Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Grekland’ Category

Bara någon timme nordost om Nidri, på fastlandet finns en trevlig liten vik, Varko eller Barco beroende på vilken karta man tittar på. 


Den blå pilen är vi.

Viken är mycket populär och oftast många båtar, men ändå mycket trevligt. Här finns ingen by, men några hus och små hotell och en liten resort som nog kan vara trevlig i någon dag. Finns inte mycket annat att göra än att sola o bada och äta.

 Man kan flyga till Preveza hyra bil och på ca 40 min är man här. Www.portovarco.gr.

Närägaren, George, hörde att vi varfrån Sverige, drog han med oss ut till trädgårdsskjulet och visade stolt upp sin Husqvarna åkgräsklippare. Han pratade mycket om denna Usskvarranna, det har inte förän vi såg maskinen som vi förstod vad han sa. Inte så lätt med utrikiska


Här låg vi i några dagar och njöt av att bada och lata oss. Men vi hade beställt en ny drivrem till motorn i Lefkas så vi hade inte ro att stanna så länge.

Nästa stopp Lefkas.

Read Full Post »

Vaknar till stora rubriker om en kraftig jordbävning i Grekland och Turkiet. Många skadade på Kos och även något dödsfall. Så otroligt tragiskt. Jag hoppas innerligt att det inte kommer en massa efterskalv eller att detta var ett förskalv.

Grekland har även gått ut med en tsunamivarning.

Men vi på Lady Annila har det bra. Vi är långt från händelsernas centrum. Inte ens tsunamin lär kunna komma hit.

Tack för att ni tänker på oss!
IN ENGLISH

Woke up this morning to the terrible news about an earthquake in the south east of Greece. Many wounded and one dead on the island of Kos. Greek authoroties has also warned about a possibility for a tsunami. I really hope that this was the one and that it won’t be any aftershocks.

We on Lady Annila are safe and sound, far away from the epicenter and I doubt that a tsunami will find its way to us.

Thanks for your concerns!

Read Full Post »

Så var vi då äntligen framme i Argostoli, huvudorten på Kefalonia i Grekland. Efter 1622 nautiska mil (1 nm=1852 m) och ca 19 dygn varav 7 för ankare eller i marina. Bara ca 1000 nm kortare än att korsa Atlanten!

I Argostoli har vi varit tidigare och det var skönt att känna till hur det såg ut när vi kom in mitt i natten. Vi sov så gott, som man alltid gör första natten efter en flerdygns segling. Få sova tillsammans och mer än 3 timmar i taget är inte så dumt.

Nåväl, nu skulle vi checka in i Grekland, de har ändrat reglerna i år och det var därför lite extra spännande. Vi hade läst på om vilka dokument vi skulle presentera så de hade vi med oss. Kopior av pass och försäkring samt en besättningslista. Går till CoastGard/Port police/Marine Police (har inte lyckats lista ut vad de kallas) blir ombedd att sitta ner och vänta och efter ca 15 min blev jag inkallad för att bli informerad om att jag först måste ta mig till Skattekontoret och betala för DEKPAn (segeltillstånd). Jag knatade iväg med kartan i högsta hugg men om inte kartan stämmer med verkligheten då blir det lite struligt. Enligt kartan skulle jag ta 3e gatan efter postkontoret, men det stämde inte. Gick tillbaka, jag hade kanske missat den? Nejdå inte alls, de hade bara hoppat över en 3-4 oväsentliga gator. Suck. Tillbaka till CoastGard för att slutföra. Upp med alla dokument och tjejen började granska dem. Registreringspappret skulle vara i original och det var konstigt att det var utfärdat på ett vanligt papper och bara hade en stämpel och en signatur. Sen började cirkusen. Vi hade ju motor i segelbåten, men varför var den och serienummret inte med på registreringsbeviset? Det måste det vara. Jag var tvungen att ordna fram ett dokument som bevisade att motorn med serienumret och antalet Watt fanns i båten. Vi har inget sådant dokument och att det är helt värdelös information höll tjänsteflickan inte alls med om. Det skulle stå i DEKPAn. Punkt slut. När jag lite försynt frågade om det inte var information för motorbåtar fick jag bara en fnysning till svar. Efter diverse rotande i gamla papper hittade Jonas ett garantibevis som visade serienummer på motorn och skrovnummet. Efter många om och men godkände hon det, trots att det stod båtens ursprungliga namn på dokumentet. Som tur var, fanns motorns serienummer med i försäkringsdokumentet. Ja herre jisses som det kan bli, men vi fick vår DEKPA och kan nu med gott samvete segla runt här i Grekland.

