Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘2011’ Category

Jaha, då sitter man här på årets sista dag och filosoferar över det senaste året. Herre jisses vad mycket vi har upplevt. 6 länder, en ofantlig massa underbara vikar, underbara seglingsdagar och några inte fullt så underbara (men de glömmer man ganska snabbt), härliga människor som vi mött, goda middagar både på båten och på restaurang. Oförståelig byråkrati (som det bara är att foga sig i) varma dagar och naturligtvis mindre varma. Sorg har vi lyckligtvis sluppit under det gångna året. Men lycka har vi haft mycket av.

Januari, Singapore

D378

Februari och mars, Sverige

DSC_0203

April, Portugal o Spanien

DSC_0256

Maj, Spanien

DSC_0078

Juni, Spanien

DSC_0019

Juli, Italien Sardinien, Cala di Volpe

DSC_0079

Augusti, Italien Lipariska Öarna, Isola Saline

DSC_0008

September Grekland

DSC_0038

Oktober Grekland, Kreta Agios Nikolaos

28Okt_0038

November, Grekland, Kreta

En utflykt på östra Kreta

December, Grekland, Kreta

DSC_0013

 

Det var en otroligt kort sammanfattning av vårt år. Alla eskapader och fler bilder hittar ni i tidigare inlägg!

Gott Nytt År och tack för att ni läser vår blogg!

Ann-Sofie o Jonas

Read Full Post »

Oj vad det var länge sedan, men jag har inte glömt er. Tiden har bara gått alldeles för fort. Som den har en tendens att göra när man har trevligt. Och trevligt blir det ju när ens barn med flickvän kommer på besök. Så nu är det fullfart (nästan) från morgon till kväll. Vi har sparat det mesta av seightseeingen på ön till nu när killarna har kommit.

Men vi tar en sak i taget.

Viktor ordnade med en förtids julklapp till sig och Philip.

DSC_0019 fixad

Radiostyrda motorbåtar! Det är många som stannar och tittar och får något av en längtan i blicken.

Det blev naturligtvis en rundtur i Aghios Nikolaos också. Med kamera….

DSC_0026 DSC_0027
Inte bara stadsjulgranen blir pyntad utan de flesta träden i staden blir behängda med diverse prylar.
Det finns en liten strandpromenad mellan marinan och centrum, den är väldigt vackert byggd med hav och berg i blickfånget.

DSC_0047 DSC_0045

Man ser även till att göra vattnet tillgängligt, genom att bygga trappor ner till vattnet.

DSC_0046 DSC_0036

Innan jul hann vi även med en lite tur till byn Kritsa som ligger ca 1 mil söder om Aghios Nikolaos. Själva byn var inte så intressant så här i vintertid. Väldligt öde, men säkert fullfart på sommaren. Men strax innan byn finns en kyrka som är byggd på 1200-talet med väldigt många och fina fresker (väggmålningar) från 1300 och 1400 talet.
Panagia Kera DSC_0001

Av någon anledning är det fotoförbud inne i kyrkan och vaktmästaren var oss i hälarna hela tiden så ingen av oss vågade ta kort.

Panagia Kera DSC_0004

Men utifrån genom en öppen dörr lyckades jag fånga lite av målningarna iallafall.

Vi fortsatte vår färd mot Kritsa men stannade vid en arkeologisk plats. En stad, numera ruiner, från 700-300 f.kr byggd av dorierna, Lato.

Man kände sig nästan religiös när man gick i en trappa som byggdes för ca 3000 år sedan

Lato DSC_0020

och rörde sig i ett område som använts av människor för så länge sedan. Nu har jag ju inte så väldigt stora kunskaper i arkeologi eller antropologi men det var relativt enkelt att se att folket här kunde vara självförsörjande även om de bodde så långt upp i bergen. De hade minst en vattenkälla och ett antal cisterner som fylldes på av regnvatten som leddes dit i byggda rännor och  filtrerades innan det hamnade i cisternen.

Lato DSC_0021

Under det rostiga locket som med största sannolikhet kommit dit i modern tid, finns en vattenfylld cistern och bredvid syns ett tråg som antagligen använts för att ösa upp vatten i. Just i detta rummet fanns det många bearbetade stenar, ett runt “fat” som kanske använts till att mala säd i, en sten med ett hål i

Lato DSC_0024

som helt klart är gjort av människor.

Murarna som fanns kvar var imponerande i passformen dvs, minimala springor mellan stenarna.

Lato DSC_0026

I dörröppningar (antar jag att det var) fanns stenar som formats för att få bättre funktion.

Lato DSC_0019

Att de var självförsörjande kunde man även förstå när vi hittade mark som med största sannolikhet varit brukad för grönsaker och säd och antagligen även fruktträd. Det var lite brant att ta sig ner så vi avstod.

Lato DSC_0040 Lato DSC_0043

Djuren de behövde för kött och mjölk och hudar mm strövade antagligen fritt i markerna och av seden idag att döma var djuren säker getter och kaniner.

Byns gemensamma vattencistern var väl bearbetad men hur de kom åt vattnet förstod vi inte.

Lato DSC_0033

Det fanns ingen nedgång bara helt släta väggar och rester av pelare på botten som kanske har burit upp ett tak en gång i tiden.

