Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Grenada’ Category

Tanken var att lämna Grenada på nyårsdagens förmiddag för att gå upp till St Vincent & the Grenadines för snorkling och för att V skulle få se något annat än Prickly Bay och Grenada. Men Aeolius ville annorlunda. Han tog i ordentligt, så ordentligt att vi valde att stanna kvar några dygn till. Slutligen så beslöt vi oss för att gå, väderprognosen var hyfsad och vi skulle ju bara vara ute på öppet vatten i 4-5 timmar. Skeppsråd hölls och vi beslöt oss för att lämna.
Ojojoj vilken segling. Istället för en tuff bidevind (vinden in snett framifrån, nästan mitt i nosen) så fick vi vinden rakt emot oss och vi fick kryssa oss fram. Seglingen som är på ca 45 sjömil och brukar ta ca 6 timmar tog istället ca 10 timmar. Prylar som legat på samma ställe sedan 2010 och inte flyttat på sig under tidigare tuffa seglingar flög nu tvärs över båten. Badstegen hoppade av ett av fästen och hängde och dinglade i vattnet. Kättingen i kättingboxen for omkring.

Så var vi då framme och ankaret skulle ner i vattnet. Vi fick ut ca 15 meter kätting sedan var det tvärstopp. Vi bara tittade på varandra – Vad gör vi nu? Jo ankaret togs upp igen, Jonas lämnade över ratten till mig och sa att jag skulle köra runt en stor pråm som låg bredvid oss. V stod i fören och höll utkik. Det var ju mörkt ute och naturligtvis ingen måne. Jonas drog en djup suck och öppnade upp till kättingboxen längst fram i förpiken. Öppningen är ca 25×30 cm och där var han tvungen att tränga sig in, en arm och en axel gick bra. Så med en hand fick han vända på kättinghögen. Högen hade vält i den grova sjön och den änden som skulle matas ut låg underst. Inte konstigt att det blev tvärstopp.

Jag och V har det ganska lungt där vi i sakta mak tuffar runt pråmen. Plötsligt hojtar V till. –AKTA BOJEN!! Jag fick också syn på den ca 10 m bredvid båten. Lugnt tänkte jag. Men så fel jag hade. Båten drev mot bojen och plötsligt var bojen under båten. Snabbt slog jag av drivningen till propellern. Det räcker med kättingstrulet, vi ska inte behöva dyka under båten mitt i natten också. Vi drev vidare med strömmen och efter några otroligt långa sekunder pluppar det till på andra sidan båten. Bojen har inte fastnat. Vi var två som drog varsin lättnandes suck.
Så småningom fick vi ner ankaret och vi började förbereda middagen. Så kommer det in en katamaran. Lägger sitt ankare ca 30 m framför vårt ankare och båten stannar ca 50 m från oss. Alldeles för nära. Vi ropar upp dem på VHF:en. Inget svar. Flera gånger. Fortfarande inget svar. Jag hämtar då vår STORA ficklampa går upp på däck och blinkar på dem. Efter ett tag kommer en kille  ut på deras akterdäck och undrar vad vi vill. Jag som då får skrika i motvind lyckas inte göra mig hörd. Gör tecken med handen som om jag pratar i telefon. Men de fattar absolut ingenting. V försöker ta kort på dem, men som sagt det är mörkt, blåsigt och gungigt så bilderna blev bara skräp. På morgonen när vinden tog i lite extra mycket började de dragga. Men lyckades undvika att driva in i oss.

Efter lunch beslutar jag och V oss för att promenera upp på en av bergstopparna, ca 300 möh. Vi hittar en “rutt-beskrivning” och ger oss iväg. Vi får en underbar promenad upp längs berget och 2 timmar senare är vi tillbaka på båten igen.

DSC_0032 DSC_0022

DSC_0038

Skyltar finns det ibland ganska gott om. Och oftast läser man dem med ett stort leende.

DSC_0042 DSC_0043 (2)

DSC_0043 DSC_0055 (2)

Read Full Post »

Bättre sent än aldrig

Jo då, det blev jul även på Lady Annila. Med ett litet julbord denna gång. Bara 3 sorters sill mot normala 6. Inga korvar varken “prickikorv” eller prinskorv och ingen Janson eller ansjovispaj men vi blev nöjda ändå.

