Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#Alghero’

Vi hade inte fått ordning på el-problemet. Det var större än vi trodde.

Ungdomarna tog jollen för att utforska lite grottor och de tog med sig den handburna VHFn för att kunna hålla kontakt. När de kallade upp oss upptäckte vi att den stationära VHFn inte klarade av att sända. Så snart man tryckte in sänd-knappen stängde den av sig och startade upp igen så snart man släppte knappen.
Radar, AIS och GPS ville inte heller fungera som de skulle. Vi beslöt oss då för att så fort som möjligt ta oss till Porto Torres där vi visste att vi kunde få tag på reservdelar och att det dessutom fanns ett serviceställe för vår winsch.

Seglingen norrut blev av det tuffare slaget. Vågor på 3-5 meter och vinden emot oss. Vinden vred så småningom och mojnade så att seglingen blev trots allt uthärdlig(vissa tyckte den var klart njutbar). Stackars Anna som gjorde sin premiärsegling var dock lite blek om nosen trots sjösjukepiller. Vi hade dock en liten utmaning kvar, skulle vi gå igenom en mycket trång och grund passage med vinden och vågor i häcken eller skulle vi förlänga vår segling med lite drygt 20 nm  och runda Isla Asinara? Efter överläggningar och mycket kikande i kikaren så beslutade kapten att vi går igenom med revade segel och motor på. Smalaste stället var knappt 60 m brett. Efter ett par rejäla surfar och en gipp på skärningspunkten mellan två enslinjer och var vi igenom och alla pustade ut.

Efter 5,5 timmar kan vi lägga ankare i bukten utanför Stintino. Det var skönt med lä för både vågor och vind.

Dagen efter fortsätter vi mot Porto Torres, en kort segling på ca 10 nm. Ungdomarna solar på däck och då vinden är fördelaktig både i riktning och styrka så kan vi hissa stora Genackern. Riktigt propaganda segling! och ungdomarna njöt på lite olika sätt:

DSC_0098DSC_0094DSC_0097

Jag hade bokat plats i marinan, men av någon anledning hade bokningen inte fungerat, kanske att båtar som skulle lämnat inte gjorde det. Så vi fick ligga longsides en stenkaj. Så fick ortsbefolkningen något att titta på också. Vi är lite exotiska med vår svenska flagga. Roberto, marinelektriken, kom och fixade ankarwinschen. Han kopplade loss kättningräknaren och allt funkade. Klart på mindre än 1 timme.

Jonas och Joakim började undersöka varför navigationsinstrumenten inte ville fungera. Inte ens nu när ankarwinschen funkade. Problemet identiferades snabbt. 2 reläer hade brunnit. De monterades loss efter att alla sladdar mätts upp och märkts och sedan skickades Philip ut på stan för att fixa reläer. När väl de ny areläerna var ombord skulle de ju “bara” monteras. Men trots all noggrannhet innan bortkopplingen fick Jonas inte ihop det. Vi fick ringa Roberto en gång till. Han kom dagen efter och fick klia sig ordentligt i huvudet innan han fick ihop det. När allt var klart, frågade han var vi skulle tillbringa vintern, för han kunde tänka sig att dra om vårt elsystem. Han såg lite lessen ut när vi svarade Grekland.

Dagen efter fick vi byta plats och blev anvisade plats vid en ponton. Jag var lite tveksam då det såg mycket trångt ut, men marina ägaren insisterade så vi flyttade oss. Det var trångt! Jonas fick precis runt båten utan att fastna i ankarlinorna på andra sidan. När väl ankarlinorna var uppdragna på båten visade sig att bojstenarna som höll Lazy-linorna var anpassade för båtar på ca 10 meter. vilket resulterade i att vi fick lägga förförtöjningen på knaparna 5 meter in från fören. Det skulle vara lugnt väder så det funkade. Men kändes inte riktigt bra.

När vi gick i land, stod det en skylt på bryggan: Båtar max 10 m!! Kul att ägaren har koll på sina båtplatser…

Två nätter i hamn var alldeles tillräcklig så när vi kunde kasta loss kändes det väldigt bra. Att vi hade vädergudarna med oss gjorde ju inte saken sämre. Vind från väst när vi skulle mot nordost kändes perfekt och med en vindstyrka på runt 5-7 m/s gjorde att vi kunde hissa både stora gennackern och mezzanstagseglet.

DSC_0104_01 DSC_0105_01 DSC_0102

Efter ca 1 timmes segling, smäller det till och hela genackern ligger i vattnet. Jag och ungdomarna var uppe på däck och började hala in seglet medan Jonas tog hand om mesanstagseglet så att vi inte gjorde så mycket fart framåt. Seglet bärgades på några minuter och vi kunde se vad som hänt. Bandet som förband segel och strumpa hade gått av! Bandet var ett vävt textilband i tre lager och skulle inte kunna gå av. Kändes skönt att det inte var själva seglet. Efter att vi bytt ut bandet mot en dynematamp som knopades och syddes på plats så kunde vi hissa genackern igen.

Efter ytterligare någon timme lade vi ner ankaret i Baia de Reparada. När man tittade sig omkring trodde vi att vi hamnat i Bohuslän. Slätslipade klippor, små vikar, låga buskar och lite ängsmark.

DSC_0117

Kändes nästan som hemma…

Read Full Post »

Mistralen fortsätter att bråka med oss och ger ostadigt väder. Men då vi ska hämta upp Philip med kompisar i Alghero om någon dag har vi inte mycket val. Vi måste fortsätta från Stintino till Alghero, en sträcka på 35-40 nm.

För att komma över till den västra sidan så kan man välja mellan att gå runt Isola Asinara eller gå igenom ett grunt sund med en massa stenar och klippor mellan Asinara och Isola Piana – Fornelli Passagen. Vädret är såpass lugnt att vi väljer sundet. Man skall segla på två ens-linjer först en som går i sydväst-nordost (ungefär) riktning och sedan en som går nordost-sydväst. Dvs när man ser nästa enslinje i aktern är dags att gira. Lite skärgårdsnavigering som omväxling. Trots att det är luggt väder är det lite spännande. Allt går bra och vi kommer ut på den västra sidan.

IMG_2253

Vi får NW-lig vind vilket gör att vi får en slör söderut. Men vattnet är inte snällt. Kombinationen svag vind och gammal sjö är inte kul. Vi får vågor på ca 2 meter som först kommer rullande från väst sedan studsar mot de gigantiska klipporna som utgör Sardiniens västkust. Dvs vi får samma våg 2 gånger. Man känner sig som i en tumlare. Men allteftersom dagen lider så lägger sig vågorna och seglingen blir trots allt behaglig.

Vi är lite tidiga så vi väljer att lägga oss för ankare i Cala del Bollo innan det är dags att gå till Alghero.
Cala del Bollo är en av två fria ankringsvikar i ett naturreservat vid Capo Caccia. Capo Caccia är en otroligt mäktig klippa.

DSC_0042 DSC_0044 DSC_0046

Det finns gott om naturreservat här på Sardinien och det gäller att läsa på innan man går in i ett sådant område. Det är olika regler i olika reservat. Allt för att göra saker och ting så enkelt som möjligt. Här t.ex får man ankra var man vill om man har det sardiska inhemska mazzere ankaret som är en sorts sten. Annars är det bara utlagda bojar eller särskilda ankarplatser som gäller.

Ett annat reservat är La Maddalena. Där är restriktionerna mycket hårda. Man får t.ex inte släppa ut diskvattnet i havet och för att få vistas i reservatet måste man lösa ett tillstånd. Det är även begränsningar i vistelsetiden vilket det inte är i andra reservat.

Ok, vi droppar ankaret i Cala del Bollo och allt är frid och fröjd. Vi har inte helt vindlä men vi har iallafall våglä. Vi har lagt ut ankarkätting för ungefär 3 ggr djupet, vilket känns OK i detta lugna vatten.
Klippan vi ligger vid är full av spännande grottor och olika formationer och turistbadbåtarna är många. Fördelen är att de lämnar vid 16-tiden. Den första natten är vi 5-6 båtar som stannar kvar. Mitt i natten vaknar vi av att det börjar blåsa riktigt ordentligt. Uppemot 17 m/s och den är stadig. Ingen vindby alltså. Efter en liten stund larmar vår ankarvakt och Jonas upptäcker att vi draggar! Helt otroligt, har inte hänt tidigare och beror på att vi inte hade tillräckligt med kätting ute. Men det är bara skutta upp på däck och börja winscha in ankaret. Plötsligt hör vi någon ropa högt och irriterat, blinka med en ficklampa och tillslut tuta i en trycklufts tuta. Det är en båt, där besättningen sover mycket gott, som draggar och han som för oväsen håller på att få katamaren på fördäck. Katamaran folket vaknar till slut och en olycka undviks. Vi ankrar om och kan gå tillbaka till sängvärmen igen.

På förmiddagen är det så dags att plocka upp ankaret och segla vidare till Alghero, 5-10 nm.
Jonas startar motorn och börjar köra ankarwinschen, när den helt plötsligt börjar gå av sig själv. Åt fel håll!!! Den lägger ut kätting istället för att dra in. Snabbt ner till huvudbrytaren och bryta strömmen. Vad i hela fridens dar nu då? OK vi testar igen. Jodå den går av sig själv nu igen fast åt rätt håll så vi får in mesta delen av kättingen och när det är ca 10-15 meter kvar orkar inte winschen mer utan vi hjälps åt att dra upp det sista för hand. Puh, det var tungt.
Vi upptäcker dessutom att vi har fått problem med VHF, Radar och GPS. När ankarwinschen går av sig själv, slocknar utrustningen. Men startar igen när vi har slagit av och på huvudsäkringen till winschen. Skumt. Men OK prylarna funkar iallafall.

Tror vi……..

Seglingen in till Alghero blev iallafall en härlig slör i ca 6 knop. Strax innan hamnen är det någon som har hittat en mindre bra båtparkering.

DSC_0050_thumb.jpg

Vi har bokat plats vid Stadskajen och skall alltså ligga mitt inne gamla stan. Ur mysigt! Båtarna längs kajen är verkligen internationella. Holland, Sverige, USA, Italien, Österrike enl flaggan och Grekland enl orten på båten, Belgien och Frankrike.

DSC_0056 DSC_0060
Vi checkar in, och blir lite förvånade när vi hittar hamnkontoret. Det är av det luftiga slaget och har naturlig aircondition.

DSC_0055

Sedan är det dags att bunkra mat. Tre ungdomar i 20-års åldern i 14 dagar tarvar ordentlig påfyllning av förråden. Vi hittar en välsorterad affär och är nöjda med dagens shopping. Hittar allt vi hade på listan, vilket inte tillhör vanligheten.

Vid midnatt kommer så ungdomarna. Så underbart att träffa Philip igen och det skall bli spännande att lära känna Joakim och Anna också.

Imorgon bär det av till nya mål.

Read Full Post »