Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘2011’ Category

LEROS

Att segla runt ön Leros och besöka nästan alla vikar på ön samt ett besök i och på Kalymnos tog lite drygt 1 vecka. För seglare som läst Göran Schildts böcker är Leros en bekant ö. Det är den ön han beskriver i boken Dianas ö.

Vi befinner oss alltså väldigt nära Turkiet, i ögruppen Dedokaneses eller Tolvöarna som de också kallas. Rhodos och Kos är några av de mer kända öarna som ingår i ögruppen. Leros ligger i den norra delen.

Leros är en ganska liten ö, som ser ut som en bläckfisk sägs det, men jag kan inte se den likheten när jag tittar på sjökortet. Har väl för dålig fantasi kan jag tänka.

Vi började på Kos, med att plocka upp våra vänner från England och dagen efter bar det i väg. De är inte så sjövana, så vi valde Leros och Kalymnos då de öarna erbjuder många skyddade vikar och inte ligger alltför långt bort från Kos. Dvs de seglande distanserna blir korta och i våglä, ibland även vindlä.

Första bukten vi gick till, Xerokambos, ligger på södra sidan av ön, byn var väldigt liten och bestod egentligen bara av 10-tal hus, 2 tavernor och en jättestor fotbollsarena.

Dagen efter tog vi vänstervarv runt ön och fortsatte norrut till Ormos Alinda och öns huvudstad Platanos, som låg uppe på bergssluttningen. Vid bergets fot nere vid vattnet ligger byn Áy Marina, men var gränsen mellan byarna gick förstod vi inte. Vi promenerade runt i byn och upp för en backa och kom ett till ett nytt centrum med ett litet torg och bybrunnen och en massa caféer. Då förstod vi att vi var i Platanos.
Under Leros italienska period, 1912-1949, byggdes det väldigt många fastigheter på Leros vilket gör att byggnaderna här skiljer sig mycket från traditionella grekiska hus.
I Áy Marina hittade jag detta charmiga tvåvåningshus som var till salu. Huset verkar ha potential att bli mycket vackert om någon med stor plånbok renoverar det med kärlek.

IMG_2340

En natt här sedan gick vi vidare till Lakki på västra sidan.
Lakki är den största bukten på ön och här märks den italienska närvaron på ön tydligast. Stora villor med stora trädgårdar. Befolkningen här är bättre skolade än på många andra ställen tack vare att italienarna byggde en skola och i princip alla barnen skickades dit. Lakki invånarna talar överlag mycket bra engelska och hade nu min italienska varit i bättre skick hade vi kunnat använda det språket också.
DSC_0001

Längs hela bukten går huvudvägen och en strandpromenad. Tyvärr så störs idyllen av ett idogt användande av scooters och MC.

Tyvärr blev det inte så många bilder härifrån, men vi kommer tillbaka och får bättra oss.

 

KALYMNOS

Det är praktiskt att både ö och stad har samma namn. Mindre att komma ihåg. Vi har insett att det är ett elände att hålla isär alla öarna med dess bukter här i Grekland. Att öar, städer och bukter har minst två varianter av namnen gör inte saken lättare. Kalymnos stad kallas även Pothia så emellanåt är förvirringen total.

Kalymnos är det enda stället där man fortfarande dyker efter natursvamp och utbudet av dessa mjuka koraller är stort. Och de finns i alla storlekar från små runda ca 5 cm i diameter upp till ca 50 cm i diameter. Det finns även varianter som ser ut som tjocka gurkor.

Staden klättrar på bergssidorna och vid en snabb blick ser det ut som om det är fastnaglade i berget.

IMG_2344

Hamnen är även här relativt stor, vi ligger bland segelbåtarna längst bort i bilden.

DSC_0015

Det är frodig grönska här med underbara blommande träd och buskar.

DSC_0017DSC_0018

 

PSÉRIMOS

Sista ö-besöket innan våra John och Sue återvänder till England är den lilla ön Psérimos som ligger mellan Kos och Kalymnos. Pga rådande Meltimi (lite svagare men än dock väljer vi en bukt på östra sidan som skyddar väl mot nord-nordväst vinden. Ön har bara en liten by och den ligger i bukten mittemot. Vår vik är obebodd och öde. När vi närmade oss ankarplatsen möts vi av en underbar doft som jag först trodde var pinje, men senare förstod var timjan och salvia som växer vilt i stora bestånd på ön.