När jag i Trinidad hittade vad jag tolkade som lättrökt benfri skinka blev jag överlycklig och köpte en på 3 kg till det facila priset av 165 SEK. Men nu vet jag att det är bara Sverige som har svensk julskinka……. Inget större fel på skinkan men väldigt långt från vår julskinka.

En hemlagad lantpaté med tillika hemlagad Cumberlandsås blev årets höjdare.

På Jonas enträgna begäran så köpte jag räkor på marknaden i Trinidad som jag kokade och frös in för att göra räksallad till julafton. Det blev en räksallad och alla utom jag tyckte den var supergod. Räkorna här i tropikerna har en metallisk bismak som jag tyckte förstärktes när jag gjorde räksalladen. Men men, man kan inte lyckas alltid.

DSC_0015 DSC_0017

Tomtar och ädla drycker fanns även det på bordet

DSC_0018

 

Så nu när hela familjen är samlad blir det lite segling och några utflykter.

 

Stay tuned!

Read Full Post »

Julklapps jakt

Handla julklappar är kul. Oftast. Men när man är på ställen som försöker vara i-land men fortfarande är U-land men ändå inte riktigt då blir det spännande.

Fördelen var att vi besökte många konstiga butiker som vi aldrig hade gått in i annars.

Grenada är en ö där kryssningsfartygen lägger till och spyr ut en ofantlig mängd människor som skall “göra stan”. De har plånböcker späckade med ett stort lands valuta och har inte brytt sig om att växla till den lokala valutan och handlarna skriver glatt sina prislappar i det stora landets valuta. Att de har samma symbol för valutorna gör inte livet enkelt precis för oss som betalar i den lokala valutan.
Jamen 8 pengar för den där var ju helt OK. Plockar upp 8 pengar och lämnar över, får ett förvånat ansiktsuttryck tillbaka, –No, ma’m you have to pay 32 i that currency. Viss skillnad.

Idag var det inget kryssningsfartyg i hamnen och det var ganska lugnt i stan. Affärsinnehavare och marknadsmadamer har en ganska så avslappnad dag.

Vi styr våra steg mot marknaden, som har både fasta stånd som är bemannade 6 dagar i veckan och ambulerande som är öppna på fredagar och lördagar. Jag var på väg till en speciell liten butik i området. När så marknadsmadammerna med sina kryddor får syn på mig blir det tjurrusning mot mig. Alla skriker och hojtar och blir synnerligen irriterade på mig när jag inte vill köpa kryddor. Stämningen är inte speciellt trevlig, och det konstiga är att det är samma sak när man än kommer dit. Det är nästan så att man drar sig från att gå ner till marknaden därför att de är så otroligt påflugna. Att stanna vid ett stånd för att bara titta, existerar inte. Eller jo, du kan ju göra det men madamen i det ståndet försöker sälja på dig hela sitt lager och bredvid dig har du madamer från stånd lite längre bort som försöker få över dig till deras varor istället. Man är verkligen populär……. Vi överlevde besöket och fick tag på vad vi var ute efter.

Men julklappsbekymren är inte över, fortfarande fattas några paket. Blir till att leta på fler ställen.

 

DSC_0044

Papayaträd som julgran kanske??

Read Full Post »

Det tog nästan ett år innan vi kunde köpa purfärska lobsters direkt från fiskarna. Vi hörde på VHF-nätet att fiskekillarna var i antågande och Jonas lyckades fånga deras uppmärksamhet. Det resulterade 2 st stora lobsters ca 3 kg tillsammans för ca 225 kr. Helt OK tycker vi. Även om vi har hört om de som kunnat köpa för 1 USD/st men det var nog inte i detta området.

Humrarna kokades och förtärdes till kvällen tillsammans med lite Aioli och en flaska kallt vitt vin. Mmmmmmm

DSC_0008

Vi orkade faktiskt inte äta allt till middagen, en halva blev kvar till lunch nästa dag.

IMG_1942

Köttet togs ur lobstern och tärnades, en burk musslor öppnades ett gäng vitlöksklyftor skalades och revs. Stekpannan på spisen en skvätt olja och ner med alltsammans. Efter några minuter kompletterade jag med vitt vin och grädde och lät koka en liten stund. Kryddade med lite Gurkmeja, lite mald ingefära och vitpeppar. Serverades ovanpå lite pasta. Mmmmmmmm

Det går ingen större nöd på oss….

