Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘BVI’ Category

Efter ca 2 veckor i BVI styr vi kosan söderut igen. Vi börjar närma oss orkansäsong här i Karibien och då känns det tryggare att vara längre söderut. Målet är att hålla oss söder om 12 breddgraden där orkanerna är mer sällsynta och försäkringsbolaget inte har några synpunkter.

Vi har ca 2 dygn segling från BVI till Martinique så vi studerar vädret ganska ordentligt i flera dagar innan vi ger oss iväg. Alla vädersiare vi konsulterar är eniga, vind från den östra kvadranten max 17 knop (8-9 m/s) våghöjd omkring 1 m visserligen regn till och från under i princip hela resan ev kan vi få åska också, men vi har bra skydd till sittbrunnen så det är OK. Jag förbereder en middag, Jonas monterar våra åskledare och efter utcheckningen i Gun Creek så bär det av. Vi seglar tillsammans med Argosea.

Ganska så snart inser vi att prognoserna inte stämmer. Vi har alldeles för kraftig vind och sjön är inte alls så snäll som den skulle vara. Men det är kanske tillfälligt, så vi fortsätter.
Kursen ner till Martinique är mot sydost så vinden vill vi inte ha i den riktningen då måste vi antingen gå för motor eller kryssa.

Vinden pendlar mellan ost och ostsydost, och ligger runt 20 knop. Relativt hög och gropig sjö otroligt obekvämt och eftersom vi får vågorna in snett framifrån blir båten översköljd ganska ofta. Inser snart att vår sprayhood inte är lika vattentät nu som den var för något år sedan. Spelar ingen roll att tyget har impregnerats ganska nyligen för när vågorna kommer med fullkraft så pressas vattnet igenom tyget. En dragkedja gav upp för några dagar sedan så den rutan hålls stängd enbart med hjälp av kardborrband. Hoppas innerligen att det håller.

Första natten förlöper utan några större problem. Men vinden vill inte ge med sig, snarare ökar den något. Dagen efter ligger vinden runt 25-30 knop och sjön om mjöligt mer gropig. Vi försöker hålla en kurs som gör livet drägligt ombord så just nu är det större chans att vi kommer till Colombia än till Martinique eller Grenada. När vi har ligger 40 sjömil väster om vår kurs och 60 sjömil väster om Guadeloupe så har det blivit kväll igen. Vi har förlorat VHF kontakten med Argosea, är antagligen för långt ifrån varandra. Iallafall hoppas vi innerligt att det är så.
Strax innan det mörknar ser vi en segelbåt ligga och driva med seglen beslagna och ser allmänt övergiven ut. Vi kallar upp båten på både engelska och franska (!) men inget svar. Vågorna är för tuffa för att vi skall våga oss närmare. Risken är ju att vi skadar någon av båtarna och det ville vi inte vara med om i det vädret. Vi hoppas att besättningen på den båten hade stängt in sig i kajutan och låg och väntade på bättre väder.
VHFn sprakar igång med ett meddelande från Guadeloups KBV att en båt har kapsejsat och de varnar sjöfarten. Jag uppfattar bara halva positions angivelsen och den stämmer nästan med vår. Attans oxå och nu när det snart är mörkt. En kapsejsad båt ligger så djupt i sjön att den inte syns på radarn.

I horisonten västerut börjar det blixtra. Vi bestämmer oss för att göra en kursändring och gå rakt österut mot Guadeloupe. Dels för att eventuellt kunna komma i kontakt med Argosea igen och dels för att komma ifrån åskan. Jonas ger sig i mörkret ut på däck för att slänga våra åskledare över bord. Medan jag plockar ihop mobiler, sattelit telefon, bärbar VHF och slänger in i kassaskåpet. Våra datorer och iPads åker in i ugnen där jag täcker glasrutan med aluminumfolie. Grabbagarna är packade och vi går i tankarna igenom vad vi mer skall ta med om vi tvingas i livflotten.