Våra ben ville röra på sig så vi tog en promenad uppför stigen

DSC_0022

Stigningen var inte så brant, men stigen var full med lösa stenar så man fick se sig för hela tiden. Väl uppe på toppen möts vi av en underbar utsikt mot väster

DSC_0029

och mot öster

IMG_2373

Stigen kantas av vild Timjan och vild Salvia. Om man tittar på stammarna så har de nog några år på nacken.

DSC_0036DSC_0028

Efter denna ansträngande promenad var det skönt att spänna upp hängmattan och vila lite.

IMG_2360

Dagen efter var det gick vi till Kos för att byta gäster. Vi lämnade John och Sue

IMG_2336

och istället mönstrade Erik o Charlie på. Som satte sig och badade fötterna vid kajen innan de klev ombord.

IMG_2391

Mer om deras besök i nästa blogg.

När man har gäster ombord, inser man plötsligt vilken härligt underbar vardag man har nuförtiden.

Annonser

Read Full Post »

Nästa mål är Astipalaia och en liten snäv vik på den nordvästra sidan av ön. Astipapaia ligger sydost om Amorgós så vi fick börja att segla västerut för att kunna runda ön och sedan sätta rätt kurs.
Ca 30 minuter före oss lämnade en 42 fotare ankarviken och seglade väster ut. Strax innan vi skulle falla av runt hörnan så var vi ikapp. Vindriktningen gjorde att vi fortsatte åt väster i ytterligare ca 45 minuter för att få en halvvind/slör istället för en plattläns. 42 fotaren valde en plattläns och attans vad han gungade. Det blåste för lite för att få fart på båten så vågorna regerade. Efter en stund var vi i kapp honom igen och seglade om honom.

När vi kom runt på sydsidan drabbades vi av fallvindar trots att vi gick säkert 500 m från land. Vindarna var i byarna drygt 22 m/s. Men med rätt segelsättning så funkade det riktigt bra. Ju längre bort från ön vi kom desto mindre vind hade vi. Men vi kunde iallafall segla i princip hela tiden.

Astipalaia och den lilla lagunen Vathi är nog en av de mest underbara ställen vi sett hittills. Inloppet är genom en relativt smal naturlig kanal ca 100 m bred och 500 m lång sedan öppnas en lagun upp omgiven av höga, karga berg. Fallvindarna finns här men inga vågor. En liten by med max 10 hus, en taverna och en liten kaj. Vid kajen ligger 2 charterbåtar och en liten fiskebåt. Det råder stillhet.

IMAG0234
Vi tar jollen in och en kort promenad i den steniga omgivningen. Det är väldigt lätt att förstå varför de bygger stenhus. Det är ju bara att plocka byggnadsmaterialet på tomten!. Men varför har de staket runt kyrkan??

IMAG0236

Vi stannar till på tavernan och tar varsin öl och varsin Ouzo. Bestämmer oss för att äta middag på tavernan som är en ren familjeangelägenhet. La Mama (med rullator) styr hela stället med järnhand, sonen serverar och dottern (eller sondottern) lagar mat. Il Papa står för fiskeriet.
IMAG0238

 

Vi kommer tillbaka någon timme senare för att äta och menyn bestod av Grekisk sallad, kalamares, bläckfisk, fisk och potatis. Vi beställde allt utom bläckfisk. Vilken mat! otroligt enkelt tillagat men så gott. Grannbordet, ett gäng killar från Beligen som hyrt en segelbåt hade beställt för mycket mat, så de langade över en tallrik med bläckfisk så även det fick vi smaka och den var god! Inte alls gummiaktig som den brukar vara.

Under tiden vi väntar på vår mat, kommer Il Papa in med 2 st stora runda bunkar med metallpinnar längs kanten. Han ställer den ena på en stol och sätter sig bredvid. Går ut i köket och hämtar tärnad bläckfisk. Sedan sätter han sig och agnar långreven. Det är säkert 300 krokar i varje bunke. Bild? Ja om jag hade haft en kamera med mig……

Solnedgången fick jag på bild iallafall

DSC_0039

 

Under den här veckan sedan vi kom till Pilos har vi aldrig hört så många MayDay och PanPan anrop. Minst ett av varje varje dag, ibland fler. Så Olympia Radio har fullt upp. Senast var det en segelbåt som låg ca 50 sjömil för om oss som skickade ut ett PanPan (icke livshotande nödanrop) om att han tog in vatten och önskade assistans. Vi låg för långt ifrån för att kunna hjälpa till men eftersom vi var så nära så hörde vi alla konversation. Efter ca 1 timme hade han kommit fram till en ankarvik och kunde avblåsa hela affären. Båten slutade ta in vatten när han fick smult vatten och ingen vind. Hoppas att han kom tillrätta med läckan, annars lär han bli fast i ankarviken.