Read Full Post »

Överallt nu är det precis som i Sverige, juldekorerat och julmusiken sprutar ut ur varje tillgänglig högtalare. Inte så stor skillnad var i världen man är verkar det som. I Singapore som vi var i november för en herrans massa år sedan var det likadant. Fast där tog de frigolitskivor till hjälp och ändrade utseendet helt och hållet på en del hus. Andra fick ny fasad efter mörkrets inbrott då jul-fasadbelysningen tändes. Det hände att vi gick fel….

Men nu är vi ju på Grendada och inte i Singapore. Här är omvälvningarna inte så stora.

Julbazaren hölls på ett av hotellen här i närheten. True Blue Bay Resort och Marina. Ett helt underbart ställe.

DSC_0012  DSC_0013

Karibien i ett nötskal med färgglada hus, trevlig personal, massor av växter och restaurang byggd ut över vattnet.

Nåväl, jag och Jonas och besättningen på Orion 1 (en Amel Maramu från UK) stämde träff på den nyöppnade restaurangen Timber och sedan promenerade vi ca 2 km till True Blue Bay Resort. Lite spännande skulle mitt högerben orka med. Det var absolut inga problem att gå, riktigt skönt att äntligen kunna röra på sig igen utan att halta och gå med myrsteg. (Kan det vara så att Chikengunyan är över???)

På Resorten hade man plockat undan allt “restaurangit” utan barerna! och istället möblerat med bord som lokala affärer och konstnärer fick använda för att saluföra sina prylar. Så mycket fint och så mycket som man inte behöver. Att tillverka smycken här helt klart en populär sysselsättning. cirka hälften av borden utgjordes av egentillverkade smycken. En del otroligt avancerade och av utbildade silversmeder och andra som köpt ett gäng pärlor och komponerat armband örhängen mm. mm.

DSC_0010

Vi gick en runda konstaterade att det vi kunde tänka oss att köpa var en snäcka dekorerad med Zwarovski diamanter som såg ut som en julgran. Ta en spiralformad snäcka såga bort allt utan ca 1 cm på var sida om toppen och resultat ser ut som en gran. Hur fiffigt som helst. Men vi har ju ingen gran att hänga den i. Så vi avstod.

Hittade våra kompisar i baren och gjorde dem sällskap där istället, inmundingande lokalbryggt öl. Påminde väldigt mycket om engelskt färskt öl, Ale. Lite grumligt, svag kolsyrat, mycket smak.

DSC_0016

Vi avslutade med att gå tillbaka till den nyöppnade restaurangen Timbers och åt lunch.

Timbers1 Timbers2

(Bilderna har jag lånat från deras Facebook sida, deras web är inte klar än)

Därefter blev det ett dopp i böljan den blå och en lugn eftermiddag o kväll i sittbrunnen med varsin bok.

Read Full Post »

Musik har jag skrivit om tidigare men nu har jag hittat helt underbar julmusik. Jag har väldigt svårt att stå still när jag lyssnar på den. Christmas Parang Soca  kallas musikstilen.

 

Hoppas ni hänger med på engelskan. En förklaring till vad Parang är:

WHAT IS PARANG?
The term Parang is derived from the Spanish word parranda, which means a spree or a fête. Initially it meant a group of four or more men who went to give a parranda at an event – a christening or a birthday celebration. The group sang to the accompaniment of musical instruments. However, in Trinidad, parang came to mean the songs that were sung especially during the Christmas season. What was brought from Venezuela to Trinidad was parranda navideña, which means Christmas parang.

There are two theories about the origins of Trinidad parang. The first is that the custom was brought to the island by the Spanish colonists who ruled Trinidad from 1498-1797. It continued to flourish after the British took over the island, because of constant interaction between the people of Trinidad and those of Venezuela (The Spanish Main).

The second theory suggests that the custom was brought over from Venezuela in the 19th century by the cocoa panyols who came from Oriente, East Venezuela to work on the cocoa plantations in Trinidad. Whatever its origins, parang is now an integral part of the cultural landscape of Trinidad and Tobago.

Incorporating aspects of indigenous and South American cultures, parang has been called a fusion of "the deep spiritual aspirations of the Spanish people and the unfettered joyfulness of the Amerindian and African cultures."

Parang has become synonymous with merrymaking at Christmas time. Groups of musicians called parranderos go from house to house entertaining members of the community. These visits involve singing and dancing as well as the sharing of food and drink. Today, this type of social paranging only takes place in a few areas in Trinidad. The main towns for parang are Arima, St. Anns, Santa Cruz, St. Joseph, Caura, Mausica, Lopinot, San Raphael and Rio Claro. One must, of course, add Paramin to this list.

