Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#gäster’

Våra goda vänner M&M är på besök över påsken. Vi lovade att hämta dem på flygplatsen och samtidigt tänkte vi fylla på förrådet av sill och knäckebröd på IKEA. Innan vi hämtade upp dem. För hur kul är det att komma till Sicilien och börja med att åka till IKEA? 

Men omvärlden ville annorlunda. På den enda vägen ut från Licata till motorvägen blev det tvärstopp. Ingenting hände på ca 30 min. Sedan kom några bilar från motsatt håll och strax efteråt kunde vi köra några hundra meter. Stopp igen ungefär lika länge. Så fick vi äntligen köra. Men bara personbilar. Efter ett tag kom vi fram till orsaken. Två lastbilar hade i princip frontalkrockat med varandra. Jag satt beredd med kameran, men kunde inte ta något foto. Det såg för läskigt ut, visste inte heller om det satt någon i den demolerade förarhytten. 

Vi lyckades komma fram till flygplatsen ca 5 min innan våra vänners plan landade. Rusar iväg mot ankomsthallen. Men så blev det stopp! Endast personer med antingen arbetstillstånd eller boarding pass kom in i byggnaden. Med största sannolikhet en konsekvens av Bryssel. 

Träffar en trevlig svensk kille utanför dörren och han får lite tips på vad man inte ska missa när man kör runt på ön. Hoppas att han o flickvännen får en härlig semester.

Båra vänner kommer och vi åker till IKEA och sedan hem. Tyvärr gjorde dagens väder, kraftig vind och ösregn, att det inte blev så många fler aktiviteter. Men för min del, tyckte jag att det var trevligt att bara sitta o prata. Vi har ju inte setts på ett tag

IN ENGLISH

Our good friends M & M is on a visit over Easter. We promised to pick them up at the airport and while we thought we replenish the stock of herring and crisp bread at IKEA. Before we picked them up. ‘Cause how fun it is to get to Sicily and begin to go to IKEA?

But the outside world wanted different. On the only way out from Licata to the highway ot became a halt. Nothing happened in about 30 minutes. Then came a few cars from the opposite direction and shortly afterwards we could run a few hundred meters. Stop again about as long. So we finally got to run. But only passenger cars. After a while we came to the cause. Two trucks had virtually head-on collision with each other. I was ready with the camera, but could not take any photo. It looked really awful, did not notice if there was someone left in the demolished cab.

We managed to arrive at the airport about 5 minutes before our friends’ plane landed. Rushing off to the arrival hall. But that did stop! Only people with either a work permit or boarding pass came into the building. Most likely a consequence of Brussels.

Met a nice Swedish guy outside the arrival hall and he wanted some tips on what not to miss while driving around the island. Hope he and his girlfriend gets a great holiday.

Our friends arrived and we went to IKEA and then home. Unfortunately, the today’s weather wasn’t very pleasant, strong winds and heavy rain, there were not so many more activities thst could take part. But for my point of viue, I thought it was nice to just sit o talk. We have not seen each other  for a while.

Annonser

Read Full Post »

Vi har fått besök från Sverige av ett par goda vänner. Vår tanke var att vi skulle segla omkring i området runt Poros men vädret, dvs vinden, har haft andra åsikter. Det har alltså blåst lite för mycket. Som tur är är Poros ett mycket väl skyddat området med ett antal olika ankringsvikar och en låååååång stadskaj man kan lägga till vid. Här stannar även en mängd olika färjor som kan transportera dig i princip vart du vill.

