Efter att ha vinkat av Erik o Charlie tidigt på morgonen gick vi och handlade. En stor fördel att vara ute tidigt kom vi på när vi hittade fiskmarknaden och en tjej som sålde färska havskräftor! Det gick inte att avstå. Väl tillbaka på båten kokades kräftorna. Gud vad det luktar gott!

Men vi ville inte ligga kvar i marinan så vi kastade loss och siktade in oss på ön Tijet och en fin liten vik. Tanken var att ligga med ankare i fören och en lina i land. Det har ju funkat kanon tidigare och det var lite trångt i viken med en massa andra båtar. Om vi säger så här, de andra fick något att titta på. Efter ett tag gav vi upp och gick lite längre ut i viken och lade ankare på vanligt sätt. Äntligen kunde vi få äta våra goda kräftor. Ett svalt gott vitt vin till det hela och kvällen var räddad.

Nästa kväll blev en klart annorlunda ankarplats, men den funkade. Efter att ha gått för motor i knappt 40 sjömil, ratat en vik pga fiskodlingar så var vi framme vid sundet mellan öarna Iz och Knezak. När man tittar i piloten så är enda sättet att komma in i sundet från syd, norra delen skulle vara väldigt grunt. När vi var framme upptäckte vi att båda sidor av sundet var fullt med bojar. Vi är lite skeptiska till att använda bojar då man inte vet i vilket skick de är, så vi bestämde oss för att ankra istället. När Jonas tittade närmare i sjökortet så var det 3,6 m djupt i norra inloppet. Vi låg mitt i sundet så ev båtar fick väja för oss. Nu kom det inga andra båtar medan vi var vakna, men ändå. Båten var ordentligt upplyst iallafall om uti fall att någon skulle komma där i mörkret. Vi tog upp ankaret ganska tidigt morgonen efter…….
Vi hade kunnat segla, men då Jonas fick agera rörmokare (igen!) ville jag inte försvåra hans arbete med en krängande båt. Så det fick bli motor.

Nu hade vi kontakt med S/Y Eline som kom norrifrån, och vi bestämde träff på Borik Marina i Zadar. Vi hade kortast väg att gå men å andra sidan fick de seglingsbar vind.

Boric Marina var en mycket positiv överraskning. Dels fick vi förtöja vid en fingerponton. Dvs en flytbrygga med små smala bryggor mellan varannan plats. Riktigt lyxigt. Så här har vi inte förtöjt sedan vi lämnade Ayamonte i april 2011. Dels var det rent och snyggt och relativt billigt. El o Vatten ingick i priset vilket det inte gjort på något annat ställe tidigare. Nu kunde vi äntligen skölja av båten från allt salt och tömma smutstvättkorgen.

S/Y Eline fick en plats strax bredvid oss och det var så kul att träffas igen. Senast var på Sardinien och innan dess i Falsterbokanalen. Det är så underbart när man träffar goda vänner och det inte märks att det är nästan ett år sedan sist. Kvällen tillbringade vi på en trevlig restaurang strax bredvid marinan.

så var det då dags för lite seightseeing i Zadar. Zadar är en stad som har tillhört Italien ända fram till andra världskriget, men det märktes inte speciellt mycket på arkitekturen. Kanske beroende på att staden blev väldigt illa åtgången i senaste kriget på 90-talet. Många fyrkantiga öststatsaktiga hus och där emellan något vackert gammalt hus. De har inte speciellt mycket turism i Zadar och ändå så har de en internationell flygplats och ligger bra till. En taxichaufför vi åkte med sa att om de bara kunde få tummarna loss och bygga några golfbanor så skulle Zadars framtid vara säkrad. Kan ligga något i det. Det finns för övrigt bara en eller två golfbanor i hela Kroatien. Men det kanske blir ändring på det när de kommer med i EU nästa år.

Ett stort torg, där de har ställt ut en massa antika stenar, bearbetade visserligen

och den hittills längsta strandpromenaden.

I morgon bär det av mot nya mål. Hoppas vi kan segla då.