I går kväll såg vi att ett av stödbenen på vardera solpanelen som hänger på mantåget hade mist kontakten med relingen. Antagligen vinden som lyft panelerna något. Jag gick upp på däck för att fixa. Inga större problem med första panelen, men på andra panelen så var benet väldigt löst. Normalt så är det motstånd när man försöker ändra vinkel på benet. Jaja, det är väl muttern som behöver dras åt. Så jag började skruva och rätt som det är så säger det plask plask PLUMS!  Neeeejjjjj. Jag skruvade loss bulten istället för att dra åt den. Mutter och bult plaskade i vattnet och naturligtvis plumsade även benet i. Nej, jag ska inte upprepa alla fula ord. Jonas rusade upp på däck och trodde nog att hela panelen åkt i vattnet. Men så illa var det inte. Jonas tittade lite bekymrat på mig och sa, “du det är bara 16 gr i vattnet och vi har ett ganska stort område att söka av efter benet.” Snabbt som en vessla förflyttade jag mig ner till navigationsbordet och skrev ner GPS koordinaterna. Så minskade vi let-området betydligt.

idag på förmiddagen var det så dags. Jollen lastades med ankare o boj och Freediver utrustningen. Jonas krängde på sig våtdräkten, cyklop och fenor, gick sakta ner i vattnet och jag hoppad ner i jollen utrustad med en GPS för att hitta positonen.
Man kan väl säga som så att, det finns andra saker jag är bättre på. Jonas hittade benet innan jag ens fått koll på positionen. Han fuskade och simmade längs ankarkättingen och fick syn på benet. Jag var inte ens i närheten. Men jag förflyttade mig relativt snabbt. Petade ankaret och bojen så att området var utmärkt. Jag kör tillbaka till båten för att hämta batteriet till Freedivern så att Jonas slapp fridyka till 8-9 m djup när det var så kallt i vattnet. Jag hann inte mer än upp på båten så ropar Jonas och viftar med det saknade benet. Enormt att vi lyckades hitta det.

Men han har viss vana. I Oktober 2010 tappade vi ett benpar till ett arbetsbord i vattnet. Bordet var helt nytt och Jonas höll på att montera det. Här har du den historien.

IN ENGLISH

Last night we saw that one of the support legs on each solar panel hanging on the lifelines had lost contact with the rail. Probably the wind lifting the panels slightly. I went up on deck to fix. No major problems with the first panel, but on the second panel the leg was very loose. Normally, it is A resistance when you try to change the angle of the leg. Well, it is just the bolt and nut that need to be tightened. So I started turn the bolt and all of a sudden there were a splash splash PLOP! Noooooo!!!!. I unscrewed the bolt instead of tightening it. Nut and bolt splashed in the water and of course also the leg plopped into the water.

No, I will not repeat all the bad words that came out of my mouth.. Jonas rushed up on deck and thought that the whole panel gone in the water. But no, it wasn’t that bad. Jonas looked a little worried at me and said, "it’s only 16 C in the water and we have a fairly large area to search for the leg." Quick as a weasel I moved myself down to the chart table and wrote down the GPS coordinates. With them we reduced search-area significantly.
This morning it was time to be Lef Retrievers. The dinghy was loaded with anchor, a buoy and and the Freediver equipment. Jonas squeezed him self into a wetsuit, mask and fins, steped slowly into the water and I went into the dinghy equipped with a GPS to find the position.
You could say that there are other things I am better at. Jonas found the leg before I even got close to the position. He cheated and swam along the anchor chain and saw the leg. I was not even close. But I was moving fairly quickly. Poked anchor and buoy so the area was marked. I run back to the boat to get the battery to the Freediver so that Jonas didn’t have to free dive to 8-9 m deep when it was so cold in the water. I hade just entered the boat when Jonas was shouting and waving. Hi had found and retrieved the leg! Amazing, I can still not really get it.
But he has some practice in searching for legs. In October 2010, we lost a pair of legs to a working table in the water in Portimao. The table was completely new and Jonas were dismantling it. Here you have the story. That post is in Swedish, but you can always try to translate with Google Translate.