Vår första ankring på ön Kos, som är den tredje största ön i Grekland, var i den lilla byn Kardamena ungefär mitt på den södra sidan. Vi ankarar strax utanför hamnen och har ca 3 min med jollen in till kajen och sedan ytterligare några minuters promenad till livsmedels butik och slaktare. Härligt när allt är så nära.

När vi seglade in fick vi kryssa mellan wind- och kite surfare och Parachute båtar. Här var även en hel del jollar som seglade nära kusten. Härligt att se ett aktivt båtliv!

DSC_0003

Öarna är vid denna årstid väldigt torra och därför är den mesta växtligheten brun med inslag av gröna träd, antagligen oliver. Vattentillgången på de flesta öarna är väldigt begränsad och de får färskvatten från stora tankbåtar som kommer med jämna mellanrum. När man då får syn på smaragdgröna gräsmattor runt hotellen hoppas man att de använder avsaltat havsvatten och inte dyrbart färskvatten att vattna trädgårdarna med.

DSC_0009

 

Dagen efter seglar vi vidare upp till staden Kos och checkar in i Kos Marina. Vi hade bokat en långsidesplats men fick en “vanlig” plats istället. Vi klagade inte, den platsen var halva priset jämfört med en långsides.
På kvällen kommer våra vänner från England, John och Sue som skall segla med oss i en dryg vecka.

Read Full Post »

Vi har lite bråttom att ta oss tvärs över den grekiska arkipelagen. Vi får gäster från England om några dagar och då Jonas blandade ihop Korfu med Kos så får vi segla ca 250 sjömil lite fort. Tanken var att de skulle komma till Korfu som ligger på grekiska västkusten, ganska nära Italien. Men det blev Kos, som ligger vid den turkiska gränsen. Ja, vi ska ju dit men hade kanske inte tänkt det i år. Men det är lätt att blanda ihop alla orter.

Vi lämnade Pilos för att gå till en liten vik på Peloponnessos som heter Porto Kayio. Vi hade hört att den skulle vara alldeles fantastiskt vacker. Tja antingen överdriver folk eller så är vi lite less. Porto Kayio är mycket skyddad vik på östsidan av den mellersta av halvöarna som går ut från Peloponnessos. en lite by längst in i viken och branta bergssluttningar på övriga sidor. Vi kom dit ganska sent på eftermiddagen och skulle lämna tidigt på morgonen efter så det blev ingen tid till att åka in till byn.
Bredvid oss på ankarplatsen låg en annan Amel, Ulys of Tortola,  och naturligtvis togs det kontakt. En kille från Schweiz som haft sin Super Maramu i 3-4 år och seglat runt i Grekland och Turkiet sedan dess.

Dagen efter lämnade vi vid 11-tiden vi hade inte så långt till nästa över-nattningsställe.

DSC_0053

En bukt på södra Nísos Elefonisos (Nísos betyder ö). När vi kom fram på eftermiddagen var vi ensamma och kunde välja och vraka var vi skulle släppa ankaret. Beslutsvåndan var stor….

DSC_0060
Någon timme senare kom en charter-katamaran och lägger sig ca 60 meter från oss och ytterligare någon timme senare kommer en annan segelbåt och lägger sig – mellan stranden och katamaranen…. Det fanns ca 1 km bukt till att välja på! Är vi flockdjur eller??
Nåväl vi låg tryggt vid foten av ett gäng höga berg och kände oss ganska trygga när åskovädret brakade loss. Vi tog det säkra före det osäkra och monterade alla åskledarna, en på varje vant. Åskovädret delade sig i två delar innan Elefonisos och gick på var sin sida, ingen av fronterna var närmare än 15 km. Skönt. Men det blixtrade och mullrade och blåste duktigt iallafall. Nattsömnen blev god då åskan slutade innan vi kröp till kojs.

Nästa dag hade vi ett långt ben framför oss. Vi skulle till Nísos Milós ca 70 sjömil längre österut.

