Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Seglingar’ Category

I år har vädret verkligen varit underligt. Värmebölja på Iberiska halvön med temperaturer över 30 C redan i april/maj. Nu i sommar värmeböljan Lucifer som sträckte sig över i princip hela Medelhavet och varade i nästan en månad. Vissa orter i inlandet i Italien, Spanien och Kroatien fick runt 45 C. 

Vindstilla hela månaden, förutom Egeiska havet som fick ordentligt med vind, 20-30 m/s. Mallorca fick några oväntade styva kulingar där vinden snurrade 180 grader vilket fick till följd att många båtar draggade. En tysk båt drev iväg med 45 m kätting hängade. All besättning var i land. Vet inte om de hittat båten än (hittar inte Facebook inlägget).

Vi seglade över från Trapani på Sicilien till Pula på Sardinien. Kollar vädret noga som vi alltid gör. Prognosen sa 10-15 knop från nord till väst och vår kurs var nordväst. Våghöjd ca 1-2 m. Det skulle nog bli en skön segling. Men inte någonting stämde. Jo de första 2-3 timmarna sedan ökade vinden till 25-35 knop och vågorna blev kanske inte dubbelt så höga men bra mycket mer än vi förväntat oss. Vindriktningen då? Rakt i nosen så vi fick kryssa större delen av resan. Vid 01 på natten väckte Jonas mig och sa att vi hade ett åskoväder som närmade sig från syd. Inget regn ingen extra vind men det blixtrade nästan oavbrutet och det var ljust som på dagen. Vi slog genast för att försöka segla ifrån eländet. Elektroniken åkte in i ugnen, grabbag (vattentät väska) packades med pass, plånböcker och glasögon. Flytvästar på. Vi förberedde oss så mycket vi kunde. Efter några timmar märker vi att vi ökar avståndet till ovädret och att det drar sig österut. Vilken lättnad.

Kl 05 nästa morgon kunde vi lägga ankare. Ca 12 tim senare än beräknat. 

Nu tittar vi på vädret för att segla över till Balearerna. Men det ser lite besvärligt ut. Vädret de närmsta 7 dagarna är väldigt ostadigt.

Idag är det mulet och regnskurar och ca 10 knops vind från öst och då det är en synnerligen dålig riktning när man ligger i Pula bukten, så nu har vi lättat ankare och går västerut på Sardinien för att få i första hand våglä.
Det känns lite snopet att igen ha varit i Pula utan att komma iland. Men seglingen hit tog på krafterna och vi har lagt tid på att avsalta båten, fixa travaren på mesanen och laga lite segel. Men nästa gång då jädrar SKA jag iland för att titta på den arkeoligiska utgrävningen av den romerska staden Nora.

IN ENGLISH

This year the weather has really been strange. A heat wave on the Iberian peninsula with temperatures over 30C already in April / May. Now this summer, the heat wave Lucifer, which stretched over almost the whole of the Mediterranean, lasted almost a month. Some places in the hinterland of Italy, Spain and Croatia got around 45 ° C.

Calm weather the whole month, except for the Aegean Sea that got winds, 20-30 m / s. Mallorca got some unexpected gales where the wind turned 180 degrees, causing many boats to drag. A German boat drove off with 45m chain hanging. All crew were on land. Do not know if they found the boat yet (do not find the Facebook post).

We sailed from Trapani on Sicily to Pula on Sardinia. Checked the weather carefully as we always do. The forecast said 10-15 knots from north to west and our course was northwest. Wave height about 1-2 m. It would probably be a nice sailing. But nothing was right except for the first 2-3 hours, then the wind increased to 25-35 knots and the waves were not twice as high but well much more than we expected. Wind direction then? Straight in the nose so we had to tack most of the trip. At 01 o’clock Jonas woke me up and said we had a thunder storm approaching from the south. No rain no extra wind but it flashed almost uninterrupted and it was bright as of the day. We immediately tacked to try to sail from the misery. The electronics went into the oven, grabbag (waterproof bag) packed with passports, purses and glasses. Life jackets went on. We prepared as much as we could. After a few hours, we notice that we are increasing the distance to the storm that takes a more easterly course. What a relief.

At 05:00 the next morning we could drop anchor. About 12 hours later than expected.

