Som sagt, vår dagsutflykt på Grenada för några dagar sedan var mycket innehållsrik. Inte nog med att vi fick lära oss massvis om faunan på Grenada, allt om muskotnöts hantering vi besökte dessutom ett Rhum Destilleri.

Riveras destilleri som startades 1784 och fortfarande är i full produktion. Det är det enda destilleriet på ön som odlar sina egna sockerrör. Det enda som de emellanåt behöver importera är melass.

Destilleriet ligger väldigt nära kusten på den östra sidan av ön, vilket gör att de alltid har en bris från Atlanten som blåser in över plantagen.

Mellan plantagen och stranden är stora fält med sockerrör

En av de stora naturtillgångarna här på Grenada är vatten! Under regnperioden kan det komma upp emot 2,5 m med vatten, som naturligtvis tas tillvara i stora reservoarer.
Riveras har en egen reservoar då de är mycket beroende av vatten för tillverkningen av Rhum. Vattnet driver det stora vattenhjulet som i sin tur driver maskinen som krossar och pressar sockerjuicen ur sockerrören. Inget vatten ingen sockerjuice.

Hjulet är original sedan 1784!

Sockerrören transporteras upp till toppen och ramlar sedan ner i till en sorts mangel som krossar och pressar juicen ur sockerrören. Juicen transporteras sedan via denna ränna och ett rör över till nästa byggnad där man kokar juicen för att kontrollera sockermängden.

 

Allt kändes väldigt smutsigt och ohygieniskt, men som guiden sa, det skall ju destilleras!

Efter att man fått rätt sockerhalt i juicen så transporterades den till ett jäsningsrum där det bubblade och puttrade för fullt. Ju yngre vätskan var desto mer bubblade det

Denna med helt stilla yta, skulle vidare till destilleringen om någon dag.

Destilleringsapparaten !

 

och så småningom till flaska

Den här Rhumen är inte lagrad, vilket gör att så fort den har svalnat efter destilleringen så hälls den på flaskor och är klar att säljas. Det var inte en Rhum som föll mig på läppen, lite för rå i smaken. Inte finkel bara rå. Så jag håller mig nog till den bruna, lagrade även i framtiden.