Det beror nog på. Som vanligt så kan man ju inte dra alla över en kam. Själv så tycker jag att de som seglar de stora havskappseglingarna som Volvo Ocean Race, är otroligt modiga. De seglar på ett sätt jag aldrig skulle kunna drömma om och på breddgrader som jag i största möjliga mån kommer att undvika. Jobbar uppe på däck med vågor som bryter och sköljer över dem. Nej, så modig är inte jag. Eller de långseglare som seglar Nordväst eller Nordost passagaen eller seglar till Arktis och Antarkis de är också jättemodiga.

Ni som inte seglar överhuvudtaget tycker säkert att bara lämna hamnen och segla när båten lutar! är jättemodigt.

Men så har vi er som är jättenöjda med att segla runt hemma vid, ni tycker säker att vi är jättemodiga som seglar ut i Nordsjön, korsar Biscaya eller seglar i Medelhavet.

Och ni som tagit er ner till Medelhavet tycker nog att vi som seglat över Atlanten är jättemodiga och det är vi kanske. När vi planerade för vår segling, och när vi kastade loss tyckte jag inte att vi var särskilt modiga, inte heller när vi korsat Biscaya. Det var bara skönt att den bukten var avklarad. När vi seglade över Atlanten till Karibien i december 2013 och vi befann oss absolut mitt ute i ingenstans, fick vi ett mail från en kompis som tyckte att vi var modiga. Jag o Jonas tittade på varandra och sa att –Ja, det är vi kanske”, vi hade aldrig sett det på det viset.

Och vi som nöjt oss med Karibien tur och retur tycker att de som går hela varvet runt är modiga. Cap Good Hope, Indiska Oceanen, Kinesiska sjön, Cape Horn det inger respekt.

För att inte tala om de som upptäckte världen på 1600-talet med båt. Att bara vinka hejdå till nära och kära och styra väster ut. Inte vet när eller om man hittar land igen. Ingen som helst koll på väder och vind. Det var modiga gossar……

När vår gast (och son) mitt ute på Atlanten var tvungen att klättra upp i masten var jag livrädd och tyckte att han var sanslöst modig. Likaså när Jonas dyker ner och fixar något under båten så tycker jag att han är modig.

Modet kan också vara att man vågar agera i en situation. T.ex mamman som avstyrde ett rån mot en ädre person och blev både slagen och bespottad. Snacka om modig. Eller någon som ställer sig på den mobbades sida och själv blir mobbad. Det är också modigt.

Kan det vara så att när någon gör något som ligger långt utanför ens egen komfortzon att man då anser den personen modig?

Mår man bra av att vara modig? Ja, det tror jag. Åtminstonde så stärks självkänslan med “Yes! Jag klarade det!”. “Jag kan!”

 

Lånad bild från Ostindiefararen.com / borrowd from ostindiefararen.com

Det är min systerdotters bild och hon som sitter på klippan! The pic from my niece and it is her out on the cliff!!

IN ENGLISH

It probably depends on. As usual one can not pull everyone together. My own point of view, I think that those who sail the great ocean races like the Volvo Ocean Race, is incredibly brave. They sail in a way I never could dream of and on latitudes that I as far as possible will avoid. Work on deck with the waves breaking over them. No, I am not that brave. Or the cruisers that sails the Northwest or Northeast passage or sails to the Arctic and Antarctic they are also very brave and have a lot of guts.

You that are not familiar to sailing,  you think it is brave to just  leave the harbour and to sail when the boat is heeling! Think that is very brave.

But then we have you who are very happy and comfortable with sailing around the home waters, you might think that those who sails on the North Sea, Crossing the Gulf Stream crossing the Bay of Biscay or sailing in the Mediterranean, those have guts and are really brave.

And you, who sailed to the Mediterranean like to think that we who sailed across the Atlantic are very brave and maybe we are. When we planned our journey, and when we cast off I did not think that we were particularly brave, nor when we crossed the Bay of Biscay. It was just nice that that leg was completed. When we sailed across the Atlantic Ocean to the Caribbean in December 2013 and we were absolutely in the middle of nowhere, we received an email from a friend who thought we were brave. Me and Jonas looked at each other and said ‘Yes, maybe we are, "we had never thought of it that way.

And we who are satisfied with the Caribbean round trip think that those who go full circle are brave. Cap Good Hope, Indian Ocean, the China Sea, Cape Horn, it is respect.

When our crew (and son) in the middle of the Atlantic had to climb the mast, I was terrified and thought he was incredibly brave. Similarly, when Jonas dives down and fix something under the boat, I think he is brave.

Courage could also be that you dare to act in a situation. The person who stops a fight, a robbery or similar. Talk about courage. Or someone who stands on the bullieds side and herself being bullied. It is also brave.

Could it be that when someone does something that is far beyond one’s comfort zone that you then consider that person brave?

Do we feel good to be brave? Yes, I think so. At least as strengthening your self-esteem with "Yes! I did it!". "I can!"