The official parang season runs from October to January 6th (The Day of the Kings or Dia de los Reyes). During this period, various parang groups take part in competitions organized by the National Parang Association of Trinidad and Tobago (NPATT) culminating in Lewah (Les Rois), the feast of the Kings.

 

Länkarna går till youtube klipp, lyssna och njut och låt höfterna gunga i takt.

 

https://www.youtube.com/watch?v=R91QEhq6PR4&list=PL8A9A3498DFB1A855&index=9     lyssna på texten

 

http://www.trinijunglejuice.com/parang.html#djmixes

 

http://www.islandmix.com/backchat/f16/hot-new-2013-parang-soca-christmas-soca-releases-262667/

https://www.youtube.com/watch?v=W3nFnXJfGdw

 

Vill ni ha mer av denna musiken, googla på Christmas Parang music.

 

Nä nu ska jag dansa iväg och sjösätta jollen för att åka och handla.

Lev väl, ta det lugnt och njut av julförberedelserna!

Read Full Post »

Som vanligt stressigt sista dagen innan avfärd. Egna halvfärdiga projekt att avsluta och jaga hantverkare för att avsluta deras halvfärdiga projekt eller för att få lämna över betalning.

När man lämnar ett land måste man dessutom checka ut, dvs få OK från Immigrationsmyndigheten och Tullen att lämna landet och få papper på det, som vi skall lämna på nya stället. I Trinidad är det lite jobbigt, då tjänstemännen är så trista att ha med att göra. Man får t.ex inte komma till Immigration med ett plagg utan ärmar. Blev utkastad när vi skulle förnya vårt visum för en månad sedan. Så nu har jag en sjal med mig att drapera över axlarna. Denna gång fick jag inte ens kliva innanför dörren utan att ha täckt axlarna. Tittade på klädseln på övriga där inne. En tjej hade t-shirt med ärmar och ett par shorts som slutade innan rumpan slutade men det var helt OK??? Att tjänstemännen dessutom är tjänstemän i uniform och med makt är inget de undlåter en att veta. Vad de inte fattar är, att om vi inte kommer till Chaguaramas så har de inget jobb!!

Tillslut var allt fixat och vi kunde kasta loss. Liten tår i ögat när så många stod på bryggan och vinkade hejdå. Vi har trots allt levt ganska nära varandra i 4 månaders tid.

Vi hade planerat att komma iväg vid 16 tiden, bara 2 timmar försenade kom vi iväg. Seglade verkligen in i solnedgången. Gud så skönt det var att känna lite gung under fötterna igen och en lätt bris som fläktade.

Middagen tillagades och åts i sittbrunnen medan motor och segel förde oss närmare målet.
Vi hade väldigt svaga vindar, 5-6 m/s (10 knop) och vattnet var nästan spegelblankt. Helt otroligt att Atlanten kan vara så stilla. Något vi inte har upplevt tidigare.

Fullmånen lös på oss hela natten och gjorde att det var skymning hela resan. Dvs inte så kolsvart som det blir utan måne. Nattpassen under sådana här omständigheter är en lisa för själen. Man får tid att bara vara, låta tankarna fara fritt eller inte tänka alls.

13 timmar senare var vi framme på Grenada. Hittade en ankarplats, stängde av motorn och det blev helt tyst. Inte ett ljud hördes, inga bilar, inga maskiner inget prat bara tyst. Helt fantastiskt, men så sprakade VHF nätet igång så var den tystnaden borta.
Vi åkte in till Immigration and Customs för att checka in. När vi kommer in möts vi av en leende kille som önskar oss välkomna till Grenada och undrar om vi varit där tidigare, blir uppriktigt glad när vi säger att det är 3 eller 4 gången vi är där. Så tittar han på oss lite mer ingående, kollar båtnamnet och säger att han känner igen oss.
Medan jag fixar med papper och grejer så småpratar Jonas med killen som säger att “om inte ni kommer hit så har jag inget jobb. Självklart att jag ser till att ni vill komma hit då.” Precis så enkelt är det.

Helgen förflöt väldigt lugnt, lördagen för att sova i kapp. Siesta i sittbrunnen är inte fel. Söndagen för att det var söndag.

Nu känner vi att livsandarna börjar återkomma igen!

Read Full Post »

Karneval på Grenada

För drygt en vecka sedan var det karneval på Grenada. Den varade i dagarna tre men förberedelserna har hållit på i säkert ett halvår.

Det började med att vi seglare blev inbjudna att vara med en kväll när ett av de lokala steelbanden skulle öva. Klart att man hängde på. Vilken kväll det blev.

De som tränade när vi var där var deras juniorband, ålder upp till 15-17 eller nåt sånt.
All inlärning är på gehör, vilket gör att det blir än mer fantastiskt, att sedan den minsta (lägsta) tunnan har 24 olika toner gör ju inte saken enklare. Den tunnan kallas för en Tenner, dvs den är 10 tum hög och är den som spelar melodin.

DSC_0032  DSC_0050

På den högra bilden ser man indelningen för de olika noterna. Så lite hjälp har de. Lilltjejen var klart yngst och visade prov på att bli en helt OK steelbandspelare så småningom. Att pappa var en av ledarna kan väl inte ha påverkat henne? Eller?

En annan tunna kallas för Guitar och spelar också melodin, den är något högre men har färre toner och det är de blanka i bakgrunden. Och låter faktiskt som en gitarr!

DSC_0031

De svarta i förgrunden är bastunnorna. Varje basspelare har 6 tunnor med tre toner i varje tunna. Det gäller att hålla tungan i rätt mun och att placera ut dem korrekt.

DSC_0041

Det är många timmars träning för att bli en bra steelbandspelare!

I en byggnad bakom steelband träningen var det hemligt. Det var på nåder vi släpptes in och fota fick vi göra om vi på heder och samvete lovade att inte publicera några bilder förän efter karnevalen. Det var dräktverkstaden.

Ett gäng med barn och vuxna satt och tillverkade ca 400 dräkter som skulle bäras i karnevalståget, och om bilder på dräkterna kom ut i förtid kunde de bli diskade. Tror att vi alla höll vårt löfte.

DSC_0056 DSC_0173

De rosa huvudbonanderna demonstrerades men var betydligt vackrare i tåget

DSC_0061

 

Att karnevalen är något för alla och alla åldrar såg man tydligt här, barn och gamla, färgade och vita, tjocka o smala, män o kvinnor alla med dansen och musiken som gemensam nämnare.

DSC_0134 DSC_0184

DSC_0163 DSC_0190‘’

DSC_0191

 

Efter ca fem timmar var vi nöjda och åkte tillbaka till båten.

Read Full Post »

Hur man gör Rhum

Som sagt, vår dagsutflykt på Grenada för några dagar sedan var mycket innehållsrik. Inte nog med att vi fick lära oss massvis om faunan på Grenada, allt om muskotnöts hantering vi besökte dessutom ett Rhum Destilleri.

DSC_0099

Riveras destilleri som startades 1784 och fortfarande är i full produktion. Det är det enda destilleriet på ön som odlar sina egna sockerrör. Det enda som de emellanåt behöver importera är melass.

Destilleriet ligger väldigt nära kusten på den östra sidan av ön, vilket gör att de alltid har en bris från Atlanten som blåser in över plantagen.

DSC_0100

Mellan plantagen och stranden är stora fält med sockerrör

En av de stora naturtillgångarna här på Grenada är vatten! Under regnperioden kan det komma upp emot 2,5 m med vatten, som naturligtvis tas tillvara i stora reservoarer.
Riveras har en egen reservoar då de är mycket beroende av vatten för tillverkningen av Rhum. Vattnet driver det stora vattenhjulet som i sin tur driver maskinen som krossar och pressar sockerjuicen ur sockerrören. Inget vatten ingen sockerjuice.

DSC_0102

Hjulet är original sedan 1784!

DSC_0110

Sockerrören transporteras upp till toppen och ramlar sedan ner i till en sorts mangel som krossar och pressar juicen ur sockerrören. Juicen transporteras sedan via denna ränna och ett rör över till nästa byggnad där man kokar juicen för att kontrollera sockermängden.

DSC_0109  DSC_0111

Allt kändes väldigt smutsigt och ohygieniskt, men som guiden sa, det skall ju destilleras!

Efter att man fått rätt sockerhalt i juicen så transporterades den till ett jäsningsrum där det bubblade och puttrade för fullt. Ju yngre vätskan var desto mer bubblade det

DSC_0115

Denna med helt stilla yta, skulle vidare till destilleringen om någon dag.

DSC_0116

Destilleringsapparaten !

DSC_0118 DSC_0119

och så småningom till flaska

DSC_0121

Den här Rhumen är inte lagrad, vilket gör att så fort den har svalnat efter destilleringen så hälls den på flaskor och är klar att säljas. Det var inte en Rhum som föll mig på läppen, lite för rå i smaken. Inte finkel bara rå. Så jag håller mig nog till den bruna, lagrade även i framtiden.

Read Full Post »

Muskotnötter

Grenada är en stor producent av muskotnöt, Nutmeg. Det är en hel industri. Tyvärr så drabbades muskotproduktionen väldigt hårt när orkanen Ivan drog över ön 2004. Det är först nu som träden börjar återhämta sig.

Tidsräkningen här på Grenada är Före och Efter Ivan, har vi numera förstått. Och Ivan måste ha varit riktigt förskräcklig. Den klassades som en kategori 4, på den 5 gradiga skalan, Katrina som drog in över USA för några år sedan var en kategori 5.

Muskötnötsträden har en karaktäristisk form, Cutty vår guide, sa att det liknar en julgran. Men har har nog inte sett så många granar….

DSC_0083_thumb[2]

Muskotfrukten är gul och när den är mogen så spricker den upp och muskotnöten med sitt röda skal (Macis) blir synligt. Både själva nöten och det röda skalet används. Det röda används bl a i matlagning och inom kosmetika industrin till bl a läppstift.

DSC_0069_thumb DSC_0074_thumb

Efter att vi sett trädet i verkligenheten blev det besök på en Nutmeg Station, där vi fick veta ALLT om muskothantering. Mycket intressant.

Det finns totalt 17 Muskotnöts depoter/stationer på Grenada, efter Ivan så stängdes alla utom 4 st ner då det inte fanns tillräckligt med muskotnötter att hantera.

Den stationen vi besökte är den största på ön och fungerar även som uppsamlingsstation från de övriga stationerna på ön.

Muskot-odlarna plockar nötterna när de är mogna, och separerar nöten och det röda nätet. Nötterna plockas både direkt från trädet och från marken. De lämnas in till Muskotnöt Stationen där de får betalt efter vikt. Ca 2 kg nötter tar just nu 2 dagar att plocka ihop. Men vi är i början av säsongen så det blir väl bättre.

Sedan läggs alla nötterna i nätsängar för att torkas. De torkas av vinden och solvärmen. Nätbäddarna här högst upp i byggnaden precis under plåttaket som alstrar värme från solen och luftas av vinden som blåser genom de nätförsedda fönstren. Inga glasrutor här inte! En gång om dagen så rör man om bland nötterna så att alla skall torka ordentligt.

DSC_0088_thumb

Mängden muskotnötter var imponerande, även om det bara är en bråkdel av vad det brukade vara före Ivan.

 DSC_0093_thumb

När nötterna hade torkat färdigt så transporterades de ner en våning till skal-knäckar maskinen, därifrån vidare ner en våning till ett långt bord där kvinnorna sitter och sorterar och separerar skal och nötter.

DSC_0090_thumb 

Skalen ner i ena hålet och nöten i det andra. Nötterna samlas upp i

DSC_0091_thumb

Sedan så skall nötterna kvalitets bestämmas. Ju mer olja en nöt innehåller desto högre kvalitet. De med mycket olja sjunker i vatten. Så då har man stora cementtråg där 4-5 kvinnor står och separerar nötterna. Häller ner nötterna i vattnet. och med hjälp av flätade korgar plockar man sedan upp dem och låter återigen torka.

DSC_0092_thumb

Därefter storlekssorteras de och paketeras i stora jutesäckar för vidare transport till antingen export eller vidare bearbetning till olika muskotnötsprodukter.

DSC_0089_thumb

Miljön här andas verkligen kolonialtid. Mycket få redskap var tillverkade i annat material än trä, och det nyaste vi såg var en hiss för transport av muskotnötssäckar. Allt annat var så 1800-tal. Att arbeta med muskotnötter ansågs vara ett kvinnogöra och under riktig högsäsong hade man ca 150 kvinnor och 10 män anställda.

För mig så är muskot en nöt som man river ner i potatismos. Numera har jag lärt mig att man kan använda den i äppelkaka, smaksätta drinkar, glass mm mm. Så ni som gillar muskot, använd fantasin för att hitta nya användningsområden.

Read Full Post »

Older Posts »