Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Snorkla’ Category

I går kväll såg vi att ett av stödbenen på vardera solpanelen som hänger på mantåget hade mist kontakten med relingen. Antagligen vinden som lyft panelerna något. Jag gick upp på däck för att fixa. Inga större problem med första panelen, men på andra panelen så var benet väldigt löst. Normalt så är det motstånd när man försöker ändra vinkel på benet. Jaja, det är väl muttern som behöver dras åt. Så jag började skruva och rätt som det är så säger det plask plask PLUMS!  Neeeejjjjj. Jag skruvade loss bulten istället för att dra åt den. Mutter och bult plaskade i vattnet och naturligtvis plumsade även benet i. Nej, jag ska inte upprepa alla fula ord. Jonas rusade upp på däck och trodde nog att hela panelen åkt i vattnet. Men så illa var det inte. Jonas tittade lite bekymrat på mig och sa, “du det är bara 16 gr i vattnet och vi har ett ganska stort område att söka av efter benet.” Snabbt som en vessla förflyttade jag mig ner till navigationsbordet och skrev ner GPS koordinaterna. Så minskade vi let-området betydligt.

idag på förmiddagen var det så dags. Jollen lastades med ankare o boj och Freediver utrustningen. Jonas krängde på sig våtdräkten, cyklop och fenor, gick sakta ner i vattnet och jag hoppad ner i jollen utrustad med en GPS för att hitta positonen.
Man kan väl säga som så att, det finns andra saker jag är bättre på. Jonas hittade benet innan jag ens fått koll på positionen. Han fuskade och simmade längs ankarkättingen och fick syn på benet. Jag var inte ens i närheten. Men jag förflyttade mig relativt snabbt. Petade ankaret och bojen så att området var utmärkt. Jag kör tillbaka till båten för att hämta batteriet till Freedivern så att Jonas slapp fridyka till 8-9 m djup när det var så kallt i vattnet. Jag hann inte mer än upp på båten så ropar Jonas och viftar med det saknade benet. Enormt att vi lyckades hitta det.

Men han har viss vana. I Oktober 2010 tappade vi ett benpar till ett arbetsbord i vattnet. Bordet var helt nytt och Jonas höll på att montera det. Här har du den historien.

 

IMG_5509  IMG_5508

 

IN ENGLISH

Last night we saw that one of the support legs on each solar panel hanging on the lifelines had lost contact with the rail. Probably the wind lifting the panels slightly. I went up on deck to fix. No major problems with the first panel, but on the second panel the leg was very loose. Normally, it is A resistance when you try to change the angle of the leg. Well, it is just the bolt and nut that need to be tightened. So I started turn the bolt and all of a sudden there were a splash splash PLOP! Noooooo!!!!. I unscrewed the bolt instead of tightening it. Nut and bolt splashed in the water and of course also the leg plopped into the water.

No, I will not repeat all the bad words that came out of my mouth.. Jonas rushed up on deck and thought that the whole panel gone in the water. But no, it wasn’t that bad. Jonas looked a little worried at me and said, "it’s only 16 C in the water and we have a fairly large area to search for the leg." Quick as a weasel I moved myself down to the chart table and wrote down the GPS coordinates. With them we reduced search-area significantly.
This morning it was time to be Lef Retrievers. The dinghy was loaded with anchor, a buoy and and the Freediver equipment. Jonas squeezed him self into a wetsuit, mask and fins, steped slowly into the water and I went into the dinghy equipped with a GPS to find the position.
You could say that there are other things I am better at. Jonas found the leg before I even got close to the position. He cheated and swam along the anchor chain and saw the leg. I was not even close. But I was moving fairly quickly. Poked anchor and buoy so the area was marked. I run back to the boat to get the battery to the Freediver so that Jonas didn’t have to free dive to 8-9 m deep when it was so cold in the water. I hade just entered the boat when Jonas was shouting and waving. Hi had found and retrieved the leg! Amazing, I can still not really get it.
But he has some practice in searching for legs. In October 2010, we lost a pair of legs to a working table in the water in Portimao. The table was completely new and Jonas were dismantling it. Here you have the story. That post is in Swedish, but you can always try to translate with Google Translate.

Annonser

Read Full Post »

Mer snorkling

Om man är i Gorda Sound tar jollen till Saba Rock och fortsätter ut i den stora lagunen så finns det ett stort rev som stoppar upp Atlantens vågor från att nå in till Gorda Sound. Det revet bestämde vi oss för att snorkla på en dag.