Under de nästa 3-5 timmarna har vi 3 åskoväder som cirklar runt omkring oss. Inget kommer närmare än ca 25 km (tror jag) man hörde inte så många knallar såg mest bara blixtar men när det gick att räkna så fick jag det till ca 25 km bort.
Åska är nog det värsta som vi kan råka ut för. Man kan inte göra någonting mer än vänta och hoppas att inget händer. Kraftig vind så kan man alltid ändra kurs och minska seglen så att vindens verkningar blir mindre.
Ingenting hände tack och lov. Men när åskan avlöstes av ett riktigt tropiskt regn i några timmar. HerreJisses vad med vatten det kom ovan ifrån.Till råga på eländet så går en söm upp i kapellet. Nästan hela nedre sömmen på rutan som är mot vinden. Det är mörkt och blåsigt och regnigt och höga vågor. Icke sa nicke att jag går ut på däck för att laga. Vi lyckas med hjälp av klämmor och stort nästan vattentätt tygstycke hindra regn och vågor från att komma rakt in i sittbrunnen.  På morgonen tittade vi i jollen. Den var fylld! Som ett badkar……

Så natt två blev väldigt dåligt med sömn för oss båda. Ingen ville gå och lägga sig och ingen ville bli ensam i sittbrunnen. Framåt morgontimmarna seglade vi i lä av ön Dominica, nästa ö är Martinique. Lä innebar fortfarande 20-25 knops vind men framför allt så var vågorna lägre. När vi börjar närma oss Dominicas södra udde börjar vinden ta i igen. Vi tror att det är ett vindfenomen pga ön. Men det bara fortsätter att öka. Vinden är uppe i 35-40 knop och byar på betydligt mer. Vågorna blir högre och bryter, men även på något konstigt sätt snällare. Vi revar seglen ytterligare, konstigt att man kan segla på så små segel, och ändrar kursen lite mer västerut. Den kraftiga vinden är nästan rakt ostlig (ca 100 gr) Jonas handstyr för att hålla koll på det hela. Jag känner mig trygg och är inte rädd, mycket för att Jonas är så lugn och att det inte känns farligt. Bara läskigt med så mycket vind. Är dock mycket tacksam för att vi har en så bra båt! Tack Henri Amel!.

Tidsuppfattningen är mycket konstig här. Avståndet mellan Dominica och Martinique är ca 40 sjömil, med en fart på 6 knop borde det ta minst 6 timmar. Men det känns som om vi tar sundet på bara 2-3 timmar och så fort kan vi inte segla. Nåväl det var otroligt skönt att komma in i lä av Martinique och ytterligare någon timme senare kunna ankra i bukten utanför Saint Pierre. Nästan helt vindstilla och inte en krusning på vattenytan.

Seglingen som var skulle bli en lugn och fin tripp blev till en av de värre vi varit ute för. Det blev 350 sjömil på 40 timmar vilket ger en snittfart på 7 knop! Medelvind var 9,43 m/s (17,5 knop) med toppnotering på 20 m/s (37,5 knop) Är lite förundrad över att medelvinden blev såpass låg. För min uppfattning är nog att vinden låg mer mot +20 knop än under.

Vi får kontakt med Argosea och de hade vänt norrut och sökt skydd på ön St Kitts and Nevis. Där fick de reda på att ett antal båtar runt ön hade kapsejsat och att detta oväder klassades som en liten tropisk storm. Årets första. De flesta vädersiter hade dessutom missat detta oväder, ofattbart!

Det visade sig att vi hamnade precis framför ovädret och Argosea som var ca 10 sjömil bakom oss hamnade rakt i. De hade betydligt mer vind och högre vågor.

Så nu skall jag ta fram duschslangen och spola bort allt salt från sittbrunnen, tvätta alla dyn-överdrag, torka dynor och laga kapell och återställa kajutan.

Allt slutade lyckligt och det var aldrig någon fara för oss pga vind och vågor. Bara otroligt obekvämt.

Annonser

Read Full Post »

Mer snorkling

Om man är i Gorda Sound tar jollen till Saba Rock och fortsätter ut i den stora lagunen så finns det ett stort rev som stoppar upp Atlantens vågor från att nå in till Gorda Sound. Det revet bestämde vi oss för att snorkla på en dag.

Vi stack i väg i var sin jolle. Vi i Baby Annila och Ann och Tony i deras jolle. När vi kom fram till revet så hittade vi en dykboj. Dvs en boj som dykbåtarna använder för att förtöja i. Den var ledig så vi lånade den.

Vi var ganska så mitt ute i ingenting kändes väldigt konstigt, det borde vara minst 100 m djupt, men där vi lämnade jollarna var det kanske 10. På med cyklop o snorkel och stora otympliga simfötter. Sedan ner i vattnet, jag helst utan att få huvudet och snorkeln under vattenytan. Tycker det är så läskigt med vatten i snorkeln. De andra tittar med fascination på mitt åbäkande att först förflytta mig i jollen med simfötter på, sedan att gränsla tuben och vända mig om så att jag glider med magen mot tuben. De bara skakar på huvudena  men jag är nöjd jag gled ner så fint och försiktig så. 

Kristallklart vatten, inte så grumligt som på förra stället inser jag nu. Först blir jag lite besviken, bara sand. Så simmar vi några 10 tals meter och nu kommer det koraller. Gamla förstenade och yngre rörliga i alla möjliga former och färger. Kanske inte så färgstarkt som jag tänkt mig men formerna räcker för att få mig impad.

Men var 17 är fiskarna? Simmar och tittar mig omkring, ingenting. Men, vänta vad var det som rörde sig? Tittar lite noggrannare. Jo ett helt stim med småfisk som simmade runt bland korallen. Oj titta en papegojfisk, och där är en annan sort lite större med rödaktig mage och brunspräcklig på ovansidan. Sedan var där massvis med fisk. Gulrandiga, blåa. Grön/grå/gula, svart-vita, silvriga. Helt fascinerande.
Tänk om jag nu hade haft en vettig kamera, då hade ni fått se bilder på härligheten.

Rätt som det var hittade vi ett gammalt kanonrör. Oj vad vi letade efter resten av skeppet. Men insåg efter ett tag att kanonen nog var ditplacerad. Ann och Tony simmade iväg längre ut på revet än vad jag vågade mig. Efter ett tag kommer Ann tillbaka och berättar att hon sett en HAJ! Vad för sort vet hon inte med det var en HAJ. Tack o lov att jag inte följde med ända dit ut. Hade fått hjärtsnörp. Har fortfarande lite svårt med fiskar från 4-5 dm och uppåt och har de dessutom en fena som står rakt upp på ryggen då vill jag inte vara med längre.

Efter en dryg timmes snorklande fick jag nog. Jag simmade tillbaka till jollen och skulle ta mig upp. Tack gode gud att jag var ensam, för annars hade omgivningen fått skrattkramper. Stegen vi har för att komma ombord på jollen från vattnet är en repstege, vilket innebär att den böjer sig in under jollen. Inte helt lätt att bemästra, men vid förra snorklingen så kom jag på att om det fanns ett rep att hålla sig i som satt fast på pontonen mittemot stegen så skulle ombordklättrandet underlättas. Alltså så såg jag till att det fanns ett rep med en ögla i fast satt mittemot stegen. Men i mitt krånglande att komma ner i vattnet så hade jag sparkat bort öglan så jag nådde den inte. Suck och stön och f….n också. Men jag måste ju komma ombord, det kan ju dröja länge tills de andra kommer tillbaka. Så efter 88 försök och 397 svordomar så lyckades jag. Skam den som ger sig. Men som sagt det måste sett väldigt roligt ut.