DSC_0014

Vi startade strax innan lunch och kunde segla fram till tippen på den östra halvön på Peloponnisos. Vi hade en underbar slör (vinden in snett akterifrån) och nästan inga vågor så Jonas passade på att fortsätta laga jollen. Ytterligare ett lager epoxi. När vi var i höjd med att runda sista berget så ändrade vinden riktning och då jag behövde Jonas hjälp för att gippa alla seglen så följde jag med vinden söder ut ett tag vilket gav en kursändring på ca 90 grader.
När Jonas kunde släppa det han hade i händerna så vi kunde gippa, gick vi tillbaka till ursprungskursen och förflyttade oss i knappt 2 knops fart. Vinden hade dött. Då blir vi uppkallade på VHFn, ett lastfartyg som ville veta vad vi hade för intentioner. Vi tittade oss omkring och undrade vem i hela friden som ropar upp oss. Vi kunde inte så något fartyg. så småningom med hjälp av AIS hittade lastfartyget Iasos ca 10 sjömil bort.
Nåväl, vi talade om att vi låg på vår kurs och att vi startar motorn för att inte vara i vägen. Han lät både snopen och glad. Var väl inte van vid samarbetsvilliga fritidsskeppare (är vi det fortfarande?). Vinden var lätt, så beslöt oss för att hissa Genackern och när vi väl fått seglet på plats var det så lite vind att inte ens det seglet fylldes. Suck…. ner med det igen och fortsätta för motor.

Vi var framme på Milós kl 0330 och droppade ankaret i närheten av hamnen i Adamas och kunde sova några timmar innan plikten kallade. Vi tog jollen i land för att fylla på förråden lite grand, om vi hittade någon mataffär. Om inte annat så fick vi röra på våra sjögungiga ben.

DSC_0004DSC_0007
Vi hittade både bageri, supermercado, fiskaffär och restauranger. Bageriet hade ett underbart stort sortiment och vi köpte 2 gigantiska limpor. Ca 50 cm långa. Mataffären var även den välsorterad och vi fick vad vi saknade. Men grekiska är rena grekiskan. Tänk om man hade lärt sig lite av detta udda språk, iallafall alfabetet så man kan läsa på förpackningarna. Nu är det gissa som gäller. Hoppas att något är användbart……

Och vår jolle är ÄNTLIGEN tät.

Nísos Milós är annars mest känt för en staty. Ja just det Venus från Milos (Afrodite), hon utan armar. Det berättas att en bonde hittade statyn, som var i två delar, och använde delarna som grindstolpar. En sjökapten fick syn på det hela och köpte statyn av bonden. Undertiden de dividerade om priset kom en turk och snodde Venus, hur de sedan fick tillbaka statyn, som numera kan beskådas i Louvren Paris, förtäljer inte historien

Från Milos förflyttade vi oss inte så långt. Bara ca 10 sjömil till en liten ankarvik där vi skulle få bra lä för Meltemin som skulle ta fart igen under lördagen.

DSC_0026 DSC_0032

Meltemi är en vind som blåser från nordväst till nordost och minst 10 m/s oftast betydligt mer. Den börjar visa sig i maj-juni och är ganska frekvent hela sommaren och avtar under september.

Vi tog det säkra före det osäkra och stannade i två nätter och lärde känna ett mycket trevligt par, Marion och Hans från München i en Jeanneau 53 Los Gorriones.

Men tiden rinner iväg fort och måndag morgon var det upp med ankaret. Tidigt. Klockan ringde 0500 och vi fick upp ankaret 0615. Usch vad vi var trötta hela dan. Målet var att segla till Nísos Amorgós och dit kom vi oxå. Det var fullt vid kajen så vi lade oss i en liten vik istället. Våglä, med lite vind och tyvärr dyningar. Så vi blev ordentligt vaggade under natten.

Read Full Post »

Överfarten till Grekland från Riposto D’ell Etna till Pilos tog 50 timmar, ungefär 8 timmar kunde vi segla. Lite frustrerande att behöva gå för motor en så lång sträcka. Men så är det här i Medelhavet. Ingen eller alldeles för mycket vind. Sällan så där lagom. Det är bara att vänja sig.
Överfarten var lugn och stilla

DSC_0015 DSC_0014
Inte riktigt så här lugnt hela tiden, men nästan.

Inloppet till bukten som Pilos ligger i vaktas av två väder skulpterade klippor.

DSC_0020

Vi kom fram till Pilos på Peloponnisos vid söndag lunch och hittar en plats i marinan. Efter att ha anmält oss till hamnkontoret och de säger att vi kan ta vilken ledig plats som helst så lägger vi oss bredvid en HallbergRassy 42 som kom in  i går kväll. Vi gjorde sällskap upp till hamnkontoret för att checka in. Kanontrevlig personal som pratade perfekt engelska. Jag drog en lättnandes suck. Att klarera in och fixa med en massa seglingstillstånd och annat och inte ha ett gemensamt språk hade blivit spännande.

