Grenada är en stor producent av muskotnöt, Nutmeg. Det är en hel industri. Tyvärr så drabbades muskotproduktionen väldigt hårt när orkanen Ivan drog över ön 2004. Det är först nu som träden börjar återhämta sig.

Tidsräkningen här på Grenada är Före och Efter Ivan, har vi numera förstått. Och Ivan måste ha varit riktigt förskräcklig. Den klassades som en kategori 4, på den 5 gradiga skalan, Katrina som drog in över USA för några år sedan var en kategori 5.

Muskötnötsträden har en karaktäristisk form, Cutty vår guide, sa att det liknar en julgran. Men har har nog inte sett så många granar….

Muskotfrukten är gul och när den är mogen så spricker den upp och muskotnöten med sitt röda skal (Macis) blir synligt. Både själva nöten och det röda skalet används. Det röda används bl a i matlagning och inom kosmetika industrin till bl a läppstift.

 

Efter att vi sett trädet i verkligenheten blev det besök på en Nutmeg Station, där vi fick veta ALLT om muskothantering. Mycket intressant.

Det finns totalt 17 Muskotnöts depoter/stationer på Grenada, efter Ivan så stängdes alla utom 4 st ner då det inte fanns tillräckligt med muskotnötter att hantera.

Den stationen vi besökte är den största på ön och fungerar även som uppsamlingsstation från de övriga stationerna på ön.

Muskot-odlarna plockar nötterna när de är mogna, och separerar nöten och det röda nätet. Nötterna plockas både direkt från trädet och från marken. De lämnas in till Muskotnöt Stationen där de får betalt efter vikt. Ca 2 kg nötter tar just nu 2 dagar att plocka ihop. Men vi är i början av säsongen så det blir väl bättre.

Sedan läggs alla nötterna i nätsängar för att torkas. De torkas av vinden och solvärmen. Nätbäddarna här högst upp i byggnaden precis under plåttaket som alstrar värme från solen och luftas av vinden som blåser genom de nätförsedda fönstren. Inga glasrutor här inte! En gång om dagen så rör man om bland nötterna så att alla skall torka ordentligt.

Mängden muskotnötter var imponerande, även om det bara är en bråkdel av vad det brukade vara före Ivan.

 

När nötterna hade torkat färdigt så transporterades de ner en våning till skal-knäckar maskinen, därifrån vidare ner en våning till ett långt bord där kvinnorna sitter och sorterar och separerar skal och nötter.

 

Skalen ner i ena hålet och nöten i det andra. Nötterna samlas upp i

Sedan så skall nötterna kvalitets bestämmas. Ju mer olja en nöt innehåller desto högre kvalitet. De med mycket olja sjunker i vatten. Så då har man stora cementtråg där 4-5 kvinnor står och separerar nötterna. Häller ner nötterna i vattnet. och med hjälp av flätade korgar plockar man sedan upp dem och låter återigen torka.

Därefter storlekssorteras de och paketeras i stora jutesäckar för vidare transport till antingen export eller vidare bearbetning till olika muskotnötsprodukter.

Miljön här andas verkligen kolonialtid. Mycket få redskap var tillverkade i annat material än trä, och det nyaste vi såg var en hiss för transport av muskotnötssäckar. Allt annat var så 1800-tal. Att arbeta med muskotnötter ansågs vara ett kvinnogöra och under riktig högsäsong hade man ca 150 kvinnor och 10 män anställda.

För mig så är muskot en nöt som man river ner i potatismos. Numera har jag lärt mig att man kan använda den i äppelkaka, smaksätta drinkar, glass mm mm. Så ni som gillar muskot, använd fantasin för att hitta nya användningsområden.