Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#Paxos’

“Bon Giorno, do you speak english?” frågar jag damen som svarar hos Polizia di Frontiera i Brindisi. Får ett nekande svar, varken hon eller någon av hennes kolleger talar engelska. Jag drar ett djup andetag, gräver bland de ljuvt insomnade italienska glosorna “Barca di navigare Lady Annila” längre kom jag inte innan jag blev avbruten av ett “NO COMPRENDE!” Ok, min italienska är inte alltför bra men dom tre orden kan jag uttala iallafall.

Detta var inledningen till mitt samtal med Polizia di Frontiera (gränspolisen) när jag skulle ringa och meddela att vi lämnar Italien. Resten av meddelandet lämnade jag på engelska och avslutade med ett glatt Ciao!. Jag har iallafall meddelat, inte mitt fel att de varken förstår engelska eller italienska.

Det kändes väldigt skönt att vara tillbaka i Grekland. Språket är inte mer begripligt här än i Kroatien eller Italien men engelska brukar funka hyfsat bra.

Första natten tillbringade vi i Lakka-viken på norra Paxos, strax söder om Lefkas. En underbar vik, ganska stor och ganska grund (ca 4 m). Klart turkost vatten och massor av båtar. Italienska båtar och charterbåtar varvat med privatbåtar. Det är fascinerande att studera alla olika ankringstekniker. De flesta verkar tro att det räcker att ankaret når ner till bottnen. Dvs är det 4 meter djupt skickar man ut 4 m kätting. Hur ska då ankaret kunna gräva ner sig? 4-5 gånger djupet brukar behövas för att man skall ligga säkert och för att minsta lilla våg inte skall rycka upp ankaret. Sedan verkar det vara någon lokal regel om att man skall man lägga sig så när andra båtar som möjligt. Det funkar dåligt det med. Dels så har vi alla olika mängd kätting ute, alla båtar rör sig vissa mer vissa mindre och ligger man för nära är risken att man krockar överhängande.

Vi är väl medvetna om detta och att vi ligger med mer kätting ute än andra så lägger vi oss gärna på lite djupare vatten och går inte in och trängs. Här fick det till resultat att alla (nästan) ankrade runt omkring oss, de vågade inte gå in i bukten. Så hur man än vänder sig har man rumpan bak.

Membranen i vår watermaker bråkar med oss och saltar inte av vattnet som de ska. Dvs ibland funkar det perfekt och nästa gång inte alls. Vi har nya membran på väg till Argostoli, Kefalonia så vi stannar bara 2 nätter i Lakka, sedan blir det en lång dags segling/motorgång söderut till Kefalonia.

På väg in i hamnen kan vi plötsligt inte rulla in storen! En säkerhetssprint mellan motor och profilen som seglet sitter i hade gått av. Tur att det fanns ett manuellt alternativ till inrullning. Leo mötte upp och hade ordnat en plats åt oss. Sjöbrisen (15 m/s från sidan) hade tagit i ganska ordentligt när vi kom fram och det var lite spännande att lägga ankaret och backa in mot kajen. Men det funkade fint och vårt ankare tog med en gång, som det brukar göra. Båten bredvid hade lite mer oflyt. Mest beroende på att de hade lagt ankaret för nära och då hade för lite kätting ute. De började dragga efter tre försök att förtöja vid kajen gav de upp och fick gå ut i bukten och lägga sig tills vinden hade mojnat. som tur var hände inget med deras båt.

Våra nya membran kom dagen efter och Jonas fick vara tekniker igen.

Snö på kreta
Här de färdiginmonterade och funkar perfekt igen.

Sedan var det då dags att fixa sprinten. Det fanns ingen i Argostoli som hade rostfri rundstav 8 mm. Ombord hade vi, fast 10 mm i diameter.

Snö på kreta Snö på kreta

Med hjälp av en borrmaskin och en metallfil kan man göra mycket. Vi fick en ny sprint! Den lilla pinnen är det som var kvar av den gamla, den i mitten den nya och den längst upp grundmaterialet. Jag är stolt över min make som fixar allt sånt här!

Nåväl, dagen för midsommar lämnar vi Argostoli och seglar till en vik på södra Lefkas, Ormos Vasiliki. En vik omgiven av gigantiska berg och vi hade ganska ordentliga fallvindar när vi seglade in. Väl framme på ankringsplatsen längst in, kav lugnt!
Snö på kreta

Midsommaraftons morgon seglade vi vidare i ca 15 sjömil till Nisos Meganissi och Ormos Abelike, även kallad Midsommarviken. Där svenska båtar brukar samlas för att fira midsommar.

I år var vi totalt 8 båtar. Himla kul att träffa både nya och gamla bekanta.

Snö på kreta
Vi var besättning från 3 båtar som åt midsommarlunch i vår sittbrunn. Tror inte att vi saknade mer än gräslöken! sill, snaps, matjes, janssons, creme fraich (isf gräddfil) mm mm.

Senare på kvällen var det grillning på stranden, då träffade vi besättningarna från de andra båtarna.

Snö på kreta Snö på kreta

Att få fjutt på engångsgrillarna kräver god teknik

Snö på kreta

Vädret? Ja inte som en vanlig midsommar, utan som en sådan där man alltid hoppas på hemma i Sverige. Strålande sol och mycket varmt både i luften och i vattnet. När jag stekte köttbullarna hade jag 37 grader nere i båten! Doppet innan lunch kändes lite svalt trots att vi hade 25 grader i vattnet……

Annonser

Read Full Post »

Så annorlunda öarna är här i Joniska havet jämfört med Cykladerna, Dedokaneserna och Kreta. Här finns skog! Emellanåt känns det som om man seglar runt någonstans i Sverige. Naturen är så hemtam med tallar och blommor. Det som kanske inte känns så hemtamt är då doften av blommande apelsinträd. Tänk om man kunde förmedla dofter också och inte bara text och bilder. Inte heller känns de ståtliga Cypresserna hemtama men är så vackra där de står raka och stolta som om de står i stram givakt.

Snö på kreta

Snö på kreta

På Lefkas så hade vi lite halvtrist väder med mycket vind. För att slippa undan från en kuling så gick vi längst in i Vlikho Bay, ett ställe som enligt vår seglingsguide (Pilot bok) var ett Hurrican Hole, dvs orkansäkert. Det lät tryggt och många tyckte det var tryggt. Jisses vad många båtar som låg för ankare här och vars ägare/besättning var någon annan stans. Här ligger även en gigantisk charterbåts flotta, jag räknade till 65 charter båtar och då vet jag att jag inte fick med alla.

Snö på kreta

Tyvärr var här även en båtkyrkogård.

Snö på kreta

Snö på kreta

Men även uppställningsplats på land för båtar. Fast det vete sjutton om vi hade vågat ställa vår på båt här under vintern. Båtarna står så tätt att om en välter så blir det en domino-effekt; alla välter.

Snö på kreta

Kulingen kom, precis som utlovat och vi låg tryggt och säkert men båtarna runt om kring draggade. Var lite nervöst innan vi insåg att de inte skulle driva på oss. Naturligtvis var de draggande båtarna obemannade.

Men innan ovädret brakade loss hann vi ta en promenad i Vlikho. En väldigt liten by, vi strosade i sakta mak längs huvudgatan och hade passerat hela byn på ca 20 min. Vlikho var som alla andra grekiska byar i april, helt stängda. Inte en restaurang eller bar/café öppet. Allt kändes väldigt övergivet, och det var lite trist. Men här fanns fina rosor, några stora fikonträd och en mysig grillplats (privat)

Snö på kreta

Snö på kreta Snö på kreta

 

 

 

 

 

 

 

Efter Vlikho, blev det två stopp till, innan vi lämnade Lefkas och gick vidare till Paxos strax söder om Corfu. Vi stannade till i Gaios ett ställe som vi garanterat inte skulle kunna komma till senare i sommar. Båtarna brukar stå i kö för att få en kajplats och här är alldeles för trångt för att ligga för ankare. När vi närmade oss stadskajen så viftas det glatt från en båt, en svensk båt. Nämen det var ju S/Y Maria från Göteborg med Maria och Erland! Så himla kul, vi har inte träffat dem båda sedan hösten 2010, så det blev mycket prat och skratt.

Smala gränder och massor av små torg. Bordet till höger i bild är av marmor och är ett Fisk-bord, dvs fiskhandlarna kyler ner marmorn med is och presenterar sedan sin fångst på bordet. De bruna luckorna på huset till vänster är också en fiskhandel.

Snö på kreta

En slip att dra upp båtarna på finns också, och utrustningen behöver inte vara så sofistikerad, det funkar ändå

Snö på kreta

Ett kul tips om ni har några gamla vackra stolar som inte längre fungerar som stolar. Gör blomkrukor av dem och häng upp på väggen.

Snö på kreta

Corfu blev bara ett stopp för att tanka diesel. Vi har fått bra sydvästliga vindar som kan föra oss till Brindisi i Italien för segel.

Men det tar vi nästa gång.

Read Full Post »