Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#ankarspel’

Mistralen fortsätter att bråka med oss och ger ostadigt väder. Men då vi ska hämta upp Philip med kompisar i Alghero om någon dag har vi inte mycket val. Vi måste fortsätta från Stintino till Alghero, en sträcka på 35-40 nm.

För att komma över till den västra sidan så kan man välja mellan att gå runt Isola Asinara eller gå igenom ett grunt sund med en massa stenar och klippor mellan Asinara och Isola Piana – Fornelli Passagen. Vädret är såpass lugnt att vi väljer sundet. Man skall segla på två ens-linjer först en som går i sydväst-nordost (ungefär) riktning och sedan en som går nordost-sydväst. Dvs när man ser nästa enslinje i aktern är dags att gira. Lite skärgårdsnavigering som omväxling. Trots att det är luggt väder är det lite spännande. Allt går bra och vi kommer ut på den västra sidan.

IMG_2253

Vi får NW-lig vind vilket gör att vi får en slör söderut. Men vattnet är inte snällt. Kombinationen svag vind och gammal sjö är inte kul. Vi får vågor på ca 2 meter som först kommer rullande från väst sedan studsar mot de gigantiska klipporna som utgör Sardiniens västkust. Dvs vi får samma våg 2 gånger. Man känner sig som i en tumlare. Men allteftersom dagen lider så lägger sig vågorna och seglingen blir trots allt behaglig.

Vi är lite tidiga så vi väljer att lägga oss för ankare i Cala del Bollo innan det är dags att gå till Alghero.
Cala del Bollo är en av två fria ankringsvikar i ett naturreservat vid Capo Caccia. Capo Caccia är en otroligt mäktig klippa.

DSC_0042 DSC_0044 DSC_0046

Det finns gott om naturreservat här på Sardinien och det gäller att läsa på innan man går in i ett sådant område. Det är olika regler i olika reservat. Allt för att göra saker och ting så enkelt som möjligt. Här t.ex får man ankra var man vill om man har det sardiska inhemska mazzere ankaret som är en sorts sten. Annars är det bara utlagda bojar eller särskilda ankarplatser som gäller.

Ett annat reservat är La Maddalena. Där är restriktionerna mycket hårda. Man får t.ex inte släppa ut diskvattnet i havet och för att få vistas i reservatet måste man lösa ett tillstånd. Det är även begränsningar i vistelsetiden vilket det inte är i andra reservat.

Ok, vi droppar ankaret i Cala del Bollo och allt är frid och fröjd. Vi har inte helt vindlä men vi har iallafall våglä. Vi har lagt ut ankarkätting för ungefär 3 ggr djupet, vilket känns OK i detta lugna vatten.
Klippan vi ligger vid är full av spännande grottor och olika formationer och turistbadbåtarna är många. Fördelen är att de lämnar vid 16-tiden. Den första natten är vi 5-6 båtar som stannar kvar. Mitt i natten vaknar vi av att det börjar blåsa riktigt ordentligt. Uppemot 17 m/s och den är stadig. Ingen vindby alltså. Efter en liten stund larmar vår ankarvakt och Jonas upptäcker att vi draggar! Helt otroligt, har inte hänt tidigare och beror på att vi inte hade tillräckligt med kätting ute. Men det är bara skutta upp på däck och börja winscha in ankaret. Plötsligt hör vi någon ropa högt och irriterat, blinka med en ficklampa och tillslut tuta i en trycklufts tuta. Det är en båt, där besättningen sover mycket gott, som draggar och han som för oväsen håller på att få katamaren på fördäck. Katamaran folket vaknar till slut och en olycka undviks. Vi ankrar om och kan gå tillbaka till sängvärmen igen.