För att få lov att segla i Grekland måste man lösa en sk DEKPA, det kostar 29,35 och skall betalas på skattekontoret. Så det är viktigt att man första gången klarerar in i en hamn med skattekontor. Denna DEKPA skall sedan stämplas i en hamn 1 ggr/månad och enligt uppgift skall varje stämpling kosta 88 cent. Även denna avgift skall betalas på skattekontoret. Men nu är det så fiffigt att man kan köpa ett gäng 88 cents kvitton, så kan man få sin stämpel i vilken hamn som helst.
Det var bara ett problem. Skattekontoret i Pilos hade inte hört talas om detta. Så några 88 cents-kvitton blev det inte.

Så måndag morgon blev skattekontors-letar-dag. Jag hade fått en vägbeskrivning. “Gå till torget, och bakom polisstationen fast på parallellgatan ligger skattekontoret”. Torget hittade vi, parallellgatan hittade vi, men varken polisstation eller skattemyndighet. En bidragande orsak kan vara att kunskaperna i det grekiska språket är synnerligen begränsade och alla skyltar är skrivna på grekiska. Förståss. Men skam den som ger sig. Efter att ha gått tillbaka till torget lyckades vi hitta polisen. Skylten satt på våningen ovanför gatuplan. Sedan var det lättare att hitta till skattekontoret.

Med kvittot i högsta hugg bar det av till hamnkontoret igen. Nu kunde vi få vårt dokument. Fast man fick fylla i det själv…….

Pilos är en söt liten stad där hjärtat i staden är ett stort torg. Vad man än frågar efter så ligger det vid torget, eller en trappa upp på parallellgatan. På torget finns det en mängd caféer och restauranger och i gatuplan på husen som kantar torget ligger alla affärer man kan behöva.
En lite smart sak jag upptäckte var att i livsmedelsaffären kunde man inte köpa, kött, fisk frukt eller grönsaker. Bröd fanns det ett magert utbud av. Men granne med livsmedelsaffären låg en frukt-och grönsaksaffär, ett bageri och fiskaffären. Något kvarter bort hittade vi slaktaren. Varför konkurrera ut varandra? Samarbeta i stället. Någon har tänkt till!

I marinan i Pilos är det lite vilda västern. Små ca 5 meters båtar ligger längs bryggorna med väldigt gott om plats emellan sig. Längs piren ligger segelbåtar långsides och bryggnockarna ockuperas av större gästande båtar. Typ oss. Det finns ingen ägare till hamnen vilket gör att man inte behöver betala för att ligga där, det finns ingen el och inget vatten och ingen bestämmer. Konstigt att inte kommunen tar över hamnen och tar in avgifterna. Borde ju bli ett antal hundratusen om året i gästavgifter. För gästbåtarna kommer ändå, i och med att man kan klarera in här. Men jag är inte lessen för att slippa betala. Nu unnade vi oss två restaurangbesök istället.

Katter var det gott om. Den  här lilla kissen upptäckte jag på restaurangen.

DSC_0031
Jag tror att han funderade över hur han skulle kunna fånga fiskarna nere i vattnet.

Read Full Post »

Från Messina gick vi söderut längs Siciliens kust till Taormina. Där kunde vi välja på att antingen ligga för ankare eller hyra en boj. Killen som äger bojarna kom och mötte oss och talade om att det kostade 50 € per natt för en boj. Eftersom vi ville kunna sova utan att oroa oss för draggande ankare beslöt vi oss för en boj. Det är skönt att börja en längre överfart när man är utvilad. Sträckan vi skall segla nu är känd för snabba väderomslag och oförutsedda vindökningar. Måste erkänna att vi är lite spända inför seglingen. Speciellt som våra tre olika vädersidor ger oss tre olika prognoser.

Bojarna i Taorminabukten ägs av en kille från Malta, George. Mycket trevlig och tillmötesgående kille som talar perfekt engelska. För bojhyran får man förutom att använda bojen även soporna hämtade kl 19 varje kväll och om man vill ha skjuts in till land, ordnar han även det. Behöver man  hjälp med något annat som att fylla campinggasflaskorna så fixar han det oxå. Kort sagt han var värd pengarna.

Byn som ligger nere vid vattnet heter Giordano Naxos. Det är här man handlar och fikar och åker vidare med buss eller tåg.

IMG_2315
Strand med servering

Tåget går igenom byn, vissa stannar vid stationen vissa inte. Här går bussar åt alla olika håll. Så man har mycket att välja på. Vi beslöt oss för att ta bussen upp till Taormina som ligger på bergstoppen rakt ovanför oss.