Andra natten låg vi för ankare i en liten öde vik. Natten blev lite dramatisk då linan som vi lagt in i land lossnade . Viken var för smal för att bara ligga för ankare i. Vi hade ingen plats att svinga runt på. Som tur var vred sig båten bara ett kvarts varv så det var bara att dra in akterlinan, starta motorn och dra upp ankaret. Att ankra om i samma bukt var inte aktuellt i mörkret och den relativt hårda vind som kom från “fel” håll. Så vi gick in till Navy Bay. Viken närmast Poros stad där visste vi att vi låg väl skyddade och det var gott om plats och inga grund eller liknande som vi skulle behöva ta hänsyn till. Men man blir så förvånad när man kommer in i en ankarvik på natten och upptäcker vad dåligt båtarna är upplysta. Minimikravet är en runtom lysande vit lampa, vilken på segelbåtar brukar sitta i masttoppen. Den lampan är oftast hopplös att se mot en upplyst stad. Många hade inte ens ankarlampan tänd. Några hade någon svagt blinkande lampa på båten.
OK, visst kan jag förstå att man är rädd om elektriciteten ombord om man bara har huvudmotorn att ladda med. Men dagens LED lampor drar så lite ström att man gott kan kosta på sig någon sådan för att slippa riskera bli påkörd på natten.
Själva så är vi ordentligt upplysta, dels ankarlampan i masttoppen, dels däcksbelysningen på fördäck och sedan antingen belysning i sittbrunnen eller belysning över aktern. Alla lampor vi använder är LED och vi gör åt ca 1,5 A. Det tror jag att de flesta har “råd” med på nätterna.

Men då Aeolius behagade rasta sina vindar lite kraftigt så beslöt vi oss för att ta färjan till Hydra ca 20 sjömil söder om Poros, istället för att bara sitta och pusta i värmen.

Vi åkte med en Bärplansbåt, dvs den har stora skidor under skrovet som den planar upp på, vi for fram i ca 35 knop över det skumpiga havet.

IMG_0110

Hydra är nog en av Europas sista ställe utan någon motordriven trafik. Alla transporter sker med åsnor, mulor eller hästar. Fast någonstans har det nog blivit fel för vi hittade faktiskt en bil. Men den stod stilla vid ett garage och var ganska dammig.

Hydra_20120829_264-Hydra_20120829_272-

Hydra visade sig vara en underbart söt och slö liten stad. Där det mesta folklivet kretsade kring hamnen. Där segelbåtarna låg i dubbla led för att få plats. Tur att vi valde färjan, det hade blivit lite för bökigt för oss.
En stackars charterbåt fastnade med ankaret i någonting i bottnen inne i hamnen och det tog säkert en timme innan de lyckades få loss ankaret.

Hydra_20120829_299-Hydra_20120829_290-
Till vänster lägger färjorna till. Segelbåtarna vid piren i dubbla led

Hydra_20120829_292-

Även smågastar behöver mat.

Hydra_20120829_309-

Årets läskigaste trappa. Nej den var INTE avstängd

Färden tillbaka till Poros blev mycket lugnare än dit resan och rent av lite njutbar.

Trötta och nöjda med vår dag som avslutades med en fiskmiddag på en av Poros restauranger, kröp vi till kojs och somnade gott till ett stilla gungande.

Read Full Post »

Om man skall hämta upp besökar som landar på Athens flygplats är det till Porto Rafti på ostkusten man skall ta sig. Det tar ca 15 minuter med taxi och kostar omkring 20 € från flygplatsen och hit. Pireus ligger ca 1 timmes resa från flygplatsen.

Porto Rafti är en liten marina, med betoning på liten. Att lägga sig vid kaj eller brygga kan man glömma. Att ankra går där emot alldeles perfekt. Man ligger helt OK även när meltimin drar igång från nordväst. Möjligtvis kan det bli lite oroligt vid rakt ostliga vindar.

Att få umgås med son och hans kompis i 14 dagar skall bli ett sant nöje. Har ju inte träffat honom sedan i julas.

