Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Grekland’ Category

Preveza, en bland svenska greklands seglare en välkänd ort, men av någon anledning har det aldrig blivit av att vi seglade hit. Kanske för att det har varit så många svenskar här. Men i år skulle vi ju upptäcka nya platser.

Preveza ligger på fastlandet på vägen mellan Leros och Korfu och inne i ett litet innanhav. Vattent utanför är relativt grunt och man får segla i en muddrad kanal väl utmärkt med bojar. Men bojarna har nog stått där ett bra tag och skulle nog må bra av lite omsorg och kärlek.

IMG_9907 

Den här har fortfarande lite röd färg kvar,
IMG_9905
men den gröna får man gissa färgen på.

När vi kom hit var det för att komma undan ett åskoväder som skulle dra över viken vi låg i. Vi kom undan åskan men den gick ganska nära där vi låg ändå.

Åska Preveza
Den röda pricken är var vi var, så en blixt landade väldigt nära. Men det var ändå ingenting mot om vi stannat kvar på gamla stället. Där syns inte kartan för alla nedslag.

Preveza var en glad överraskning. En trevlig strandpromenad med många båtar, både charter och privata. Små och stora.

IMG_9898
Vi var helt klart minst med våra jollar, här är det Joyager folket som gracisöst tar sig iland.

Nere vid strandpromenaden vindlar de smala gränderna som är fyllda av restauranger och barer. Undrar om det finns gäster till alla stolarna …

Men grekerna är duktiga på att dekorera och använda glada färger.

IMG_0062 IMG_9883 IMG_9885

IMG_9887
Det här fiket var lite kul. De har tagit en gammal tågvagn och byggt upp inne i lokalen. Naturligtvis heter det Creperie Tram Café. När vi hittade det hade vi precis ätit lunch och var inte så sugna på en fika. Tänkte att det tar vi en annan gång. Gick förbi flera gånger men då var det stängt. Så himla typiskt.

I Grekland äter man gärna Meze till middag. Dvs en mängd olika smårätter, lite som tapas fast större portioner. Trots att vi varit här i en dryg vecka har det inte blivit av förrän nu. Å så gott det var.

IMG_0064

Hann inte riktigt med att fotografera innan för vi var så hungriga. Men de friterade småfiskarna smakade väldigt gott. Lite Tzatziki och gott bröd till.

IMG_0063

Saganaki, friterad ost, en aubergin-pannbiff och tzatziki och naturligtvis husets vita i en bleckkanna och vanliga mjölkglas att dricka vinet ur. Det är nog bara här som vinet smakar så gott i denna typen av glas.

Sista dagen i Preveza innan vi lämnade för Italien fick det ju bli en Gyros Pita med en kall öl. Det är också väldigt mycket Grekland.

IMG_0067

Men nu är vi färdiga med Grekland för denna gången och vi styr kosan västerut igen.

Södra Italien blir nästa stopp.

 

IN ENGLISH

Preveza, is a well-known place amongst sailors, but for some reason we haven’t sailed here before, even if we have had many opportunities in the past. Maybe because there have been so many Swedes here. But this year we should discover new places, so we made a visit.

Preveza is located on the mainland on the road between Leros and Corfu and inside a small inland sea. The waters outside is relatively shallow and you have to sail in a dregde canal, well marked with buoys. But the buoys have seen there best days and are in greate need of some love and care.

IMG_9907 

This one still has some red coulor left,
IMG_9905 
but on this green one can only guess the coulor.

When we came here it was to get away a thunderstorm that would go over the bay we were anchored in. We got away from the heaviset thunder but it came quite close to us anyhow..

 

Åska PrevezaThe red dot is where we were, so a flash landed very close. But there was nothing against it if we stayed in the old place. I have a screen shoot of the hits. But the whole map is yellow/orange and you can’t see the map under all the hits.

Preveza was a nice surprise. A nice boardwalk with many boats, both charter and private. Small and large.

IMG_9898
We were obviously the smallest with our dinghies. To klimb out of a dingghy is not easy to do with grace. Here it is the crew from Joyager trying to.

Down at the seafront, the narrow alleys fill up with restaurants and bars. Wondering if there are guests for all the chairs …

But the Greeks are good at making coulorful decorations.

 

IMG_0062 IMG_9883 IMG_9885

IMG_9887

This one was a bit cool. They have taken an old train car and built it up inside the room. Of course, it’s called Creperie Tram Café. When we found it, we had just eaten lunch and did not feel for a coffee. Thought we’ll take it another time. Went past it several times but then it was closed.

In Greece, you can eat Meze for dinner. That’s a variety of small dishes, a bit like tapas just a bit larger portions. Even though we have been here for a week, it has not been done until now. It was just as good as we remembered it.

IMG_0064

When the food arrived it looked so deliciuos that we didn’t have any time to take a photo. But the fried small fishes tasted very good. Some Tzatziki and a niece homemade bread made it complete..

IMG_0063

Saganaki, fried cheese, an eggplant pancake and tzatziki and of course, the white wine of the house in a tin pithcer and ordinary milk glass to drink the wine from. It is probably only here that the wine tastes so good in this type of glass.

Last day in Preveza before we left for Italy, we hade a Gyros Pita with a cold beer for lunch. It is also very much Greece.

IMG_0067

But now we are finished with Greece for this time and we head west west again.

Southern Italy will be the next stop.

Annonser

Read Full Post »

Öarna Kastos och Kalamos ligger mellan ön Meganisi och fastlandet och är nya bekantskaper för oss. Mycket trevliga sådana.

karta kastos

Vi började med att utforska den stora bukten på Meganisi, där borde det ju finnas någon ankring även om det inte framgår av seglingsbeskrivningarna över området. Efter att ha följt i princip hela bukten insåg vi att nej här är inget för fritidsbåtar, det fanns iofs några små vikar, men de var precis så stora att en båt kunde ankra där. Ingen plats kvar till oss. Vi gick ca 10 m från strandkanten och det var mellan 25 och 50 m djupt. Vi hittade visserligen ett ställe där vi kunde ankra 30 m från strandkanten på 10 m djup, men då vinden skulle vrida mot norr under natten så var risken stor att vi hamnade på land, vilket gjorde att vi avstod och puttrade vidare österut mot den stora och höga ön Kalamos.

Kalamos är ca 25 km2 stor och högsta punkten är ca 730 möh. vilket gör att bebyggelsen ligger nere vid havet. Havet har ju sedan urminnes tider varit livsnerven ute på öarna i Grekland.

Vi gick till Porto Leone, i bukten på sydöstra sidan av ön. Vi hade inte så stora förväntningar, kanske därför vi blev så förälskade i stället. Byn har en lite tragisk historia. 1954 drabbades ön och Porto Leone av ett kraftigt jordskalv och deras brunn (brunnar?) blev förstörda. Om de rasade ihop eller om de fick in saltvatten förtäljer inte historien. Byborna, som visserligen inte var så många, beslöt sig gemensamt för att emigrera istället för att reparera brunnarna. Så byn blev övergiven. Det enda som underhölls var kyrkan. Några personer från huvudorten Kalamos kom några gånger i månaden för att städa och fixa, så allteftersom husen blev ruiner stod kyrkan där i alla sin elegans. Konstigt att de inte “avkyrkade” byggnaden. Men man kan kanske inte göra det i den grek-ortodoxa religionen.

Idag så har ett av husen renoverats eller håller på och renoveras skall nog bli en restaurang så småningom. Men jag kan tänka mig att de har problem med el och vatten. Detta är det enda funktionella huset på ön förutom de i huvudorten som ligger på nordöstra delen av ön. Landvägen mellan byarna är mycket lång.

Viken är ganska djup 10-25 m så de flesta lägger sitt ankare och vänder båten med aktern mot land och förtöjer i land. Då ligger båten stilla och man behöver inte ha så förfärligt mycket extra kätting ute. Men vi hittade inget bra ställe för den sortens ankring men däremot et grundflak på lagom avstånd från land och “bara” 10 m djupt där vi lade ankaret. Prognosen var lite vind från norr, men åt det hållet hade vi lä så vi var inte så oroliga. mer störande var en charterbåt med en italiensk familj ombord. Ett gäng vuxna och två barn mellan 2 och 5 år kanske. Djädrar i havet vilket liv de förde. Lät som värsta dagislekplatsen. Suck, men italienare brukar inte ligga kvar för ankare över natten. De brukar dra sig mot marinor och restauranger framåt sen eftermiddagen så vi var inte så oroliga. Vi hade rätt! Vid 18-tiden lyfte de ankare och försvann och lugnet lade sig över bukten. Någon timme senare kom fåren ner för att dricka. Så härligt att höra deras bräkande, oroliga tackor som ropade på lammen och lammen som lika oroligt svarade och så baggarna med klockor kring halsen som klingande så mysigt.

IMG_9952.

Antingen ett gammalt vakttorn eller en gammal vindmölla. Either an old guard tower or an old wind mill.

IMG_9962IMG_9965

Två gamla olivträd, som man en gång i tiden byggde terrass år. Det översta har nog också haft en stöttande mur.
Two old olive trees, that once had got a supporting wall built like a terrace. I guess that even the first tree have had a supporting wall
.

IMG_9968

Byn Porto Leone. Kyrkan är den gula byggnaden och den ev blivande restaurangen har rött tak och nya fina bryggor.

The village Porto Leone. the church is the yellow building, and the eventual becoming restaurant has red roof and newly built nice pontoons.

IMG_9970IMG_9971IMG_9992

Kristallklart vatten!

Christal clear water!

IMG_9995

På denna bilden ser man bottnen på ca 8 m djup! 8 m deep and you can easily see the sea bed.

IMG_9984

Lady Annila till höger och Cajun, en annan svensk båt, till vänster

Lady Annila to the right and Cajun, an other sweidsh boat, to the left.

IN ENGLISH

The islands Kastos andKalamos is situated between the island of Meganisi and the mainland and are new areas for us. And very nice once

karta kastos

We started with an investigation of the big bay on Meganisi. Even if the pilot didn’t even mention the bay, we thought that it would be some anchorages. but when we have followed the whole shore line of the bay we realized why it wasn’t mentioned. Even if we were as close as 10 m from shore, the depth were between 25 and 50 m ( 80 – 160 feet) We gave up. Well we did find one spot that was possible to anchor 30 m (100 feet) from shore and 10 m (30 feet) deep, but since the wind was going to change to northerly during night we could have the possibility to end up on land. So we decided to skip  Meganisi and went further east to the 25 sqkm (6200 acre)  and 730 m (2400 feet) high island of Kalamos. the hight of the island makes it natural to build all villages by the sea side. The sea has since ancient times been the core source for their lifestyle.

We stoped at Porto Leone, the bay south east of the island. Our expectations wasn’t that big so maybe that’s why we fell in love with the place. The small village has a tragic history. In 1954 there was an earthquake that destroyed their fresh water supply. The villagers decided to emigrate rather than restore the wells. If the wells just collapsed or got salty water the story doesn’t tell. The whole village became abandoned except for the church. It was maintained by people from the main village in the north. For many years, the houses around the church became more and more ruined but the church was shining. Strange that they kept the building as a church, but maybe they have to in the greek-ortodox religion.

Today, one of the houses has been/are under renovating. I guess it will be a tavern or similar. But I think they have problems with fresh water and electricity supply. This is the only functional house on the island, except the ones in the mail village on the northeast of the island. It is a loooong way between the villages.

The bay is pretty deep 10-25 m (33-82 feet) so most cruisers drop their anchor and then moor on shore as well. Then the boat is pretty secure and you don’t need to have that much extra chain out. There were pretty many boats in the bay when we arrived, so we only had the traditional anchoring as only alternative. We found a pretty shallow spot with enough space to land where we could drop our anchor. The only bad thing was our closest neighbours. A Greek charter boat with an Italian family on board. A couple of grownups and two children about 2-5 years old. My God, they where noisy. They sounded like a day care centre with 50 kids. But as most Italian sailors, they don’t spend the night at anchor. Most common is that they leave around 1800 for a marina and a tavern and so did our neighbours. They left and the bay became tranquil. Some hour later we heard some cheeps coming down from the mountains to drink. It is amazing that they can drink saltwater without any  problems. But on the other hand, you don’t need to add any extra spices when cooking them. The only thing they eat are herbs, thyme, oregano and sage and then salt from the water. Just to through them on the BBQ and dinners is ready!

Read Full Post »

Bara någon timme nordost om Nidri, på fastlandet finns en trevlig liten vik, Varko eller Barco beroende på vilken karta man tittar på. 


Den blå pilen är vi.

Viken är mycket populär och oftast många båtar, men ändå mycket trevligt. Här finns ingen by, men några hus och små hotell och en liten resort som nog kan vara trevlig i någon dag. Finns inte mycket annat att göra än att sola o bada och äta.

 Man kan flyga till Preveza hyra bil och på ca 40 min är man här. Www.portovarco.gr.

Närägaren, George, hörde att vi varfrån Sverige, drog han med oss ut till trädgårdsskjulet och visade stolt upp sin Husqvarna åkgräsklippare. Han pratade mycket om denna Usskvarranna, det har inte förän vi såg maskinen som vi förstod vad han sa. Inte så lätt med utrikiska


Här låg vi i några dagar och njöt av att bada och lata oss. Men vi hade beställt en ny drivrem till motorn i Lefkas så vi hade inte ro att stanna så länge.

Nästa stopp Lefkas.

Read Full Post »

Vaknar till stora rubriker om en kraftig jordbävning i Grekland och Turkiet. Många skadade på Kos och även något dödsfall. Så otroligt tragiskt. Jag hoppas innerligt att det inte kommer en massa efterskalv eller att detta var ett förskalv.

Grekland har även gått ut med en tsunamivarning.

Men vi på Lady Annila har det bra. Vi är långt från händelsernas centrum. Inte ens tsunamin lär kunna komma hit.

Tack för att ni tänker på oss!
IN ENGLISH

Woke up this morning to the terrible news about an earthquake in the south east of Greece. Many wounded and one dead on the island of Kos. Greek authoroties has also warned about a possibility for a tsunami. I really hope that this was the one and that it won’t be any aftershocks.

We on Lady Annila are safe and sound, far away from the epicenter and I doubt that a tsunami will find its way to us.

Thanks for your concerns!

Read Full Post »

Så var vi då äntligen framme i Argostoli, huvudorten på Kefalonia i Grekland. Efter 1622 nautiska mil (1 nm=1852 m) och ca 19 dygn varav 7 för ankare eller i marina. Bara ca 1000 nm kortare än att korsa Atlanten!

I Argostoli har vi varit tidigare och det var skönt att känna till hur det såg ut när vi kom in mitt i natten. Vi sov så gott, som man alltid gör första natten efter en flerdygns segling. Få sova tillsammans och mer än 3 timmar i taget är inte så dumt.

Nåväl, nu skulle vi checka in i Grekland, de har ändrat reglerna i år och det var därför lite extra spännande. Vi hade läst på om vilka dokument vi skulle presentera så de hade vi med oss. Kopior av pass och försäkring samt en besättningslista. Går till CoastGard/Port police/Marine Police (har inte lyckats lista ut vad de kallas) blir ombedd att sitta ner och vänta och efter ca 15 min blev jag inkallad för att bli informerad om att jag först måste ta mig till Skattekontoret och betala för DEKPAn (segeltillstånd). Jag knatade iväg med kartan i högsta hugg men om inte kartan stämmer med verkligheten då blir det lite struligt. Enligt kartan skulle jag ta 3e gatan efter postkontoret, men det stämde inte. Gick tillbaka, jag hade kanske missat den? Nejdå inte alls, de hade bara hoppat över en 3-4 oväsentliga gator. Suck. Tillbaka till CoastGard för att slutföra. Upp med alla dokument och tjejen började granska dem. Registreringspappret skulle vara i original och det var konstigt att det var utfärdat på ett vanligt papper och bara hade en stämpel och en signatur. Sen började cirkusen. Vi hade ju motor i segelbåten, men varför var den och serienummret inte med på registreringsbeviset? Det måste det vara. Jag var tvungen att ordna fram ett dokument som bevisade att motorn med serienumret och antalet Watt fanns i båten. Vi har inget sådant dokument och att det är helt värdelös information höll tjänsteflickan inte alls med om. Det skulle stå i DEKPAn. Punkt slut. När jag lite försynt frågade om det inte var information för motorbåtar fick jag bara en fnysning till svar. Efter diverse rotande i gamla papper hittade Jonas ett garantibevis som visade serienummer på motorn och skrovnummet. Efter många om och men godkände hon det, trots att det stod båtens ursprungliga namn på dokumentet. Som tur var, fanns motorns serienummer med i försäkringsdokumentet. Ja herre jisses som det kan bli, men vi fick vår DEKPA och kan nu med gott samvete segla runt här i Grekland.

Våra kompisar på Joyager kom och mötte oss, så nu seglar vi tillsammans några dagar innan de flyger iväg några veckor.Nästan som klipporna i Dover. 

 Sydvästra spetsen på Kefalonia

 Utbudet och kvalitén på köttet hos slaktaren här är stort och högt. Man kan till och med få köttet vaccumpackat!Stadskajen var full, och vi var ca 10 båtar för ankare. Kul att fler hittat denna lilla pärla.

Read Full Post »

Going West

Vi lämnade Kalymnos måndag morgon och startade vår färd över Egeiska havet till Poros.