Som de flesta orterna/byarna här är den väldigt gammal och har många gamla sevärdheter från tiden då Sicilien var under grekiskt styre och även från romartiden. Den grekiska utomhus teatern är man mest stolt över. Men man tar ordentligt betalt för att visa upp den. 8 €/person ville man ha guide tillkom en kostnad för det.

Bussresan upp var fascinerande. Bussen klättrade uppåt på branta vägar som snirklade sig längs bergssidan. Hur busschaffisen fick runt bussen i hårnålskurvorna är ett mysterium, speciellt som små bilar var parkerade i kurvorna. Men vi kom både upp och ner. När man tyckte att det bliv lite för hissnande utsikt fick man vända blicken åt ett annat håll, det funkade. Men vilken utsikt! Om jag kommer tillbaka hit och skall bo på hotell står Hotel Villa Carlotte högt upp på listan. Ett hotell som klamrar sig fast på bergssluttningen och har en fantastisk utsikt över Medelhavet (www.hotelvillacarlottataormina.com)

IMG_2325

Mot söder, udden som skymtar i mitten, där ligger Riposto d’ell Etna

Taormina är nog en av de mest dekorerade byarna vi varit i. Stora blomkrukor, vackra arrangemang

IMG_2330 IMG_2326

Viktor har ett torg här

IMG_2317IMG_2318

Den gamla stadsbrunnen där alla hämtade sitt vatten förr i tiden finns fortfarande kvar. Nu används den mest som dricksfontän. Jag fick inte med hela brunnen på bilden men det är en stor skapelse bakom ryggen på killen .

IMG_2329

Ca 7 sjömil från Giordano Naxos ligger Riposto D’ell Etna precis vid foten av vulkanen Etna. Och det märks. Lavaaska ligger i stora högar på gatorna och allt har en grå-svart ton.
Marinan ligger mitt i staden och det är nära till allt. Enligt lokalinvånare vi talat med är det en bra hamn att övervintra i. Dels för att marinan ligger mitt i city och dels för att det är bra buss, tåg och flyg förbindelser. Flygplatsen i Catania ligger bara ca 30 minuter bort. Vi gick in i Riposto för att fylla på diesel och marinan är stor! En del av marinan är förberedd för segel och motorbåtar, men av någon anledning har den inte tagits i bruk än. Funderar man på att övervintra på Sicilien är detta ett klart alternativ till Ragusa Marina, som visserligen är billig men ligger 20 minuters bilväg från närmsta samhälle.

Matförrådet är fyllt (trots att jag fick slänga både fläskkarré och 1 hel kyckling som inte klarade transporten från affären i Messina till båten). Dieseltanken är fylld, gasolflaskorna fyllda. Väderprognoserna samstämmiga (lugnt väder) nu har vi inget mer att skylla på.

Grekland är nästa stopp!

Det får bli en utsiktsbild till, det var så vackert

IMG_2333

Detta är mot norr, mot Messina.

IMG_2322

Segelbåten längst till höger är Lady Annila!

Read Full Post »

Messina sundet har man ju hört talas om. Mest i skrämmande ordalag. Strömt, blåsigt och oförutsägbart väder.
Jo, så kan det väl vara detta triangelformade sund mellan tåspetsen på Italien och Sicilien. Den smalaste passagen är i norr och sedan vidgas triangeln ju mer söderut man kommer. Här är det enda stället i Medelhavet som det finns tidvattenströmmar!
När vi närmade oss inloppet från norr hade vi svaga vindar och medström. Trots det var det kraftiga strömmar med både stående sjö och virvlar. Så det var lite spännande ett tag innan vi hade kommit ur det hela.

DSC_0142

DSC_0145

 

Vi följde den Sicilianska kusten då vi skulle bunkra diesel i Messina. Själva tankstället låg ca 1 sjömil norr om hamnen. Vi gick för motor och hade medström på 3.5 knop! Det är mycket. När man då förflyttar sig med 10 knop över grund händer allt så fort. Så helt plötsligt var vi framme vid tankstället.

En ynklig liten metallbrygga som stack ca 20 meter ut från stranden. Dvs den låg då tvärs strömmen och vinden som hade börjat ta fart. Vi skulle alltså pressas mot bryggan i 3,5 knops ström och med en ökande nordlig vind. Nej tack, vi avstår. Motsatta sidan kunde vi inte se om det gick att lägga till på. Men vi hade ett alternativ till. Reggio de Calabria ungefär mittemot Messina. Där skulle vi även kunna tillbringa natten.

