Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘2012’ Category

Vi fortsätter vår resa söderut och nästa stopp var tänkt att bli Neapoli, men vi hade nog läst på lite dåligt. Det visade sig vara en väl utnyttjad kommersiell hamn med massor av lastfartyg som låg på redden och väntade på att lassa eller lossa. Där ville vi inte ligga. Så vi vänder 90 grader och går västerut mot Nisos Elefanisos, där har vi varit 2 gånger tidigare men denna gång väljer vi en vik på ostsidan av ön. Det blåser lite grand och prognosen varnar för kraftigare vindar under natten. Men vi ligger bra här, inte helt vindlä men våglä, vilket är nog så viktigt då det oftast är vågorna som gör att ankaret lossar, inte vinden.

Viken är relativt stor och det är lagom ankardjup i hela bukten, naturligtvis kommer det en italiensk jättestor segelbåt (dubbelt så stor som oss) och eftersom det är italienare ombord så lägger de sitt ankare nästan i vår sittbrunn. Jag förstår inte varför de måste ankra så nära.

Nästa nattgranne blir en amerikanare, det är fortfarande gott om plats i bukten. Var han lägger sig? Jo ca 20 meter precis framför oss, draggar han så åker han rakt in i oss. Suck.. Jonas går upp på däck och lyckas övertyga honom om att det är bättre att gå lite längre norrut i bukten, ca 100 m. Och det var ju tur, för under natten så draggade amerikanen.

Nåväl vi sover gott och på morgonen fortsätter vi mot Kithera/Kythera (vad enkelt det varit om namnen på öarna stavades på ett sätt…) Ön sägs vara Afrodites födelseö. Enligt legenden föddes hon i skummet från vågorna och växte upp på Kythera för att som vuxen flytta till Cypern.

Första stoppet blir i en stor vik, Palaipoli. Har finns en liten hamn, med betoning på liten. Vi fick inte plats. Men det gjorde inte så mycket bukten bredvid var enorm och vi fick bra fäste i sanden med ankaret i lä av en klippa. Det var lite nervöst att gå in här eftersom det inte fanns några vettiga djupangivelser någonstans, varken på papperssjökorten eller i något av våra två navigationsprogram inte heller Piloten gav någon vägledning. Men sakta men säkert tog vi oss in på ca 7 m djup och lade ankaret. Jonas dök sedan ner och kollade botten. Eller dök o dök, vattnet var så klart att det räckte att snorkla på ytan. Men där var bara sand, ev kunde det vara några stenar i en tångruska men de var inte i vägen för oss.

Palaipoli_20120906_396- Palaipoli_20120906_399-
Där vi låg och sedan resten av bukten. Husen långt borta ligger vid den lilla hamnen

Det skulle komma en kuling om någon dag och därför ville vi ha lite bättre skydd än vi fick här, så vi stannade bara en natt. Morgonen efter fortsatte vi till Kapsali på sydspetsen av Kithera.

Kapsali är en liten by vid foten av ett berg med strand, en pir och en massa kyrkor. Ligger ca 1 timmes promenad i uppförsbacke från huvudorten, Kithera. Vi gick inte dit. Tar det en annan gång.

Kapsali_20120907_405- Kapsali_20120907_410-

Det blåste ganska ordentligt i kulingen, men vi låg bra här. Men man lämnar inte båten på en ankring om det blåser ordentligt. Man vet ju inte vad som kan hända. Och det var huvudanledningen till att vi inte besökte byn Kithera.

På eftermiddagen när Jonas tog en siesta och jag satt och läste hörde jag plötsligt hur någon visslade och hojtade. Jag gick upp för att se vad som stod på. Ser då en ensam liten jolle komma flytande och de som visslade och hojtade var de franska ägarna som låg en bit framför oss. Jag väckte Jonas för att få hjälp att sjösätta vår jolle, men Jonas klok som vanligt hoppade i vattnet och hämtade den drivande jollen. Det hade ju tagit alldeles för lång tid att sjösätta vår.
Fransmannen kom och hämtade jollen hos oss, och vi blev inbjudna på en drink på eftermiddagen. Vi hade några trevliga timmar och fick massor av tips och råd. De hade seglat varvet runt under 7 år och var nu på väg tillbaka till Frankrike för att bli landbaserade pensionärer.

Kithera är den sydligaste ön bland de som räknas till de Joniska öarna och ligger strax söder om Peloponessos. Det är ca 3000 personer som är bofasta på ön och de livnär sig i huvudsak på jordbruk. Ön är ganska låg, det högsta berget är strax under 500 m ö h.
Ön har varit bebodd sedan Myceanarna bosatte sig här på 2000-talet före Kristus. Jösses det är ju 4000 år sedan! Och som de flesta öarna här har de varit ockuperade av Venetianare, Turkar, Fransmän, Ryssar och engelsmän. De senare lämnade över ön till Grekerna i mitten av 1800-talet.

Man kan antingen flyga hit från Aten eller åka färja från Pireus, Neapoli eller Kreta. Om man nu känner för att åka till en ö som inte är så turistisk.

Annonser

Read Full Post »

Har har man seglat runt bland en massa underbara öar, legat i fantastiska vikar, upplevt underbara små byar och städer under hela sommaren. I sin enfald så tror man då att man sett det mesta och att denna ödsliga kust längs den östra sidan av Peloponisos bara skall bli en trist transportsträcka. Men vad vi bedrog oss.

Vi lämnade Poros och seglade söderut, första stoppet skulle bli ön Spetsai och någon vik på syd eller sydvästkusten. Vi läste lite grand om ön och insåg att vi nog skulle ha gått till huvudorten på ön, som verkade hel mysig. Men då det skulle bli en relativt lång avstickare från vår huvudkurs, så valde vi sydkusten istället. Vi seglade med akterliga vindar i princip hela vägen från Poros och hade en mycket behaglig tur. När vi närmar oss Spetsai vrider vinden så vi får in den framifrån istället. Javisst, det hade vi glömt, just i denna delen så är den förhärskande vinden sydostlig istället för nordlig. Så den viken vi hade sett ut strök vi med en gång, den var helt öppen från syd och ganska gungig.

Spetsai är en ganska låg ö och väldigt grön och lummig.

Spetsai_20120903_338-

Mittemot Spetsai ligger den privata ön Spetsopoula, den ägs av en av Greklands rikaste redare. Det är inte tillåtet att ankra någonstans runt denna ö, och det lilla vi såg, så var det små mysiga vikar med stugor och badbryggor överallt.

Spetsopoula_20120903_348- Spetsopoula_20120903_349-

 

Vi fortsätter runt till den västra sidan och hittar viken Ay. Anaryiroi. Vilket litet guldkorn!

Ay Anaryiroi_20120903_326- Ay Anaryiroi_20120903_328-

Vi fick en helt underbar solnedgång på köpet.

Ay Anaryiroi_20120903_329-

Vinden vred åt norr under natten och tog tyvärr inte vågorna med sig, så vi hade vågor som slog in i aktern hela natten så sömnen blev inte så god som den brukar vara.

Morgonen efter fortsätter vi söder mot Monemvasia bukten, en ganska stor bukt med många val möjligheter att ankra.

Bukten har fått sitt namn efter den stora Monolit klippön som härbärgerar byn Monemvasia. Byn, som inte har fått någon nybyggt hus sedan början av 1800-talet ligger på sydsidan av ön och ser verkligen ut som om Medeltiden har stannat upp här. Urläckert.

Monemvasa_20120905_357-
Norra sidan av Monemvasia

Monemvasa_20120905_364- Monemvasa_20120905_371-

Södra sidan.

För att komma till denna ö har man numera byggt en bro, och staden på fastlandssidan, Yefira (som betyder bro)är en sömnig underbar liten by med massor av restauranger vid kajkanten. När vi hade lagt till med jollen fick vi kryssa mellan borden för att komma upp på vägen.
Vi passade på att fylla på förråden lite grand och åt en Gyros (på turkiska heter det kebab) innan vi seglade vidare.

Plötsligt får vi se något som rör sig i vattnet, ett litet huvud sticker upp med ojämna intervaller. En sköldpadda! Den simmar ända fram till kajkanten och jag får en liten videosnutt av den. Jag tror att det är en Carreta Carreta.

Read Full Post »

Vi har fått besök från Sverige av ett par goda vänner. Vår tanke var att vi skulle segla omkring i området runt Poros men vädret, dvs vinden, har haft andra åsikter. Det har alltså blåst lite för mycket. Som tur är är Poros ett mycket väl skyddat området med ett antal olika ankringsvikar och en låååååång stadskaj man kan lägga till vid. Här stannar även en mängd olika färjor som kan transportera dig i princip vart du vill.

Andra natten låg vi för ankare i en liten öde vik. Natten blev lite dramatisk då linan som vi lagt in i land lossnade . Viken var för smal för att bara ligga för ankare i. Vi hade ingen plats att svinga runt på. Som tur var vred sig båten bara ett kvarts varv så det var bara att dra in akterlinan, starta motorn och dra upp ankaret. Att ankra om i samma bukt var inte aktuellt i mörkret och den relativt hårda vind som kom från “fel” håll. Så vi gick in till Navy Bay. Viken närmast Poros stad där visste vi att vi låg väl skyddade och det var gott om plats och inga grund eller liknande som vi skulle behöva ta hänsyn till. Men man blir så förvånad när man kommer in i en ankarvik på natten och upptäcker vad dåligt båtarna är upplysta. Minimikravet är en runtom lysande vit lampa, vilken på segelbåtar brukar sitta i masttoppen. Den lampan är oftast hopplös att se mot en upplyst stad. Många hade inte ens ankarlampan tänd. Några hade någon svagt blinkande lampa på båten.
OK, visst kan jag förstå att man är rädd om elektriciteten ombord om man bara har huvudmotorn att ladda med. Men dagens LED lampor drar så lite ström att man gott kan kosta på sig någon sådan för att slippa riskera bli påkörd på natten.
Själva så är vi ordentligt upplysta, dels ankarlampan i masttoppen, dels däcksbelysningen på fördäck och sedan antingen belysning i sittbrunnen eller belysning över aktern. Alla lampor vi använder är LED och vi gör åt ca 1,5 A. Det tror jag att de flesta har “råd” med på nätterna.

Men då Aeolius behagade rasta sina vindar lite kraftigt så beslöt vi oss för att ta färjan till Hydra ca 20 sjömil söder om Poros, istället för att bara sitta och pusta i värmen.

Vi åkte med en Bärplansbåt, dvs den har stora skidor under skrovet som den planar upp på, vi for fram i ca 35 knop över det skumpiga havet.

IMG_0110

Hydra är nog en av Europas sista ställe utan någon motordriven trafik. Alla transporter sker med åsnor, mulor eller hästar. Fast någonstans har det nog blivit fel för vi hittade faktiskt en bil. Men den stod stilla vid ett garage och var ganska dammig.

Hydra_20120829_264-Hydra_20120829_272-

Hydra visade sig vara en underbart söt och slö liten stad. Där det mesta folklivet kretsade kring hamnen. Där segelbåtarna låg i dubbla led för att få plats. Tur att vi valde färjan, det hade blivit lite för bökigt för oss.
En stackars charterbåt fastnade med ankaret i någonting i bottnen inne i hamnen och det tog säkert en timme innan de lyckades få loss ankaret.

Hydra_20120829_299-Hydra_20120829_290-
Till vänster lägger färjorna till. Segelbåtarna vid piren i dubbla led

Hydra_20120829_292-

Även smågastar behöver mat.

Hydra_20120829_309-

Årets läskigaste trappa. Nej den var INTE avstängd

Färden tillbaka till Poros blev mycket lugnare än dit resan och rent av lite njutbar.

Trötta och nöjda med vår dag som avslutades med en fiskmiddag på en av Poros restauranger, kröp vi till kojs och somnade gott till ett stilla gungande.

Read Full Post »

När vindarna väl lugnat ner sig lämnade vi Mykonos och seglade tillbaka västerut i sakta mak, hittade massor av trevliga ankarvikar där vi var nästan ensamma! Trots att det var massor av båtar i rörelse runt omkring. Men vi tyckte det var ganska skönt. Det var vi och kanske en eller två båtar till och lokalbefolkning. Underbart.

Ay Dimitrious_20120814_205-
Ay. Dimitrios, Kithnos

Varis_20120813_178-

Varis, Siros

Varis_20120813_188-

De här träden, med sina små röda frukter hittade vi Varis på Siros. Efter lite funderande och in-zoomning på kortet kom vi fram till att det är Pistagenöt-träd!

Varis_20120813_196-

Att äntra en jolle är inte alltid så lätt. Jonas hoppades nog på ett plask här, men det blev det inte.

 

De som seglat här nere i Medelhavet har sagt att vinden är lite besvärlig. Antingen blåser det för mycket eller inget alls. Att få lagom med vind är nästan en utopi, och vi kan ju bara instämma. Vi lyckades i alla fall segla nästan hela vägen tillbaka till Poros i en svagare och svagare vind som till slut dog ut helt när vi hade en 5-6 timmar kvar till målet. Det var bara att starta järngenuan för att komma fram.

I ett av båtforumen jag brukar besöka ställdes det en fråga om hur det var att segla i Medelhavet, killen hade fått en del svar och jag läste och blev mycket förundrad. Ett av svaren var att i Grekland och Turkiet kunde man bara ankra på ett fåtal ställen och att man förövrigt var hänvisad till dyra marinor. Jag blev mycket förundrad över svaret, för nu har vi legat för ankare i drygt 30 dagar, förutom de 3 dagarna i Mykonos Marina och vi har inte lagt ut 1 cent på några hamnavgifter/ankringsavgifter. Antalet olika vikar och bukter vi har legat i är säkert 20 och bara ett fåtal är på samma ö. Det är lite trist när det sprids så felaktiga uppgifter om livet i Medelhavet. Det är snarare tvärt om. Det är svårt att hitta en marina i Grekland och otroligt lätt att hitta ankarvikar.

Det finns inte många regler som man måste rätta sig efter som seglare i Grekland, förutom de som har med navigation och framförandet av båt att göra. Jag tänker på DEKPAn som varje båt måste ha och få stämplad antingen 1 ggr/månad eller varje gång man lägger till i en marina eller vid en stadskaj. När vi kom till Poros, så lade vi oss för ankare i den ankarviken som var närmast staden, Navy Bay. Det hade gått 1 månad sedan senaste stämplingen, så jag knatade iväg till CoastGuard för den nödvändiga stämpeln. Han blev mycket förbryllad när vi inte hade varit i någon hamn på en hel månad och jag fick räkna upp var vi varit, efter en 6-7 vikar sa han att det räckte. Jag fick min stämpel och fick lova att komma tillbaka och stämpla när vi tänkte lämna. Dan innan vi sedan skulle lämna Poros var jag tillbaka och blev lite förvånad när han ville ha betalt. “För vaddå?” frågade jag, vi ligger ju för ankare och det kosta ju inget. Nej visserligen inte, men Navy Bay låg inom hamnområdet och då var man tvungen att betala grundavgiften. Suck tänkte jag och frågade hur mycket jag var skyldig. 5,89 € fick jag till svar. Det var skönt att kunna gömma anletsdragen mot portmonän och plocka fram beloppet. Det kunde det väl vara värt att ligga för ankare i 7 dagar på samma ställe och ha fri tillgång till soptunnor och kaj att knyta fast jollen vid.

En morgon upptäckte Jonas det här molnet ovanför bergen mittemot vår ankring.

Poros_20120820_229-

Strax efteråt kom brandsläcknings planen och ytterligare någon timme senare var branden släkt. Det var nära men ändå långt bort.

Read Full Post »

Sedan vi vinkat av ungdomarna i slutet av juli har vi verkligen använt båten som segelbåt, här har det seglats!

Vi har i sakta mak förflyttat oss i 1-2 knop och vi har susat fram i 9-10 knop allt beroende på vinden. Vi har seglat på en behaglig slör och vi har kämpat med en kryss allt beroende på vinden. Så nu börjar man känna sig som en riktig saltstänkt sjöbuse.

När man ligger och väntar på att vinden skall puffa fart på båten så har man inte så stor manöverförmåga och det ska ju egentligen inte behövas. Motorbåtar skall väja för seglande båtar. Men ibland undrar man hur motorbåtsägare tänker. I två fall har stora båtschabrak på 30-35 meter susat förbi oss i säkert 25-30 knop, den ena av båtarna så nära att jag hade nog nuddat båten om jag sträckt ut handen. Båda motorbåtarna rev upp enorma svallvågor och vi som då hade en fart på ca 2 knop hade väldigt svårt att hinna vrida upp båten mot vågorna. Det blev väldigt gungigt ett tag. Jag och Jonas svor ikapp över hänsynslösa motorbåtar.

Vi har besökt en massa olika ställen i Aten-området och när vi fick ett väderfönster passade vi på att gå ut till Kykladerna (där bl a Mykonos, Naxos, Paros osv ligger) Vi gjorde en liten ö-hoppning med början på Kea sedan Siros och nu Mykonos.

På Kea blev det en vik på sydvästra sidan, Ormos Kavia. Här såg vi två nya typer av hus, dels hus som var byggda som kopior av Grekiska vindmöllor

_20120802_069-

och dels hus byggda i natursten, vilket gör att de smälter in i den solbrända omgivningen. Vanligast är annars att husen är vita med blåa detaljer, eller i någon pastellfärg.

_20120802_072-

Här var det full fart på badandet och vattenskidåkandet. Ett populärt ställe att bada på var från klipporna då man fick ett hopp på 5-10 meter.

_20120802_076-

Nåväl, vi hade ett väderfönster att passa och ca 50 sjömil kvar till Mykonos. Vi hade tänkt att stanna till på Siros/Syros påvägen, så det blev bara en natt här.

På Syros stannade vi i Finikas, en liten by som var ganska långsträckt, och kändes ganska öde. Mest rörelse var det i hamnen när vi kom med dingen samtidigt som ett gäng greker skulle ut och dyka eller om de kom tillbaka från en dyktflykt. Svårt att avgöra vilket. För en del tog av sig våtdräkterna och en del tog på sig dem.

Syros-Finikas_20120803_093-

 

Mykonos har varit ett av våra mål, jag för att uppleva gamla minnen och för att få en för mig grekisk aperitif; Ouzou och träkolsgrillade bläckfiskarmar kryddade med lite vinäger. Himmelskt gott. Men tyvärr får jag leva på minnen, ingen bar/Ouzeria serverade detta längre. Snyft.

I 4 dagar har vi legat för ankare i en Ornos Bay på södra Mykonos och väntat på lite mindre vind. Ornos Bay och Korfos Bay är två kompis bukter. Då den förhärskande vindriktningen är nordlig så kan man bara ankra i Korfus Bay vid sydliga vindar och i Ornos bara vid nordliga vindar. På landtungan mellan vikarna finns byn Ornos och det tar max 5 minuter att gå mellan vikarna. Surfare av alla de sorter håller till i Korfos Bay, mycket vind och härliga vågor medan badarna och solbadarna ligger i lä på stranden vid Ornos. Här hittade vi även den fräschaste fiskbutiken på väldigt länge! Vi fick tag på både scampi och god fisk att grilla.

Mykonos-Ornos_20120805_103-
Ornos med alla solstolar

Mykonos-Ornos_20120805_104-

Husen mellan Ornos och Korfos

Mykonos-Ornos_20120805_116-
Korfos med några kite-surfare

 

Värmen har gett med sig lite. Den senaste veckan har vi “bara” haft mellan 33 och 29 gr i luften. Att det dessutom har blåst 12-15 m/s dagligen har gjort att det känts betydligt svalare. Man har inte ens haft lust att bada!

 

Själva Mykonos stad får man blandade känslor för. Otroligt charmig med sina gamla väl underhållna hus som ligger längs vindlande smala gränder och gator som rätt som det är öppnar upp sig i ett litet torg.

Mykonos_20120808_147-

Det sägs att det finns 365 kyrkor i Mykonos stad, många såg vi och denna var lite udda och kändes väldigt mycket äldre än de andra.

Mykonos_20120808_148-

Men även otroligt ocharmigt oxå, allt är inriktat på turism. Vykort och krimskrams blandat med genuint hantverk. Massvis med restauranger. Vi hittade en på ett charmigt litet torg och blev serverade en underbar Mixed Grilled Fish tallrik.

Mykonos_20120808_153- Mixed grilled fish

Mykonos berömda pelikan såg vi dock bara på vykort och i broderad form på kuddöverdrag.

Vi ligger i den nya marinan och där delar vi hamn med en massa gigantiska krysningsfartyg och en bogserbåt som ibland får hjälpa dem att lägga till.

Mykonos_20120808_142- Mykonos_20120808_168-

Nu sänker sig solen i väster .

Mykonos_20120808_165-

och vi tar bussen tillbaka till hamnen för att krypa till kojs

Read Full Post »

De senaste 14 dagarna har gått alldeles förfärligt fort, men tiden brukar ju springa iväg när man har trevligt, och trevligt har vi haft. Sonen med kompis har förgyllt våra dagar.
Sonen som var lite sliten efter slutövningen i det militära behövde lite föräldra omsorg och vila med sol och bad. Så det är vad vi har sysslat med i två veckor. Bara förflyttat oss mellan olika badvikar.

Att göra utflykter till arkeologiska och historiska platser var inte aktuellt. Dels så låg de vi kom i närheten av några mil inne i landet och med en temperatur som inte har understigit 35 grader vid havet så ger man sig inte in i landet där det är varmare. Dels så var ungdomarna mer intresserade av att bada och snorkla och ligga i sittbrunnen med varsin bok.

De var även flitiga med kameran här är ett axplock:

Agrolikosbukten_20120723_072-
Strax utanför Porto Kheli

IMG_9001

Charterbåt som fick en annan båts ankarkätting med upp när det skulle ta upp sitt ankare. Stor dramatik och stressigt innan allt löste sig.

IMG_9006
En alldeles egen ö, precis lagom stor för en liten stuga.

IMG_9067

En stor ruin stod på stranden

IMG_9148

Vackra klippor, klart vatten och getter!

IMG_9210

Det är 5-7 m djupt vid klippväggen!

IMG_9363

Kvällsdopp! Ett måste efter matlagning i +35-grader……

 

Också avslutningsmiddagen på en restaurang precis vid vattenbrynet.

IMG_9429

Det var mycket gott att välja mellan…

IMG_9418

Seefood Plateau, för 1 person!

IMG_9426 IMG_9436

Nu är ungdomarna på väg till Aten för att imorgon sätta sig på planet till Sverige igen, lite brunare än när de kom och betydligt mer utvilade!

Read Full Post »

Om man skall hämta upp besökar som landar på Athens flygplats är det till Porto Rafti på ostkusten man skall ta sig. Det tar ca 15 minuter med taxi och kostar omkring 20 € från flygplatsen och hit. Pireus ligger ca 1 timmes resa från flygplatsen.

Porto Rafti är en liten marina, med betoning på liten. Att lägga sig vid kaj eller brygga kan man glömma. Att ankra går där emot alldeles perfekt. Man ligger helt OK även när meltimin drar igång från nordväst. Möjligtvis kan det bli lite oroligt vid rakt ostliga vindar.

Att få umgås med son och hans kompis i 14 dagar skall bli ett sant nöje. Har ju inte träffat honom sedan i julas.

Vi ska få lite blåsigt väder de närmsta 4 dagarna. Meltimin drar igång från nordväst med prognostiserad vindstyrka på omkring 15 m/s. Då vi skall segla söder ut innebär det att vi får vinden in akterifrån (en slör ev läns) så vi bestämmer oss för att lämna tidigt nästa morgon innan vågorna har hunnit bygga upp alltför mycket. Att stanna i Porto Rafti i 4 dagar av 14 kändes inte så kul.
Det var lite spännande att lämna Porto Rafti, i öppningen till bukten ligger det en ganska hög klippa mitt i. Det är ca 400 m fritt vatten på båda sidor om klippan men naturligtvis fick vi en massa fallvindar precis där. Jonas är skicklig vid rodret och tog oss lugnt och tryggt förbi det hela. Trots att meltimin bara att blåst i några timmar hade vågorna hunnit bli HÖGA. Det ser lite läskigt ut när man tittar bakåt och bara ser en vägg med vatten komma emot båten. Så i nästa sekund är vågen under båten och har man tur får man en liten surf som sätter extra fart på det hela. Klart att båten gungar fram och tillbaka, men vi kränger inte. Vi fick ganska så mycket mer vind än vad väderprogrammen sagt, medelvind på ca 20 m/s och byar med det dubbla. Men Lady Annila tog oss lugnt och säkert igenom det hela. Den totala sträckan vi skulle segla var ca 45 sjömil och efter ca 2 timmar var det värsta över. Vårt mål var att segla till Poros på nordöstra Peloponessos och ju längre västerut vi kom desto mindre vind fick vi. Precis som det skulle vara. Efter 6 timmar och 46 sjömil kunde vi droppa ankare i Monestary Bay på Poros. Snittfart de första två timmarna var 8,4 knop med max notering på 11,2. Snittfart på hela seglingen blev 7,7 knop.

Poros_20120717_016-

Stackars ungdomar de fick en ordentlig start på semestern. Men de fick välja själva om vi skulle ta busvädret eller inte.

Vi låg inte så bra i Monestary Bay när vinden vred, så efter en sen lunch och lite bad tog vi upp ankaret igen och tog oss in till Poros stad och förtöjde vid stadskajen istället.
Poros är ett trevligt litet ställe med en otroligt lång stadskaj. Har nog inte sett något liknande mer än i Mahon, Menorca.

Poros_20120717_019-

Första tredjedelen av Poros stadskaj

Middag på kvällen blev på restaurang, dels var det sonens födelsedag och dels tyckte vi alla att vi var värda ett restaurangbesök efter dagens strapatser.

Dagen efter fortsatte vi i hela 2 sjömil, till en ankarvik. Vi måste kunna bada när tempen ligger på runt 37 grader!

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »