Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#bloggswe’

Vi sitter och har precis avslutat kvällens middag. Grillad fisk med färskpotatis och hemmagjord aioli. Å så gott det var! 

Jonas tittar ut över ankarviken. Konstaterar att ”shit vad den båten där borta har draggat” jag vänder mig om och konstaterar att den ligger snart uppe på piren. Deras jolle hänger i däverten i aktern men ingen syns till. Jag säger till Jonas att vi slänger i jollen och kör bort. 2,5 min senare, max. Är Jonas vid den draggande båten som nu har ca 1,5 m kvar till stenarna. Han skriker och bankar på skrovet. Paret kommer nymornat upp i sittbrunnen. Jonas får dem att snabbt fatta att starta motorn och börja dra upp ankaret. När killen fått igång motorn och fått fart på båten, framåt, har de mindre än 1 m till första synliga stenen. Tacksam? Nej, bara störd över att ha blivit störd i vad de nu hade för sig …

Härmed utnämner jag maken till dagens hjälte!


Lessen för den dåliga bildkvalitén. Min gamla iPad fixar inte bättre bilder och var vad som fanns tillhands. Sorry for the bad quality of the pictur. My old iPad is doing its best …

IN ENGLISH

We had just finished the evening’s dinner. Grilled fish with potatoes and homemade aioli. Oh that was soooo nice! 

Jonas looked out over Bay. Notes that ”shit, that boat over there is dragging” I turned around and finds that it will very soon hit  the pier. Their dinghy hangs in the davits in the stern but no person visible. I told to Jonas to launch the dinghy, 2.5 min later, max. Jonas was at the dragging boat that now has approximately 1.5 m to the stones. He screams and punds on the hull. The couple showed up, new aweked, in the cockpit. Jonas tells them to start the engine and begin to pull up the anchor. When the guy got off the engine and speeded up the boat, forward, they have less than 1 m to the first visible stone. Grateful? No, just disturbed that he has  been disturbed in whatever they were doing …

I hereby appoint my dear husband today’s hero!


Sorry for the bad quality of the photo. My old iPad is doing its best to …

Read Full Post »

För att slippa ha ett SIM kort i varje datorenhet på båten så har vi installerat en 4G-router som omvandlar till WiFi. Mycket praktiskt. Men vad som inte är så praktiskt är hur man byter SIM-kort. Man får koppla loss alla antennsladdar och elsladd, skruva bort bakstycket och sedan byta SIM-kort. Kortet måste dessutom vara av den stora varianten och hållaren är så trång att en adapter inte får plats. Suck.

Vi har tre SIM-kort som vi alternerar mellan, för art vara säkra på att alltid ha tillgång Gb så att vi kommer ut på nätet. Det hade varit väldigt praktiskt om man kunnat stoppa in aktuellt SIM-kort i iPhonen och kunnat ladda upp det. Men iPhone har minsta, nano, storleken på kortet. 

Bara liiiite frustrerande och ett evigt skruvande och kopplande och trixande.

Jag voterar för enhetliga standarder på SIM-kort och laddare!!!  

Read Full Post »

När vi förberedde oss för att segla till Karibien så hörde man från väldigt många att man skulle få problem med fukt och mögel pga den höga luftfuktigheten och det myckna regnandet. Efter att ha varit där i två säsonger kan vi bara konstatera att vi hade inga som helst problem med mögelkulturer eller fukt.

Så seglar vi då tillbaka till Europa och tillbringar nu vintern på en av de varmare platserna i Europa (förutom Kanarieöarna). Temperaturen sjunker till strax under 20 grader på dagarna och på nätterna till runt 10 gr. Vad händer, jo mögel frodas lite här och där.

Så idag har anti-mögelkultur jakten påbörjats.

 

When we were preparing to sail to the Caribbean we were told by so many that we would get problems with moisture and mold because of the high humidity and heavy rain. After being there for two seasons, we can only say that we had no problems with mold cultures nor the moisture.

then we sail back to Europe, and now spends the winter on one of the warmer places in Europe (except the Canary Islands). The temperature drops to just under 20 C ‘868 F) in daytime and nights around 10 C (50 F). What happens, I find mold every here and there.

