Mer snorkling

Om man är i Gorda Sound tar jollen till Saba Rock och fortsätter ut i den stora lagunen så finns det ett stort rev som stoppar upp Atlantens vågor från att nå in till Gorda Sound. Det revet bestämde vi oss för att snorkla på en dag.

Vi stack i väg i var sin jolle. Vi i Baby Annila och Ann och Tony i deras jolle. När vi kom fram till revet så hittade vi en dykboj. Dvs en boj som dykbåtarna använder för att förtöja i. Den var ledig så vi lånade den.

Vi var ganska så mitt ute i ingenting kändes väldigt konstigt, det borde vara minst 100 m djupt, men där vi lämnade jollarna var det kanske 10. På med cyklop o snorkel och stora otympliga simfötter. Sedan ner i vattnet, jag helst utan att få huvudet och snorkeln under vattenytan. Tycker det är så läskigt med vatten i snorkeln. De andra tittar med fascination på mitt åbäkande att först förflytta mig i jollen med simfötter på, sedan att gränsla tuben och vända mig om så att jag glider med magen mot tuben. De bara skakar på huvudena  men jag är nöjd jag gled ner så fint och försiktig så. 

Kristallklart vatten, inte så grumligt som på förra stället inser jag nu. Först blir jag lite besviken, bara sand. Så simmar vi några 10 tals meter och nu kommer det koraller. Gamla förstenade och yngre rörliga i alla möjliga former och färger. Kanske inte så färgstarkt som jag tänkt mig men formerna räcker för att få mig impad.

Men var 17 är fiskarna? Simmar och tittar mig omkring, ingenting. Men, vänta vad var det som rörde sig? Tittar lite noggrannare. Jo ett helt stim med småfisk som simmade runt bland korallen. Oj titta en papegojfisk, och där är en annan sort lite större med rödaktig mage och brunspräcklig på ovansidan. Sedan var där massvis med fisk. Gulrandiga, blåa. Grön/grå/gula, svart-vita, silvriga. Helt fascinerande.
Tänk om jag nu hade haft en vettig kamera, då hade ni fått se bilder på härligheten.

Rätt som det var hittade vi ett gammalt kanonrör. Oj vad vi letade efter resten av skeppet. Men insåg efter ett tag att kanonen nog var ditplacerad. Ann och Tony simmade iväg längre ut på revet än vad jag vågade mig. Efter ett tag kommer Ann tillbaka och berättar att hon sett en HAJ! Vad för sort vet hon inte med det var en HAJ. Tack o lov att jag inte följde med ända dit ut. Hade fått hjärtsnörp. Har fortfarande lite svårt med fiskar från 4-5 dm och uppåt och har de dessutom en fena som står rakt upp på ryggen då vill jag inte vara med längre.

Efter en dryg timmes snorklande fick jag nog. Jag simmade tillbaka till jollen och skulle ta mig upp. Tack gode gud att jag var ensam, för annars hade omgivningen fått skrattkramper. Stegen vi har för att komma ombord på jollen från vattnet är en repstege, vilket innebär att den böjer sig in under jollen. Inte helt lätt att bemästra, men vid förra snorklingen så kom jag på att om det fanns ett rep att hålla sig i som satt fast på pontonen mittemot stegen så skulle ombordklättrandet underlättas. Alltså så såg jag till att det fanns ett rep med en ögla i fast satt mittemot stegen. Men i mitt krånglande att komma ner i vattnet så hade jag sparkat bort öglan så jag nådde den inte. Suck och stön och f….n också. Men jag måste ju komma ombord, det kan ju dröja länge tills de andra kommer tillbaka. Så efter 88 försök och 397 svordomar så lyckades jag. Skam den som ger sig. Men som sagt det måste sett väldigt roligt ut.

Men jag är iallafall helsåld på snorkling numera!

 

Fick en fråga på förra blogginlägget om varför en kompressor med slang istället för tuber. Jätteenkelt. För att dyka med tuber måste man ha utbildning och tuberna behöver fyllas på efter användandet. Med kompressor och slang behöver man ingen utbildning och det är inget som behöver fyllas på. Freediver, som vår utrustning heter (www.freediver.de) använder vi mest då vi behöver göra underhåll av båten som är under vattenytan. Betydligt enklare och kraftbesparande med ständig lufttillgång jämfört med att fridyka. Så normal användningen av Freedivern är på ca 2 m djup men vi har slang för att kunna gå ner till 15 meter om det skulle behövas. Vistelse tiden vid ett sådan djupt dyk är väldigt kort. Man skall bara trä en tamp genom en ögla och sedan upp igen. Slangen levererar alltid riktig luft, ingen gasblandning och det är nog den största skillnaden.

Så nu är det rev-letning som gäller för att få nya härliga undervattens upplevelser.

4 kommentarer

  1. Låter trevligt med snorklingen! Men, och nu höjer jag ett varningens finger, det behövs visst utbildning för dykning med slang! Åtminstone följande:

    1. Slangdykaren andas in luft under tryck, som utjämnar det omgivande vattnets tryck på lungorna. Det innebär att dykaren på djupet egentligen har mer luft i lungorna än vad de rymmer vid normaltryck (vid ytan). Detta betyder att man absolut inte, vid t.ex. luftstopp, får hålla andan medan man simmar upp till ytan! Då kan man råka ut för skador på lungalveoolerna (lungblåsorna). Detta kan leda till döden innan man hinner till ytan! Regel nummer ett vid all dykning med andningsgas under tryck (tuber såväl som slang) är att alltid andas normalt på djupet och att andas ut vid snabb uppstigning utan lufttillförsel (sk fri uppstigning). Det räcker att hålla kinderna uppblåsta och låta luften sippra ut så sakta under uppstigningen. Men håll för allt i världen inte andan vid fri uppstigning!

    2. Även vid slangdykning löser sig andningsgasen i kroppens vävnader på djupet och avgår under uppstigningen till ytan. Vid långa bottentider på större djup kan vävnaderna mättas med gas till den grad att gasen inte hinner avgå under uppstigniingen utan bildar gasblåsor i vävnader och blodbanor. Detta kallas dykarsjuka och kan vara fatalt! Ner till 10 meters dykdjup behöver man inte tänka på bottentiden (expositionstiden) utan dykaren kan gå direkt upp till ytan även efter mer än en timmes bottentid (max rekommenderad bottentid på 10 meter för direktuppstigning är ca 300 minuter enl US-Navy – och därefter bör man göra ett längre ytuppehåll innan nästa dykning). Max bottentid på 15 meter är ca 100 minuter och på 20 meter ca 50 minuter – djupare tror jag inte slangen räcker. Rekommenderad uppstigningshastighet är max 18 meter i minuten. Dvs samma hastighet som de små luftbubblorna i dykarens utandningsluft.

    Dessa två punkter tror jag räcker ganska långt för att hålla er vid liv.

    Hälsar
    ”Gammeldykaren”
    Gunnar

  2. Du har så rätt så Gunnar, tack för att du kompletterar.
    Men att vara nere I 100 minuter på 15 m djup hoppas jag innerligen inte blir aktuellt. Hoppas att Jonas slipper gå så djupt överhuvudtaget.

  3. Jonas tillägger att ett dyk-cert står högt upp på önskelistan och blir antagligen verklighet nu i sommar. Han tackar ”Gammaldykaren” för visa och kloka ord.

  4. Jaha då har jag fått rejäla svar på min fråga om varför inte Scubadiving. Plus lite om slangdykning. Håll dig till båten tappa inget över bord på djupare vatten.
    Det där med snorkling är nog också mer min melodi, har samma fobi som dig gillar inte fiskar som är allt för stora o absolut inga med fena som sticker upp.
    Annars låter det härligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s