De andra utrymmena som säkert även de använts som cisterner var tomma, men man såg de bearbetade väggarna.

Lato DSC_0027

Vi passade även på att ta en familjebild i en av de fina trapporna i Lato

Lato DSC_0053

 

Jul har vi också firat. Den blev inte så varm som vi hoppats på så julbadet ställdes in. 17 gr i vattnet och 13 i luften gjorde att ett bad inte kändes så angeläget. Det får bli ett annat år.

Julgran fick vi tag på. En riktig! Men den var lite liten så vi hängde upp den så att pakten kunde få plats under.

Jul 2011 DSC_0096

Julbordet blev nästan som hemma, vi lyckades få tag på det mesta vi behövde. OK, inläggningssill och skinka (som bara behövde griljeras) blev inköpta i Sverige men det andra hittade vi här nere. Jonas vill att jag påpekar att sillen som jag lade in var den godast jag någonsin gjort. (Känner ni hur generad jag blir?)

Jul 2011 DSC_0113

Och naturligtvis hade vi julfrukost med levande ljus, precis som vi brukar.

Jul 2011 DSC_0094

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Juldag var det meningen att vi skulle fira tillsammans med de övriga live aboards med en engelsk julmiddag. Men en elak förkylning klubbade ner stora delar av familjen på förmiddagen. Så vi stannade hemma och åt kalkon istället.

Så God Fortsättning och ett Gott Nytt År 2012

Read Full Post »

Söndag och inget speciellt på programmet. Då vi har tillgång till en bil den här helgen bestämmer vi oss för en tur runt den östra delen av Kreta.

Turen går från Agios Nikolaus till Ierapetra som ligger på den södra sidan av ön och sedan tillbaka till nordsidan till Sitia och slutligen till marinan.

Söndag och off-season = stängda butiker och väldigt dött på gator och torg. Staden är relativt stor, större än Agios Nikolaus. Men en liten hamn som nog inte får så många besökare. Precis vid inloppet till hamnen ligger ett gammalt fort.

DSC_0011

Annars är Ierapetra mest känt för sin långa strand.

DSC_0012

På ett torg hittade vi en kyrka med vad som såg ut som ett minarettorn och en liten rund byggnad, något nedsänkt i marken. Allt såg väldigt arabiskt ut och det är kanske inte så konstigt. Vi är bara 200 sjömil från nordafrikanska kontinenten och havet utanför pirarna heter Libyska Havet.

DSC_0016 DSC_0017

Efter en fika med kaffe och bakelse (!) for vi vidare norrut och mot Sitia.

 

Färden gick över en bergskam och utsikten var helt underbar. Vägen var en serpentinväg med berg på ena sidan och stup på andra sidan (dvs min sida) Men det var inte så farligt som det låter. Det var god marginal mellan stupet och vägen och oftast en massa träd i vägen, så den hissnande känslan man får på liknande vägar i t.ex Spanien infann sig inte.

DSC_0019
Nästa kust är Afrika, och Libyen

Helt klart att oliver var den huvudsakliga näringen här. Vi har aldrig tidigare sett så många olivträd. På varje liten jordplätt är det ett olivträd planterat. Här finns inga olivlundar, det är olivskogar! Frågan som återkom flera gånger i bilen. Hur i hela friden ska de hinna skörda alla oliver?????

DSC_0022

Jag tror att vi befinner oss på ca 500 möh när kortet togs. Det högsta berget i detta området är på lite drygt 800 m.

Sitia var en lika sömning stad som Ierapetra denna söndag. Men vi hittade iallafall en restaurang som serverade oss en god lunch.
Om man åker färja från t.ex Athen och till Agios Nikolaus så får man kliva av här i Sitia. Antagligen går det bussar mellan orterna.

När vi närmar oss Agios Nikolaus igen var det dags för ett fotostopp

DSC_0030

I viken längst bort ligger Agios Nikolaus.

Om resten av Kreta bjuder på liknande upplevelser så skall det bli väldigt trevligt att bila runt på ön under vintern.

Read Full Post »

Go mad, möe mad och mad i räddan ti  (översättning: god mat, mycket mat och mat i rättan tid) Jo det kan vi väl hålla med om allihop. Men ibland är det inte så enkelt.

Jag måste börja med att vi svenskar är otroligt bortskämda med livsmedelsaffärer med ett brett sortiment. Känner vi för att laga Grekiskt, italienskt, indiskt, mexikanskt, thai eller you name it, så går vi bara till ICA/Konsum/Hemköp och hittar alla de ingredienser som vi behöver. Är det något väldigt udda kanske det kan vara lite mer besvärligt på en liten ort, men bor man i t.ex Malmö tar man sig till Möllevångstorget och kan garanterat hittat vad man söker.

Riktigt så bra är det inte när man kommer lite mer söder ut. I Portugal var det väldigt svårt/snudd på omöjligt att hitta importerade livsmedel.
I Spanien, Italien och här i Grekland är det något enklare.

Här i Grekland är det ett annat problem, vad i h—-e står det på burken och vad är det?

DSC_0060

Vi hittade den bland mejeriprodukterna och trodde att det var Creme Fraiche eller Gräddfil.
Nix, men blandat med majonäs funkade det bra till en potatissallad istället för Creme Fraich. Jag tror att det är kvarg, inte helt slät i konstistensen men inte så korning som Keso.

