Efter ca 2 veckor i BVI styr vi kosan söderut igen. Vi börjar närma oss orkansäsong här i Karibien och då känns det tryggare att vara längre söderut. Målet är att hålla oss söder om 12 breddgraden där orkanerna är mer sällsynta och försäkringsbolaget inte har några synpunkter.

Vi har ca 2 dygn segling från BVI till Martinique så vi studerar vädret ganska ordentligt i flera dagar innan vi ger oss iväg. Alla vädersiare vi konsulterar är eniga, vind från den östra kvadranten max 17 knop (8-9 m/s) våghöjd omkring 1 m visserligen regn till och från under i princip hela resan ev kan vi få åska också, men vi har bra skydd till sittbrunnen så det är OK. Jag förbereder en middag, Jonas monterar våra åskledare och efter utcheckningen i Gun Creek så bär det av. Vi seglar tillsammans med Argosea.

Ganska så snart inser vi att prognoserna inte stämmer. Vi har alldeles för kraftig vind och sjön är inte alls så snäll som den skulle vara. Men det är kanske tillfälligt, så vi fortsätter.
Kursen ner till Martinique är mot sydost så vinden vill vi inte ha i den riktningen då måste vi antingen gå för motor eller kryssa.

Vinden pendlar mellan ost och ostsydost, och ligger runt 20 knop. Relativt hög och gropig sjö otroligt obekvämt och eftersom vi får vågorna in snett framifrån blir båten översköljd ganska ofta. Inser snart att vår sprayhood inte är lika vattentät nu som den var för något år sedan. Spelar ingen roll att tyget har impregnerats ganska nyligen för när vågorna kommer med fullkraft så pressas vattnet igenom tyget. En dragkedja gav upp för några dagar sedan så den rutan hålls stängd enbart med hjälp av kardborrband. Hoppas innerligen att det håller.

Första natten förlöper utan några större problem. Men vinden vill inte ge med sig, snarare ökar den något. Dagen efter ligger vinden runt 25-30 knop och sjön om mjöligt mer gropig. Vi försöker hålla en kurs som gör livet drägligt ombord så just nu är det större chans att vi kommer till Colombia än till Martinique eller Grenada. När vi har ligger 40 sjömil väster om vår kurs och 60 sjömil väster om Guadeloupe så har det blivit kväll igen. Vi har förlorat VHF kontakten med Argosea, är antagligen för långt ifrån varandra. Iallafall hoppas vi innerligt att det är så.
Strax innan det mörknar ser vi en segelbåt ligga och driva med seglen beslagna och ser allmänt övergiven ut. Vi kallar upp båten på både engelska och franska (!) men inget svar. Vågorna är för tuffa för att vi skall våga oss närmare. Risken är ju att vi skadar någon av båtarna och det ville vi inte vara med om i det vädret. Vi hoppas att besättningen på den båten hade stängt in sig i kajutan och låg och väntade på bättre väder.
VHFn sprakar igång med ett meddelande från Guadeloups KBV att en båt har kapsejsat och de varnar sjöfarten. Jag uppfattar bara halva positions angivelsen och den stämmer nästan med vår. Attans oxå och nu när det snart är mörkt. En kapsejsad båt ligger så djupt i sjön att den inte syns på radarn.

I horisonten västerut börjar det blixtra. Vi bestämmer oss för att göra en kursändring och gå rakt österut mot Guadeloupe. Dels för att eventuellt kunna komma i kontakt med Argosea igen och dels för att komma ifrån åskan. Jonas ger sig i mörkret ut på däck för att slänga våra åskledare över bord. Medan jag plockar ihop mobiler, sattelit telefon, bärbar VHF och slänger in i kassaskåpet. Våra datorer och iPads åker in i ugnen där jag täcker glasrutan med aluminumfolie. Grabbagarna är packade och vi går i tankarna igenom vad vi mer skall ta med om vi tvingas i livflotten.

