För drygt en vecka sedan var det karneval på Grenada. Den varade i dagarna tre men förberedelserna har hållit på i säkert ett halvår.

Det började med att vi seglare blev inbjudna att vara med en kväll när ett av de lokala steelbanden skulle öva. Klart att man hängde på. Vilken kväll det blev.

De som tränade när vi var där var deras juniorband, ålder upp till 15-17 eller nåt sånt.
All inlärning är på gehör, vilket gör att det blir än mer fantastiskt, att sedan den minsta (lägsta) tunnan har 24 olika toner gör ju inte saken enklare. Den tunnan kallas för en Tenner, dvs den är 10 tum hög och är den som spelar melodin.

 

På den högra bilden ser man indelningen för de olika noterna. Så lite hjälp har de. Lilltjejen var klart yngst och visade prov på att bli en helt OK steelbandspelare så småningom. Att pappa var en av ledarna kan väl inte ha påverkat henne? Eller?

En annan tunna kallas för Guitar och spelar också melodin, den är något högre men har färre toner och det är de blanka i bakgrunden. Och låter faktiskt som en gitarr!

De svarta i förgrunden är bastunnorna. Varje basspelare har 6 tunnor med tre toner i varje tunna. Det gäller att hålla tungan i rätt mun och att placera ut dem korrekt.

Det är många timmars träning för att bli en bra steelbandspelare!

I en byggnad bakom steelband träningen var det hemligt. Det var på nåder vi släpptes in och fota fick vi göra om vi på heder och samvete lovade att inte publicera några bilder förän efter karnevalen. Det var dräktverkstaden.

Ett gäng med barn och vuxna satt och tillverkade ca 400 dräkter som skulle bäras i karnevalståget, och om bilder på dräkterna kom ut i förtid kunde de bli diskade. Tror att vi alla höll vårt löfte.

 

De rosa huvudbonanderna demonstrerades men var betydligt vackrare i tåget

 

Att karnevalen är något för alla och alla åldrar såg man tydligt här, barn och gamla, färgade och vita, tjocka o smala, män o kvinnor alla med dansen och musiken som gemensam nämnare.

 

 ‘’

 

Efter ca fem timmar var vi nöjda och åkte tillbaka till båten.