Ibland så får man ju idétorka i köket, och att då surfa runt på receptsajterna brukar råda bot. Glad i hågen knatar man iväg med sin inköpslista baserad på det nya receptet. Vägen tillbaka till båten blir oftast med tunga och modstulna steg. Har man tur hittar man det mesta men inte tillräckligt mycket för att kunna laga rätten.
Oftast är det Creme Fraiche som fattas, och skall såsen/röran inte kokas så kan man blanda naturell youghurt med antingen Philadelfia ost naturell eller lite vispgrädde men om Creme Fraichen skall koka med i en soppa eller gryta så blir det problem. Än har jag inte hittat någon lösning, men det kanske ni kära läsare har.

Hör för leden så skulle jag köpa tvättmedel. Det var väldigt lätt, för en gång skull.

IMG_2394

Kände igen etiketten med en gång, även om flaskan var 3 gånger så stor som i Sverige. När jag kom till båten så kändes det lite underligt att jag förstod vad som stod på flaskan. Jag skrattade gott åt mig själv, texten var på dansk/norsk/svenska och finska!

Vad som däremot är mycket bättre här är kött!

DSC_0059

Vad säger ni om dessa fläskkotletter? Inte en gnutta vatten i stekpannan när man steker och smaken är fantastisk.

Fiskaffärer finns det gott om. I den här lilla staden Aghios Nikolaus finns det åtminstonde 2 st med ett hyfsat stort utbud.

 

I Portugal lärde vi oss ett nytt sätt att grilla kycklingen på.

DSC_0059

Man klipper upp längs ryggbenet och viker ut kycklingen. Lätt att krydda på båda sidorna och behöver kortare tid på grillen.

Italien, snacka om matland! Men dom har inte Creme Fraiche……

Riktiga skinkor, både kokt, rökt och torkade. Oliver, korvar, ostar, pasta mm mm. Det blev dyrt när man handlade i Italien för allt såg så gott ut och vi var lite svältfödda bra charkuterier efter Spanien.

Spanien, var nog den största matbesvikelsen, även om det fanns många höjdpunkter

DSC_0061

Pata Negra skinka var en.

Tapas i alla möjliga och möjliga varianter. Kockens fantasi verkade vara det enda som stoppade. Denna variant på bröd fick vi bara i Palma

DSC_0027

Men som sagt, vill man ha något som inte tillhör den inhemska matkulturen, blir det besvärligt. Så njut av att enkelt kunna hitta allt ni behöver i er lokala mataffär.

Köpte en Grekisk kokbok härförleden. Mycket intressant och gott. I kapitlet om kycklingrätter blev jag dock lite konfunderad. “Bryn kycklingklubborna runt om och låt dem sedan koka i 1,5 tim.” …… tittade efter vem som skrivit boken, namnet var väldigt engelskt klingande. Kanske var han van vid att använda höna isf kyckling.

Nej, nu är det dags att börja med kvällens middag. Här får ni menyn:

förrätt: Musslor och bacon på rågbröd med tomat

Huvudrätt: tupp tillagad á la gås (det är ju Mårtengås tid) Dvs fylld med katrinplommon och äpplen. Serveras med en gräddsås och kokt potatis samt grönsallad.

Efterrätt: Knäckig äppelkaka

Smaklig spis och trevlig helg!

Read Full Post »

Nej-dagen

Den 28 oktober 1940 sa Greklands dåvarande premiärminister Nej till att upplåta grekisk mark åt Italienarna. Varav italienarna svarade med att “då är det krig” och även Grekland blev indraget i 2:a världskriget.

Lite förenklat men i stora drag är det historien bakom Nej dagen som numera är helgdag i Grekland. Allt är stängt, utom några hoppfulla restauranger och barer.

 

Stan är smyckad med grekiska flaggor DSC_0028

 

och idag är det stor ceremoni vid den Okände Soldatens grav. Massvis med scouter och andra ungdomsorganisationer, militärer, politiska och militära dignitärer, några präster och en musikkår.

DSC_0024DSC_0025DSC_0029

Och trots att man inte begrep att ljud av vad dom sa så förstod man den högtidliga stämningen.

När ceremonin vid Den Okände Soldatens Grav var överstökad, började folket att gå ner mot hamnen, och vi följde efter. Där hade en sanslös massa barn och ungdomar samlats. Alla i vit överdel och mörk kjol eller mörka byxor. Några var klädda i vackra nationaldräkter.

DSC_0040DSC_0042

Under veckan som gått, har vi gång på gång stött på ett gäng ungdomar som har tränat i att marschera i grupp. Nu förstod vi vad det var frågan om. Alla ungdomarna skulle marschera från hamnen och upp till torget. Men att hålla takten är inte lätt, hur mycket man än har tränat.

Read Full Post »

Efter att ha legat på Tilos och väntat på bättre väder i ca 10 dagar kunde vi äntligen lyfta upp ankaret och segla vidare.

Inte för att vistelsen på Tilos var trist på något sätt, vi hade ju trevligt sällskap av S/Y Lorna med Bo och Vivi-Maj. Det blev många trevliga kvällar de berättade om några av alla de minnen de har från sin långa segling. Bo och Vivi har varit ute och seglat i 12 år och besökt många spännande ställen som sätter lite griller i huvudet på oss. Vi får väl se vad det blir med dessa griller så småningom.