Våra kompisar på Joyager kom och mötte oss, så nu seglar vi tillsammans några dagar innan de flyger iväg några veckor.Nästan som klipporna i Dover. 

 Sydvästra spetsen på Kefalonia

 Utbudet och kvalitén på köttet hos slaktaren här är stort och högt. Man kan till och med få köttet vaccumpackat!Stadskajen var full, och vi var ca 10 båtar för ankare. Kul att fler hittat denna lilla pärla.

Read Full Post »

Going West

Vi lämnade Kalymnos måndag morgon och startade vår färd över Egeiska havet till Poros.

Väderprognosen var 15-20 knop från Nord till Nordost och eftersom vi skulle ganska så rakt mot väst så skulle det ju vara OK.

Men återigen, i Medelhavet så är prognos och verklighet inte riktigt samma sak. Vi fick 20-30 knop Nord till Nordväst. När vi kom i höjd med Livitha så fick vi fallvindar på uppemot 40 knop.
Naxos var nästa stora bekymmer. Vi valde att gå norr om för att slippa fallvindar från Naxos och från sundet mellan Naxos och Paros. Det beslutet kostade oss 8 timmar av kryss mitt i natten. Vinden vred hela tiden men inte till vår fördel. Sjön var dessutom kort och hög. Vågorna var säkert uppemot 3 meter. Så om vi inte lyckades hålla tillräckligt fart så slog vi ner i vågdalarna. För låg eller för hög var samma problem. Så det krävde att vi hela tiden fick trimma seglen och kursen för att optimera farten. Det innebar att ingen av oss fick sova något under natten. Utom stackars Philip som, som vanligt under första seglingen, led av sjösjuka.

Framåt eftermiddagen så dog vinden och de sista 3 timmarna fick vi gå för motor.

Kalymnos - Syrakusa

Vi droppade ankaret i Poros, skönt med ett ställe man känner till, och där stannade vi två nätter för att hämta andan och sova ut.

Torsdag morgon plockade vi upp ankaret och satte kurs mot Syrakusa via Korintkanalen.
Vi fick en kryss hela vägen och som tur var höll prognosen denna gången, vind 15-20 knop och nästan inga vågor alls.

Det var första gången genom kanalen för Philip så vi blev lite besvikna när vi fick gå bakom ett stort lastfartyg som tog mycket av den vackra vyn man annars har.

IMG_3618

Tanken var ju att vi skulle gå i ett svep till Syrakusa men efter kanalen så kände vi att det skulle vara skönt att sova i lugn och ro. Så vi motorerade upp till viken Ormos Saranda som ligger på fastlandets sydkust. Se den gröna pluppen på Googel kartan här ovanför.

Saranda var ett jättemysigt ställe men inte idealiskt att ankra på. Det var djupt. Ca 17 m var det där vi fick lägga ankaret. Om vi gått längre in hade risken varit att vi gått på grund på stranden. Väldigt brant botten med andra ord.

 

Hela Korintviken är förövrigt väldigt djup, omkring 900 meter på det djupaste stället.

Dagen efter under frukosten, så får vi ett antal kraftiga fallvindar och vi konstaterar att vi draggar. Frukosten blev snabbt avslutat och vi plockade upp ankaret och gav oss iväg. Nästa stopp Syrakusa, ca 350 sjömil har vi framför oss.

Det här benet av vår långa resa västerut gick mycket lugnt. Har seglingsvind fram till omkring kl 16 sedan fick vi gå för motor några timmar. Under senkvällen kom vinden tillbaka men lite för mycket rakt framifrån för att det skulle funka. Vi kände inte för att kryssa, så om vi stöttade med motorn så kunde vi hålla en hyfsad kurs mot målet. Vinden vred mot norr och vi kunde stänga av motorn vid 0330 tiden och sedan hade vi kanonfin vind fram till 1830.

