Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Italien’ Category

Vi lämnade Licata vid lunchtid på lördagen och hade ca 3 dygns segling framför oss. Prognosen lovade svaga vindar, men ändå så att vi skulle kunna segla. Såg framemot att få hissa stora gennackern. De första ca 12 timmarna gick längs Siciliens sydkust. De timmarna var otroligt långa, antagligen för att man såg land och på så sätt hade referenspunkt.

När vi vid 22-tiden var i höjd med sydöstra spetsen på ön och Jonas sov gott då började det blinka som ljusblixtar. Jag fattade ingenting. Börjar se mig omkring och upptäcker en otroligt stark strålkastare som blinkar frenetiskt på oss. Jag stryper gasen till motorn, skriker på Jonas att han måste komma upp. Jag går upp på däck och ser då små blåa lampor som flashar på var sida om strålkastaren. Guardia Finanza som ville komma ombord och kontrollera. Jovisst fick de det. När man ligger still med båten och en annan båt försöker lägga till vid sidan av inser man att det vattnet som man tyckte var helt våglöst inte är det. Jösses vad det gungade. Men killarna från Finanza är tuffa, modiga och våghalsiga och slängde sig över till oss. Går snabbt igenom båten från för till akter tackar för sig och skuttar tillbaka till sin båt. Den ena av killarna sa till Jonas att vi skulle vara försiktiga, det är farliga vatten här. Någon timme senare är det någon som blinkar på oss igen. En annan rib från Guardia Finanzas kommer ikapp oss bakifrån i full fart. Ser vårt båtnamn, vinkar när de gasar på igen och kör förbi oss i säkert 25 knop.  Ytterligare några timmar senare kommer ytterligare en av Finanzas båtar upp långsides, kollar vårt båtnamn och kör vidare. Det var flyktingar och flyktingsmugglare de letade efter. Vi är ju inte så väldigt långt från Tunisien och Libyen.


Prognosen på lugna vindar stämde. Vi fick ingen vind alls. Motorgång i 60 timmar. Bläääää.

Fullmånen var med oss varje natt.

En fantastisk solnedgång

 En av sysselsättningarna; Läsa Stora fartyg mötte vi en hel del. Denna ovanligt nära.Soluppgång.

Ingen vind och temperatur på omkring 35 grader då blir det badstopp.


27 gr i vattnet, hur klart som helst och 3125 m till botten. Joniska havet är det näst djupadte området i Medelhavet. Slås bara Hellenska Graven vilken är 5000 m djup och ligger sydväst om Peleponessos.

Är vi helt ensamma måntro?

 Vi kom fram strax före midnatt. Kolsvart ute. 

Då är man glad över radar och elektroniska sjökort med GPS som visar var vi är. Vi är den röda båten.

Kl 22:30 är ankaret lagt och vi firar med lite ost och vin att vi är framme i Argostoli på Kefalonia och sedan kojen.

Read Full Post »

Vintern 2015/2016 tillbringade vi 7 månader i Licata, nu när vi ändå skulle segla förbi, bestämde vi oss för att stanna två nätter och träffa våra vänner på S/Y Miss Sophie. Det var ett mycket kärt återseende och det blev två dagar o kvällar fyllda med prat o skratt o god mat. Att även S/Y Via Cosí hade sin svenska ägare och bror där gjorde att svensk kolonin blev ovanligt stor.

Supermarketen i Licata ligger bara några minuters promenad från marinan och naturligtvis fyllde vi båten med italienska godsaker. Blev väldigt förvånad när petsonalen kände igen oss och hälsade oss med kindpussar. Undrar om deras omsättning sjönk när vi lämnade våren 2016?!

Sista kvällen samlades vi svenskar,  tillsammans med några lokala italienare, på grillplatsen. Harriet fixade till appetizers, 


Och killarna skötte grillen


Tack Harriet o Gudtaf för att ni förgyllde vårt besök.

Read Full Post »

Då fortsätter vi vår resa österut. Vi struntade i Cagliari, vår provisoriska lagning funkar så bra. Efter två återhämtningsdagar i viken utanför Pula lyfter vi upp ankaret och sättet kurs mot Sicilien.


Vinden hade blåst färdigt då motorn fick jobba i drygt ett dygn innan vi var framme i Marsala di Vallo på Sicilien. Vi ankrade upp innanför pirarmarna men utanför hamnområdet, som huserar en marina och Siciliens största fiskehamn. Vi ligger kanske 300 m från stadens strandpromenad som blir vackert upplyst på kvällen. Vad som slår oss är att det är så tyst. Vi ser bilarna och folket som rör sig. Inte en massa diskodunk eller bilar som tutar inte heller något skrikande o tjoande. Någon timme senare så hör vi musik, men på en behaglig nivå som bara ger en skön bakgrund till den ljuvliga kvällen.

Efter frukost drar vi upp ankaret och fortsätter mot Empedocle. På vägen dit möter vi Guardia Finanzas i ett STORT fartyg. De ropar inte upp oss men visar klart o tydligt att de vill ha kontakt med oss. Vi stoppar motorn och inväntar dem medan de vänder båten. Först trodde vi att de villa knyta ihop oss med dem och vi blev lätt skräckslagna. Men nej, de skickade över en håv och ville se våra dokument. Det känns lite sisådär kul att lämna över passen, men det finns liksom inget alternativ. De säger att vi kan fortsätta mot bår destination och de följer efter oss under tiden de kollar oss och våra papper. 45 min senare är de klara, har bara en kontrollfråga, om vi har några pengar ombord. Njae bara lite fickpengar, svarade vi och de var nöjda. När vi sedan fick våra papper och en kopia av derad protokoll, står det att vi inte har över 10.000 € i kontanter ombord. Lite fundersamt undrar jag för mig själv om en vanlig cruiser har det.

Turen till Empedocle var VARM, så när vi ankrat  klart blev det ett bad. Ett kort sådant, för attans vad det var kallt. Nog bara någon grad över 20 eller möjligtvis svalare.

En lugn kväll på en stilla ankarplats. Gud vad vi njöt! Dagen efter gick vi till Licata. 

Read Full Post »

(mer…)

Read Full Post »

Söndag – vilodag och det blev det. Så himla skönt att inte ha några egentliga måsten hängande över sig. Det vi inte fixade i vintras får vi leva med ellet antigen fixa under resans gång eller senare. Idag skulle vi bara deklarera, sjöstuva lite bättre och sedan sitta o njuta i solen i sittbrunnen. Det mest fantastiska är att det blev så också. 

Middagen idag blev en Clubstek som Jonas grillade och pommes frites, hemlagade. Gott!! Lagom som vi var nästan klara med ätandet kom en patrullbåt till vår ankarplats. Vi har fått sällskap av en fransk båt så vi hoppades att de skulle bli målet för kontroll. Men nej då, Guardia Finanza siktade in sig på oss. En ca dubbelt så tung båt förtöjer långsides oss. Vi var väldigt tacksamma att det var lungt väder och att vi har ett bra ankare. 

Bona Sera, do you speak italien? Nej det gjorde vi ju inte, bara pytte lite. Varvid Guardia Finanza killarna puffade fram han som kunde engelska. De ville inte komma ombord, bara få vårar papper. Inga problem pass o båtdokument langades över till befälen som tog dem och gick in i styrhytten. Efter en stund kommer en kille och undrar hur mycket kontanter vi har ombord. Han såg lite snopen ut  när jag svarade 100 Euro. Han gick tillbaka till styrhytten och ytterligare ca 10 minuter senare är de klara och vi får tillbaka våra papper plus ett dokument som Kaptenen ska skriva på. Jag greppar pennan och ska börja skriva när det blir ett himla hallå bland gubbarna. ”Nej nej nej inte du, kaptenen” men, jag är kapten svarar jag och gubbarna börjar prata upprört med varandra. Jag tittar lite närmare på papprena och ser att de skrivit Jonas som kapten. Nu förstår jag deras upprördhet, de vill inte skriva om dokumenten. Så chevaleriskt lämnar jag över pennan till Jonas som signerar, och gubbarna drar en suck av lättnad.

Vi kastar loss deras förtöjningar och tittar modstulet på den kalla middagen. Tur att vi i princip var färdig ätna.

   
 
IN ENGLISH

Sunday – recovery day and there it was. So very nice to not have any actual to-do items hanging over you. What we haven’t fixed this winter we have to live with or either fix during the journey or later. Today we would only make our annualy income deklaration, pack the boat a little bit better and then sit o enjoy the sun in the cockpit. The most amazing thing is that it happend!!

The dinner today was a Club steak that Jonas BBQ and fries, homemade. Mmm nice!! Then when we were almost done with the dinner  a patrol boat came to our anchorage. We have been joined by a french boat so we were hoping that they would become the target of control. But oh no, they tuned in on us. An approximately twice as heavy boat moored alongside us. We were very grateful that it was calm weather and that we have a good anchor.

Bonasera, Do you speak Italian? No, we did not, just Tiny tiny little. Whereby the Guardia Finanza guys pushed the guy how spoke english towards us . They did not get on board, just wanted our papes. No problem passports o boat documents were transferred to the officers who took them and went into the steering hut. After a while a guy came out and wondered how much cash we had on board. He looked  a little surprised when I answered 100 Euros. He went back to the steering hut and another 10 minutes later, they were ready and we will got our papers back,  plus a document for the captain to sign. I reached for the pen and started to  write. ”No no no, not you, the captain” but, I’m captain I replied, and the men began to talk a bit upset with each other. I took a closet look at the papers and saw that they wrote Jonas as captain. Now I understod their outrage, they didn’t want to re-write the documents. So  I handled the pen over to Jonas to make the signing, and the men from Guardia Finanza was relief.

We cast off their moorings and went back to the now cold dinner. Luckily we were in principle done with the dinner.

Read Full Post »

Långsamt långsamt började jag inse att oväsendet inte var en dröm. Det var verklighet. En motor brummar VÄLDIGT nära, det ropas och visslas. Men vad i hela fridensdar, det är mitt i natten och jag vill sova. Jonas som ligger ytterst gläntar på gardinerna för att se vad som står på. Plötsligt får han väldigt bråttom att få på sig shortsen, nedgångsluckan öppnas och jag sitter fortfarande väldigt yrvaken i sängen och undrar vad som händer.

Jo vi har lyckats ankra så att båten ligger ovanför fiskaren nät och han vill väldigt gärna plocka upp sitt nät. Det förstår vi mycket väl och snällt och lydigt flyttar vi båten ca 100 meter. Fiskaren är lycklig och vi fortfarande inte riktigt vakna undrandes vad som hände. Nåväl, vi skulle ju ändå upp, har en hyfsat lång etapp framför oss ca 50 nautiska mil till Marsala del Vallo.

Natten har vi alltså tillbringat utanför den lilla byn Porte Empledocle som är mest känd för den Turkiska Trappan. Dvs en kalkstensklippa som väder och vind har slipat i terasser så det ser ut som en trappa och Turkiska därför att en turkiska armada låg ankrade i lä bakom klippan vid något tillfälle för några hundra eller tusen år sedan. Men väder och vind måste ha erroderat denna klippa något alldeles enormt. I dag kan vi inte komma in i lä bakom den lilla klippan mycket beroende på att det är grunt. Men hur kunde en hel armada få lä där bakom. Överstiger vårt förstånd eller så är historien bara en skröna.

DSC_0152 DSC_0151

Vår natthamn och den idag ynkliga lilla klippan.

Vi får i oss frukost och sedan lättar vi ankare igen och styr kosan väster ut. Efter en ca en timme har vi så mycket vind att vi kan segla. Men inte tillräckligt mycket för att segla med de vanliga seglen. Nej stora gennackern skall hissas. Jag protesterar lite lagom mycket med motiveringen att ska vi verkligen hissa 167 kvm segel första gången vi seglar på 7 månader? Men mina argument håller inte. Seglet åker upp utan problem och vi får en av våra bättre seglingar. Vi susar fram i allt från 6 till 11 knops fart. Normal fart för oss är 5-7 knop.

IMG_5437

Solen strålar och vädret har för en gångsskull läst prognosen och allt stämmer. Vid 15-tiden skulle vinden öka, och det gjorde den. Fick lite Atlantenkänsla när jag låg i kojen och skulle vila en stund.

Vi kunde inte gå ini Marsla del Vallo, inte heller i Marsala, då vinden låg på rakt in på båda ankarplatserna. Att gå in i marina finns inte på kartan, när vi äntligen kommit iväg. Så vi bestämmer oss för att gå till Trapani istället. Slutdestinationen på Sicilien. Det är härifrån vi gör avstampet till Sardinien, ca 24 timmar bort.

Efter 10 timmars segling var vi framme i Trapani och kan lägga ankare nedanför det gamla fortet strax innan solen gick ned. Ankaret tog direkt och vi ligger lungt och tryggt. Vi låg på ungefär samma ställe i Augusti förra året så det känns lite hemtamt.

Vi spurtar lite på slutet. Vi är framme i Trapani efter ca 10 timmar och 78 nautiska mil.

DSC_0170

Längst till vänster är vindstyrka i knop och bredvid är farten, också i knop. Nästa visar från vilket håll vinden kommer.

Nu i vinter har vi bytt vår gamla energislukande kylkompressor på kökskylen, och vilken skillnad! Under natten till idag har vi gjort av med 45 Ah. Tidigare gjorde vi av med ungefär det dubbla. Vilket innebär att dieselgeneratorn inte behöver jobba så mycket. Nästan så att solpanelerna klarar av att ladda upp nattens förbrukning. Men eftersom vi skall segla och winshar och navigationsdator drar en hel del så fick dieslegeneratorn jobba medan vi käkade frukost.

Efter en middag bestående av seg rostbiff, rödvinssås och potatis o sellerimos så är det kojen som gäller. Har helt klart blivit friskluftförgiftad idag….

 

IN ENGLISH

Slowly, slowly, I began to realize that the noise was not a dream. It was reality. A motor hums very closely, someone was shouting and whistling. But what the …. , it’s the middle of the night and I want to sleep. Jonas opens the curtains to see what was going on. Suddenly he gets a great hurry to get on his shorts, hatch opened and I am still very dazed in bed and wonder what is happening.

Well, we have managed to anchor so the boat is laying above the fisherman’s nets, and he is very keen to pick up his fishingnet. We understand him and nicely and obediently, we move the boat about 100 meters. The fisherman is happy and we, still not really awake wondering what happened. Well, it was time to wake up any how, we have a fairly long passage in front of us about 50 nautical miles to Marsala del Vallo.

The night we spent iin the bay just outside the small village of Porte Empledocle who is best known for the Turkish Steps. That is a limestone cliff that the weather has been cut in terraces so it looks like a staircase and Turkish because a Turkish armada was anchored in the lee behind the rock a few hundred or a thousand years ago. But the weather must have eroded this rock very much. Today we can not get behind the cliff to get shelter mainly because it is shallow. But how could an entire armada get shelter behind. Or maybe the story is just a tall tale.

DSC_0152 DSC_0151

Our night’s port and The Turkish Stairway

We got our brakefast and then we eased anchor again and head west. After about an hour, we have so much wind that we can sail. But not enough wind to sail with the usual sails. No big the genacker will be hoisted. I hade my doubts about hoisting the 1676 sqm big genacker as the first sail to be hoist after seven months in a marina. But my argument were not strong enough. The sail goes up without any problems and we got one of our best sail ever. We zooms in everything from 6 to 11 knots of speed. Normal momentum for us is 5-7 knots.

IMG_5437

The sun shines and the weather has for once read the forecast and everything is just so good. At 15 o’clock the wind would rise, and it did. Got some Atlantic Feeling when I lay in my bunk and tried to rest for a while.

We could not go to Marsla del Vallo, nor to Marsala, since the wind blew straight into the two anchorages. Going into the marina is not an option, when we finally have come off from one. So we decide to go to Trapani instead. The final destination in Sicily. It is from here that we will leave for Sardinia, about 24 hours away.

After 10 hours of sailing, we arrived in Trapani and dropped anchor just beneath the old fort just before the sun went down. The anchor got an instance grip and we are safe and sound. We were at about the same place in August last year, so it feels a bit homely.

We sprinting a little at the end. We have arrived in Trapani for about 10 hours and 78 nautical mil.

DSC_0170

At the far left is the wind speed in knots and the next move is, also in knots. Next shows from which direction the wind is coming.

 

This winter we have changed our old energy-guzzling cooling compressor on the kitchen fridge, and what a difference! During the last night, we have spent 45 Ah. Earlier we made spent about double. Which means that the diesel generator does not need to work so much. Almost so that the solar panels are able to load up the night’s consumption. But as we shall sail and winshes and navigation computer draws a lot we let the diesel gen work while we had breakfast.

After a dinner of a chewy Roast Beef, red wine sauce and potatoes and selleri puree, the bed is a very god option. Or infact the only options on how to spend the rest of this evening. Must have got to much fresh air today.

Read Full Post »

Efter en otroligt intensiv förmiddag kastade vi loss kl 1400!

Jösses vilken fart det blev på att fixa det sista. Säga Hej Då till Marina kontoret, handla det sista och säga adjö till alla gulliga killar i mataffären. Ja, ca 90 % av debsom jobbar i affären är killar. I dröikatessen, köttdisken, frukt o grönt osv, bara i kassan som tjejerna har överhand.

Stort kramkalas på bryggan också var vi iväg. Trist att lämna alla nya goda vänner. Men vi ses säkert snart igen. 

För en gång skull så fick vi en lugn och fin start på årets segling. Kav lugnt. Motorn fick jobba hela vägen. Men det gjorde ansolut ingenting. Det var så härligt att komma ut på vattnet igen. Vi motorerade ca 25 nm väster ut och ligger nu helt ensamma, för ankare utanför Majate Beach och Turkiska Trappan.

Äntligen fick Jonas fyra på grillen igen och det blev hamburgare. Hemgjorda hamburgare är svårslagna.

Så nu ska vi försöka sova i en båt som, för första gången på 7 månader, rör sig / rullar. 

   
   

IN ENGLISH

After an incredibly intense morning we cast off at 1400!

Gosh!  what a speed we got to fix the last stuff. Say goodbye to the Marina office, shop  the last itemd and say goodbye to all the cute guys at the grocery store. Yes, about 90% of the petsonal in the shop are guys. In the Deli, tje butchers corner, fruit o veghies etc, only in at the checkout the girls have the upper hand.

A lot of hugs and good byes on the bridge, and then we were off. Sad that leave all new good friends. But we certainly will meet again soon.

For once we got a nice and calm start of the year’s sailing. All still, no wind at all. The engine had to work all the way. But we didm’t mind at all. It was so great to get out on the water again. We motored about 25 nm to the west and is now, completely alone, at an anchorage outside Majate Beach and The Turkish Steps.

Finally Jonas was allowed to start the grill again and it was some  hamburgers that landed on tje BBQ. Homemade burgers are hard to beat.

So now we’re now going to try to sleep in a boat which, for the first time in 7 months, is moving / rolling.

Read Full Post »

Older Posts »