Men jag är iallafall helsåld på snorkling numera!

 

Fick en fråga på förra blogginlägget om varför en kompressor med slang istället för tuber. Jätteenkelt. För att dyka med tuber måste man ha utbildning och tuberna behöver fyllas på efter användandet. Med kompressor och slang behöver man ingen utbildning och det är inget som behöver fyllas på. Freediver, som vår utrustning heter (www.freediver.de) använder vi mest då vi behöver göra underhåll av båten som är under vattenytan. Betydligt enklare och kraftbesparande med ständig lufttillgång jämfört med att fridyka. Så normal användningen av Freedivern är på ca 2 m djup men vi har slang för att kunna gå ner till 15 meter om det skulle behövas. Vistelse tiden vid ett sådan djupt dyk är väldigt kort. Man skall bara trä en tamp genom en ögla och sedan upp igen. Slangen levererar alltid riktig luft, ingen gasblandning och det är nog den största skillnaden.

Så nu är det rev-letning som gäller för att få nya härliga undervattens upplevelser.

Read Full Post »

Virgin Island är en grupp med öar som ligger längst norrut i raddan av Karibiska öar, och är delad mellan USA och Storbritannien. Vi höll oss i den brittiska delen.

Vi hade hört väldigt mycket gott om BVI (Brittish Virgin Islands). Vackra öar, massor av ankarvikar i väl skyddad miljö, härlig segling mellan öarna på våglöst vatten. Vi hade stora förväntningar på vistelsen.

Seglingen mellan Saint Martin och Virgin Gorda, BVI tog ganska exakt 12 timmar. En lugn och händelselös segling med akterliga vindar.

Vi checkade in i Gun Creek på Virgin Gorda och sedan tuffade vi iväg 1-2 sjömil tvärs över Gorda Sundet till ön Prickly Pear. Just området här runt Gorda Sundet har man massor av ankarvikar, bojar och marinor att välja mellan. Vill man vara mitt i smeten väljer man en boj utan för någon av resorterna annars droppar man ankaret i en lite mer avskild vik. Men man kan ändå ta jollen till någon av resorterna för att äta middag. Nu känner ju oss vid det här laget så det blev ankare.

Prickly Pear DSC_0131 Saba Rock DSC_0185

Prickly Pear och Saba Rock

Bitter End DSC_0210 Birras Creek DSC_0197

Bitter End och Birras Creek

Nästa tur blev till staden Spanish Town som är huvudorten på Virgin Island som är en av de större i ögruppen. Namnet är synnerligen missvisande. Lite större by är nog mer rättvist. Men de hade en affär som sålde bl a SIM Kort och det var det viktigaste. Det finns visserligen WiFi nät man kan koppla upp sig mot, men hur är det på andra ställen? Bäst att vara garderad. Affären var en riktig diverse handel. Där kunde du hitta allt från glasögon till parfym. Kläder, skor, mobiler, datorer och stereoapparater. Namnet “Mr Nice Guy” var rättvisande, de var väldigt trevliga och hjälpsamma.

Våra vänner på den brittiska båten Argosea, Ann och Tony, skulle komma dagen efter så vi gick tillbaka till Prickly Pear. Distansen var riktigt avskräckande, 7 sjömil (dvs ca 15 km). Det blåste 7-8 m/s och vattnet var nästan spegelblankt. Helt OK förhållanden.

Nåväl, vi hade ju tänkt att se lite mer av öarna här, så när Argosea hade kommit så lättade vi ankare för att gå till Camanoe Island och Lee Bay på sydvästra sidan av ön. Enligt piloten en öde vik med få besökare. Jo tack, det förstod vi när vi kom dit. Dyningen gick raka vägen in och fallvindarna var betydande. Nix, inget för oss så vi vänder 180 grader och går vidare till Guana Island och White Bay.

DSC_0175

Guana Island är en privat ö, men man får ankra och gå iland på stranden. Det är en massa korallhuvuden (rev som är som stora stubbar) inne vid stranden så därför hade man lagt ut bojar. Att ankra gick bra utanför bojarna och då hamnade vi på 14 m djup. Lite djupt men det funkar. Det tog ett tag innan vårt ankare hade fått grepp, och av någon anledning hade jag fått för mig att vi satt i ett korallhuvud. Men vi satt fast och nattsömnen borde ha blivit god. Men om det var vindstilla överallt annars så blåste det här. Från alla håll. Det kändes som om båten var en karusell, vi snurrade runt hela natten och vågor och dyning dunkade in i aktern. Efter frukost beslöt vi oss för att lämna och hitta en bättre vik. Usch vad jag var nervös när vi skulle ha upp ankaret. Men mina farhågor var onödiga. Vi hade satt ankaret i ren sand såg jag när vi fick upp det. Lättnaden var enorm. Hade varit lite jobbigt för Jonas att dyka ner och lossa ankaret. Vi har visserligen en flyttamp (rep som flyter) på 3-4 m som sitter fast i bakkanten på ankaret och en ögla i andra änden. Tanken är att Jonas skall dyka ner och trä ett annat rep igenom öglan, simma upp igen med det nya repet och sedan skall vi kunna dra ankaret bakåt/uppåt för att få loss det. Med vår kompressor med slang kan Jonas dyka ner 12-15 m så det hade funkat. Men skönt att slippa allt bök och trassel. Men hade vi suttit i ett korallhuvud så hade kättingen garanterat virats ett antal varv runt huvudet och då hade det inte hjälpt med att dra i flyttampen, kättingen måste också trasslas ut. Det hade blivit riktigt stökigt på så djupt vatten.

Nåväl nästa stopp blev på Norman Island och The Bight. Herre jisses vad med båtar, charterbåtar. Alla låg på boj så vi ankrade upp innan boj-fältet började. Natten blev lugn och skön. Båten låg stilla och vinden var svag. Bara musik från restaurangen och Party båten störde friden. Faktiskt förvånansvärt lugnt med tanke på mängden båtar. De som äger bojarna drar in bra med pengar på den verksamheten. Man får betala 30 USD/natt. Kostnaden för att lägga dit bojarna fick de säkert täckta redan år 1 och underhållskostnaderna är inte stora de heller.

DSC_0177
Dagen efter skulle det snorklas vid Treasure Point. Jag är ju väldigt mycket nybörjare på att snorkla och har väl tyckt att alla som propagerar för detta och för dykning är lite tjatiga. Men jag ger mig. Det var helt underbart! Min första snorkling på ett levande korallrev. Det var en upplevelse. Trots att det var nästan lika många människor som fiskar i vattnet så var det en upplevelse, fiskarna brydde sig inte om oss människor överhuvudtaget. Men nu har jag bestämt att det skall bli en riktig undervattenskamera GoPro i all ära, men det är bra att kunna se vad man filmar/fotar.

Ortsnamnen här är helt underbara, Biff Island, Fallen Jerusalem, Dog Island, Kelly´s Cove, Soldier Bay, Deadman Bay, Cockroach Island, Gun Creek, Bitter End (en helt OK resort). Man riktigt ser 1600-tals äventyrarna och piraterna framför sig där de seglar runt och upptäcker, rövar och namnger öar och vikar efter händelser och personer. Fantasin får verkligen näring.

Men nu har vi varit här, Been there, done that!
Underbar natur, härlig segling men alldeles för många charterbåtar. Precis som i Kroatien där det är många charterbåtar så stiger priserna. 30 USD/natt för en boj, middag på restaurang drygt 150 USD för 2, få mataffärer och med en urusel kvalitet och ytterst magert sortiment.

Sopavgift DSC_0222

 

Men om man vill chartra en båt 1-2 veckor och luffa runt här så är det helt perfekt. Det är skillnad på heltidssegling och semestersegling.

Read Full Post »