Väderprognosen var 15-20 knop från Nord till Nordost och eftersom vi skulle ganska så rakt mot väst så skulle det ju vara OK.

Men återigen, i Medelhavet så är prognos och verklighet inte riktigt samma sak. Vi fick 20-30 knop Nord till Nordväst. När vi kom i höjd med Livitha så fick vi fallvindar på uppemot 40 knop.
Naxos var nästa stora bekymmer. Vi valde att gå norr om för att slippa fallvindar från Naxos och från sundet mellan Naxos och Paros. Det beslutet kostade oss 8 timmar av kryss mitt i natten. Vinden vred hela tiden men inte till vår fördel. Sjön var dessutom kort och hög. Vågorna var säkert uppemot 3 meter. Så om vi inte lyckades hålla tillräckligt fart så slog vi ner i vågdalarna. För låg eller för hög var samma problem. Så det krävde att vi hela tiden fick trimma seglen och kursen för att optimera farten. Det innebar att ingen av oss fick sova något under natten. Utom stackars Philip som, som vanligt under första seglingen, led av sjösjuka.

Framåt eftermiddagen så dog vinden och de sista 3 timmarna fick vi gå för motor.

Kalymnos - Syrakusa

Vi droppade ankaret i Poros, skönt med ett ställe man känner till, och där stannade vi två nätter för att hämta andan och sova ut.

Torsdag morgon plockade vi upp ankaret och satte kurs mot Syrakusa via Korintkanalen.
Vi fick en kryss hela vägen och som tur var höll prognosen denna gången, vind 15-20 knop och nästan inga vågor alls.

Det var första gången genom kanalen för Philip så vi blev lite besvikna när vi fick gå bakom ett stort lastfartyg som tog mycket av den vackra vyn man annars har.

IMG_3618

Tanken var ju att vi skulle gå i ett svep till Syrakusa men efter kanalen så kände vi att det skulle vara skönt att sova i lugn och ro. Så vi motorerade upp till viken Ormos Saranda som ligger på fastlandets sydkust. Se den gröna pluppen på Googel kartan här ovanför.

Saranda var ett jättemysigt ställe men inte idealiskt att ankra på. Det var djupt. Ca 17 m var det där vi fick lägga ankaret. Om vi gått längre in hade risken varit att vi gått på grund på stranden. Väldigt brant botten med andra ord.

 

Hela Korintviken är förövrigt väldigt djup, omkring 900 meter på det djupaste stället.

Dagen efter under frukosten, så får vi ett antal kraftiga fallvindar och vi konstaterar att vi draggar. Frukosten blev snabbt avslutat och vi plockade upp ankaret och gav oss iväg. Nästa stopp Syrakusa, ca 350 sjömil har vi framför oss.

Det här benet av vår långa resa västerut gick mycket lugnt. Har seglingsvind fram till omkring kl 16 sedan fick vi gå för motor några timmar. Under senkvällen kom vinden tillbaka men lite för mycket rakt framifrån för att det skulle funka. Vi kände inte för att kryssa, så om vi stöttade med motorn så kunde vi hålla en hyfsad kurs mot målet. Vinden vred mot norr och vi kunde stänga av motorn vid 0330 tiden och sedan hade vi kanonfin vind fram till 1830.

Vid lunchtid så satte vi upp vårt fiskespö. Trodde väl inte att vi skulle få napp nu heller, men hoppet är ju det sista som överger en, och försöker man inte så får man ju absolut inte napp. Vid 1930 for Philip upp från sittbrunnen och börjar veva in reven. VI HAR NAPP!!!

IMG_3719

En liten tonfisk på ca 3 kg landas på vårt akterdäck och går en snabb död tillmötes när Jonas häller en halv flaska vodka i gälarna på honom. Vi hade läst att det var det enklast sättet att döda en fisk på, och ja vi håller med. Sedan var det en “enkel” match att rensa den. Jag som hittills inte varit så förtjust i färsk tonfisk såg väl inte så väldigt mycket fram emot morgondagens middag då vi skulle ha grillad tonfisk.

Dagen efter var det helt vindstilla, motorgång hela dagen. Enda fördelen med det är att man kan göra ordentligt med vatten. Så när jag hade min vakt tänkte jag vara nyttig och fylla på vattentanken. Men Watermakern ville inte starta! Vad i hela fridens dar nu då? Inte ett ens ett klick hördes från den vilket det brukar göra när man startar. När Jonas vaknade, så informerade jag honom om problemet. Jonas slog i våra instruktionsböcker, ingen hjälp. Jonas gick och funderade ett tag, så kom han på att vi hade ju varit och joxat vid elkablarna häromdagen, kan det ha orsakat en glappkontakt?Det var ju enkelt att kolla. Jo nog var det glapp alltid. Eller rättare sagt ingen kontakt alls. 14 års ärgande av kontakterna gjorde till slut nytta. Elen kom inte igenom ärgen. Så efter lite borstande och fixande så hade vi kontakt igen och Watermakern funkade som vanligt.
Det var en lättnad. Watermakern är en av de dyrare apparaterna ombord och det hade inte varit kul om vi hade varit tvungna att byta ut den.

Nåväl kl 2115 kunde vi droppa ankaret i Syrakusa bukten. Sista benet tog 60 timmar och var 369 sjömil lång.

Totalt på 6 dygn har vi transporterat oss 655 sjömil, av dessa 6 dygn har vi legat för ankare i 3 nätter. Nu ska det bli skönt att ta det lite lugnt och utforska Syrakusa ett tag.

Vad jag tyckte om tonfisken? Supergod!

Read Full Post »

Dedokanesarna eller Tolvöarna som de också kallas är ögruppen som ligger närmast Turkiet i östra Egeiska havet. Den mest nordliga ön är Arki och den sydligaste är Rohdos. Så nu vet ni var vi är någonstans. Vi kommer att hålla oss från i området Kos till Samos (som tillhör Sporaderna)

Vi lämnade Tinos och gick till Patmos som är en ganska liten ö, bara 34 km2. Den kallas för den heliga ön, därför att det var här, i en liten grotta, som Uppenbarelseboken skrevs av evangelisten Johannes. Han lär ha varit här omkring år 95 efter Kristus. Ungefär 1000 år senare byggdes munkklostret. Patmos har sedan urminnes tider varit ett mål för Pilgrimmer, dels pga Johannes och dels för att det innan grekerna övergav sin gamla tro, så var Patmos ett centrum för dyrkan av Zeus, Dionysos, Apollo och Artemis.

Vi gick till Patmos och huvudorten Skala därför att en Meltimi var i antågande och räknade med att få stanna här i 2-4 dagar. En Meltimi är en kraftig vind, kuling eller mer, som blåser från N eller NW. Så den söker man gärna skydd för.

Men är man nu på en relativt liten ö med mycket historia så måste man ju se sig omkring. Sagt och gjort, vi gick väg för att hyra varsin scooter eller moppe. Men det blev det inget av. Vi hade inte rätt bokstäver i vårt körkort! Så jag och Jonas hyrde en liten 4-hjuling och Johan hyrde en EU-moppe, så åkte vi ut på äventyr.

Vi började med munkklostret som ligger högst upp på en klippa och är omgiven av en Chora, som jag tror betyder by.

Utsikten var imponerade

DSC_0183 DSC_0189

Klostret var imponerande, tyvärr så var det fotografi förbud och det var gott om munkar som smög omkring och kontrollerade att förbudet efterlevdes. Men om ni googlar Patmos så hittar ni säkert bilder på det hela.

En del av husen i Choran var riktigt gamla

DSC_0198

Kolla årtalet ovanför dörren.

Det var ganska varmt, och för att få lite cirkulation på luften i husen, men ändå inte få insyn, så hade man tunna draperier för dörren, som var öppen.

När vi gick omkring i klostret så tyckte vi att det var ganska många killar som var här och turistade. Men vi tänkte inte så mycket mer på det. Vi åkte vidare till den heliga grottan där Uppenbarelseboken skrevs och det var lika dant där. Massor med killar.
Vi fortsatte ner för berget och åkte till den sydliga delen av ön för att äta lunch. Samma sak här. Nu började vi bli lite fundersamma.

När vi så var tillbaka i Skala så far det fullt med ballonger på lyktstolparna, i regnbågens alla färger. Och ännu mer killar. Nu ser man att de gärna håller varandra i handen. Utanför byn ligger ett stort kryssningsfartyg med plats för sisådär 2000 passagerare. Vi misstänker att det var en Gay-cruise som stannat till på Patmos. Dagen efter var kryssningsfartyget och alla killar borta.

Den här skylten finns på P-platsen utanför grottan. Det är inte så enkelt med främmande språk.

DSC_0205

Också ett bevis på att vi faktiskt hade en 4-hjuling

DSC_0203

Read Full Post »

Older Posts »