På förmiddagen är det så dags att plocka upp ankaret och segla vidare till Alghero, 5-10 nm.
Jonas startar motorn och börjar köra ankarwinschen, när den helt plötsligt börjar gå av sig själv. Åt fel håll!!! Den lägger ut kätting istället för att dra in. Snabbt ner till huvudbrytaren och bryta strömmen. Vad i hela fridens dar nu då? OK vi testar igen. Jodå den går av sig själv nu igen fast åt rätt håll så vi får in mesta delen av kättingen och när det är ca 10-15 meter kvar orkar inte winschen mer utan vi hjälps åt att dra upp det sista för hand. Puh, det var tungt.
Vi upptäcker dessutom att vi har fått problem med VHF, Radar och GPS. När ankarwinschen går av sig själv, slocknar utrustningen. Men startar igen när vi har slagit av och på huvudsäkringen till winschen. Skumt. Men OK prylarna funkar iallafall.

Tror vi……..

Seglingen in till Alghero blev iallafall en härlig slör i ca 6 knop. Strax innan hamnen är det någon som har hittat en mindre bra båtparkering.

DSC_0050_thumb.jpg

Vi har bokat plats vid Stadskajen och skall alltså ligga mitt inne gamla stan. Ur mysigt! Båtarna längs kajen är verkligen internationella. Holland, Sverige, USA, Italien, Österrike enl flaggan och Grekland enl orten på båten, Belgien och Frankrike.

DSC_0056 DSC_0060
Vi checkar in, och blir lite förvånade när vi hittar hamnkontoret. Det är av det luftiga slaget och har naturlig aircondition.

DSC_0055

Sedan är det dags att bunkra mat. Tre ungdomar i 20-års åldern i 14 dagar tarvar ordentlig påfyllning av förråden. Vi hittar en välsorterad affär och är nöjda med dagens shopping. Hittar allt vi hade på listan, vilket inte tillhör vanligheten.

Vid midnatt kommer så ungdomarna. Så underbart att träffa Philip igen och det skall bli spännande att lära känna Joakim och Anna också.

Imorgon bär det av till nya mål.

Read Full Post »

Efter två dygn i Cagliari varav det sista med en temperatur uppemot 40 grader fick vi nog och bestämde oss för att gå vidare. Vi måste kunna bada!

När vi seglade in i hamnen och på våra promenader har vi sett en massa tävlingsbåtar (44:or) men att tävlingen startade idag hade vi ingen aning om.

Strax utanför hamnen är det en trafiksepareringszon och det är mycket stränga och tydliga regler om hur man får färdas i och korsa den. Att inte följa reglerna kan resultera i höga böter.
Vi såg alla tävlingsbåtarna och höll så nära trafiksepareringen vi kunde, lik förbaskat lyckades vi hamna mitt i tävlingsfältet. Vi gjorde vad vi kunde för att inte orsaka bekymmer för de tävlande, men de svor nog några ramsor över oss ändå.

DSC_0054
Denna var den som kom närmast när jag hade kameran uppe.

Killarna som seglar har verkligen koll på varandra

DSC_0061

DSC_0064

Det konstiga var att de inte hade gått ut med något meddelande om var banan låg och när de skulle segla. De höll ju trots allt till mitt i inseglingen till hamnen.

Vi tuffade vidare väster ut och mot första natthamnen, Golfo di Pula. Vi kunde segla! Och fick en härlig kryss i lagom med vind. Själva ankringsviken var inget speciellt, en stor beach med en massa festande på kvällen.
DSC_0116DSC_0117

Så här ville vi inte stanna av flera skäl. Ett var festandet på stranden ett annat var att väderprognoserna talade om kuling i dagarna två och för kuling låg vi inte bra här, så vi styrde kosan till Porto Malfatano, en Y-formad vik som gav bra skydd mot både vind och vågor, istället. Även  här var det en välbesökt strand, men tack och lov inga strandfester.

Ankaret åker ner i vattnet och när ca 40 meter kätting hade matats ut börjar el-motorn till ankarwinschen låta mycket underligt. Vi tittar på varandra och blir lite lätt kallsvettiga. Neeeej den får inte lägga av nu. Att hala in 40-50 meter kätting för hand lockade absolut inte!
Jonas plockar fram verktygen och börjar montera isär det hela för att se om det är något att göra. Kan ju vara så enkelt att det är en sladd som lossnat. Jonas fixar och donar lite och sedan låter motorn som vanligt igen. Gud så skönt.
Men ack den glädje som varar för evigt. När vi tre dagar senare skall lämna viken, få vi visserligen upp ankaret med hjälp av winschen, men den går av sig själv! Vi får styra den via säkringen. Inte speciellt bra.
Men vi fortsätter väster ut. Till Porto Romana som ligger vid nästa större stad, Sant Antioco. Där borde vi kunna hitta en ny motor.
Porto Romana var inget annat än en industrihamn, där de visserligen hade upplåtit en del av kajen till gästande båtar, men fiskebåtarna hade tagit över de platserna. Vi går in i den öde industrihamnen och kröp längst in i en hörna och förtöjde båten. Där är vi iallafall inte i vägen. Möjligen att vi kan bli instängda men då det var lördag trodde vi inte det. Jag gick iväg för att leta efter en Supermercado. Mitt första problem var att hitta ut från hamnområdet. Det var omgärdad av staket och jag hittade ingen grind! Jag gick där och tittade och plötsligt hör jag någon som tilltalar mig på italienska. Jag tittar in i byggnaden jag precis passerat och där sitter en farbror med några flaskor öl framför sig och undrar vad jag letar efter. Jag svarar så gott jag kan på italienska och farbrorn erbjuder sig att köra mig till affären!

Affären låg inte speciellt långt bort, man skulle bara över en bro och några hundra meter till. När jag skulle tillbaka insåg jag att det inte vara “bara”. Man fick inte färdas till fots över bron!! Hur i hela friden skall jag komma tillbaka? Lifta? Med 2 stora matkassar??? Njaee det kändes inte rätt. Men jag såg att jag kunde komma ner under bron, fast fortfarande en massa vatten mellan mig och vår båt. Men som vanligt, inget problem utan en lösning. Jag ringde Jonas och han kom och hämtade mig med jollen.

 

DSC_0121
Under tiden hade Jonas plockat isär el-motorn igen och konstaterade att den var nog helt utsliten. Den spottade ut en massa metall bitar när man körde den. Det var bara att gå tillbaka till Cagliari för att köpa en ny motor. Den som lade av var iallafall 13 år gammal och välanvänd.
Sydkusten på Sardinien börjar kännas som Algarvekusten. Dvs vi går fram och tillbaka och kan den ganska bra vid det här laget!

Måndag morgon blev det el-motor jakt. En kortvarig sådan då vi hittade vad vi sökte i första affären. Skeppshandeln Nautica Store är nog den mest välsorterade skeppshandeln vi hittills har varit i. Oavsett om vi jämför med Sverige eller utomlands.
Sedan återstod då bara monteringen. Kan väl inte vara så besvärligt tänkte jag. Men det var det. Det tog resten av dagen. På motorn satt det en skruv som drev själva ankarwinschen och den skruven skulle flyttas till den nya motorn. Vi hade en sprängskiss över ankarwinschen men den visade inte helt solklart hur man skulle göra. Efter mycket om och men lyckas Jonas iallafall att få loss den, få fast den på nya motorn, montera motorn och provköra. Det funkar!!! Det var många kilon som föll från våra axlar.

Men detta besök i Cagliari var inte bara mekaniska bekymmer det var trevligheter också. Pia och Sven-Gunnar på S/Y Eline var där och vi tillbringade två trevliga kvällar tillsammans.
Det är alltid kul att träffa svenskar men extra kul med gamla båtgrannar och båtklubbskompisar. Pia och Sven-Gunnar lämnade Sverige ett år före oss och äntligen kom vi i kapp dem!

Read Full Post »