Så vi ändrar kurs och går mot Reggio. Väl framme visar det sig att hamnen är mer eller mindre full och väldigt trång. Även denna hamn ligger i Nord-Syd men med en pir mot norr som stoppade den mesta strömmen, men inte vinden som nu var uppe i ca 10 m/s. Men de hade ju dieselpumpar! Vi lägger till längs piren som går i öst-väst, dvs vinden pressar oss mot piren. Men det är mer OK här efter som det är en hel mur, inte en stålbalkskonstruktion. Vi får hjälp av ett gäng killar att lägga till. Och vi pratar lite med dem och de säger att vi måste prata med Kustbevakningen om det är OK att ligga kvar där vi ligger över natten. Njae sa vi, vi hade tänkt fortsätta efter att vi har bunkrat diesel. Diesel? Näää det går inte. Dom har stängt.
Och närmsta dieselställe var Messina, som vi kom ifrån och nästa söder ut låg sydost på fastlandet. Helt fel håll. Suck. Det var bara att kasta loss igen och gå tillbaka till Messina. I motvind och motström….. Vi bestämde att vi stannar över natt i Messina och tankar vid slackvatten i morgon förmiddag.

Vi fick en plats i Messina, det var inga problem, en flytponton med fingrar (smala bryggor mellan varannan plats) kombinerad med Med-linor i vattnet. Vi tyckte det var lite overkill med OK då, det finns väl någon anledning. Och jo, den anledningen heter färjor och lotsbåtar. Färjorna var inte så farliga de körde förbi relativt sakta utan att riva upp så mycket svall. Men lotsbåtarna. De körde förfullt och deras svall gjorde att det ryckte och slet i förtöjningarna. Vid några tillfällen trodde jag att förtöjningstamparna skulle ryckas sönder.

IMG_2309

Messina fick vi bara en snabb titt på, vi kom in sent på em skulle handla och sedan lämna på morgonen efter. Men Messina stad kändes bra mycket trevligare än Palermo. Renare och mer underhållet.

IMG_2306
Strandpromenaden

IMG_2308

En tjusig staty av Poseidon eller Neptun. Om nu inte det är samma gubbe förstås??
Vi hade 4 uppdrag i Messina

– tanka diesel
– fylla på matförrådet
– fylla på camping-gas flaskorna (alternativt byta)
– posta ett kuvert.

2 avklarade 2 kvar. Diesel och camping-gas gick inte att fixa i Messina. Nordanvinden som skulle komma vid lunch kom redan vid 10-tiden. Och den blåste fort. Så vi skippade dieseläventyret och lämnade strax före lunch för att segla vidare söderut längs Siciliens kust. Om inte förr så borde vi hitta diesel i Syracusa.

Tänk om man hade en Dieselmaker som gick på havsvatten………

Read Full Post »

Strax norr om Sicilien ligger en liten ögrupp, Lipariska öarna. Det är 7 öar som alla är gamla vulkaner. En är fortfarande aktiv och det är Stromboli, det sägs att Odysseus använde Stromboli som ett riktmärke vid sina färder och än idag kan man se den på långt håll när man är ute på havet. Både dag och nattetid.

Isola di Volcano är inte riktigt aktiv, men det ryker fortfarande från Il Crate Grande och doften av ruttna ägg ligger tung över ankarviken. Känner man för att bada gyttjebad eller i svavelbubblande vatten kan man göra det här. Eller ta en promenad upp till kratern.

DSC_0070

Vi lämnade Cefalú och seglade rakt över till Isola Filicudi som ligger näst längst väster ut av öarna. Nej nu ljög jag. Vi seglade inte vi gick för motor. Spegelblankt hav.
På Filicudi finns det en bilväg, men den går inte runt hela ön. Att ankra var spännande. djupet gick från 200 meter till ca 15 meter inom loppet av ca 150 meter. Ganska brant botten alltså. Ankringsbart djup är då väldigt nära land, och det kändes inte så kul att ligga så nära en klippkust. Men det fanns inget val. Tyvärr så blev ju nattsömnen därefter också.

DSC_0001
Det går färjor mellan alla öarna blev vi varse på Filicudi. Vi hade öppnat fönstret till akterkabinen och spänt upp vår vindstrut för att fånga lite vind att svalka ned lite. Akter om oss kommer det en färja som strax innan oss trycker gasen i botten och drar upp gigantiska svallvågor. Tre av dessa är så höga och kraftiga att de slår upp på akterrufftaken och naturligtvis hamnar en hel del vatten även i sängen under det öppna fönstret. Det som vi yttrade passar inte i skriven form, men ni kan säkert gissa. Som tur var hände detta på förmiddagen så madrassen hann torka till kvällen.