Hur som helst, efter att ha ridit ut ett blåsoväder (se förra inlägget) och ett ordentligt regnoväder med åska så fick vi äntligen ett väderfönster på drygt 24 timmar med N – NV vindar vilket passade oss perfekt då vi skulle åt sydväst, till östra Kreta.
Det är ca 120 nm segla och då vi ville vara framme i dagsljus, drog vi upp ankaret vid 14-tiden. Väldigt snart så upptäcker vi att vår heading (dvs riktningen på båtsymbolen i navigationssystemet) var ca 90 grader fel. Vi tittar på varandra och börjar fundera och felsöka. Först åtgärden, är det något som stör huvudkompassen? Nix. Andra åtgärden – kalibrera om kompassen. De som såg oss från land undrade nog vad vi höll på med. När man kalibrerar kompassen så kör man i en cirkel ett visst antal varv i en viss hastighet, så det kan nog se lite lustigt ut. Och det lyckades! Nu går båt och båtsymbol åt samma håll!

Seglingen ner till Kreta blev, som Jonas säger, en 15 poängare på en 10 gradig skala. Vi fick en bidevind/halvvind i princip hela vägen. Med vindar på max 10 m/s. Någon timme innan vi var framme dog vinden ut, precis enligt prognosen, och vi gick för motor. Vi var framme vid 10-tiden på förmiddagen och fick en plats mellan en grekisk (tom) båt och en holländsk (bebodd) båt. Mittemot ligger en Finsk båt, sedan är det en salig blandning av engelsmän, tyskar och fransmän på bryggan. Övervägande delen engelsmän och de flesta båtarna kommer att vara bebodda i vinter.
Stor skillnad mot marinan i Ayamonte där vi var förra vintern.

Hamnen består av en lång pir och 5 bryggor. Fyra av bryggorna är mer eller mindre ockuperade av långfärdsseglare och här ligger flera svenska båtar.

Det är ganska många sociala evenemang i hamnen. BBQ på söndagarna, en kör, syjunta varje tisdag mm mm. Även kurser i Grekiska så kan hända blir det en sådan, tycker att det är irriterande att inte kunna göra sig förstådd eller förstå. Eller att inte förstå vad det är man handlar i affären.

Staden Nikolaus som är huvudort i denna delen av Kreta är så där lagom stor att man kan promenera igenom hela stan på ca 30 minuter. Här är ett centrum med stort utbud av affärer och inte bara turistaffärer utan även “riktiga”. Så här ska vi nog kunna stå ut i några månader.

Entrén till marinan är kantad av benjaminfikusar. Inte visste jag att de kunde bära frukt!

DSC_0005

Första dagen blev det lunch ner i hamnen DSC_0006

och då ställer man sig frågan varför man serverar så trist mat där det är många turister? Nästa fråga är då varför i hela fridens dar man går in på en så uppenbar turistfälla………

Read Full Post »

I dag har vi drabbats av första höstkulingen. Vaknade av att det ven i riggen vid 4-tiden, någon timme senare var jag uppe och kollade hur mycket det blåste och riktningen. Vindstyrkan var i byarna omkring 15 m/s och kom från det håll vi hade räknat med. Efter ytterligare 30-40 minuter gick båda våra ankarlarm. Vi Draggar!!! Lorna ligger drygt 100 meter bakom och det var bråttom upp så att vi inte skulle driva in i dem. Men vi hade inte flyttat oss så mycket och ankaret verkade ha fått fäste igen så vi avvaktade. Så kommer den hittills kraftigaste vindbyn på drygt 20 m/s och nu drev vi på riktigt. Lorna hade då hunnit flytta på sig efter som även de draggade.
Nu var det brådis att få loss ryckdämparen och upp med ankaret och ankar-bojen. När jag lossat ryckdämparen från knaparna (den sitter fortfarande kvar i kättingen) kommer nästa vindby och sliter tamparna ur händerna på mig och drar ut resterande kätting. H****TE hur i hela friden löser jag detta. Illvrålar över stormens rytande och Jonas kommer rusande, han manövrerar ankarwinschen så att vi får upp kättingen så att jag når schackeln. Vi är nu nära att driva in i några klippor. Det var svårt att köra med propellern eftersom linorna kunde åka in i propellern. Snabbt upp med linorna med hjälp av båtshaken så att Jonas kunde gasa på och få bort oss från den omedelbara faran. Jag lossar schackeln och vi får upp ankaret.
Det blåser nu så mycket att vindmätaren går i botten. Den kan inte visa mer än 50 knop (ca 25 m/s) Jag får hålla i mig ordentligt på fördäck för att inte blåsa i vattnet.
Vi förflyttar oss så att vi får lite mer lä av bergen och droppar ankaret igen. Får bra grepp i sanden och kan pusta ut. Fy för den lede vilken början på dagen…

Vinden ligger på 10-15 m/s med byar över en bra bit över 20 m/s och strax innan lunch draggar vi igen. Omankringen blir inte alls så dramatisk som i morse utan allt går som det ska. Vi är 4 båtar som ligger här i bukten och alla har draggat, vi är den som har draggat minst antal gånger. Tack Rocna för ett bra ankare! Att bottnen inte håller måttet kan man inte skylla ankaret för.

Klockan är nu ca 14 och vinden har mojnat. Väntar just nu på att ett regnoväder, antagligen med åska, skall dra in över ön. Blåsigt och regnigt får vi till och med tisdag.

 

Efter en sådan morgon är härligt att tänka tillbaka i tiden någon vecka. Erik och Charlie mönstrade ju på båten och vi ska segla med dem från Kos till Rohodos. Vädret är soligt och varmt med lagom eller lite vind. Perfekt väder med andra ord.

Första dagen blev det ett badstopp halvägs till Kardamaia på Kos sydväst kust. Det blev väldigt populärt och trots att vi hade ca 600 m djupt så skulle Erik snorkla….

DSC_0047
Att man ska ta av snorklingsutstyrseln efter badet har han nog missat
Vi hann med många härliga ställen, som jag och Jonas kommer att återvända till nästa sommar.

TILOS, Livadia

DSC_0086

Byn Livadia är Tilos “hamnstad”. Byn är en sömnig liten by med överraskande många turister. Turisterna är lite äldre vilket gör att man slipper de värsta turistshopparna och nattklubbsdunket på nätterna.

DSC_0059
Restaurangen på bilden har blivit en favorit. Billigt, bra mat och trevlig personal.

SIMI
Panormitis är ögruppen Dedokaneses viktigaste kloster. På våren går pilgrimsfärderna hit. De har ett gästhus som rymmer 500 pers!

DSC_0003

Pedhi, en mysig liten by längst in i en djup vik.

DSC_0016

När vi låg i Pedhi vid en halvfärdig pir fick vi problem med toaletterna. Ja båda på en gång. Rörmokeri är inte kul! Så vi skickade iväg Erik o Charlie på en långpromenad. Onödigt att de skulle behöva utsättas för de oangenäma dofterna. Den ena toaletten var lätt att åtgärda, den var bara full. Fast vi var ju tvugna att vänta tills vi lämnat viken innan vi kunde tömma. Den aktre toan däremot var det stopp i. Igenkalkad i öppningen upp till tanken. Så där var vi tvungna att släppa ut för att kunna åtgärda. Upp till affären och inhandlade 5 liter vinäger. Vinägern hälldes ner i tanken och sedan var det bara att vänta några timmar innan avlagringarna hade mjukats upp så att de kunde bearbetas. Så till dagen efter hade vi ordning på den toan oxå.
Hur vi löste toabesöken? Det fanns barer nära båten. De fick sälja många koppar kaffe i utbyte mot toalett utlåning.

VIKAR

En otroligt vacker vik som tyvärr var alldeles för djup för att vi skulle kunna ankra där var Nanos viken.

DSC_0027

Vi gick till grannviken istället, Ormos Thessalonga

DSC_0045 DSC_0034

Enda sättet att komma hit är med badbåt, så det är inte så många besökare på stranden.

DSC_0035 DSC_0042

En vecka går alldeles för fort och nästa stopp fick bli Rohodos. Vi hade tänkt lägga till i Mandrake Marina. Men där var det fullt. Så vi fick lägga oss för ankare utanför piren istället.

DSC_0047
Mandrake Marina är den gamla antika hamnen på Rohdos. Där pelarna är nu lär Kolossen på Rhodos ha stått en gång i tiden med ett ben på vardera piren så att man fick segla mellan benen på honom. Kolossen i Rohdos var en avbild av guden Helios – solguden.

Rohodos är en stor stad. Med betoning på stor. Innanför ringmuren finns fortfarande den gamla staden men den är otroligt kommersiell.

En promenad på stan med lunch, Gyros Pita (lika gott här som på Nikos i Malmö),

DSC_0053

 

och fika och sedan var det att åka tillbaka till båten för att hämta Erik & Charlies bagage och köra in dem till taxin och vidare till flygplatsen för transport hem igen.

Det blev väldigt tomt på båten. Och tyst.

Read Full Post »

LEROS

Att segla runt ön Leros och besöka nästan alla vikar på ön samt ett besök i och på Kalymnos tog lite drygt 1 vecka. För seglare som läst Göran Schildts böcker är Leros en bekant ö. Det är den ön han beskriver i boken Dianas ö.

Vi befinner oss alltså väldigt nära Turkiet, i ögruppen Dedokaneses eller Tolvöarna som de också kallas. Rhodos och Kos är några av de mer kända öarna som ingår i ögruppen. Leros ligger i den norra delen.

Leros är en ganska liten ö, som ser ut som en bläckfisk sägs det, men jag kan inte se den likheten när jag tittar på sjökortet. Har väl för dålig fantasi kan jag tänka.

Vi började på Kos, med att plocka upp våra vänner från England och dagen efter bar det i väg. De är inte så sjövana, så vi valde Leros och Kalymnos då de öarna erbjuder många skyddade vikar och inte ligger alltför långt bort från Kos. Dvs de seglande distanserna blir korta och i våglä, ibland även vindlä.

Första bukten vi gick till, Xerokambos, ligger på södra sidan av ön, byn var väldigt liten och bestod egentligen bara av 10-tal hus, 2 tavernor och en jättestor fotbollsarena.

Dagen efter tog vi vänstervarv runt ön och fortsatte norrut till Ormos Alinda och öns huvudstad Platanos, som låg uppe på bergssluttningen. Vid bergets fot nere vid vattnet ligger byn Áy Marina, men var gränsen mellan byarna gick förstod vi inte. Vi promenerade runt i byn och upp för en backa och kom ett till ett nytt centrum med ett litet torg och bybrunnen och en massa caféer. Då förstod vi att vi var i Platanos.
Under Leros italienska period, 1912-1949, byggdes det väldigt många fastigheter på Leros vilket gör att byggnaderna här skiljer sig mycket från traditionella grekiska hus.
I Áy Marina hittade jag detta charmiga tvåvåningshus som var till salu. Huset verkar ha potential att bli mycket vackert om någon med stor plånbok renoverar det med kärlek.

IMG_2340

En natt här sedan gick vi vidare till Lakki på västra sidan.
Lakki är den största bukten på ön och här märks den italienska närvaron på ön tydligast. Stora villor med stora trädgårdar. Befolkningen här är bättre skolade än på många andra ställen tack vare att italienarna byggde en skola och i princip alla barnen skickades dit. Lakki invånarna talar överlag mycket bra engelska och hade nu min italienska varit i bättre skick hade vi kunnat använda det språket också.
DSC_0001

Längs hela bukten går huvudvägen och en strandpromenad. Tyvärr så störs idyllen av ett idogt användande av scooters och MC.

Tyvärr blev det inte så många bilder härifrån, men vi kommer tillbaka och får bättra oss.

 

KALYMNOS

Det är praktiskt att både ö och stad har samma namn. Mindre att komma ihåg. Vi har insett att det är ett elände att hålla isär alla öarna med dess bukter här i Grekland. Att öar, städer och bukter har minst två varianter av namnen gör inte saken lättare. Kalymnos stad kallas även Pothia så emellanåt är förvirringen total.

Kalymnos är det enda stället där man fortfarande dyker efter natursvamp och utbudet av dessa mjuka koraller är stort. Och de finns i alla storlekar från små runda ca 5 cm i diameter upp till ca 50 cm i diameter. Det finns även varianter som ser ut som tjocka gurkor.

Staden klättrar på bergssidorna och vid en snabb blick ser det ut som om det är fastnaglade i berget.

IMG_2344

Hamnen är även här relativt stor, vi ligger bland segelbåtarna längst bort i bilden.

DSC_0015

Det är frodig grönska här med underbara blommande träd och buskar.

DSC_0017DSC_0018

 

PSÉRIMOS

Sista ö-besöket innan våra John och Sue återvänder till England är den lilla ön Psérimos som ligger mellan Kos och Kalymnos. Pga rådande Meltimi (lite svagare men än dock väljer vi en bukt på östra sidan som skyddar väl mot nord-nordväst vinden. Ön har bara en liten by och den ligger i bukten mittemot. Vår vik är obebodd och öde. När vi närmade oss ankarplatsen möts vi av en underbar doft som jag först trodde var pinje, men senare förstod var timjan och salvia som växer vilt i stora bestånd på ön.

Våra ben ville röra på sig så vi tog en promenad uppför stigen

DSC_0022

Stigningen var inte så brant, men stigen var full med lösa stenar så man fick se sig för hela tiden. Väl uppe på toppen möts vi av en underbar utsikt mot väster

DSC_0029

och mot öster

IMG_2373

Stigen kantas av vild Timjan och vild Salvia. Om man tittar på stammarna så har de nog några år på nacken.

DSC_0036DSC_0028

Efter denna ansträngande promenad var det skönt att spänna upp hängmattan och vila lite.

IMG_2360

Dagen efter var det gick vi till Kos för att byta gäster. Vi lämnade John och Sue

IMG_2336

och istället mönstrade Erik o Charlie på. Som satte sig och badade fötterna vid kajen innan de klev ombord.

IMG_2391

Mer om deras besök i nästa blogg.

När man har gäster ombord, inser man plötsligt vilken härligt underbar vardag man har nuförtiden.

Read Full Post »

Nästa mål är Astipalaia och en liten snäv vik på den nordvästra sidan av ön. Astipapaia ligger sydost om Amorgós så vi fick börja att segla västerut för att kunna runda ön och sedan sätta rätt kurs.
Ca 30 minuter före oss lämnade en 42 fotare ankarviken och seglade väster ut. Strax innan vi skulle falla av runt hörnan så var vi ikapp. Vindriktningen gjorde att vi fortsatte åt väster i ytterligare ca 45 minuter för att få en halvvind/slör istället för en plattläns. 42 fotaren valde en plattläns och attans vad han gungade. Det blåste för lite för att få fart på båten så vågorna regerade. Efter en stund var vi i kapp honom igen och seglade om honom.

När vi kom runt på sydsidan drabbades vi av fallvindar trots att vi gick säkert 500 m från land. Vindarna var i byarna drygt 22 m/s. Men med rätt segelsättning så funkade det riktigt bra. Ju längre bort från ön vi kom desto mindre vind hade vi. Men vi kunde iallafall segla i princip hela tiden.

Astipalaia och den lilla lagunen Vathi är nog en av de mest underbara ställen vi sett hittills. Inloppet är genom en relativt smal naturlig kanal ca 100 m bred och 500 m lång sedan öppnas en lagun upp omgiven av höga, karga berg. Fallvindarna finns här men inga vågor. En liten by med max 10 hus, en taverna och en liten kaj. Vid kajen ligger 2 charterbåtar och en liten fiskebåt. Det råder stillhet.

IMAG0234
Vi tar jollen in och en kort promenad i den steniga omgivningen. Det är väldigt lätt att förstå varför de bygger stenhus. Det är ju bara att plocka byggnadsmaterialet på tomten!. Men varför har de staket runt kyrkan??

IMAG0236

Vi stannar till på tavernan och tar varsin öl och varsin Ouzo. Bestämmer oss för att äta middag på tavernan som är en ren familjeangelägenhet. La Mama (med rullator) styr hela stället med järnhand, sonen serverar och dottern (eller sondottern) lagar mat. Il Papa står för fiskeriet.
IMAG0238

 

Vi kommer tillbaka någon timme senare för att äta och menyn bestod av Grekisk sallad, kalamares, bläckfisk, fisk och potatis. Vi beställde allt utom bläckfisk. Vilken mat! otroligt enkelt tillagat men så gott. Grannbordet, ett gäng killar från Beligen som hyrt en segelbåt hade beställt för mycket mat, så de langade över en tallrik med bläckfisk så även det fick vi smaka och den var god! Inte alls gummiaktig som den brukar vara.

Under tiden vi väntar på vår mat, kommer Il Papa in med 2 st stora runda bunkar med metallpinnar längs kanten. Han ställer den ena på en stol och sätter sig bredvid. Går ut i köket och hämtar tärnad bläckfisk. Sedan sätter han sig och agnar långreven. Det är säkert 300 krokar i varje bunke. Bild? Ja om jag hade haft en kamera med mig……

Solnedgången fick jag på bild iallafall

DSC_0039

 

Under den här veckan sedan vi kom till Pilos har vi aldrig hört så många MayDay och PanPan anrop. Minst ett av varje varje dag, ibland fler. Så Olympia Radio har fullt upp. Senast var det en segelbåt som låg ca 50 sjömil för om oss som skickade ut ett PanPan (icke livshotande nödanrop) om att han tog in vatten och önskade assistans. Vi låg för långt ifrån för att kunna hjälpa till men eftersom vi var så nära så hörde vi alla konversation. Efter ca 1 timme hade han kommit fram till en ankarvik och kunde avblåsa hela affären. Båten slutade ta in vatten när han fick smult vatten och ingen vind. Hoppas att han kom tillrätta med läckan, annars lär han bli fast i ankarviken.

Vår första ankring på ön Kos, som är den tredje största ön i Grekland, var i den lilla byn Kardamena ungefär mitt på den södra sidan. Vi ankarar strax utanför hamnen och har ca 3 min med jollen in till kajen och sedan ytterligare några minuters promenad till livsmedels butik och slaktare. Härligt när allt är så nära.

När vi seglade in fick vi kryssa mellan wind- och kite surfare och Parachute båtar. Här var även en hel del jollar som seglade nära kusten. Härligt att se ett aktivt båtliv!

DSC_0003

Öarna är vid denna årstid väldigt torra och därför är den mesta växtligheten brun med inslag av gröna träd, antagligen oliver. Vattentillgången på de flesta öarna är väldigt begränsad och de får färskvatten från stora tankbåtar som kommer med jämna mellanrum. När man då får syn på smaragdgröna gräsmattor runt hotellen hoppas man att de använder avsaltat havsvatten och inte dyrbart färskvatten att vattna trädgårdarna med.

DSC_0009

 

Dagen efter seglar vi vidare upp till staden Kos och checkar in i Kos Marina. Vi hade bokat en långsidesplats men fick en “vanlig” plats istället. Vi klagade inte, den platsen var halva priset jämfört med en långsides.
På kvällen kommer våra vänner från England, John och Sue som skall segla med oss i en dryg vecka.

Read Full Post »

Vi har lite bråttom att ta oss tvärs över den grekiska arkipelagen. Vi får gäster från England om några dagar och då Jonas blandade ihop Korfu med Kos så får vi segla ca 250 sjömil lite fort. Tanken var att de skulle komma till Korfu som ligger på grekiska västkusten, ganska nära Italien. Men det blev Kos, som ligger vid den turkiska gränsen. Ja, vi ska ju dit men hade kanske inte tänkt det i år. Men det är lätt att blanda ihop alla orter.

Vi lämnade Pilos för att gå till en liten vik på Peloponnessos som heter Porto Kayio. Vi hade hört att den skulle vara alldeles fantastiskt vacker. Tja antingen överdriver folk eller så är vi lite less. Porto Kayio är mycket skyddad vik på östsidan av den mellersta av halvöarna som går ut från Peloponnessos. en lite by längst in i viken och branta bergssluttningar på övriga sidor. Vi kom dit ganska sent på eftermiddagen och skulle lämna tidigt på morgonen efter så det blev ingen tid till att åka in till byn.
Bredvid oss på ankarplatsen låg en annan Amel, Ulys of Tortola,  och naturligtvis togs det kontakt. En kille från Schweiz som haft sin Super Maramu i 3-4 år och seglat runt i Grekland och Turkiet sedan dess.

Dagen efter lämnade vi vid 11-tiden vi hade inte så långt till nästa över-nattningsställe.

DSC_0053

En bukt på södra Nísos Elefonisos (Nísos betyder ö). När vi kom fram på eftermiddagen var vi ensamma och kunde välja och vraka var vi skulle släppa ankaret. Beslutsvåndan var stor….

DSC_0060
Någon timme senare kom en charter-katamaran och lägger sig ca 60 meter från oss och ytterligare någon timme senare kommer en annan segelbåt och lägger sig – mellan stranden och katamaranen…. Det fanns ca 1 km bukt till att välja på! Är vi flockdjur eller??
Nåväl vi låg tryggt vid foten av ett gäng höga berg och kände oss ganska trygga när åskovädret brakade loss. Vi tog det säkra före det osäkra och monterade alla åskledarna, en på varje vant. Åskovädret delade sig i två delar innan Elefonisos och gick på var sin sida, ingen av fronterna var närmare än 15 km. Skönt. Men det blixtrade och mullrade och blåste duktigt iallafall. Nattsömnen blev god då åskan slutade innan vi kröp till kojs.

Nästa dag hade vi ett långt ben framför oss. Vi skulle till Nísos Milós ca 70 sjömil längre österut.

DSC_0014

Vi startade strax innan lunch och kunde segla fram till tippen på den östra halvön på Peloponnisos. Vi hade en underbar slör (vinden in snett akterifrån) och nästan inga vågor så Jonas passade på att fortsätta laga jollen. Ytterligare ett lager epoxi. När vi var i höjd med att runda sista berget så ändrade vinden riktning och då jag behövde Jonas hjälp för att gippa alla seglen så följde jag med vinden söder ut ett tag vilket gav en kursändring på ca 90 grader.
När Jonas kunde släppa det han hade i händerna så vi kunde gippa, gick vi tillbaka till ursprungskursen och förflyttade oss i knappt 2 knops fart. Vinden hade dött. Då blir vi uppkallade på VHFn, ett lastfartyg som ville veta vad vi hade för intentioner. Vi tittade oss omkring och undrade vem i hela friden som ropar upp oss. Vi kunde inte så något fartyg. så småningom med hjälp av AIS hittade lastfartyget Iasos ca 10 sjömil bort.
Nåväl, vi talade om att vi låg på vår kurs och att vi startar motorn för att inte vara i vägen. Han lät både snopen och glad. Var väl inte van vid samarbetsvilliga fritidsskeppare (är vi det fortfarande?). Vinden var lätt, så beslöt oss för att hissa Genackern och när vi väl fått seglet på plats var det så lite vind att inte ens det seglet fylldes. Suck…. ner med det igen och fortsätta för motor.

Vi var framme på Milós kl 0330 och droppade ankaret i närheten av hamnen i Adamas och kunde sova några timmar innan plikten kallade. Vi tog jollen i land för att fylla på förråden lite grand, om vi hittade någon mataffär. Om inte annat så fick vi röra på våra sjögungiga ben.

DSC_0004DSC_0007
Vi hittade både bageri, supermercado, fiskaffär och restauranger. Bageriet hade ett underbart stort sortiment och vi köpte 2 gigantiska limpor. Ca 50 cm långa. Mataffären var även den välsorterad och vi fick vad vi saknade. Men grekiska är rena grekiskan. Tänk om man hade lärt sig lite av detta udda språk, iallafall alfabetet så man kan läsa på förpackningarna. Nu är det gissa som gäller. Hoppas att något är användbart……

Och vår jolle är ÄNTLIGEN tät.

Nísos Milós är annars mest känt för en staty. Ja just det Venus från Milos (Afrodite), hon utan armar. Det berättas att en bonde hittade statyn, som var i två delar, och använde delarna som grindstolpar. En sjökapten fick syn på det hela och köpte statyn av bonden. Undertiden de dividerade om priset kom en turk och snodde Venus, hur de sedan fick tillbaka statyn, som numera kan beskådas i Louvren Paris, förtäljer inte historien

Från Milos förflyttade vi oss inte så långt. Bara ca 10 sjömil till en liten ankarvik där vi skulle få bra lä för Meltemin som skulle ta fart igen under lördagen.

DSC_0026 DSC_0032

Meltemi är en vind som blåser från nordväst till nordost och minst 10 m/s oftast betydligt mer. Den börjar visa sig i maj-juni och är ganska frekvent hela sommaren och avtar under september.

Vi tog det säkra före det osäkra och stannade i två nätter och lärde känna ett mycket trevligt par, Marion och Hans från München i en Jeanneau 53 Los Gorriones.

Men tiden rinner iväg fort och måndag morgon var det upp med ankaret. Tidigt. Klockan ringde 0500 och vi fick upp ankaret 0615. Usch vad vi var trötta hela dan. Målet var att segla till Nísos Amorgós och dit kom vi oxå. Det var fullt vid kajen så vi lade oss i en liten vik istället. Våglä, med lite vind och tyvärr dyningar. Så vi blev ordentligt vaggade under natten.

Read Full Post »

Older Posts »