Under de nästa 3-5 timmarna har vi 3 åskoväder som cirklar runt omkring oss. Inget kommer närmare än ca 25 km (tror jag) man hörde inte så många knallar såg mest bara blixtar men när det gick att räkna så fick jag det till ca 25 km bort.
Åska är nog det värsta som vi kan råka ut för. Man kan inte göra någonting mer än vänta och hoppas att inget händer. Kraftig vind så kan man alltid ändra kurs och minska seglen så att vindens verkningar blir mindre.
Ingenting hände tack och lov. Men när åskan avlöstes av ett riktigt tropiskt regn i några timmar. HerreJisses vad med vatten det kom ovan ifrån.Till råga på eländet så går en söm upp i kapellet. Nästan hela nedre sömmen på rutan som är mot vinden. Det är mörkt och blåsigt och regnigt och höga vågor. Icke sa nicke att jag går ut på däck för att laga. Vi lyckas med hjälp av klämmor och stort nästan vattentätt tygstycke hindra regn och vågor från att komma rakt in i sittbrunnen.  På morgonen tittade vi i jollen. Den var fylld! Som ett badkar……

Så natt två blev väldigt dåligt med sömn för oss båda. Ingen ville gå och lägga sig och ingen ville bli ensam i sittbrunnen. Framåt morgontimmarna seglade vi i lä av ön Dominica, nästa ö är Martinique. Lä innebar fortfarande 20-25 knops vind men framför allt så var vågorna lägre. När vi börjar närma oss Dominicas södra udde börjar vinden ta i igen. Vi tror att det är ett vindfenomen pga ön. Men det bara fortsätter att öka. Vinden är uppe i 35-40 knop och byar på betydligt mer. Vågorna blir högre och bryter, men även på något konstigt sätt snällare. Vi revar seglen ytterligare, konstigt att man kan segla på så små segel, och ändrar kursen lite mer västerut. Den kraftiga vinden är nästan rakt ostlig (ca 100 gr) Jonas handstyr för att hålla koll på det hela. Jag känner mig trygg och är inte rädd, mycket för att Jonas är så lugn och att det inte känns farligt. Bara läskigt med så mycket vind. Är dock mycket tacksam för att vi har en så bra båt! Tack Henri Amel!.

Tidsuppfattningen är mycket konstig här. Avståndet mellan Dominica och Martinique är ca 40 sjömil, med en fart på 6 knop borde det ta minst 6 timmar. Men det känns som om vi tar sundet på bara 2-3 timmar och så fort kan vi inte segla. Nåväl det var otroligt skönt att komma in i lä av Martinique och ytterligare någon timme senare kunna ankra i bukten utanför Saint Pierre. Nästan helt vindstilla och inte en krusning på vattenytan.

Seglingen som var skulle bli en lugn och fin tripp blev till en av de värre vi varit ute för. Det blev 350 sjömil på 40 timmar vilket ger en snittfart på 7 knop! Medelvind var 9,43 m/s (17,5 knop) med toppnotering på 20 m/s (37,5 knop) Är lite förundrad över att medelvinden blev såpass låg. För min uppfattning är nog att vinden låg mer mot +20 knop än under.

Vi får kontakt med Argosea och de hade vänt norrut och sökt skydd på ön St Kitts and Nevis. Där fick de reda på att ett antal båtar runt ön hade kapsejsat och att detta oväder klassades som en liten tropisk storm. Årets första. De flesta vädersiter hade dessutom missat detta oväder, ofattbart!

Det visade sig att vi hamnade precis framför ovädret och Argosea som var ca 10 sjömil bakom oss hamnade rakt i. De hade betydligt mer vind och högre vågor.

Så nu skall jag ta fram duschslangen och spola bort allt salt från sittbrunnen, tvätta alla dyn-överdrag, torka dynor och laga kapell och återställa kajutan.

Allt slutade lyckligt och det var aldrig någon fara för oss pga vind och vågor. Bara otroligt obekvämt.