Efter två dygn i Cagliari varav det sista med en temperatur uppemot 40 grader fick vi nog och bestämde oss för att gå vidare. Vi måste kunna bada!

När vi seglade in i hamnen och på våra promenader har vi sett en massa tävlingsbåtar (44:or) men att tävlingen startade idag hade vi ingen aning om.

Strax utanför hamnen är det en trafiksepareringszon och det är mycket stränga och tydliga regler om hur man får färdas i och korsa den. Att inte följa reglerna kan resultera i höga böter.
Vi såg alla tävlingsbåtarna och höll så nära trafiksepareringen vi kunde, lik förbaskat lyckades vi hamna mitt i tävlingsfältet. Vi gjorde vad vi kunde för att inte orsaka bekymmer för de tävlande, men de svor nog några ramsor över oss ändå.

Denna var den som kom närmast när jag hade kameran uppe.

Killarna som seglar har verkligen koll på varandra

Det konstiga var att de inte hade gått ut med något meddelande om var banan låg och när de skulle segla. De höll ju trots allt till mitt i inseglingen till hamnen.

Vi tuffade vidare väster ut och mot första natthamnen, Golfo di Pula. Vi kunde segla! Och fick en härlig kryss i lagom med vind. Själva ankringsviken var inget speciellt, en stor beach med en massa festande på kvällen.

Så här ville vi inte stanna av flera skäl. Ett var festandet på stranden ett annat var att väderprognoserna talade om kuling i dagarna två och för kuling låg vi inte bra här, så vi styrde kosan till Porto Malfatano, en Y-formad vik som gav bra skydd mot både vind och vågor, istället. Även  här var det en välbesökt strand, men tack och lov inga strandfester.

Ankaret åker ner i vattnet och när ca 40 meter kätting hade matats ut börjar el-motorn till ankarwinschen låta mycket underligt. Vi tittar på varandra och blir lite lätt kallsvettiga. Neeeej den får inte lägga av nu. Att hala in 40-50 meter kätting för hand lockade absolut inte!
Jonas plockar fram verktygen och börjar montera isär det hela för att se om det är något att göra. Kan ju vara så enkelt att det är en sladd som lossnat. Jonas fixar och donar lite och sedan låter motorn som vanligt igen. Gud så skönt.
Men ack den glädje som varar för evigt. När vi tre dagar senare skall lämna viken, få vi visserligen upp ankaret med hjälp av winschen, men den går av sig själv! Vi får styra den via säkringen. Inte speciellt bra.
Men vi fortsätter väster ut. Till Porto Romana som ligger vid nästa större stad, Sant Antioco. Där borde vi kunna hitta en ny motor.
Porto Romana var inget annat än en industrihamn, där de visserligen hade upplåtit en del av kajen till gästande båtar, men fiskebåtarna hade tagit över de platserna. Vi går in i den öde industrihamnen och kröp längst in i en hörna och förtöjde båten. Där är vi iallafall inte i vägen. Möjligen att vi kan bli instängda men då det var lördag trodde vi inte det. Jag gick iväg för att leta efter en Supermercado. Mitt första problem var att hitta ut från hamnområdet. Det var omgärdad av staket och jag hittade ingen grind! Jag gick där och tittade och plötsligt hör jag någon som tilltalar mig på italienska. Jag tittar in i byggnaden jag precis passerat och där sitter en farbror med några flaskor öl framför sig och undrar vad jag letar efter. Jag svarar så gott jag kan på italienska och farbrorn erbjuder sig att köra mig till affären!

Affären låg inte speciellt långt bort, man skulle bara över en bro och några hundra meter till. När jag skulle tillbaka insåg jag att det inte vara “bara”. Man fick inte färdas till fots över bron!! Hur i hela friden skall jag komma tillbaka? Lifta? Med 2 stora matkassar??? Njaee det kändes inte rätt. Men jag såg att jag kunde komma ner under bron, fast fortfarande en massa vatten mellan mig och vår båt. Men som vanligt, inget problem utan en lösning. Jag ringde Jonas och han kom och hämtade mig med jollen.

Under tiden hade Jonas plockat isär el-motorn igen och konstaterade att den var nog helt utsliten. Den spottade ut en massa metall bitar när man körde den. Det var bara att gå tillbaka till Cagliari för att köpa en ny motor. Den som lade av var iallafall 13 år gammal och välanvänd.
Sydkusten på Sardinien börjar kännas som Algarvekusten. Dvs vi går fram och tillbaka och kan den ganska bra vid det här laget!

Måndag morgon blev det el-motor jakt. En kortvarig sådan då vi hittade vad vi sökte i första affären. Skeppshandeln Nautica Store är nog den mest välsorterade skeppshandeln vi hittills har varit i. Oavsett om vi jämför med Sverige eller utomlands.
Sedan återstod då bara monteringen. Kan väl inte vara så besvärligt tänkte jag. Men det var det. Det tog resten av dagen. På motorn satt det en skruv som drev själva ankarwinschen och den skruven skulle flyttas till den nya motorn. Vi hade en sprängskiss över ankarwinschen men den visade inte helt solklart hur man skulle göra. Efter mycket om och men lyckas Jonas iallafall att få loss den, få fast den på nya motorn, montera motorn och provköra. Det funkar!!! Det var många kilon som föll från våra axlar.

Men detta besök i Cagliari var inte bara mekaniska bekymmer det var trevligheter också. Pia och Sven-Gunnar på S/Y Eline var där och vi tillbringade två trevliga kvällar tillsammans.
Det är alltid kul att träffa svenskar men extra kul med gamla båtgrannar och båtklubbskompisar. Pia och Sven-Gunnar lämnade Sverige ett år före oss och äntligen kom vi i kapp dem!