So today has anti-mold culture hunt commenced.

Read Full Post »

Det beror nog på. Som vanligt så kan man ju inte dra alla över en kam. Själv så tycker jag att de som seglar de stora havskappseglingarna som Volvo Ocean Race, är otroligt modiga. De seglar på ett sätt jag aldrig skulle kunna drömma om och på breddgrader som jag i största möjliga mån kommer att undvika. Jobbar uppe på däck med vågor som bryter och sköljer över dem. Nej, så modig är inte jag. Eller de långseglare som seglar Nordväst eller Nordost passagaen eller seglar till Arktis och Antarkis de är också jättemodiga.

Ni som inte seglar överhuvudtaget tycker säkert att bara lämna hamnen och segla när båten lutar! är jättemodigt.

Men så har vi er som är jättenöjda med att segla runt hemma vid, ni tycker säker att vi är jättemodiga som seglar ut i Nordsjön, korsar Biscaya eller seglar i Medelhavet.

Och ni som tagit er ner till Medelhavet tycker nog att vi som seglat över Atlanten är jättemodiga och det är vi kanske. När vi planerade för vår segling, och när vi kastade loss tyckte jag inte att vi var särskilt modiga, inte heller när vi korsat Biscaya. Det var bara skönt att den bukten var avklarad. När vi seglade över Atlanten till Karibien i december 2013 och vi befann oss absolut mitt ute i ingenstans, fick vi ett mail från en kompis som tyckte att vi var modiga. Jag o Jonas tittade på varandra och sa att –Ja, det är vi kanske”, vi hade aldrig sett det på det viset.

Och vi som nöjt oss med Karibien tur och retur tycker att de som går hela varvet runt är modiga. Cap Good Hope, Indiska Oceanen, Kinesiska sjön, Cape Horn det inger respekt.

För att inte tala om de som upptäckte världen på 1600-talet med båt. Att bara vinka hejdå till nära och kära och styra väster ut. Inte vet när eller om man hittar land igen. Ingen som helst koll på väder och vind. Det var modiga gossar……

När vår gast (och son) mitt ute på Atlanten var tvungen att klättra upp i masten var jag livrädd och tyckte att han var sanslöst modig. Likaså när Jonas dyker ner och fixar något under båten så tycker jag att han är modig.

Modet kan också vara att man vågar agera i en situation. T.ex mamman som avstyrde ett rån mot en ädre person och blev både slagen och bespottad. Snacka om modig. Eller någon som ställer sig på den mobbades sida och själv blir mobbad. Det är också modigt.

Kan det vara så att när någon gör något som ligger långt utanför ens egen komfortzon att man då anser den personen modig?

Mår man bra av att vara modig? Ja, det tror jag. Åtminstonde så stärks självkänslan med “Yes! Jag klarade det!”. “Jag kan!”

 


Lånad bild från Ostindiefararen.com / borrowd from ostindiefararen.com

Det är min systerdotters bild och hon som sitter på klippan! The pic from my niece and it is her out on the cliff!!

IN ENGLISH

It probably depends on. As usual one can not pull everyone together. My own point of view, I think that those who sail the great ocean races like the Volvo Ocean Race, is incredibly brave. They sail in a way I never could dream of and on latitudes that I as far as possible will avoid. Work on deck with the waves breaking over them. No, I am not that brave. Or the cruisers that sails the Northwest or Northeast passage or sails to the Arctic and Antarctic they are also very brave and have a lot of guts.

You that are not familiar to sailing,  you think it is brave to just  leave the harbour and to sail when the boat is heeling! Think that is very brave.

But then we have you who are very happy and comfortable with sailing around the home waters, you might think that those who sails on the North Sea, Crossing the Gulf Stream crossing the Bay of Biscay or sailing in the Mediterranean, those have guts and are really brave.