Dagen efter seglade vi högervarv runt Filicudi och fortsatte sedan över till Isola Salina. Salina är en ö som består av 2 vulkaner och både araber och greker kallade ön för “Tvilling-ön” när de härskade över området. Namnet Salina, härstammar saltsjön i Punta Lingua, där man utvann salt från havsvattnet. Detta salt användes sedan för att salta in kaprisen man skördat. Idag finns det ingen saltutvinning kvar. Däremot är nordsidans sluttningar fulla med vinodlingar för att framställa det lokala vinet Malvasia, som är ett sött vitt vin. Salina är den enda ön i ögruppen som har eget sötvatten. Alla andra öar får sötvatten transporter.

DSC_0010DSC_0019

Granne med Salina ligger Isola Lipari som är huvudön i ögruppen och som gett ögruppen dess svenska namn. På övriga språk kallas ögruppen för Vindarnas öar, Aeolian Island, Isola Eolia osv.
På Isola Lipari har vi tillbringat mest tid. Vi hittade en härlig vik på södra sidan där vi ankrade i många dagar. Klart vatten och inte alltför mycket svall från färjor och motorbåtar. Dessutom lä från alla håll utom Syd. Fast om det var bra vete katten. Vi hamnade i en värmebölja och har haft temperaturer en bra bit över 40 grader i skuggan och 30 grader i vattnet. Då hade lite vind varit välkommet. Nu tillbringade man mesta delen av dagen i vattnet istället.

DSC_0052 DSC_0089

Som vanligt på dessa öarna är det svårt att hitta ankarplatser med ett hanterbart djup. Så om man planerar att segla hit, är det klokt att ha mer än 60 m kätting. Det är i minsta laget har vi insett. Tyvärr så räcker det ju inte med att ankaret når bottnen. Helst ska man få ut 4-5 gånger djupet för att ligga tryggt och säkert, men här fick vi nöja oss med 3 gånger djupet.

Nästa ö som fick besök var Isola di Volcano, sydost om Lipari. Avstånden mellan Salina och Lipari och Lipari Volcano är bara några sjömil. Väldigt nära varandra alltså.
Att segla runt Volcano, tog en förmiddag och dagen avslutades i Porto Levante. Här finns en liten by, med supermercado, slaktare, fiskare och en grönsaks-frukt-vin affär samt en väldig massa turistshopppar och restauranger. Att hyra scooters var inte så svårt det heller. Många uthyrare. De flesta som kommer hit på semester verkar vara italienare och fransmän.

Vi fick även besök från Sverige här. Våra goda vänner Jan och Eva seglade med oss i 4 dagar och vilar nu ut på ett fint hotell i Lipari. Vi hade härliga dagar med segling, bad och turistande.

Att ankra utanför Lipari stad går. Men är gungigt och med ett mycket varierande djup. Det grundaste stället vi hittade var 11 meter och det bästa stället med bäst ankarbotten var nedanför kastellet. Djupet ligger där på ca 15 meter.

Men allt skall ju inte vara problemfritt. Jollen bråkar med oss. Vi har en Carib med dubbelskrov och det yttre skrovet släpper in vatten. Vi har haft strul med detta en längre tid och Jonas har lagat ett antal gånger. Men något måste ha gått snett vid senaste lagningen för nu får vi in säkert 50 liter på bara någon timme i vattnet.
Härom kvällen när vi som vanligt skulle dra upp jollen på akterdäck för nattförvaring. Gick förtöjningstampen av. Det bara smällde till och jollen gled tillbaka ner i vattnet. Ungefär samtidigt var Jonas i vattnet. Jag blev helt förskräckt. Jösses- ramlade han? Han blev väl inte skadad? Nej då när jag kom till aktern såg jag att han hängde i jollen. Allt var OK, inga skador. Den här kvällen blåste det ca 7-8 m/s och Lady Annila låg med nosen mot vinden, vilket gjorde att jollen fort hade drivit iväg från oss om inte Jonas varit så snabb. Fram med ny tamp och vi kunde dra upp jollen på plats efter att ha tömt den på mycket vatten.

Men nu är vi färdiga med de Lipariska öarna och nya äventyr väntar. Idag går vi vidare till östra Sicilien för att se vad den kustremsan har att erbjuda.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »