Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Martinique’ Category

Det är otroligt hur ett ställe kan växa för varje gång man är där. Inte för att byn blir större utan i upplevese vi hittar nytt varje gång vi är här och blir mer och mer förälskade i stället.

Mount Pelé, den mäktiga vulkanen som vaktar över norra Martinique och speciellt över St Pierre är vacker som vanligt.

Här kan man skymta toppen genom molnen.

Mt Pelee lite moln

Några dagar senare är det helt molnfritt runt toppen

IMG_0361

och när vi lämnar så har vulkanen försvunnit

Mt Pelee mycket moln

Denna gången bestämde vi oss för att gå på hike. Upp till turistbyrån och frågade efter Hike kartor. Damen tittade väldigt förvånat på oss och sa att Nej något sådant finns inte och vi tittade lika förvånat tillbaka. Vi vet att det finns ett antal hike-leder runt om St Pierre så varför har då inte turistbyrån information??? Blev lite sura då vi hade sett fram emot att gå längs The Slave Canal och den infon vi får fram på nätet är minst sagt luddig.

Så då bytte vi strategi, det skulle finnas ett ruhm destilleri strax norr om St Pierre, på promenad avstånd. Så på med gympa dojjorna, hattarna och ryggsäck med vatten. Så gick vi.

Förbi byggnader som blivit ruiner 1902, teatern, fängelset, fortet och en vacker kyrka (som dock inte fastnade på bild)

DSC_0027DSC_0024 DSC_0021 
Kanonerna klarade sig hyfsta bra.

Över den lilla floden

DSC_0028

Och sen bar det av uppför. En sådan där smygande, seg uppförsbacke som aldrig tar slut. Vi gick förbi ett nybyggt område, ser ut som vilken nybyggd europeisk förort som helst.

DSC_0032
Med skillnaden att träden som växer i området är Brödfrukts- och Mangoträd. Tänk om vi hade fler fruktträd i våra bostadsområden hemma!

Efter ett tag tog bebyggelsen slut och vi befann oss bland sockerrören. Ja, det var vägen som gick igenom sockerrörsodlingarna.

DSC_0033 

Vi gick och gick och gick. Förbi ett litet hus där en äldre dam stod på sin veranda och undrade varför vi var ute och gick i denna hetta! Normala personer tar siesta vid denna tiden. Bah Turister.

Jag kunde inte annat än hålla med henne.

Kartan konsulterades och vi konstaterade att här skulle destilleriet ligga, men inte då. Fanns inte tillstymmelse till något sådant. Fast med tanke på alla sockerrör så borde det vara här någon stans. Vi tittade med trötta ögon längs vägen som fortsatte uppåt, tittade på varandra och vände om.

Väl nere i byn igen blev det vätskepåfyllning innan vi tog oss ut till båtarna igen.

Någon dag senare satt jag i sittbrunnen och tittade in på byggnaderna vid stranden och får se ett litet hus med en liten trädgård. Å vilket perfekt ställe att ha en liten Seglarbar på. Kanske med en dinghe brygga utanför……. Jaja, drömma kan man ju.

När så väderprognosen sa sydliga vindar och molnen dolde hela Mt Pelé då tog vi upp ankaret och fortsatte norrut till Dominica.

Annonser

Read Full Post »

Martinique östra sidan

Västra sidan och centrala Martinique utforskade vi i våras, nu var det dags att titta på den östra sidan, dvs den som vätter ut mot Atlanten. Vi hade inga som helst förväntningar, trodde att det skulle vara ett kargt och otillgängligt område, men så fel vi hade. Den här ön är tvärt emot alla andra vi varit på. Den östra sidan är otroligt vacker med en massa små byar med stora semester komplex. En mängd rev gör att de kraftiga dyningarna och vågorna från Atlanten inte kommer in i vikarna som förutom att vara badbara även är seglingsbara. Inseglingen genom reven är väl utmärkt med bojar.

På denna sidan ligger även de flesta Ruhm destillerierna och deras sockerrörs odlingar. Här odlas även bananer i stor mängd, bananträden ser lite roliga ut då de har täckt bananklasarna med blåa plastsäckar. som är lite halvtransparanta. Antagligen för att skydda mot skadeinsekter eller blåst eller sol eller…….

Vi hade tänkt oss ut på en liten halvö som enligt guideboken skulle ha bra stränder, trevliga restauranger och massor av rev att snorkla på. Vi hyrde en bil och gav oss iväg. Även om skyltningen här håller europeisk standard så hade vi lite strul med att hitta ut till halvön. Efter att ha cirklat runt i närområdet till halvön ett tag bestämde vi oss för att ge upp och istället vända och åka tillbaka till en liten by för att äta lunch.

Vi kommer på stora huvudvägen, och blinkar för att svänga av mot byn. Från byn kom en annan bil, han stannade vid sitt stopp tecken och när vi är mitt för honom i vår vänstersväng kör han rakt ut och träffar vår bil i höjd med vänster bakhjul. Ingen av oss blev skadad. Den bilen som körde på oss, även det en hyrbil med fransmän från Frankrike som var här på semester, fick hela fronten intryckt och fick bärgas från platsen. Vi kunde iallafall köra därifrån själva.

IMG_2134
Den vita som körde på oss

IMG_2136

Vår skada.

Nåväl efter ett långt samtal med hyrbils företaget och en massa pappersexersis så kunde vi fortsätt till vår lunch. Det knirkade och gnisslade från hjulet men det gick att köra och stötdämparen var inte knäckt. T.o.m bromsarna funkade som de skulle.

Vi hittade ut till “vår” halvö och en mycket trevlig restaurang, bad och snorkling hoppade vi över. Äntligen skulle vi få mat! Jonas åt blåmusslor och jag en grillad fisk

IMG_2141 IMG_2142

På vägen hem stannade vi vid ett stort köpcentra med en stor butik typ BoW eller ICA Maxi. Vilken lyx att kunna hitta i princip allt man behövde. Stackars bilen fick en tuff färd tillbaka till Le Marin.

Väl framme så stannade vi bilen så nära jollebryggan som möjligt för att slippa bära de tunga kassarna så långt. Lastade ur bilen och så skulle Tony köra bort den till till uthyrningsfirman. Trampar ner kopplingen och inser att kopplingen inte funkar längre! Växeln ligger i back och går inte att rubba. Innebär att såfort Tony startar motorn så hoppar bilen bakåt. Det blir till att putta bilen från där vi står och in i en parkeringsruta. Tur att det var en liten bil.

Som det kan bli, men en dag som vi inte glömmer i första taget även om den inte blev som det var tänkt.

Read Full Post »

Vi hyrde bil i två dagar för att titta på Martinique även från land. Packade bilen med badkläder, karta och guideböcker och bestämde att vi skulle stanna och köpa picknickmat till lunchen.

Vi följde den västra kustvägen till vägs ände. Jo vägen slutade i en stor vändplats runt ett vackert gammalt träd

Sunday dinner_2014-05-20_149-DSC_0047

Strax innan vändplatsen fanns en badstrand, svart lavasand, kokospalmer och picknickbord.

Sunday dinner_2014-05-20_140-DSC_0037

Det vara bara att packa upp mackorna vi köpte i St Pierre.

Sunday dinner_2014-05-20_134-DSC_0031

I affären där vi handlade öl och vatten var dom väldigt förvånade över att få turister som kunder. Att turisterna dessutom talade franska gjorde oss populära. Så poppis att de bjöd på juicen vi lastat upp på varubandet. Tack snälla!

 

Färden gick vidare inåt landet och vi hamnade i ett otroligt grönt och frodigt landskap. Snudd på regnskog.

Sunday dinner_2014-05-20_156-DSC_0054 

Vägarna var helt OK, inte speciellt breda, men bra underhållna.

Sunday dinner_2014-05-20_163-DSC_0061

Vi hittade ett vattenfall!

Sunday dinner_2014-05-20_165-DSC_0063

Som var så väl preparerat för besökare att det nästan kändes overkligt. Cementerad trappa ner från vägen, cementerad gångväg fram till bäcken och lagunen under vattenfallet var som en swimmingpool med stensatt yta runt och murade kanter. Suck.
Fast å andra sidan om de inte hade gjort något så hade området varit helt nerslitet och förstört. De fanns några picknick bord strax bredvid fallet, där ett stort gäng hade slagit sig ner med gigantiska kyllådor och STOR stereo. Undrar hur många rundor de gått för att få dit alla prylar……..

Sunday dinner_2014-05-20_169-DSC_0067 Sunday dinner_2014-05-20_170-DSC_0068

Nästa stopp var i en botanisk trädgård som var anlagd på en gammal plantage. Massvis med vackra växter och kolibris. Att de skulle vara små visste jag men så små…..

Sunday dinner_2014-05-20_218-DSC_0118 Sunday dinner_2014-05-20_223-DSC_0123

 

Där fanns även hängbroar som man gick på, nästan uppe i trädkronorna på stora Mahagnoy träd. Jodå, jag vågade mig upp, lite läskigt men vacker utsikt emellanåt.

Sunday dinner_2014-05-20_196-DSC_0094 Sunday dinner_2014-05-20_198-DSC_0096 Sunday dinner_2014-05-20_200-DSC_0098 

Bananträden blommade, Ingefäran blommade och en massa andra vackra blommor

Sunday dinner_2014-05-20_204-DSC_0102 Sunday dinner_2014-05-20_221-DSC_0121 Sunday dinner_2014-05-20_205-DSC_0103 Sunday dinner_2014-05-20_217-DSC_0116

Efter en heldag i bilen var det skönt att sätta sig i Mango Bar i marinan för en rum punch och middag. Två förrätter och tre olika huvudrätter genererade 4 missbelåtna kunder, igen av oss var nöjd med någon av rätterna. Kanske dags att se över menyn och skaka om kockarna…….

Dagen efter fortsatte vi med sightseeingen, nu blev det först Fort de France, huvudorten på ön.
Ann och Tony skulle ha en massa kryddor så vi letade oss fram till kryddmarknaden. Många färger och dofter

Sunday dinner_2014-05-21_228-DSC_0132

Dagen avslutades med fika i Saint Anne, strax söder om Le Marin där vi har båten. En trevlig liten by, tyvärr var det mesta stängt, antagligen för att det är en helgdag imorgon och precis som i Sverige verkar det som om man börjar helgdagarna dagen före.

Sunday dinner_2014-05-21_229-DSC_0133

 

Sunday dinner_2014-05-21_230-DSC_0134

Typsikt turistfikabord.

Nä, nu är vi färdiga med den här ön. Vilken ö som blir nästa har vi inte riktigt bestämt än. Söderut ska vi iallafall.

Read Full Post »

Vår vardag

Vad det är trist när saker och ting går sönder. Under seglingen från BVI så lyckades 3 av fyra gångjärn på våra toasitsar att brytas sönder. De var av plast så det var försvagning av plasten pga ålder som gjorde det. Men hur trevligt är det att använda en toalett utan sittring??? Inte speciellt tro mig. Blev glada när vi hos skeppshandlaren hittade 2 toasitsar i rätt storlek. Betalar, inte glatt men här till var jag nödd och tvungen, 57 USD/st. Åker tillbaka ut till båten, packar upp ur kartongen….  Detta är inte sant. De var de minsta toasitsar jag sett. Alltså fel storlek. Hoppas nu innerligen att vi får lov att lämna tillbaka dem och få pengarna i retur.

Igår kväll, efter middagen skulle vi titta på film i sittbrunnen. Riggar upp PC med externa högtalare, häller upp varsin whisky sätter oss skönt till rätta och startar filmen. Jag som monterade högtalarna hade lyckats sätta pluggen i fel uttag, Jonas lite irriterat ska rätta till och rycker i sladden som snabbt välter ut mitt whiskyglas. Inte nog med att det är alkoholmissbruk det landade i datorn dessutom. Datorn som bara var någon månad gammal. Det är så man kan gråta. Tur att vi har fler ombord.

Vår bogpropeller hade börjat läcka, lite grand. Det var packningarna som ska förhindra vatten att tränga in när man seglar som gett upp. När vi kom fram till Saint Pierre så kontrollerade jag utrymmet dit ev läckagevatten från bogis hamnar. Facket var till bredden fyllt!  Ujujuj inte bra. Snabbt fram med borrmaskins pumpen som vi använder i trånga utrymmen och tömmer facket. Det facket har dessutom direkt kontakt med garderoben…. Men som tur var så var det mesta som fanns på golvet i garderoben väl förpackat. Bara ett duntäcke och några innetofflor som blivit blöta.
Gick in till Amel’s servicekontor här på Martinique för att skaffa nya packningar. Inga problem, de fanns på lager. Så dagens glada överraskning när vi skulle betala 10€! Trodde inte att Amel hade någonting som var så billigt.

Strax innan vi lämnade BVI, var Jonas nere i maskinrummet för att kolla läget. Upptäcker en massa vatten på durken (golvet). Inte bra, men framförallt var kommer det ifrån? Det första han tittade på var våra expansions kärl. Japp där var läckan. En av anslutningarna hade korroderat bort så vårt färskvatten sipprade sakta men säkert ut den vägen. Jonas har blivit en riktig McGyver och lyckades laga det hela provisoriskt. Men det blir till att skaffa ett nytt kärl, för lagningen håller inte riktigt tätt.
Igår hittade vi ett 4 l kärl till det facilapriset av ca 4000 SEK. Njae ett 2 l duger, det är vad vi har idag. Men det fanns ju inte hos skeppshandlaren. Idag när vi var ute och strosade så hittade vi en till skeppshandel, (med mycket trevligare personal!) och jippi de hade ett 2 liters. Så nu är Jonas fullt sysselsatt resten av dagen.

Frysen får vi frosta av relativt ofta för att den inte ska dra onödigt mycket ström och för att inte isen skall stjäla för mycket utrymme! Och jag måste säga att vi är duktiga på att använda det vi stoppar in i frysen. När vi bodde i villan så åkte ju prylar in i frysen av ren slentrian. Sedan slängde man mycket av det när det började bli för fullt i frysen. Det börjar bli lite tomt i vår frys nu, och det ska det vara för vi hade tänkt att fylla den igen här på Martinique där priserna är lite lägre. Så jag bestämde mig för att det som var äldst i frysen skulle bli middag. Det äldsta jag hittade var rökt sidfläsk som vi köpte i Las Palmas i december 2013 och det näst äldsta var benfria kotletter från mars 2014. Så middagen fick bli en gryta med benfria kotletter i bitar, tärnat bacon, champinjoner, lök, vitlök, salvia, salt. peppar och så redde jag av med vetemjöl och mjölk (grädden var slut). Serverades tillsammans med potatismos och ett gott röd vin.

Read Full Post »

Saint Pierre är en liten sömnig by på Martiniques nordvästra sida. Ligger i en ganska flack vik men är ändå väl skyddad och de gånger vi varit här har vi sluppit dyningen och vid foten av vulkanen Pelée (1440 möh).

DSC_0006 

Viken har en massa bojar utlagda som markerar vrak. Det ligger på 30 m djup så de utgör ingen fara för oss. Men lär vara intressanta att dyka på.

Efter den blåsiga och allmänt otrevliga 2-dygns seglingen var det mycket skönt att komma in här. Lä och platt vatten och en båt som låg stilla.