And you, who sailed to the Mediterranean like to think that we who sailed across the Atlantic are very brave and maybe we are. When we planned our journey, and when we cast off I did not think that we were particularly brave, nor when we crossed the Bay of Biscay. It was just nice that that leg was completed. When we sailed across the Atlantic Ocean to the Caribbean in December 2013 and we were absolutely in the middle of nowhere, we received an email from a friend who thought we were brave. Me and Jonas looked at each other and said ‘Yes, maybe we are, "we had never thought of it that way.

And we who are satisfied with the Caribbean round trip think that those who go full circle are brave. Cap Good Hope, Indian Ocean, the China Sea, Cape Horn, it is respect.

When our crew (and son) in the middle of the Atlantic had to climb the mast, I was terrified and thought he was incredibly brave. Similarly, when Jonas dives down and fix something under the boat, I think he is brave.

Courage could also be that you dare to act in a situation. The person who stops a fight, a robbery or similar. Talk about courage. Or someone who stands on the bullieds side and herself being bullied. It is also brave.

Could it be that when someone does something that is far beyond one’s comfort zone that you then consider that person brave?

Do we feel good to be brave? Yes, I think so. At least as strengthening your self-esteem with "Yes! I did it!". "I can!"

Read Full Post »

Strax innan jul, när jag plockad fram juldekorationerna upptäckte jag att det stod massvis (ca 20 l) vatten i stuvfacket under golvet. Min kära hushållsassistent var bara en hårsmån från att drunkna (hemska tanke). Vi öppnade facket som var bredvid och även där en massa vatten. Vi började klia oss i huvudet, var i hela fridens dar kommer vattnet ifrån??? Så vi tömde facken och några dagar senare var det vatten i det första facket igen. Det var på tok för mycket för att det skulle kunna vara kondens pga kallt vatten och varm båt. Kunde det vara kondens från kylen? Läcker kylarnas kylsystem kylvatten? Vi vände upp och ner på hela utrymmet runt salongsbordet. Nix alla slangar som skulle kunna läcka var torra.

Så skulle jag baka julbröd. Ner i ett annat stuvfack i golvet under vasken, och där var lika mycket vatten som i det första facket. Som tur var hade jag förpackat mjölet väl så det var inte skadat. Vi tömmer facket och torkar torrt. Någon dag senare, massor av vatten igen. Med massor menar jag då ca 10 l.

Ytterligare någon dag senare så skulle köket julstädas. Jag ligger på alla fyra och skurar durken. Får då se att en panel under spisen har fått en fuktskada längst ner mot durken. Så konstigt. Öppnar upp facket under spisen och jo, visst är där lite fuktigt men inte så att vi skulle fått fukt i panelen. Skrovet och slangarna som går där är inte snustorra men heller inte blöta. OK, kondens säger vi och stänger facket efter att ha torkat torrt.

Så igår, var jag nere i fack nr 1 igen. Herre jissis 25-30 liter vatten. Jo det är ett stort fack. Kollade under vasken och där stod ca 15 liter. Vi fattade ingenting. Ut med tvättmaskinen så att vi kunde få ut kylskåpet för att kolla om det kom kondens från värmerören när vi körde dieselvärmaren. Lite fuktigt under kylen men det torkades upp, efter en stund så är det lite fuktigt igen. Hmmmm då är det kondens från värmaren. Men värmeröret var inte fuktigt, avloppsslangen torr. Så kom jag på facket under spisen. Vi öppnade upp och jo det stod vatten i hörnan där panelen var fuktigt. Några färskvattenslangar som gick där var lite fuktiga. Jonas torkade torrt. Skruvade några varv på slangklämmorna. Vi lät allt stå öppet under några timmar för att enkelt kunna kontrollera. Nix inget mer vatten. I morse ny kontroll fortfarande snustorrt. Jippie! problemet är löst. Det var dessa små slangar som transporterar färskvatten till vasken i förpiken som läckte. Men icke mer, peppar peppar.

Så en serie av händelser, julpynta-brödbak-julstädning gjorde att vi blev uppmärksammade på problemet.
Vi blev även uppmärksammade på att dessa fyra stuvutrymmen är i serie, och alltså kan distribuera vatten mellan sig. Så var det med de vatten täta stuvfacken…..