Vi stack i väg i var sin jolle. Vi i Baby Annila och Ann och Tony i deras jolle. När vi kom fram till revet så hittade vi en dykboj. Dvs en boj som dykbåtarna använder för att förtöja i. Den var ledig så vi lånade den.

Vi var ganska så mitt ute i ingenting kändes väldigt konstigt, det borde vara minst 100 m djupt, men där vi lämnade jollarna var det kanske 10. På med cyklop o snorkel och stora otympliga simfötter. Sedan ner i vattnet, jag helst utan att få huvudet och snorkeln under vattenytan. Tycker det är så läskigt med vatten i snorkeln. De andra tittar med fascination på mitt åbäkande att först förflytta mig i jollen med simfötter på, sedan att gränsla tuben och vända mig om så att jag glider med magen mot tuben. De bara skakar på huvudena  men jag är nöjd jag gled ner så fint och försiktig så. 

Kristallklart vatten, inte så grumligt som på förra stället inser jag nu. Först blir jag lite besviken, bara sand. Så simmar vi några 10 tals meter och nu kommer det koraller. Gamla förstenade och yngre rörliga i alla möjliga former och färger. Kanske inte så färgstarkt som jag tänkt mig men formerna räcker för att få mig impad.

Men var 17 är fiskarna? Simmar och tittar mig omkring, ingenting. Men, vänta vad var det som rörde sig? Tittar lite noggrannare. Jo ett helt stim med småfisk som simmade runt bland korallen. Oj titta en papegojfisk, och där är en annan sort lite större med rödaktig mage och brunspräcklig på ovansidan. Sedan var där massvis med fisk. Gulrandiga, blåa. Grön/grå/gula, svart-vita, silvriga. Helt fascinerande.
Tänk om jag nu hade haft en vettig kamera, då hade ni fått se bilder på härligheten.

Rätt som det var hittade vi ett gammalt kanonrör. Oj vad vi letade efter resten av skeppet. Men insåg efter ett tag att kanonen nog var ditplacerad. Ann och Tony simmade iväg längre ut på revet än vad jag vågade mig. Efter ett tag kommer Ann tillbaka och berättar att hon sett en HAJ! Vad för sort vet hon inte med det var en HAJ. Tack o lov att jag inte följde med ända dit ut. Hade fått hjärtsnörp. Har fortfarande lite svårt med fiskar från 4-5 dm och uppåt och har de dessutom en fena som står rakt upp på ryggen då vill jag inte vara med längre.

Efter en dryg timmes snorklande fick jag nog. Jag simmade tillbaka till jollen och skulle ta mig upp. Tack gode gud att jag var ensam, för annars hade omgivningen fått skrattkramper. Stegen vi har för att komma ombord på jollen från vattnet är en repstege, vilket innebär att den böjer sig in under jollen. Inte helt lätt att bemästra, men vid förra snorklingen så kom jag på att om det fanns ett rep att hålla sig i som satt fast på pontonen mittemot stegen så skulle ombordklättrandet underlättas. Alltså så såg jag till att det fanns ett rep med en ögla i fast satt mittemot stegen. Men i mitt krånglande att komma ner i vattnet så hade jag sparkat bort öglan så jag nådde den inte. Suck och stön och f….n också. Men jag måste ju komma ombord, det kan ju dröja länge tills de andra kommer tillbaka. Så efter 88 försök och 397 svordomar så lyckades jag. Skam den som ger sig. Men som sagt det måste sett väldigt roligt ut.

Men jag är iallafall helsåld på snorkling numera!

 

Fick en fråga på förra blogginlägget om varför en kompressor med slang istället för tuber. Jätteenkelt. För att dyka med tuber måste man ha utbildning och tuberna behöver fyllas på efter användandet. Med kompressor och slang behöver man ingen utbildning och det är inget som behöver fyllas på. Freediver, som vår utrustning heter (www.freediver.de) använder vi mest då vi behöver göra underhåll av båten som är under vattenytan. Betydligt enklare och kraftbesparande med ständig lufttillgång jämfört med att fridyka. Så normal användningen av Freedivern är på ca 2 m djup men vi har slang för att kunna gå ner till 15 meter om det skulle behövas. Vistelse tiden vid ett sådan djupt dyk är väldigt kort. Man skall bara trä en tamp genom en ögla och sedan upp igen. Slangen levererar alltid riktig luft, ingen gasblandning och det är nog den största skillnaden.

Så nu är det rev-letning som gäller för att få nya härliga undervattens upplevelser.

Read Full Post »