Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#dyka’

I går kväll såg vi att ett av stödbenen på vardera solpanelen som hänger på mantåget hade mist kontakten med relingen. Antagligen vinden som lyft panelerna något. Jag gick upp på däck för att fixa. Inga större problem med första panelen, men på andra panelen så var benet väldigt löst. Normalt så är det motstånd när man försöker ändra vinkel på benet. Jaja, det är väl muttern som behöver dras åt. Så jag började skruva och rätt som det är så säger det plask plask PLUMS!  Neeeejjjjj. Jag skruvade loss bulten istället för att dra åt den. Mutter och bult plaskade i vattnet och naturligtvis plumsade även benet i. Nej, jag ska inte upprepa alla fula ord. Jonas rusade upp på däck och trodde nog att hela panelen åkt i vattnet. Men så illa var det inte. Jonas tittade lite bekymrat på mig och sa, “du det är bara 16 gr i vattnet och vi har ett ganska stort område att söka av efter benet.” Snabbt som en vessla förflyttade jag mig ner till navigationsbordet och skrev ner GPS koordinaterna. Så minskade vi let-området betydligt.

idag på förmiddagen var det så dags. Jollen lastades med ankare o boj och Freediver utrustningen. Jonas krängde på sig våtdräkten, cyklop och fenor, gick sakta ner i vattnet och jag hoppad ner i jollen utrustad med en GPS för att hitta positonen.
Man kan väl säga som så att, det finns andra saker jag är bättre på. Jonas hittade benet innan jag ens fått koll på positionen. Han fuskade och simmade längs ankarkättingen och fick syn på benet. Jag var inte ens i närheten. Men jag förflyttade mig relativt snabbt. Petade ankaret och bojen så att området var utmärkt. Jag kör tillbaka till båten för att hämta batteriet till Freedivern så att Jonas slapp fridyka till 8-9 m djup när det var så kallt i vattnet. Jag hann inte mer än upp på båten så ropar Jonas och viftar med det saknade benet. Enormt att vi lyckades hitta det.

Men han har viss vana. I Oktober 2010 tappade vi ett benpar till ett arbetsbord i vattnet. Bordet var helt nytt och Jonas höll på att montera det. Här har du den historien.

 

IMG_5509  IMG_5508

 

IN ENGLISH

Last night we saw that one of the support legs on each solar panel hanging on the lifelines had lost contact with the rail. Probably the wind lifting the panels slightly. I went up on deck to fix. No major problems with the first panel, but on the second panel the leg was very loose. Normally, it is A resistance when you try to change the angle of the leg. Well, it is just the bolt and nut that need to be tightened. So I started turn the bolt and all of a sudden there were a splash splash PLOP! Noooooo!!!!. I unscrewed the bolt instead of tightening it. Nut and bolt splashed in the water and of course also the leg plopped into the water.

No, I will not repeat all the bad words that came out of my mouth.. Jonas rushed up on deck and thought that the whole panel gone in the water. But no, it wasn’t that bad. Jonas looked a little worried at me and said, "it’s only 16 C in the water and we have a fairly large area to search for the leg." Quick as a weasel I moved myself down to the chart table and wrote down the GPS coordinates. With them we reduced search-area significantly.
This morning it was time to be Lef Retrievers. The dinghy was loaded with anchor, a buoy and and the Freediver equipment. Jonas squeezed him self into a wetsuit, mask and fins, steped slowly into the water and I went into the dinghy equipped with a GPS to find the position.
You could say that there are other things I am better at. Jonas found the leg before I even got close to the position. He cheated and swam along the anchor chain and saw the leg. I was not even close. But I was moving fairly quickly. Poked anchor and buoy so the area was marked. I run back to the boat to get the battery to the Freediver so that Jonas didn’t have to free dive to 8-9 m deep when it was so cold in the water. I hade just entered the boat when Jonas was shouting and waving. Hi had found and retrieved the leg! Amazing, I can still not really get it.
But he has some practice in searching for legs. In October 2010, we lost a pair of legs to a working table in the water in Portimao. The table was completely new and Jonas were dismantling it. Here you have the story. That post is in Swedish, but you can always try to translate with Google Translate.

Read Full Post »

Cava Egos kan lite slarvigt översättas till Den egna viken. Och det var precis vad det var.

Vi lämnade Andratx och höger ut ur viken och precis runt hörnet fanns denna lilla vik med turkos vatten, strand längst in och klippor runt om.

DSC_0077

INGA andra båtar! Åååå så skönt kan detta vara sant? Njae en stund iallafall. Vi hann få i ankaret och sjösätta jollen, men vi hann inte kliva i jollen innan första båten kom. Totalt blev det 6 båtar i denna lilla vik och det var helt OK. Det var bara vi och en annan båt som stannade över natten.

DSC_0098

DSC_0097

Mr Murphy måste ju var med också. För att slippa dra upp jollen på stranden så lade vi i ankaret och vadade in till stranden. Jag kontrollerade att linan satt fast i ankaret innan jag slängde i det. Provdrog att det fastnat och knöt sedan fast ankarlinan i jollen.
När vi skulle åka tillbaka och jag drog upp ankaret var linan lite lätt tyckte jag. Mycket riktigt inget ankare i änden på tampen. Attans elände, nåväl det var varmt i vattnet och knappt 2 meter djupt, så jag dök. Men såg inget. Tillbaka till Ladyn hämta cyklop och tillbaka till där vi tappade ankaret. Jonas dök ner och hittade ankaret med en gång!

Frukost i sittbrunnen, solen strålar kav lugnt och ingen annan som stör. Livet är underbart.

Så plötsligt bryts tystnaden av ett förskrämt bräkande. Va, får/getter så här nära bebyggelse? Vi var ju faktiskt väldigt nära Puerto De Andratx. Efter en stund så kommer det ett svarsbräkande och det första lilla djuret blir alldeles ifrån sig. Man kan riktigt höra hur det gråter. Jag spanar längs bergssidorna som är riktigt branta och får till sist syn på det lilla lammet som förirrat sig till fel sida om en mur och nu står på en smal klippavsats och kan varken komma fram eller tillbaka. Det trista med det hela var att varken jag eller Jonas hade en chans att kunna hjälpa det stackars djuret. Vi kunde inte komma till den klippan. Efter en stund tystnar lammet/killingen och jag ser att det har lagt sig ner. Vi drar upp ankaret och fortsätter till Sant Elm/San Telmo/San Elmo.

 

Vi förflyttar oss återigen en förfärlig massa sjömil. Närmare bestämt 6 st. Det är ganska skönt att ha trevliga ankringsalternativ så nära. Men om vi skall stanna i varje så lär det inte räcka med en månad på Mallis…..

Nåväl San Elm/San Telmo/Sant Telm eller vad det det heter, alla varianterna på bynamnet används. Visade sig vara en riktigt mysig liten håla. Uppbyggt kring den lilla bukten enbart för turister men väldigt trevligt. Inga höga hotellkomplex utan mer små pensionat och lägenhetshotell, blandat med köpe-lägenheter.

DSC_0116

San Elm är närmsta hamn till ön La Dragonera som ligger precis utanför. En obebodd ö som från ovan lär se ut som en drake, därav namnet.

DSC_0108
Jag frågade efter en bankomat, och fick ett fniss tillbaka. Bankomat? Här? Näääää då får du åka till Andratx.
Det kan man väl säga är en bra definition: Ingen bankomat = Byhåla

På stranden fanns de obligatoriska strandstolarna/solsängarna. Regnet skvalade och solen lös med sin frånvaro. Men den stackarn som var anställd för att hyra ut stolarna var tvungen att vara på jobbet. När regnet så småningom slutade förstod vi varför han var där. Det tog inte många minuter från det att regnet slutat tills stranden var full av folk.

DSC_0113

Det regnade och åskade och den planerade natten blev tre. Ligger man för ankare spelar det ju inte så stor roll.
Varken jag eller Jonas är så väldigt förtjusta i att vara ute på havet när det åskar så det var inte svårt att stanna kvar.

När väderprognositörerna lovade en dag utan åska, då stack vi vidare norrut. Nu till guldstaden.

Read Full Post »

Fick mail idag från två gamla goda vänner och blev minst sagt lite konfunderad. Men inser att här krävs räfst.

Jonas’ dyk efter arbetsbordsbenet gick nog inte helt efter reglerna. Vi förde t.ex ingen dyklogg och hade inte något utarbetat signalsystem. En tröst är dock att han fridyker inte. Inte heller dyker vi med tuber utan har en liten kompressor som står på däck och är förbundet med Jonas medelst luftslang som sitter väl förankrad i viktbältet. Så skulle det sluta att komma bubblor från dykaren så börjar dykledaren (jag) att hala och dra i luftslangen. Han dyker alltså inte utan övervakning

IMG_5052  Jo det ÄR Jonas i vattnet  IMG_5054 Arbetsbordsbenet är bärgat!

 

Hur mår vi då. Jo tackar som frågar i det stora hela mår vi kanonbra. Jonas har iofs fortfarande problem med axel och fot. Men vi hoppas på ett besök hos ortoped när vi är hemma nästa gång så att han kan bli helt OK någon gång.

Vad vi gör hela dagarna. Ja det undrar vi oxå, men helt plötsligt är det kväll igen och vi tittar på varandra och undrar vart dagen tagit vägen. Fast idag har vi varit ovanligt produktiva.
Jag tog jollen och körde in till stan för att handla och Jonas hade mekanisk verkstad ombord under tiden.
Hjulen på släden som jollen åker på, upp och ned från akterdäck, höll inte måttet riktigt. Så Jonas plockade fram svarven och fixade till två nya hjul.

IMG_5063  Svarven i arbete. Det på kistbänken är INTE nudlar……   

IMG_5064 Det svarta hjulet är originalet och det vita till höger Jonas skapelse. Det däremellan är utgångsmaterialet. Nylon.

 

Det var en vacker solnedgång härom kvällen

IMG_5055

Och nu är det dags för lite film, den vanliga kvällssysselsättningen.

Read Full Post »