IMG_4578

Tvättmaskin o kyl bortmonterade / Whaser and fridge de-mounted

IMG_4579

Kylens utrymme och mot vaskskåpet / the fridge space towards the zink compartment.

IN ENGLISH

Just before Christmas, when I was searching for the Christmas decorations I discovered that there were tons (about 20 litres) of water in the locker under the saloon table in the floor. My dear Food Processor were just a hair’s breadth away from drowning (terrible thought). We opened the compartment next to the first and a lot of water there as well.

We started scratching our heads, where on earth did the water comes from??? So we emptied the bins and a few days later there was water in the first compartment. There was far too much to be condensation because of cold water and warm boat. Could there be condensation from the fridge? Was the fridges cooling system leaking water? We turned the entire space around the saloon table up-side-down. Nope, the hoses that could be able to leak was dry.

A couple of days later it was time to make some Christmas bread. Down into an other locker where I had all the flour stowed, and there was nearly as much water as in the first compartment. Luckily I had packed the flour well so it was not damaged. We empty it from water and wiped dry. Some days later, lots of water again. With lots, I mean about 10 l.

Further days later the kitchen floor to be cleaned. I’m on all fours and scrubs the floor. When I discovered that panel under the stove had a water damage close to the floor. How strange. Opened up the compartment under the stove, and yes, it is a little bit humid, but not so much. The hull and the tubing that goes there is not bone dry but not wet. OK, condensation, we said, and closed the compartment after wiping dry.
So yesterday, I was down in compartment No. 1 again. Oh My God! 25-30 litres of water! Well it is a large compartment. Checked under the sink and there was about 15 litres. We were totally confused. Out with the washing machine so we could get the refrigerator out to check if there was condensation from the heating pipes when we run the diesel heater. Bit humid under the fridge but we wiped it dry and after a while it is a bit humid again. Hmm then it is condensed by the heater. But the heating pipes were not wet, and the drain hose was also dry. Then I remembered the compartment under the stove. We opened it up and yes it was water standing in the corner where the panel was humid. Some fresh water hoses that run through that area was a little damp. Jonas wiped it dry and twisted a few turns on the hose clamps.

We let everything be open for a few hours to be able to make easy controls. Nope, no more water. This morning , a new check still bone dry. Yippee! the problem is solved. It was these small tubes that transports fresh water to the sink in the forepeak that was leaking. But no more, knock on wood.
Then a series of events, decorate-bread-Christmas cleaning made us aware of the problem.
We were also made aware that these four storage compartments are in series, and thus can distribute water between them. So much for the watertight compartments… ..

Read Full Post »

Det är konstigt att det i vissa länder är så svårt att hitta kryddor man behöver. T.ex hel vit- eller svartpeppar, som väl är den vanligast använda kryddan world wide.

Kardemumma, är en annan besvärlig krydda. Men den fick jag förklaring på häromdagen. Jag satt och läste igenom mina recept för Vetebullar/Semlor/Kanelbullar för att baka något gott. Gemensamt för dem alla var kardemumma. Jag suckade djupt för att få till 1 msk med grovmald kardemumma så har jag ca 1 timmes jobb framför mig. Här får man nämnligen bara tag på kardemumma som är kvar i sina frökapslar. Kapslarna vill man inte ha så då gäller det att pillra ut kärnorna. I Sverige, som för övrigt är en av världens största konsumenter av grön kardemumma, får vi kryddan praktiskt serverad hel, grovkrossad eller finmald. Bara att välja!
Google är en bra kompis, kan allt som inte jag kan. Där hittade jag en fin instruktion på en engelsk blog.

http://penandfork.com/recipes/cooking-tips/fresh-ground-cardamom/

Nu hade jag ju ingen gammal kaffekvarn att använda, men stavmixern funkade bra den med.

Och står ni nu där i affären och kan välja mellan Svart och Grön kardemumma. Grön till bakning och kaffekrydda och den svarta till marinader, grytor och liknande.

IMG_4296

 

IN ENGLISH

It is strange that it is so hard to find the spices you need, in some countries. For instans, Whole white- or black pepper, which I think is the most commonly used spice worldwide.

Cardamom, another troublesome spice. But I got an explanation the other day. I was reading through my recipes Wheat buns / Semla / Cinnamon buns to bake something nice. Common to them all was the cardamom. I sighed deeply, to get 1 tablespoon of coarse ground cardamom, I have about 1 hour of work in front of me. Here in Italy and in many other countries, you can only find cardamom capsuls. The capsules are not anything you want in your food so you have to fiddle out the seeds. In Sweden, which incidentally is one of the world’s largest consumers of green cardamom, we can find it practically served whole, roughly crushed or finely ground. Just to choose!

Google is a good friend. It knows everything I don’t! There I found a nice instruction on an English blog.

http://penandfork.com/recipes/cooking-tips/fresh-ground-cardamom/

Now I had of course no old coffee grinder to use, but the hand blender worked well.

And if you stand in the Supermarket having the choise of black or Green Cardamom, you just have to know what you are going to do:  Green to baking and coffee spice and black to marinades, stews and stuff like that.

Read Full Post »

DSC_0001_01

Riktigt så här mycket hade det inte växt i vår vattenlinje sedan i september, men tillräckligt mycket för att Jonas ansågs sig tvingad att ta på våtdräkten och dykutrustningen för att gå ner i det 16 gradiga vattnet här i marinan. Om det bara var för att doppa sig, så hade väl 16 grader varit OK, men nu behövde han vara nere i vattnet i åtminstonde 20 minuter. Han var ganska så frusen när han kom upp på båten igen. (Ibland är jag glad att jag inte kan dyka)

Det är både positivt och negativt med att vi har lugnt vatten inne i marinan. Fördelen är att båten knappt rör sig. Inte ens när det blåser får vi några vågor där vi ligger. Nackdelen är då att vattnet blir vädligt stillastående. Med många båtar på samma ställe så blir ju vattnet ganska så näringsrikt. Så att man måste ner och tvätta bottnen emellanåt är inte så konstigt.

 

IN ENGLISH

It hadn’t really grown this much at our water line since September, but enough for Jonas to considered himself obliged to take the wetsuit and scuba gear to go down in the 16 degree water here in the marina. If only it were for a short swim, then would 16 degrees have been OK, but now he needed to be down in the water for at least 20 minutes. He was quite frozen as he came up on the boat again. (Sometimes I’m glad I can not dive)

There are both positive and negative that we have calm water within the marina. The advantage is that the boat is hardly moving. Not even when the wind blows we get any waves we are located. The disadvantage is that the water becomes very stagnant. With many boats in one place the water becomes quite nutritious. So that one has to be down and wash the underwater hull every now and then is not very surprising.

Read Full Post »

Jag har sagt det förut och säger det igen. Jag är så imponerad av våra förfäder och deras byggnadskonst! Jag är minst lika imponerad av arkeologer som lyckas pussla ihop en massa småbitar till en enhet. Fast i detta fallet är inte bitarna så små. Nej stenblock och bitar av kolonner på flera ton.

Vissa ställen ser ut som om man tömt en låda med lego.

DSC_0114

Av just denna  högen har man förstått att det är delar av Zeus Tempel. Jo det finns mycket mer, bl a har man lyckats pussla ihop en giganterna som höll upp taket på templet. .

DSC_0070 DSC_0074 DSC_0073

En hörna av Castor o Pollux tempel. Som iofs är en rekonstruktion gjord i början av 1800-talet.

DSC_0053

Herakles tempel är även det en rekonstruktion

DSC_0084

Det mest bevarade templet är Concordia som brann 460 BC och sedan återuppbyggdes av Romarna. Vilket innebär att det måste vara byggt någongång 500 BC. För inte bygger man ett sådant här ställe i handvändning.

DSC_0099

Strax invid Concordia finns det några gamla olivträd. 4-500 år gamla

DSC_0297

Även om vissa byggnader då är rekonstruerade så är rekonstruktionerna gjorda av material de hittat i området.