Now we look at the weather to sail over to the Balearic Islands. But it looks a little awkward. The weather for the next 7 days is very unstable.

Today there are clouds and rains and about 10 knots of wind from the east and then it is a particularly bad direction when you are in the Pula bay, so we have pulled anchor up and are going west on Sardinia to get some lee from the waves.

It feels a bit of a irritating to have been to Pula again without getting ashore. But the sail here was exhausting and we have spent time to desalinate the boat, fix the trawls on the mesan and make some sail repaires. But next time I will go to land to see the archaeological excavation of the Roman city of Nora.

Read Full Post »

Öarna Kastos och Kalamos ligger mellan ön Meganisi och fastlandet och är nya bekantskaper för oss. Mycket trevliga sådana.

karta kastos

Vi började med att utforska den stora bukten på Meganisi, där borde det ju finnas någon ankring även om det inte framgår av seglingsbeskrivningarna över området. Efter att ha följt i princip hela bukten insåg vi att nej här är inget för fritidsbåtar, det fanns iofs några små vikar, men de var precis så stora att en båt kunde ankra där. Ingen plats kvar till oss. Vi gick ca 10 m från strandkanten och det var mellan 25 och 50 m djupt. Vi hittade visserligen ett ställe där vi kunde ankra 30 m från strandkanten på 10 m djup, men då vinden skulle vrida mot norr under natten så var risken stor att vi hamnade på land, vilket gjorde att vi avstod och puttrade vidare österut mot den stora och höga ön Kalamos.

Kalamos är ca 25 km2 stor och högsta punkten är ca 730 möh. vilket gör att bebyggelsen ligger nere vid havet. Havet har ju sedan urminnes tider varit livsnerven ute på öarna i Grekland.

Vi gick till Porto Leone, i bukten på sydöstra sidan av ön. Vi hade inte så stora förväntningar, kanske därför vi blev så förälskade i stället. Byn har en lite tragisk historia. 1954 drabbades ön och Porto Leone av ett kraftigt jordskalv och deras brunn (brunnar?) blev förstörda. Om de rasade ihop eller om de fick in saltvatten förtäljer inte historien. Byborna, som visserligen inte var så många, beslöt sig gemensamt för att emigrera istället för att reparera brunnarna. Så byn blev övergiven. Det enda som underhölls var kyrkan. Några personer från huvudorten Kalamos kom några gånger i månaden för att städa och fixa, så allteftersom husen blev ruiner stod kyrkan där i alla sin elegans. Konstigt att de inte “avkyrkade” byggnaden. Men man kan kanske inte göra det i den grek-ortodoxa religionen.

Idag så har ett av husen renoverats eller håller på och renoveras skall nog bli en restaurang så småningom. Men jag kan tänka mig att de har problem med el och vatten. Detta är det enda funktionella huset på ön förutom de i huvudorten som ligger på nordöstra delen av ön. Landvägen mellan byarna är mycket lång.

Viken är ganska djup 10-25 m så de flesta lägger sitt ankare och vänder båten med aktern mot land och förtöjer i land. Då ligger båten stilla och man behöver inte ha så förfärligt mycket extra kätting ute. Men vi hittade inget bra ställe för den sortens ankring men däremot et grundflak på lagom avstånd från land och “bara” 10 m djupt där vi lade ankaret. Prognosen var lite vind från norr, men åt det hållet hade vi lä så vi var inte så oroliga. mer störande var en charterbåt med en italiensk familj ombord. Ett gäng vuxna och två barn mellan 2 och 5 år kanske. Djädrar i havet vilket liv de förde. Lät som värsta dagislekplatsen. Suck, men italienare brukar inte ligga kvar för ankare över natten. De brukar dra sig mot marinor och restauranger framåt sen eftermiddagen så vi var inte så oroliga. Vi hade rätt! Vid 18-tiden lyfte de ankare och försvann och lugnet lade sig över bukten. Någon timme senare kom fåren ner för att dricka. Så härligt att höra deras bräkande, oroliga tackor som ropade på lammen och lammen som lika oroligt svarade och så baggarna med klockor kring halsen som klingande så mysigt.

IMG_9952.

Antingen ett gammalt vakttorn eller en gammal vindmölla. Either an old guard tower or an old wind mill.

IMG_9962IMG_9965

Två gamla olivträd, som man en gång i tiden byggde terrass år. Det översta har nog också haft en stöttande mur.
Two old olive trees, that once had got a supporting wall built like a terrace. I guess that even the first tree have had a supporting wall
.

IMG_9968

Byn Porto Leone. Kyrkan är den gula byggnaden och den ev blivande restaurangen har rött tak och nya fina bryggor.

The village Porto Leone. the church is the yellow building, and the eventual becoming restaurant has red roof and newly built nice pontoons.

IMG_9970IMG_9971IMG_9992

Kristallklart vatten!

Christal clear water!

IMG_9995

På denna bilden ser man bottnen på ca 8 m djup! 8 m deep and you can easily see the sea bed.

IMG_9984

Lady Annila till höger och Cajun, en annan svensk båt, till vänster

Lady Annila to the right and Cajun, an other sweidsh boat, to the left.

IN ENGLISH

The islands Kastos andKalamos is situated between the island of Meganisi and the mainland and are new areas for us. And very nice once

karta kastos

We started with an investigation of the big bay on Meganisi. Even if the pilot didn’t even mention the bay, we thought that it would be some anchorages. but when we have followed the whole shore line of the bay we realized why it wasn’t mentioned. Even if we were as close as 10 m from shore, the depth were between 25 and 50 m ( 80 – 160 feet) We gave up. Well we did find one spot that was possible to anchor 30 m (100 feet) from shore and 10 m (30 feet) deep, but since the wind was going to change to northerly during night we could have the possibility to end up on land. So we decided to skip  Meganisi and went further east to the 25 sqkm (6200 acre)  and 730 m (2400 feet) high island of Kalamos. the hight of the island makes it natural to build all villages by the sea side. The sea has since ancient times been the core source for their lifestyle.

We stoped at Porto Leone, the bay south east of the island. Our expectations wasn’t that big so maybe that’s why we fell in love with the place. The small village has a tragic history. In 1954 there was an earthquake that destroyed their fresh water supply. The villagers decided to emigrate rather than restore the wells. If the wells just collapsed or got salty water the story doesn’t tell. The whole village became abandoned except for the church. It was maintained by people from the main village in the north. For many years, the houses around the church became more and more ruined but the church was shining. Strange that they kept the building as a church, but maybe they have to in the greek-ortodox religion.

Today, one of the houses has been/are under renovating. I guess it will be a tavern or similar. But I think they have problems with fresh water and electricity supply. This is the only functional house on the island, except the ones in the mail village on the northeast of the island. It is a loooong way between the villages.

The bay is pretty deep 10-25 m (33-82 feet) so most cruisers drop their anchor and then moor on shore as well. Then the boat is pretty secure and you don’t need to have that much extra chain out. There were pretty many boats in the bay when we arrived, so we only had the traditional anchoring as only alternative. We found a pretty shallow spot with enough space to land where we could drop our anchor. The only bad thing was our closest neighbours. A Greek charter boat with an Italian family on board. A couple of grownups and two children about 2-5 years old. My God, they where noisy. They sounded like a day care centre with 50 kids. But as most Italian sailors, they don’t spend the night at anchor. Most common is that they leave around 1800 for a marina and a tavern and so did our neighbours. They left and the bay became tranquil. Some hour later we heard some cheeps coming down from the mountains to drink. It is amazing that they can drink saltwater without any  problems. But on the other hand, you don’t need to add any extra spices when cooking them. The only thing they eat are herbs, thyme, oregano and sage and then salt from the water. Just to through them on the BBQ and dinners is ready!

Read Full Post »

Bara någon timme nordost om Nidri, på fastlandet finns en trevlig liten vik, Varko eller Barco beroende på vilken karta man tittar på. 


Den blå pilen är vi.

Viken är mycket populär och oftast många båtar, men ändå mycket trevligt. Här finns ingen by, men några hus och små hotell och en liten resort som nog kan vara trevlig i någon dag. Finns inte mycket annat att göra än att sola o bada och äta.

 Man kan flyga till Preveza hyra bil och på ca 40 min är man här. Www.portovarco.gr.

Närägaren, George, hörde att vi varfrån Sverige, drog han med oss ut till trädgårdsskjulet och visade stolt upp sin Husqvarna åkgräsklippare. Han pratade mycket om denna Usskvarranna, det har inte förän vi såg maskinen som vi förstod vad han sa. Inte så lätt med utrikiska


Här låg vi i några dagar och njöt av att bada och lata oss. Men vi hade beställt en ny drivrem till motorn i Lefkas så vi hade inte ro att stanna så länge.

Nästa stopp Lefkas.

Read Full Post »

Vaknar till stora rubriker om en kraftig jordbävning i Grekland och Turkiet. Många skadade på Kos och även något dödsfall. Så otroligt tragiskt. Jag hoppas innerligt att det inte kommer en massa efterskalv eller att detta var ett förskalv.

Grekland har även gått ut med en tsunamivarning.

Men vi på Lady Annila har det bra. Vi är långt från händelsernas centrum. Inte ens tsunamin lär kunna komma hit.

Tack för att ni tänker på oss!
IN ENGLISH

Woke up this morning to the terrible news about an earthquake in the south east of Greece. Many wounded and one dead on the island of Kos. Greek authoroties has also warned about a possibility for a tsunami. I really hope that this was the one and that it won’t be any aftershocks.

We on Lady Annila are safe and sound, far away from the epicenter and I doubt that a tsunami will find its way to us.

Thanks for your concerns!

Read Full Post »

Assos

Vi tog den västra sidan av Kefalonia när vi började vår segling norrut. Segling och segling, fortfarande ingen vind så vi tuffar för motor, som vanligt.

 Dover? Nej sydkusten på Kefalonia. Sydvästra spetsen på ön
Målet är en liten by, Assos, som ligger ganska långt norrut på Kefalonia. Vi har varit här tidigare men då blåste det så mycket att vi inte kunde stanna. Den här gången är det kav lungt.

När vi närmade oss såg vi att det låg båtar ankrade längs klippväggen. Man får en liten känsla för höjden på bergen.


Vi tuffade längst in i viken för byn ligger, men det är ganska trångt och helt vindstilla. Med en temperatur som ligger runt 35-37 gr är varje liten vindpust välkommen. Dessutom kändes det inte så fräscht att bada där inne.


Det som surrar på filmen är syrsorna.

Vi gjorde de andra båtarna sällskap vid klippan och ankrade på 15 meters djup. Lite för djupt egentligen men alternativen blev för nära land. Vi hann knappt få i ankaret innan även vi var i vattnet. Åååå vad det var skönt. Sammetslent varmt och klart vatten.

Dagen efter fortsatte vi upp till Levkad och byn Nidri. Vi ankrade i en liten lagun, Vlikho Bay, vindskyddat men med ett ganska trist vatten. Vi badade ändå men dopade inte huvudet. Middag på kvällen, tillsammans med Tina o Bosse från Joyager, på en Kinakrog. Jätte trevligt och gott.


Bad och turbåtarna trängdes med en massa charterbåtar vid stadskajen. Skönt att vi valde ankaralternativet.

Efter en jolletur på ca 10 min var det kojen som gällde. Värmen sliter hårt på kroppen.

Read Full Post »

Så var vi då äntligen framme i Argostoli, huvudorten på Kefalonia i Grekland. Efter 1622 nautiska mil (1 nm=1852 m) och ca 19 dygn varav 7 för ankare eller i marina. Bara ca 1000 nm kortare än att korsa Atlanten!

I Argostoli har vi varit tidigare och det var skönt att känna till hur det såg ut när vi kom in mitt i natten. Vi sov så gott, som man alltid gör första natten efter en flerdygns segling. Få sova tillsammans och mer än 3 timmar i taget är inte så dumt.

Nåväl, nu skulle vi checka in i Grekland, de har ändrat reglerna i år och det var därför lite extra spännande. Vi hade läst på om vilka dokument vi skulle presentera så de hade vi med oss. Kopior av pass och försäkring samt en besättningslista. Går till CoastGard/Port police/Marine Police (har inte lyckats lista ut vad de kallas) blir ombedd att sitta ner och vänta och efter ca 15 min blev jag inkallad för att bli informerad om att jag först måste ta mig till Skattekontoret och betala för DEKPAn (segeltillstånd). Jag knatade iväg med kartan i högsta hugg men om inte kartan stämmer med verkligheten då blir det lite struligt. Enligt kartan skulle jag ta 3e gatan efter postkontoret, men det stämde inte. Gick tillbaka, jag hade kanske missat den? Nejdå inte alls, de hade bara hoppat över en 3-4 oväsentliga gator. Suck. Tillbaka till CoastGard för att slutföra. Upp med alla dokument och tjejen började granska dem. Registreringspappret skulle vara i original och det var konstigt att det var utfärdat på ett vanligt papper och bara hade en stämpel och en signatur. Sen började cirkusen. Vi hade ju motor i segelbåten, men varför var den och serienummret inte med på registreringsbeviset? Det måste det vara. Jag var tvungen att ordna fram ett dokument som bevisade att motorn med serienumret och antalet Watt fanns i båten. Vi har inget sådant dokument och att det är helt värdelös information höll tjänsteflickan inte alls med om. Det skulle stå i DEKPAn. Punkt slut. När jag lite försynt frågade om det inte var information för motorbåtar fick jag bara en fnysning till svar. Efter diverse rotande i gamla papper hittade Jonas ett garantibevis som visade serienummer på motorn och skrovnummet. Efter många om och men godkände hon det, trots att det stod båtens ursprungliga namn på dokumentet. Som tur var, fanns motorns serienummer med i försäkringsdokumentet. Ja herre jisses som det kan bli, men vi fick vår DEKPA och kan nu med gott samvete segla runt här i Grekland.

Våra kompisar på Joyager kom och mötte oss, så nu seglar vi tillsammans några dagar innan de flyger iväg några veckor.Nästan som klipporna i Dover. 

 Sydvästra spetsen på Kefalonia

 Utbudet och kvalitén på köttet hos slaktaren här är stort och högt. Man kan till och med få köttet vaccumpackat!Stadskajen var full, och vi var ca 10 båtar för ankare. Kul att fler hittat denna lilla pärla.

Read Full Post »

Vi lämnade Licata vid lunchtid på lördagen och hade ca 3 dygns segling framför oss. Prognosen lovade svaga vindar, men ändå så att vi skulle kunna segla. Såg framemot att få hissa stora gennackern. De första ca 12 timmarna gick längs Siciliens sydkust. De timmarna var otroligt långa, antagligen för att man såg land och på så sätt hade referenspunkt.

När vi vid 22-tiden var i höjd med sydöstra spetsen på ön och Jonas sov gott då började det blinka som ljusblixtar. Jag fattade ingenting. Börjar se mig omkring och upptäcker en otroligt stark strålkastare som blinkar frenetiskt på oss. Jag stryper gasen till motorn, skriker på Jonas att han måste komma upp. Jag går upp på däck och ser då små blåa lampor som flashar på var sida om strålkastaren. Guardia Finanza som ville komma ombord och kontrollera. Jovisst fick de det. När man ligger still med båten och en annan båt försöker lägga till vid sidan av inser man att det vattnet som man tyckte var helt våglöst inte är det. Jösses vad det gungade. Men killarna från Finanza är tuffa, modiga och våghalsiga och slängde sig över till oss. Går snabbt igenom båten från för till akter tackar för sig och skuttar tillbaka till sin båt. Den ena av killarna sa till Jonas att vi skulle vara försiktiga, det är farliga vatten här. Någon timme senare är det någon som blinkar på oss igen. En annan rib från Guardia Finanzas kommer ikapp oss bakifrån i full fart. Ser vårt båtnamn, vinkar när de gasar på igen och kör förbi oss i säkert 25 knop.  Ytterligare några timmar senare kommer ytterligare en av Finanzas båtar upp långsides, kollar vårt båtnamn och kör vidare. Det var flyktingar och flyktingsmugglare de letade efter. Vi är ju inte så väldigt långt från Tunisien och Libyen.


Prognosen på lugna vindar stämde. Vi fick ingen vind alls. Motorgång i 60 timmar. Bläääää.

Fullmånen var med oss varje natt.

En fantastisk solnedgång

 En av sysselsättningarna; Läsa Stora fartyg mötte vi en hel del. Denna ovanligt nära.Soluppgång.

Ingen vind och temperatur på omkring 35 grader då blir det badstopp.


27 gr i vattnet, hur klart som helst och 3125 m till botten. Joniska havet är det näst djupadte området i Medelhavet. Slås bara Hellenska Graven vilken är 5000 m djup och ligger sydväst om Peleponessos.

Är vi helt ensamma måntro?

 Vi kom fram strax före midnatt. Kolsvart ute. 

Då är man glad över radar och elektroniska sjökort med GPS som visar var vi är. Vi är den röda båten.

Kl 22:30 är ankaret lagt och vi firar med lite ost och vin att vi är framme i Argostoli på Kefalonia och sedan kojen.

Read Full Post »

Vintern 2015/2016 tillbringade vi 7 månader i Licata, nu när vi ändå skulle segla förbi, bestämde vi oss för att stanna två nätter och träffa våra vänner på S/Y Miss Sophie. Det var ett mycket kärt återseende och det blev två dagar o kvällar fyllda med prat o skratt o god mat. Att även S/Y Via Cosí hade sin svenska ägare och bror där gjorde att svensk kolonin blev ovanligt stor.

Supermarketen i Licata ligger bara några minuters promenad från marinan och naturligtvis fyllde vi båten med italienska godsaker. Blev väldigt förvånad när petsonalen kände igen oss och hälsade oss med kindpussar. Undrar om deras omsättning sjönk när vi lämnade våren 2016?!

Sista kvällen samlades vi svenskar,  tillsammans med några lokala italienare, på grillplatsen. Harriet fixade till appetizers, 


Och killarna skötte grillen


Tack Harriet o Gudtaf för att ni förgyllde vårt besök.

Read Full Post »

Då fortsätter vi vår resa österut. Vi struntade i Cagliari, vår provisoriska lagning funkar så bra. Efter två återhämtningsdagar i viken utanför Pula lyfter vi upp ankaret och sättet kurs mot Sicilien.


Vinden hade blåst färdigt då motorn fick jobba i drygt ett dygn innan vi var framme i Marsala di Vallo på Sicilien. Vi ankrade upp innanför pirarmarna men utanför hamnområdet, som huserar en marina och Siciliens största fiskehamn. Vi ligger kanske 300 m från stadens strandpromenad som blir vackert upplyst på kvällen. Vad som slår oss är att det är så tyst. Vi ser bilarna och folket som rör sig. Inte en massa diskodunk eller bilar som tutar inte heller något skrikande o tjoande. Någon timme senare så hör vi musik, men på en behaglig nivå som bara ger en skön bakgrund till den ljuvliga kvällen.

Efter frukost drar vi upp ankaret och fortsätter mot Empedocle. På vägen dit möter vi Guardia Finanzas i ett STORT fartyg. De ropar inte upp oss men visar klart o tydligt att de vill ha kontakt med oss. Vi stoppar motorn och inväntar dem medan de vänder båten. Först trodde vi att de villa knyta ihop oss med dem och vi blev lätt skräckslagna. Men nej, de skickade över en håv och ville se våra dokument. Det känns lite sisådär kul att lämna över passen, men det finns liksom inget alternativ. De säger att vi kan fortsätta mot bår destination och de följer efter oss under tiden de kollar oss och våra papper. 45 min senare är de klara, har bara en kontrollfråga, om vi har några pengar ombord. Njae bara lite fickpengar, svarade vi och de var nöjda. När vi sedan fick våra papper och en kopia av derad protokoll, står det att vi inte har över 10.000 € i kontanter ombord. Lite fundersamt undrar jag för mig själv om en vanlig cruiser har det.

Turen till Empedocle var VARM, så när vi ankrat  klart blev det ett bad. Ett kort sådant, för attans vad det var kallt. Nog bara någon grad över 20 eller möjligtvis svalare.

En lugn kväll på en stilla ankarplats. Gud vad vi njöt! Dagen efter gick vi till Licata. 

Read Full Post »

Semester!

Att bara ligga för ankare i Portimao denna  sommaren också var uteslutet. När den senaste spekulanten på båten var avklarad, flyttade vi ombord. Vi vill inte låta båten ligga oövervakad på ankarplatsen och 1000€/månad i marinan var inte aktuellt. Så vi packade de nödvändigaste och flyttade ut till båten. 

Att detta även sammanföll med rekordvärme i Portugal gjorde inte beslutet svårare. Under en dryg vecka hade vi temperaturer på 35-40 gr även här ute vid kusten. Vattentempen är betydligt svalare, 20-21 C, så livet på båten blev behagligt.

Så satt vi och funderade över sommaren. Vad göra? Varför inte segla till Grekland? Tyckte Jonas. Och så blev det. Men vi skulle ta det lungt, undvika dygnsseglingar. Jovisst, tanken var bra men för att kunna utnyttja västerlig vind var det bara att segla.

Första 30 timmarna gick till Gibraltar. Där stannade vi i tre dygn för att invänta nästa väderfönster som skulle ta oss till Sicilien. En tripp på 7 dygn sisådär.

Men man ska inte stressa iväg blev vi varse. Vi hade ju tömt båten på i princip allt. Att så fundera ut vad semesterpackning innebar var inte så lätt. Vilka prylar har det som vi absolut inte kunde vara utan?  Påsen med alla SIM-kort, SIM-korts adapter, hushållssnöre, mediciner som behövs ibland, grab bagen med nödvöndigheter om vi skulle behöva gå i livflotten, extra badlakan osv osv. Alltså prylar som slltid funnits ombord men som man inte tänkt på/använt så ofta. Men det är ju inga livsviktiga saker vi saknar bara sånt som hade underlättat.

I måndags lämnade vi Gibraltar och siktade mot Sicilien. Vi fick bra med vind de första 3 dygnen. Lite väl bra tyckte jag, 15-20 m/s akterligt. Ungefär som vi hade över Atlanten när vi seglade till Karibien.

Innan vi lämnade Gibraltar så laddade jag sateliten så att vi skulle kunna hålla kontakt med omvärlden och för att kunna ladda ner ordentliga väderprognoser. Men i stressen så blev det fel. Laddbeloppet som skulle räcka till 200 Mb räckte bara till 20 Mb!! Dvs till dag två. 

Så lugnade vinden ner sig så mycket att vi skulle gå för motor. Jonas startar den. Efter ca 1 min öppnar han till motorrummet och det bara väller ut svart rök. Han slänger sig ner i motorrummet och stänger av motorn. Diagnosen gick snabbt och var enkel. Sjövattenpumpen hade skurit och drivremmen hade gått av. Inga problem, drivremmar har vi och en helt nyrenoverad extra pump också. Men i lådan med drivremmar fanns alla möjliga varianter utom den vi behövde. Vi bara tittade på varandra och jag kände att adrenalinet steg. Mycket och fort. Drivremmen till sjövatten pumpen ser helt annorlunda ut än de andra som är utformade för att passa ett kilhjul.  Denna hade längsgånde åsar som skulle passa i spår på pumpen. Jag trodde att man skulle kunna använda tamp i lagom tjocklek, men Jonas tvekade. Han plockade fram sina två böcker om dieselmotorer och i den ena stod mitt förslag på nödlösning om man inte hade någon drivrem. Hureka!!! I dubbel bemärkelse eftersom lådan med små tampar fanns med ombord. Det tog någon timme men sedan funkade allt galant. Vi lade om kursen till Cagliare, Sardinien, istället för Sicilien, ca 1,5 dygn bort. Sicilien var 3 dygn bort. Dessutom vet vi vart vi skall gå i Cagliare för att hitta reservdelen.

När vi nu har lite bättre kontroll över farten i båten så slängde vi ut fiskekroken. Efter någon timme har fått upp en Blåfenad Tonfisk. Rensad väger köttet nog 6 kg. (Fiskevågen ligger i lägenheten) men ni ser storleken i förhållande till min fot, storlek 39. Så nu skall här torkas och konserveras och middagen är självskriven. Stekt tonfisk!!

Lördag morgon angör vi Pula strax söder om Cagliare. 4,5 dygn och 733 nautiskamil senare. Snittfart 6,7 knop. Den högsta noterade farten någonsin på Lady Annila 16,9 knop. OK i en surf men ändå!

Så nu ligger vi här över helgen för att bada och njuta (läs: städa o tvätta kläder och båt) vi går in till marinan på måndag för att ha ett dygn att fixa ny rem och fylla på kyl o frys.

Read Full Post »

Older Posts »