Sicilien. En ö som jag länge längtat till. Har haft någon sorts romantiskt skimmer över sig. Kanske därför som jag blev så besviken också.

Efter att ha sovit några timmar tog vi upp ankaret och gick de sista få sjömilen till Palermo. Att boka plats i en hamn i Italien är näst intill omöjligt. För man vet väldigt sällan vilken marina man kommer till. I piloten står det oftast hänvisat till någon marina, men att veta vilken av bryggorna som tillhör den marinan är besvärligt. Här i Palermo blev vi mötta av en kille i en jolle som frågade om vi ville “ormagettori”, jo det ville vi. Antagligen. Förstod som vanligt inte vad han menade men “ormagettori” är en typ av marinero, dvs en kille som hjälper till att lägga till vid en brygga. Men det är även, har vi nu lärt oss, en brygga som hyrs ut av hamnmyndigheten till några som bedriver marina verksamhet. Ibland består uthyrningen av en eller flera pontoner men i bland kan två Ormagettoris dela på en ponton. Komplicerat? Ja.
Nåväl, den här killen körde före oss och visade oss till en ponton där det stod en annan kille och tog emot oss och hjälpte till att förtöja. Bra service! Killen på pontonen såg väldigt förvånad ut när det var jag som drog i förtöjnings-tamparna så att vi fick båten på plats. Tydligen inte vanligt att kvinnor hjälper till på båten.
Båten kom på plats och vi kopplade in el och vatten. Men vattnet var inte drickbart, så det fick bli flaskvatten till dryck och matlagning medan tvättmaskinen gick för fullt. Så snart all tvätt var avklarad kopplade vi bort landvattnet och kunde använda vårt watermaker vatten från tanken istället. Det känns lite dumt att använda det vattnet till tvättmaskin, när man har tillgång till landvatten.
Så kom vi då till betalningen. 110 Euro/natt!!!! Jag bara tittade på killen och skakade på huvudet. “Så mycket, också kan man inte dricka vattnet?” Han beklagade och menade att han inte kunde göra något åt priset. Jag suckade tungt men då han inte tog emot kort så fick han vänta tills jag varit i bankomaten. Det var helt OK.
Jag lämnade kontoret och gick tillbaka till båten. Ville ha Jonas med mig när vi gick på bankomat jakt. Området som hamnen låg i kändes inte så kul.

Efter en liten stund, hör jag någon som ropar. Det är hamnkillen. Han frågade vad vi fick betala i Cagliare, 58 Euro svarade jag. Då förstod han att han var dyr och litet skamset prutade han ner priset till 100 Euro/natt.
Vi beslöt oss för att ta bankomat besöket samtidigt som vi gick upp för att leta efter en restaurang.

Vid 1830 tiden lämnade vi båten, utrustade med en kamera på axeln och portomän i fickan. Så småningom hittade vi upp i centrum och vi blev båda väldigt besvikna på Palermo. Husen förfallna och skitigt på gatorna.

Plötsligt såg vi en marknad på en av smågatorna, vi gick dit och följde gatan en stund. Där var gott om folk både turister och inhemska.

Plötsligt känns det annorlunda. Vi känner oss uttittade och betraktade. Jag tar ett fastare tag om kameran och försöker att så omärkligt som möjligt tömma portmonän på kort och sedlar. Korten flyttar jag till en annan ficka. Nu känns det lite bättre. Men vi skyndar på stegen för att komma ut till den stora gatan igen. Ingenting hände, och ingen var ens i närheten av oss men bara den plötsliga obehagliga känslan räckte. Det var faktiskt första gången sedan vi lämnade Sverige som vi har känt oss osäkra.

Efter en stund hittar vi en restauranggata och slår oss ner på en Siciliansk-Tunisisk restaurang. Spännande blandning och väldigt god mat.
Efter middagen gick vi raka vägen tillbaka till båten. Nu ångrade vi att vi betalat för två nätter på en gång. Vi kände att någon mer promenad i Palermo blir det inte.

Cefalú

Ca 25 sjömil öster om Palermo ligger en gammal stad, Cefalú. Staden ligger mellan foten på en gigantisk klippa och havet. Så stadsgränserna är väldigt naturliga. För ovanligheten skull, ligger inte staden högst upp på en klippa, som det var i Cagliare t.ex.

Stadsmurarna är från 400-talet och katedralen som är stadens stolthet är från 1100-talet.

Sicilien har varit erövrat av en mängd olika länder; araber, greker, spanjorer och normander. Här i Cefalú kan man se spår av de flesta.
En tvättplats som byggdes av araberna, stadsmuren som byggdes av grekerna och katedralen som byggdes av den normandiske kungen Roger II. Sägnen säger att han varit ute på havet och överraskats av en otroligt häftig storm. Han bad till Gud att han skulle bli skonad och när han kom i land, beslöt han att utse Cefalú till biskopssäte och byggde en katedral som tack för att han fick leva. Katedralens huvudaltare är utsmyckat med en otrolig mosaik där merparten är i guld.

Lika trist som Palermo var, lika charmig och trevlig var Cefalú. Byggnaderna är väl underhållna och det är rent och prydligt på gatorna.

Här vimlar det av turister och som vanligt avspeglar det sig i prisbilden. Men de flesta turisterna verkar vara italienska turister. Vi slog oss ner på torget nedanför katedralen och tog en öl och ett glas isthé. 7 euro 50 cent! Två öl brukar kosta mellan 3 och 5 Euro annars. Rackarns isthé att vara dyrt, ska jag aldrig mer beställa…….
Vi handlade lite frukt och grönsaker i en liten grönsaksaffär. Själva affären var så liten att de mesta av varorna stod ute på gatan. Här var det inga turistpriser iallafall. 1 kg tomater, några paprikor och en jätteklase med vindruvor, 4 Euro. Det gäller tydligen att hitta rätt affärer.

Just det affärer, detta är ostaffärens skyltfönster. Tydligen använder de ost som skulpturmaterial

Det finns en ganska stor strand här där folk ligger som packade sardiner

Men om man föredrar klippor istället kan det bli gott om plats

På eftermiddagen kom en kille från grannbåten simmande till oss och frågade om vi inte ville komma över på något att drick. Självklart ville vi det. Alltid trevligt med nya bekantskaper. Det var ett par, Uli & Tomaz från Slovenien som precis påbörjat en 3-års segling, till i första hand Karibien. Väl där skulle de bestämma om de ville fortsätta eller segla tillbaka.

Dagen efter fortsatte vi åt varsitt håll. De väster ut och vi åt öster.