DSC_0008

Saint Pierre kallades på 1800-talet  för Martiniques Paris. Här hände allt, alla åkte hit. Segelskeppen ankrade på redden och fyllde sina tomma båtbukar med bomull, kakao och socker. Plantage ägarna skar guld med täljkniv, livet var enkelt och alla njöt av tillvaron. Eller iallafall de som var fria. Slavarna hade nog andra åsikter om saker och ting. Hittade lite “Plantage” rester. En bomullsbuske. Fast jag tycker nog att det mest liknar ett litet träd

DSC_0010 DSC_0012

Men så 1902 strax före Kristi Himmelsfärdsdag så började vulkanen som Saint Pierre ligger nedanför, att uppföra sig konstigt. De styrande i Fort de France (huvudorten) manade till lugn och fann ingen anledning att evakuera. Om det blir ett utbrott så går lavan en annan väg än den över Saint Pierre. Invånarna i staden nöjde sig och fortsatte sitt behagliga liv.

På Kristi Himmelsfärdsdagen år 1902, begravdes byn i varm ask och de flesta av plantagerna på vulkanens sluttningar begravdes i lava. Vulkanen fick ett utbrott. Nästan 30.000 personer omkom i staden, de enda 2 överlevande var en liten bebis och en fånge som satt i en cell byggd av sten. Skeppen som låg för ankare i viken sjönk när lavan som gick ner i vattnet orsakade en kraftig svallvåg. Bara ett skepp lyckades ta sig där ifrån.

Denna händelse lever byn på idag. Allt kretsar kring vulkanutbrottet. Den gamla staden lever på sätt och vis kvar, de gamla husmurarna som stod kvar, återanvändes när man byggde nytt. Fortfarande finns det ruiner kvar i byn från 1902 katastrofen.

DSC_0023

Men kyrkan klarade sig!

DSC_0016

Nästa utbrott kom 1929, men då evakuerades alla i god tid och utbrottet var inte lika kraftigt. Denna gång tog lavaströmmen en annan väg och byn skonades.

Byn ligger otroligt vackert vid foten av den smaragdgröna vulkanen, men byn är ingen vacker by. Sliten och med en stor genomfarts väg tvärs igenom. Men man har börjat rusta upp byn och man börjar nere vid vattnet. Där man har restaurerat ett stort torg och bygger ny terminal för färjan.

DSC_0007 DSC_0024

Vi trivs ganska bra här, opretantiöst, man hittar vad man behöver, klart och lungt vatten och om man är sugen på promenader så finns det ett antal hike-leder här i närheten.

Read Full Post »

Efter ca 2 veckor i BVI styr vi kosan söderut igen. Vi börjar närma oss orkansäsong här i Karibien och då känns det tryggare att vara längre söderut. Målet är att hålla oss söder om 12 breddgraden där orkanerna är mer sällsynta och försäkringsbolaget inte har några synpunkter.

Vi har ca 2 dygn segling från BVI till Martinique så vi studerar vädret ganska ordentligt i flera dagar innan vi ger oss iväg. Alla vädersiare vi konsulterar är eniga, vind från den östra kvadranten max 17 knop (8-9 m/s) våghöjd omkring 1 m visserligen regn till och från under i princip hela resan ev kan vi få åska också, men vi har bra skydd till sittbrunnen så det är OK. Jag förbereder en middag, Jonas monterar våra åskledare och efter utcheckningen i Gun Creek så bär det av. Vi seglar tillsammans med Argosea.

Ganska så snart inser vi att prognoserna inte stämmer. Vi har alldeles för kraftig vind och sjön är inte alls så snäll som den skulle vara. Men det är kanske tillfälligt, så vi fortsätter.
Kursen ner till Martinique är mot sydost så vinden vill vi inte ha i den riktningen då måste vi antingen gå för motor eller kryssa.

Vinden pendlar mellan ost och ostsydost, och ligger runt 20 knop. Relativt hög och gropig sjö otroligt obekvämt och eftersom vi får vågorna in snett framifrån blir båten översköljd ganska ofta. Inser snart att vår sprayhood inte är lika vattentät nu som den var för något år sedan. Spelar ingen roll att tyget har impregnerats ganska nyligen för när vågorna kommer med fullkraft så pressas vattnet igenom tyget. En dragkedja gav upp för några dagar sedan så den rutan hålls stängd enbart med hjälp av kardborrband. Hoppas innerligen att det håller.

Första natten förlöper utan några större problem. Men vinden vill inte ge med sig, snarare ökar den något. Dagen efter ligger vinden runt 25-30 knop och sjön om mjöligt mer gropig. Vi försöker hålla en kurs som gör livet drägligt ombord så just nu är det större chans att vi kommer till Colombia än till Martinique eller Grenada. När vi har ligger 40 sjömil väster om vår kurs och 60 sjömil väster om Guadeloupe så har det blivit kväll igen. Vi har förlorat VHF kontakten med Argosea, är antagligen för långt ifrån varandra. Iallafall hoppas vi innerligt att det är så.
Strax innan det mörknar ser vi en segelbåt ligga och driva med seglen beslagna och ser allmänt övergiven ut. Vi kallar upp båten på både engelska och franska (!) men inget svar. Vågorna är för tuffa för att vi skall våga oss närmare. Risken är ju att vi skadar någon av båtarna och det ville vi inte vara med om i det vädret. Vi hoppas att besättningen på den båten hade stängt in sig i kajutan och låg och väntade på bättre väder.
VHFn sprakar igång med ett meddelande från Guadeloups KBV att en båt har kapsejsat och de varnar sjöfarten. Jag uppfattar bara halva positions angivelsen och den stämmer nästan med vår. Attans oxå och nu när det snart är mörkt. En kapsejsad båt ligger så djupt i sjön att den inte syns på radarn.

I horisonten västerut börjar det blixtra. Vi bestämmer oss för att göra en kursändring och gå rakt österut mot Guadeloupe. Dels för att eventuellt kunna komma i kontakt med Argosea igen och dels för att komma ifrån åskan. Jonas ger sig i mörkret ut på däck för att slänga våra åskledare över bord. Medan jag plockar ihop mobiler, sattelit telefon, bärbar VHF och slänger in i kassaskåpet. Våra datorer och iPads åker in i ugnen där jag täcker glasrutan med aluminumfolie. Grabbagarna är packade och vi går i tankarna igenom vad vi mer skall ta med om vi tvingas i livflotten.

Under de nästa 3-5 timmarna har vi 3 åskoväder som cirklar runt omkring oss. Inget kommer närmare än ca 25 km (tror jag) man hörde inte så många knallar såg mest bara blixtar men när det gick att räkna så fick jag det till ca 25 km bort.
Åska är nog det värsta som vi kan råka ut för. Man kan inte göra någonting mer än vänta och hoppas att inget händer. Kraftig vind så kan man alltid ändra kurs och minska seglen så att vindens verkningar blir mindre.
Ingenting hände tack och lov. Men när åskan avlöstes av ett riktigt tropiskt regn i några timmar. HerreJisses vad med vatten det kom ovan ifrån.Till råga på eländet så går en söm upp i kapellet. Nästan hela nedre sömmen på rutan som är mot vinden. Det är mörkt och blåsigt och regnigt och höga vågor. Icke sa nicke att jag går ut på däck för att laga. Vi lyckas med hjälp av klämmor och stort nästan vattentätt tygstycke hindra regn och vågor från att komma rakt in i sittbrunnen.  På morgonen tittade vi i jollen. Den var fylld! Som ett badkar……

Så natt två blev väldigt dåligt med sömn för oss båda. Ingen ville gå och lägga sig och ingen ville bli ensam i sittbrunnen. Framåt morgontimmarna seglade vi i lä av ön Dominica, nästa ö är Martinique. Lä innebar fortfarande 20-25 knops vind men framför allt så var vågorna lägre. När vi börjar närma oss Dominicas södra udde börjar vinden ta i igen. Vi tror att det är ett vindfenomen pga ön. Men det bara fortsätter att öka. Vinden är uppe i 35-40 knop och byar på betydligt mer. Vågorna blir högre och bryter, men även på något konstigt sätt snällare. Vi revar seglen ytterligare, konstigt att man kan segla på så små segel, och ändrar kursen lite mer västerut. Den kraftiga vinden är nästan rakt ostlig (ca 100 gr) Jonas handstyr för att hålla koll på det hela. Jag känner mig trygg och är inte rädd, mycket för att Jonas är så lugn och att det inte känns farligt. Bara läskigt med så mycket vind. Är dock mycket tacksam för att vi har en så bra båt! Tack Henri Amel!.

Tidsuppfattningen är mycket konstig här. Avståndet mellan Dominica och Martinique är ca 40 sjömil, med en fart på 6 knop borde det ta minst 6 timmar. Men det känns som om vi tar sundet på bara 2-3 timmar och så fort kan vi inte segla. Nåväl det var otroligt skönt att komma in i lä av Martinique och ytterligare någon timme senare kunna ankra i bukten utanför Saint Pierre. Nästan helt vindstilla och inte en krusning på vattenytan.

Seglingen som var skulle bli en lugn och fin tripp blev till en av de värre vi varit ute för. Det blev 350 sjömil på 40 timmar vilket ger en snittfart på 7 knop! Medelvind var 9,43 m/s (17,5 knop) med toppnotering på 20 m/s (37,5 knop) Är lite förundrad över att medelvinden blev såpass låg. För min uppfattning är nog att vinden låg mer mot +20 knop än under.

Vi får kontakt med Argosea och de hade vänt norrut och sökt skydd på ön St Kitts and Nevis. Där fick de reda på att ett antal båtar runt ön hade kapsejsat och att detta oväder klassades som en liten tropisk storm. Årets första. De flesta vädersiter hade dessutom missat detta oväder, ofattbart!

Det visade sig att vi hamnade precis framför ovädret och Argosea som var ca 10 sjömil bakom oss hamnade rakt i. De hade betydligt mer vind och högre vågor.

Så nu skall jag ta fram duschslangen och spola bort allt salt från sittbrunnen, tvätta alla dyn-överdrag, torka dynor och laga kapell och återställa kajutan.

Allt slutade lyckligt och det var aldrig någon fara för oss pga vind och vågor. Bara otroligt obekvämt.

Read Full Post »

År 1804, Napoleon styrde och ställde i Europa och i Karibien så styrde och ställde Britterna. Men skepp var det alltid ont om i Karibien så kom någon smart engelsman på att klippan Diamond Rock utanför Martinique låg där britterna skulle placerat ett skepp, om man hade haft något. Klippan rekvirerades och man började utrusta klippan som ett skepp, HMS Diamond Rock blev dess namn.

DSC_0008
Diamond Rock, utan skepps utstyrsel

Napoleon blev minst sagt glad när han hörde detta. Martinique var ju trots allt hans hustru Josephines födelseplats (200 hektar 150 slavar stor plantage) Men Napoleon var ingen havets man, han ansåg att sjömännen var ett gäng skolkare. Nåväl han skickade iväg sin flotta med Admiral Villeneuve i spetsen för att återta klippan och samtidigt förgöra den brittiska Admiralen Horatio Nelson. Villeneuve lyckades smita ut från den brittiska blockaden av Frankrike och satte kursen mot Martinique. Lord Nelson var inte sen att följa efter. Men han blev lite fel informerad om vart han skulle, så han seglade ner till Trinidad. Admiral Villeneuve fritog klippan och återvände till Frankrike utan att ha träffat på Lord Nelson.
Napoleon blev inte så glad över att Lord Nelson och britterna fortfarande hade makten över haven och beordrade därför Admiral Villeneuve att avgå, Villeneuve ville inte avgå med vanära utan valde att dö i strid istället. Så han seglade iväg till Trafalgar med sin dåligt utrustade flotta för att möta Nelson där. Ironiskt nog så överlevde Villeneuve, som ville dö, slaget och Lord Nelson avled.

Så på så sätt hänger Martinique och Slaget vid Trafalgar ihop. Plantagen där Josephine föddes låg inte så långt från byn Trois Islet.

DSC_0013

Read Full Post »

Older Posts »