Vid lunchtid så satte vi upp vårt fiskespö. Trodde väl inte att vi skulle få napp nu heller, men hoppet är ju det sista som överger en, och försöker man inte så får man ju absolut inte napp. Vid 1930 for Philip upp från sittbrunnen och börjar veva in reven. VI HAR NAPP!!!

IMG_3719

En liten tonfisk på ca 3 kg landas på vårt akterdäck och går en snabb död tillmötes när Jonas häller en halv flaska vodka i gälarna på honom. Vi hade läst att det var det enklast sättet att döda en fisk på, och ja vi håller med. Sedan var det en “enkel” match att rensa den. Jag som hittills inte varit så förtjust i färsk tonfisk såg väl inte så väldigt mycket fram emot morgondagens middag då vi skulle ha grillad tonfisk.

Dagen efter var det helt vindstilla, motorgång hela dagen. Enda fördelen med det är att man kan göra ordentligt med vatten. Så när jag hade min vakt tänkte jag vara nyttig och fylla på vattentanken. Men Watermakern ville inte starta! Vad i hela fridens dar nu då? Inte ett ens ett klick hördes från den vilket det brukar göra när man startar. När Jonas vaknade, så informerade jag honom om problemet. Jonas slog i våra instruktionsböcker, ingen hjälp. Jonas gick och funderade ett tag, så kom han på att vi hade ju varit och joxat vid elkablarna häromdagen, kan det ha orsakat en glappkontakt?Det var ju enkelt att kolla. Jo nog var det glapp alltid. Eller rättare sagt ingen kontakt alls. 14 års ärgande av kontakterna gjorde till slut nytta. Elen kom inte igenom ärgen. Så efter lite borstande och fixande så hade vi kontakt igen och Watermakern funkade som vanligt.
Det var en lättnad. Watermakern är en av de dyrare apparaterna ombord och det hade inte varit kul om vi hade varit tvungna att byta ut den.

Nåväl kl 2115 kunde vi droppa ankaret i Syrakusa bukten. Sista benet tog 60 timmar och var 369 sjömil lång.

Totalt på 6 dygn har vi transporterat oss 655 sjömil, av dessa 6 dygn har vi legat för ankare i 3 nätter. Nu ska det bli skönt att ta det lite lugnt och utforska Syrakusa ett tag.

Vad jag tyckte om tonfisken? Supergod!

Read Full Post »

Dedokanesarna eller Tolvöarna som de också kallas är ögruppen som ligger närmast Turkiet i östra Egeiska havet. Den mest nordliga ön är Arki och den sydligaste är Rohdos. Så nu vet ni var vi är någonstans. Vi kommer att hålla oss från i området Kos till Samos (som tillhör Sporaderna)

Vi lämnade Tinos och gick till Patmos som är en ganska liten ö, bara 34 km2. Den kallas för den heliga ön, därför att det var här, i en liten grotta, som Uppenbarelseboken skrevs av evangelisten Johannes. Han lär ha varit här omkring år 95 efter Kristus. Ungefär 1000 år senare byggdes munkklostret. Patmos har sedan urminnes tider varit ett mål för Pilgrimmer, dels pga Johannes och dels för att det innan grekerna övergav sin gamla tro, så var Patmos ett centrum för dyrkan av Zeus, Dionysos, Apollo och Artemis.

Vi gick till Patmos och huvudorten Skala därför att en Meltimi var i antågande och räknade med att få stanna här i 2-4 dagar. En Meltimi är en kraftig vind, kuling eller mer, som blåser från N eller NW. Så den söker man gärna skydd för.

Men är man nu på en relativt liten ö med mycket historia så måste man ju se sig omkring. Sagt och gjort, vi gick väg för att hyra varsin scooter eller moppe. Men det blev det inget av. Vi hade inte rätt bokstäver i vårt körkort! Så jag och Jonas hyrde en liten 4-hjuling och Johan hyrde en EU-moppe, så åkte vi ut på äventyr.

Vi började med munkklostret som ligger högst upp på en klippa och är omgiven av en Chora, som jag tror betyder by.

Utsikten var imponerade

DSC_0183 DSC_0189

Klostret var imponerande, tyvärr så var det fotografi förbud och det var gott om munkar som smög omkring och kontrollerade att förbudet efterlevdes. Men om ni googlar Patmos så hittar ni säkert bilder på det hela.

En del av husen i Choran var riktigt gamla

DSC_0198

Kolla årtalet ovanför dörren.

Det var ganska varmt, och för att få lite cirkulation på luften i husen, men ändå inte få insyn, så hade man tunna draperier för dörren, som var öppen.

När vi gick omkring i klostret så tyckte vi att det var ganska många killar som var här och turistade. Men vi tänkte inte så mycket mer på det. Vi åkte vidare till den heliga grottan där Uppenbarelseboken skrevs och det var lika dant där. Massor med killar.
Vi fortsatte ner för berget och åkte till den sydliga delen av ön för att äta lunch. Samma sak här. Nu började vi bli lite fundersamma.

När vi så var tillbaka i Skala så far det fullt med ballonger på lyktstolparna, i regnbågens alla färger. Och ännu mer killar. Nu ser man att de gärna håller varandra i handen. Utanför byn ligger ett stort kryssningsfartyg med plats för sisådär 2000 passagerare. Vi misstänker att det var en Gay-cruise som stannat till på Patmos. Dagen efter var kryssningsfartyget och alla killar borta.

Den här skylten finns på P-platsen utanför grottan. Det är inte så enkelt med främmande språk.

DSC_0205

Också ett bevis på att vi faktiskt hade en 4-hjuling

DSC_0203

Read Full Post »

Seglar fortfarande

Ojojoj vad tiden går fort när man har trevligt. Så fort och så trevligt att jag fullständigt glömt bort er kära läsare. Men här kommer lite bot och bättring.

Vi har sedan sist seglat över Egeiska havet via Kithnos och Tinos till Dedokanesarna, eller Tolvöarna som de brukar kallas i Sverige, dvs den grekiska ögrupp som ligger närmast den Turkiska gränsen. Öarna här ligger så nära att grekerna har målat grekiska flaggor på öarna så att man vet vilket land man är i.

På Kithnos var vi i två vikar. Den första Ormos Stefanos, det var där som vi fick upp den konstiga rör konstruktionen. Kan fortfarande inte fatta att vi kom loss med kätting och ankare i behåll och att ankarwinschen höll. Så om ni kommer hit. Ankra inte för nära detta stället:

 DSC_0103

Enligt Piloten så skall det dessutom ligga ett vrak lite längre in så man kanske inte ska ankra här överhuvudtaget…….

Nästa stopp var på nordöstra sidan av Tinos och Ormos Panormos. Vilket ställe! DSC_0115

En helt underbar liten by som får besök av färjan 2 ggr i veckan. Här råder ett helt underbart lugn och här är tyst. Det finns bilar och moppar men det märks inte. Vi åt middag på en av restaurangerna vid kajen. Som vanligt var stolarna av den grekiska obekväma sorten men här hade de målat dem väldigt fint.

DSC_0127

Efter en stund så kommer det ett gäng ungdomar och stannar där vi har vår jolle. De är väldigt intresserade av någonting och vi undrar för oss själva om det är något med vår jolle. Men så ser vi att de är ute för att fiska. Så vi fortsätter med vår måltid.

DSC_0134
Ytterligare en liten stund senare så kommer killen som har fiskaffären bredvid restaurangen ut med två stora knippen med bläckfisk, en stol och en hund. Han ställer stolen nere på stenarna i vattenbrynet och börjar slå de färska bläckfiskarna mot stenarna. Av någon anledning så skall man slå en bläckfisk (Octopuss) minst 60 gånger mot en sten eller brygga. Varför vet vi inte riktigt men antingen för att ha ihjäl dem eller för att möra dem.
De fiskande ungdomarna var turister men grekisk talande sådana. De började prata med bläckfisk-farbrorn och så går en av ungdomarna in i farbrorns affär och kommer ut med en lååååång stör som är kluven i tre delar i ena änden. DSC_0137

Farbrorn tar stören med den kluvna änden ner i vattnet och plockar upp en sjöborre! Det var det som ungdomarna försökte fiska upp. Sedan blev de även instruerade i hur man öppnar och äter borrarna.

Farbrorns hund var ytterst irriterad på husse som inte tog hand om bläckfisken och försökte på alla vis få husses uppmärksamhet bort från de där stickiga sakerna. Tillslut tröttnade vovven och gick tillbaka och lade sig bredvid bläckfiskarna som för att vakta dem.

 DSC_0135

Dagen efter gick vi upp tidigt (0500 !), vi hade ca 80 sjömil att segla/motorera över till Patmos där vi skulle träffa vår kompis Johan som seglar Amber af Ljunghusen.

Vi hade en väldigt vindfattig översegling och vattnet låg spegelblankt större delen av tiden.
Vi mötte delar av den Grekiska flottan. De var ganska långt borta och risken att vi skulle komma nära var obefintlig. Strax efter att vi fått syn på dem blev vi uppkallade på VHF. De bad oss att gira 90 grader norrut och hålla den kursen i 20 minuter. Det var bara att lyda. De ville inte ha oss för nära och om de var på någon sorts övning så ville vi inte vara nära heller.

DSC_0151

Vi tillryggalade 81,8 nm med en snittfart på 6 knop och en max fart på 8,5 knop. Att vi fick sådan maxfart får vi tacka den stora Gennackern för som vi kunde segla med i ca 2 timmar.

De sista öarna/Byarna/Vikarna vi besökt har varit helt fantastiska, så om ni har minst 3 veckors semester, packa ryggsäckarna, flyg till Athen, ta tunnelbanan till Pireus och hoppa på någon färja som går till något ställe 2 ggr/vecka. Rum finns alltid att hyra. Njut av några dagars lugn, ta färjan till nästa ställe. Varva lugna och lite mer livliga ställen och jag lovar ni får en oförglömlig semester, kommer tillbaka till jobbet fulla av energi. Vart man skall åka finns beskrivet i allehanda reseguider. En site www.kalimera.se har även elektroniska guider till en billig penning.

Read Full Post »

Otur och tur!

Som jag skrev om i förra inlägget så hade vi lite otur med att få kättingen runt en sten när vi ankrade. Men också tur att stenen höll oss på plats.

Nästa vik vi ankrade i tog vi visserligen hänsyn till att vinden kunde komma från alla håll, men inte styrkan på vinden. Vinden vred under senkvällen till den, för oss, sämsta riktningen och med bra många mer m/s än någon prognos siat om. Vi låg med aktern ca 60 meter från land med följden att sömnen blev mycket orolig. Men som tur var höll ankaret oss på plats.

Några dagar senare gick vi in till stadskajen för att få lite landliv, med enkel proviantering och trevliga restaurangbesök. När vi skall vrida upp båten så att vi kan backa in på plats, kör vi på något i vattnet så att propellern på bogpropellern gick av! Den sitter fast med nylonskruvar för att den ska lossna om något fastnar i propellern istället för att hela konstruktionen skall vridas och gå sönder. Men nu så höll nylonskruvarna men inte propellern. Undrar just vad det var vi träffade???
Men som tur var kan vi relativt enkelt ta loss bogpropeller konstruktionen och byta propeller utan att behöva gå upp på land. Tack Hr. Amel för din finurlighet. Så vi gick ut ur hamnen, ankrade upp, bytte propeller och sedan tillbaka in till kajen igen.

Dagen efter, var vi ute och provianterade och åt lunch. Satt sedan någon timme på en bar med bra internet. På baren satt vi så vi såg båten hela tiden.
När vi kom tillbaka till båten så hade det börjat blåsa rakt in mot kajen, inte så bra. Jonas var först ombord och jag stod och funderade på ur tamparna på landgången kunnat sno sig RUNT landgången. En engelsk ung man (25 års åldern) kom fram och berättade att en annan båt hade dragit upp vårt ankare men att han och en kompis varit ombord och dragit fast vårt ankaret igen, lagt ut lite fler fendrar och stöttat upp vår förtöjning mot den svenska grannbåten. “Som ni väl känner” Jo då det gjorde vi så det var OK Han hade också surrat tampen runt landgången för den låg och studsade mot en pollare på kajen. Suveränt initiativ! Tyvärr så hade de inte fått fast ankaret ordentligt så vi trycktes in i kajen, vilket gjorde att vi fick göra en panik-lämning av kajplatsen och ankra upp i bukten i stället.
Tur hade vi att vi bara fick ett pyttelitet märke i gelcoaten (yttre plastskiktet)  i aktern.

Ca en vecka senare ankrade vi upp i en bukten på en helt annan ö. Hade lite svårt att få fäste men till slut så satt ankaret. Även den natten sov vi oroligt. Bottnen var inte att lita på. Men på morgonen hade vi inte rört oss en millimeter. Vi bestämde oss för att lämna och gå till huvudorten på ön istället. Jonas börjar dra upp kättingen, vi hade 55 m ute, och efter ca 10 m så blev det tvärstopp. Fören dippade ner och ankarspelet orkade inte dra. Vad i helafridens dar är detta. Vi joxade och fixade ett bra tag och till slut så orkade ankarspelet, med stor möda, dra upp kättingen. Efter ytterligare ca 10 meter så ser jag något underligt i vattnet som kommer upp med kättingen. En stor rörkonstruktion och en bjälke. Rörkonstruktionen ser ut som om den kunnat suttit på en fiskebåt eller något liknande. Kättingen var virad runt det hela. Vi tittar på varandra och på prylen i vattnet. (Kamera! for genom mitt huvud men benen ville inte gå och hämta den.) Jonas lyfter med hjälp av båtshaken och starka muskler av kättingen på ena sidan och hela alltet börja wobbla runt och kättingen frigörs! Nu var det inga som helst problem att ta upp resterande 20-30 m kätting och ankare. Snacka om tur!

Vi tuffar, i bleke, iväg ca 10 sjömil och ankrar upp i en urmysig liten vik på jolleavstånd från huvudorten. Vi lägger linor iland från aktern (ankaret är i fören) för det är ganska smalt. Vi badar och har det allmänt mysigt. Jonas tar snorkel och cyklop och simmar ut för att titta till ankaret. Jag tyckte att det var väldigt stenigt på bottnen, och han vill se att ankaret sitter ordentligt. Men misstänker att ankarbottnen inte är särskilt bra. Vårt ankare har grävt ner sig fint, vrider på huvudet och ser, ca 10 m bredvid vårt ankare, en jättehög med kätting modell gigantisk, Inklusive 2 ankare.
Tur att vi inte fastnade i det!

Vi tog jollen in till byn och strosade omkring en stund, tog en öl på en mysig restaurang och bestämde oss för att äta middag där nästa dag.
Åker tillbaka till jollen, det har börjat blåsa lite mer och rakt i sidan på båten. Det är inte så bra när man har förtöjt som vi gjort. Naturligtvis så har ankaret lossnat och vi draggar sakta men säkert. Som tur var bort från kättinghögen på bottnen. Puh. OK, loss med linorna från land och upp med ankaret och sedan hitta ny ankarplats. Vi vågade inte riskera att hamna i kättinghögen. Så vi går till inloppet av bukten och droppar ankaret. Men det vill inte ta. Upp med ankaret igen, och vad får vi då upp? Jo ett nystan, ca 1 m i diameter, med långrev (ett slags fiskeredskap) plus ca 15 kg sjögräs! Krokarna snyggt och prydligt borttagna från långreven och sedan har man kastat resten överbord. Inte så konstigt att ankaret inte fäste. Grrrrrr. På nästa försök fick vi bra fäste.
Men tur igen att det inte flöt och fastnade i propellern.

Nu ligger nystanet i soptunnan i stället.

Read Full Post »

Older Posts »