Den ursprungliga försvarsmuren gjordes om till gravkamrar för några tusen år sedan. Dorierna har jag för mig att det var. Någon mer än jag som tänker på Familjen Flinta?

DSC_0318

 

Romarna var här och lämnad lite spår. Dessa två statyer hittades för bara något år sedan.

DSC_0309DSC_0310

Också mitt uppe i allt som är flera tusen år gammalt. En villa, Villa Aurora, byggd på 1920-talet av den dåvarande chefs arkeologen. Den är just nu under renovering.

DSC_0358

 

Det är väldigt svårt att göra rättvisa åt detta fantastiska ställe, att försöka beskriva de olika templen med all dess historia och till vem/vilka det varit dedicerade är ett stort arbete och mycket att skriva. Det är många som skrivit om det och som är bättre på historiska fakta än vad jag är. Om ni Googlar på Valle dei Templi så får ni många bra träffar. Wikipedia har mycket material oxå.

 

IN ENGLISH

I have said it before and say it again. I am so impressed by our ancestors and their architecture! I am equally impressed by archaeologists who manage to piece together a lot of pieces to something real. Though in this case the pieces are not that small. No, it is boulders and pieces of columns of several tons.

Some places look as if they emptied a box of Lego.

DSC_0114

For this pile has understood that there are parts of the Zeus Temple. Well there is much more, including’ve managed to piece together the giants that held up the roof of the temple. .

DSC_0070 DSC_0074 DSC_0073

 

A corner of Castor o Pollux temple. That is a reconstruction made in the early 1800s.

DSC_0053

Heracles temple is also a reconstruction

DSC_0084

The best preserved temple of Concordia which burned 460 BC and then rebuilt by the Romans. Which means that it must be built sometime 500 BC. Do not build a place like this in jiffy.

DSC_0099

Just beside the Concordia there are some old olive trees. 5-600 years old!!

DSC_0297

Although some buildings that are reconstructed they are at least reconstructed with materials from the site.

The original defensive wall was converted into burial chambers a few thousand years ago. Dorierna I think it was. Any more than me thinking of The Flintstones?

DSC_0318

The Romans were here and left some traces. These two statues found just a few years ago.

DSC_0309  DSC_0310

And then in the middle of ancient remains of buildings, a villa, Villa Aurora, built in the 1920s by the then chief archaeologist. It is currently under renovation.

DSC_0358

It’s very difficult to do justice to this amazing place, trying to describe the various temples with all its history and to whom / which it has been dedicated is a lot of work and a lot of writing. There are many who have written about it and that is better on historical facts than I am. If you Google “Valle dei Templi”  you will get a lot of hits. Wikipedia has a lot of material as well..

Read Full Post »

Under 5 veckor nu i höst har det en gång i veckan varit föredrag om Licatas historia av en historieproffessor från orten. tyvärr hade jag inte möjlighet att närvara men när man anordnade en rundtur så hängde jag på. Vi blev bussade runt i Licata med omnejd och fick besöka ställen som en normal turist inte kommer till.

 

Licata har varit bebott sedan långt före kristus födelse. Man har grävt ut och hittat platser som visat sig vara ca 4000 år gamla. Jag blir lite känslosam när jag är på en sådan plats. Kan nästan se människorna som bodde här på den tiden framför mig. Tänker att här där jag står nu har en kvinna, kanske i min ålder, gått för 4000 år sedan för att hämta vatten eller gå och tvätta eller…..  Livet får verkligen en annan dimension.

Den mest intressanta platsen vi besökte var en gammal minoisk helig plats/kyrka/gravplats. En ganska liten kulle där man hittade äggformade urholkningar på utsidan. Det visade sig vara gravar. Minoerna begravde sina avlidna i fosterställning, där av formen på graven.

Så kom killen med nycklarna till gallergrinden och vi kom in i själva grottan/kyrkan/heliga rummet eller vad man skall kalla det.

DSC_0161

Pelarna är “nya” dvs något 1000-tal år yngre än själva grottan. Man kan fortfarande se en del av väggmålningarna.

DSC_0156

Vi trodde först att de lackat ytan för att skydda den, men hela målningen är täckt av detta lackaktiga skydd, men det är bara denna delen som man håller ren från damm o smuts. Ser ni gubben?

När man undersökte grottan så hittade man grafitti/klotter på en av pelarna och på en av väggarna. De är skrivna på tre olika språk och har antagligen kommit dit efter år 0.

DSC_0151 DSC_0153 DSC_0163

En av dem är skriven på grekiska, en på kartageniska (vad nu det är för språk?) och den tredje var nog latin, dvs vad Romarna talade. Ganska häftigt eller hur?

Vi klev på bussen igen och åkte vidare upp till fortet som ligger på berget ovanför Licata. Man kan inte köra buss hela vägen, utan de sista 50-100 metrarna rakt upp måste man gå. Jag hade varit där upp en gång redan och tyckte inte det var värt promenaden så jag tog en liten promenad på kyrkogården istället som ligger så vackert på bergssluttningen med en fantastisk utsikt ut över vattnet. Katolska gravplatser ser så helt annorlunda ut än våra. De begraver sina anhöriga i kistor ovan jord. Eller i mausoleum som kan vara ganska så stora och påkostade. Det blev inte så mycket fotograferat. de som var och besökte gravarna hade synpunkter på fotografering. Men när vi kom till ett mausoleum som de höll på att renovera kunde jag inte hålla mig. Kristallkrona i taket och underbara barockmålningar.

DSC_0137 DSC_0138

 

Nästa stopp var vid en strand där Licatas allra första hamn var anlagd en bit upp i en flod. “Il Proffessore” pekade men jag fattade nog inte riktigt vad han menade. Kunde inte så något i allafall.

Men i bukten utanför var det år 236 e.Kr ett stort slag mellan Romare och Kartagener. Ca 170 båtar var inblandade. De flesta sjönk.

En helt underbar förmiddag med massor av information, fabler och fakta!

Ett litet tips till er som funderar på att åka hit. Gå till biblioteker och låna böcker om Sicilien och dess historia. Ni kommer att få ut så ofantligt mycket mer. Det som står i reseguider är inte tillräckligt

 

IN ENGLISH

Once a week the 5 last weeks a history teacher has held seminars for us about Licata’s history. Unfortunately I have not been able to participate in all of them but I did participate in the excurtion that tooks around the whole of Licata and to some nearby northerly surroundings.

Licata has been inhabitated since very very long and has remains that could be dated to several hundred years BC. It is so fascinating when you come to sites where they have done excarvations and been able to find remains that are thousands year old. Many times my thoughts are that maybe someone like me has been standing right where I am doing her every day work. Life gets an other perspective…..

the most interesting place we visited was an old Minoan church or Holy place.

Just before the entrance they hade found a lot of egg-shaped holes in the cliff. “Il proffesore” told us that it was grave chambers. The dead person was placed in fetal position in the grave. That’s why it is shaped like an egg.

DSC_0164

We entered the old cave that has been used as a church or similar some 4000 years ago.

DSC_0161

There is still frescos from that time on the walls. We thought that they had put varnish on the surface, but no, it is original a very glossy and hard surface. The area around is just dirty.

DSC_0156

On one of the pillar they have found grafitti dated som thousand years back. Written in three different languages.

DSC_0151 DSC_0153 DSC_0163

We continued with the bus to Licatas fortress. The way up is too steep for the bus so the last 50 meters has to be by foot. It is very very steep and since I had been up there I took a look at the wonderful grave yard instead. the catholic grave yards are amazing. I couldn’t take a lot of pictures due to all the visitors. they didn’t like the camera.

Some of the graves are coffins direct on the ground and others are like small houses with an alter and crucifix and closed shelfs for the coffins. they were very nice decorated both inside and out side. I guess you can call them mausoleums. One of them was getting a face lift so I dared to take the camera out.

DSC_0137 DSC_0138

and what a view from up there

DSC_0136

 

We also went to the original Licata Harbour, used for some 3-4000 years ago. Il Proffesore pointed the place but I couldn’t see it. But he told us that out side there where a big battle between romans and cartgenians in 256 AC. with 170 ships involved.

DSC_0181

Read Full Post »

Den här månaden har varit fylld med upplevelser. En massa utflykter, fester med de övriga seglarna, en Möhippa, historielektioner och lektioner i italienska, besök av sönerna med flickvän och sist men inte minst en underbar jul.

Det vill säga en hel massa att vidarebefordra till er. Men för att inte inlägget skall bli allt för långt, kommer det i små portioner de närmsta dagarna.

Så låt oss börja från början.

Första gången vi hyrde en bil här i Licata hade vi den i en vecka. En intensiv vecka med utflykter både nära och lite längre bort.

Första trippen var upp i bergen som ligger som en fond bakom staden Licata. När vi var ca 300 möh möttes vi av ett underbart scenario som är nästan hopplöst att fånga på kort. En vidsträckt utsikt över lägre bergstoppar, slätter och dalar. Det mesta var uppodlat, sädesfält, fruktodlingar, vingårdar, olivlundar

DSC_0002

De flesta vinodlingarna var redan skördade, men vi hittade iallafall en med alla druvorna kvar.

DSC_0008

Hoppas att vinodlaren var nöjd med skörden. Vi tyckte iallafall att det var massor av druvor. Tyvärr var odlingen bakom ett staket, så vi kunde inte provsmaka druvorna.

Vi tog en annan väg tillbaka till Licata och körde på en relativt ny och fin väg. Ganska så väl underhållen. Så blev vi omdirigerade ner på en mindre och betydligt skraltigare väg som slingrade sig fram mellan åkrarna och hela tiden i närheten av den fina vägen. Så långt bort i fjärran ser jag plötsligt varför vägen var stängd. En hel sektion mellan två bropelare hade rasat! Efter ytterligare några km så kom vi fram till en ny avstängingsskylt. Men denna gång blev vi inte omdirigerade. Vi stod där och tittade dumt på varandra, vad gör vi nu? Så kommer det en bil uppifrån den lilla skogen på en otroligt brant väg. Aha det är där vi ska köra. Vägen var av hårt packad lera. Hade det regnat hade vi nog inte kommit upp utan snökedjor på bilen. Väl över den lilla kullen kom vi ut på vägen igen.

DSC_0013

Jag tittar bakåt och ser varför vägen var avstängd. Det fanns ingen väg…..

DSC_0012

I högra delen av fotot ser ni kanten på vägen.

Efter någon halvtimme var vi tryggt tillbaka i Licata.

 

IN ENGLISH

This month has been filled with nice happenings. A lot of seightseeing, parties with other sailors, a Hen Party, history lessons, family re-union and a marvellous Christmas.

To keep this blog post reasonable short, I will divide it into several posts, that will be posted one a day.

So lets start from the beginning

The first time we rented a car, we had it for a week, and drove around in the neighbourhood and to some places a bit further away.

The first trip was up into the mountains that is in the fond of the Licata City. We came some 300 m (900 feet) above sea level and found a beautiful nature scenario with mountains, fields, wine yards. valleys, we were astounded. I don’t think that we had any thoughts about how it would look up there but this was more than any expectations.

DSC_0002 

Most of the grapes were already harvested,

DSC_0008

Hope the wine yard is pleased with this years outcome. It looks like an lot of grapes. Unfortunately behind a fence so we couldn’t taste them.

Driving back to Licata we took an other way. A beautiful sort of highway road. After just a few km/miles we were re-directed down from the nice road into a smaller, less maintained road that became smaller and smaller. We could see the new road all the way, suddenly I saw why we were re-directed. A whole section had collapsed….. After a while even this smaller road was closed. We looked at each other and wonder were to go. We couldn’t see any other road. Well there were a small muddy thing leading up a very steep slope. Could it be that way? It was. So glad that it didn’t rain, in that case snow chains would had been required.

DSC_0013

this is the “backside” of the hill.

DSC_0012

and here is the reason for why the road was closed. It was gone. You can see the edge in the right part of the photo.

After a while we were back in Licata. Safe and Sound.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »