3 ggr djupet, vilket känns OK i detta lugna vatten.
Klippan vi ligger vid är full av spännande grottor och olika formationer och turistbadbåtarna är många. Fördelen är att de lämnar vid 16-tiden. Den första natten är vi 5-6 båtar som stannar kvar. Mitt i natten vaknar vi av att det börjar blåsa riktigt ordentligt. Uppemot 17 m/s och den är stadig. Ingen vindby alltså. Efter en liten stund larmar vår ankarvakt och Jonas upptäcker att vi draggar! Helt otroligt, har inte hänt tidigare och beror på att vi inte hade tillräckligt med kätting ute. Men det är bara skutta upp på däck och börja winscha in ankaret. Plötsligt hör vi någon ropa högt och irriterat, blinka med en ficklampa och tillslut tuta i en trycklufts tuta. Det är en båt, där besättningen sover mycket gott, som draggar och han som för oväsen håller på att få katamaren på fördäck. Katamaran folket vaknar till slut och en olycka undviks. Vi ankrar om och kan gå tillbaka till sängvärmen igen.

På förmiddagen är det så dags att plocka upp ankaret och segla vidare till Alghero, 5-10 nm.
Jonas startar motorn och börjar köra ankarwinschen, när den helt plötsligt börjar gå av sig själv. Åt fel håll!!! Den lägger ut kätting istället för att dra in. Snabbt ner till huvudbrytaren och bryta strömmen. Vad i hela fridens dar nu då? OK vi testar igen. Jodå den går av sig själv nu igen fast åt rätt håll så vi får in mesta delen av kättingen och när det är ca 10-15 meter kvar orkar inte winschen mer utan vi hjälps åt att dra upp det sista för hand. Puh, det var tungt.
Vi upptäcker dessutom att vi har fått problem med VHF, Radar och GPS. När ankarwinschen går av sig själv, slocknar utrustningen. Men startar igen när vi har slagit av och på huvudsäkringen till winschen. Skumt. Men OK prylarna funkar iallafall.

Tror vi……..

Seglingen in till Alghero blev iallafall en härlig slör i ca 6 knop. Strax innan hamnen är det någon som har hittat en mindre bra båtparkering.

Vi har bokat plats vid Stadskajen och skall alltså ligga mitt inne gamla stan. Ur mysigt! Båtarna längs kajen är verkligen internationella. Holland, Sverige, USA, Italien, Österrike enl flaggan och Grekland enl orten på båten, Belgien och Frankrike.

Vi checkar in, och blir lite förvånade när vi hittar hamnkontoret. Det är av det luftiga slaget och har naturlig aircondition.

Sedan är det dags att bunkra mat. Tre ungdomar i 20-års åldern i 14 dagar tarvar ordentlig påfyllning av förråden. Vi hittar en välsorterad affär och är nöjda med dagens shopping. Hittar allt vi hade på listan, vilket inte tillhör vanligheten.

Vid midnatt kommer så ungdomarna. Så underbart att träffa Philip igen och det skall bli spännande att lära känna Joakim och Anna också.

Imorgon bär det av till nya mål.