Vi ska få lite blåsigt väder de närmsta 4 dagarna. Meltimin drar igång från nordväst med prognostiserad vindstyrka på omkring 15 m/s. Då vi skall segla söder ut innebär det att vi får vinden in akterifrån (en slör ev läns) så vi bestämmer oss för att lämna tidigt nästa morgon innan vågorna har hunnit bygga upp alltför mycket. Att stanna i Porto Rafti i 4 dagar av 14 kändes inte så kul.
Det var lite spännande att lämna Porto Rafti, i öppningen till bukten ligger det en ganska hög klippa mitt i. Det är ca 400 m fritt vatten på båda sidor om klippan men naturligtvis fick vi en massa fallvindar precis där. Jonas är skicklig vid rodret och tog oss lugnt och tryggt förbi det hela. Trots att meltimin bara att blåst i några timmar hade vågorna hunnit bli HÖGA. Det ser lite läskigt ut när man tittar bakåt och bara ser en vägg med vatten komma emot båten. Så i nästa sekund är vågen under båten och har man tur får man en liten surf som sätter extra fart på det hela. Klart att båten gungar fram och tillbaka, men vi kränger inte. Vi fick ganska så mycket mer vind än vad väderprogrammen sagt, medelvind på ca 20 m/s och byar med det dubbla. Men Lady Annila tog oss lugnt och säkert igenom det hela. Den totala sträckan vi skulle segla var ca 45 sjömil och efter ca 2 timmar var det värsta över. Vårt mål var att segla till Poros på nordöstra Peloponessos och ju längre västerut vi kom desto mindre vind fick vi. Precis som det skulle vara. Efter 6 timmar och 46 sjömil kunde vi droppa ankare i Monestary Bay på Poros. Snittfart de första två timmarna var 8,4 knop med max notering på 11,2. Snittfart på hela seglingen blev 7,7 knop.

Poros_20120717_016-

Stackars ungdomar de fick en ordentlig start på semestern. Men de fick välja själva om vi skulle ta busvädret eller inte.

Vi låg inte så bra i Monestary Bay när vinden vred, så efter en sen lunch och lite bad tog vi upp ankaret igen och tog oss in till Poros stad och förtöjde vid stadskajen istället.
Poros är ett trevligt litet ställe med en otroligt lång stadskaj. Har nog inte sett något liknande mer än i Mahon, Menorca.

Poros_20120717_019-

Första tredjedelen av Poros stadskaj

Middag på kvällen blev på restaurang, dels var det sonens födelsedag och dels tyckte vi alla att vi var värda ett restaurangbesök efter dagens strapatser.

Dagen efter fortsatte vi i hela 2 sjömil, till en ankarvik. Vi måste kunna bada när tempen ligger på runt 37 grader!

Read Full Post »

Om ni bilade genom Tyskland för sisådär 20-25 år sedan kanske ni kommer ihåg hur kaffet smakade som man blev serverad längs Autobahn. Lite blaskigt med plåtsmak. Precis så smakar kaffet man köper i mataffären här i Kroatien. Oavsett vilken sort man köper. En österrikare vi träffade i en hamn för några dagar sedan sa att man skulle köpa kaffet i speciella kaffebutiker, så det var ett av uppdragen i Trogir innan vi seglade vidare med Erik o Charlie. Men Erik orkade inte leta så han frågade kyparen på vår lunchrestaurang vilket resulterade i att vi fick köpa 5 kg hela bönor av restaurangen. Italienska bönor. Så det var bara att leta reda på vår kaffekvarn och vår presso-bryggare ombord och ujujujuj vilket kaffe det blev. Tar visserligen en stund att tillaga men det är det värt.

Närmsta veckan skulle vi nu segla med Erik o Charlie. Vädergubbarna har spått lite halvdant väder med en massa regn och i vissa områden även en massa blåst. Vi valde att gå norrut i de sydliga vindarna och vi valde rätt för en gång skull. Vi fick kanonväder hela veckan. Men i Sverige rapporterades det tydligen om århundradets oväder i Kroatien så vi fick en del oroliga samtal. Men som sagt, inget urdåligt väder där vi var.

Vi hade tänkt att ligga kvar för ankare utanför Trogir och gå vidare nästa dag, men då de ville ha betalt för att vi låg för ankare på denna inte så speciellt skyddade ankarplats valde vi att gå vidare. Så första natten blev en liten vik strax norr om Trogir.

Dagen därpå strålande sol, lagom med vind akter ifrån gjorde att vi fick en mycket fin segling till Sibenik. Vi kunde till och med hissa stora Genackern. Som vanligt med en del bry innan den var på plats.

Snö på kreta Snö på kreta

När man seglar in i Sibenik så seglar är första passagen en smal kanal. Charlie förstod inte riktigt att jag tyckte att kanalen var smal, det var ju gott om plats. Men när vi kom fram till Sibenik och hon såg det stora kryssningsfartyget som låg där förstod hon. Hade vi mött det i kanalen hade det inte varit många meter kvar åt oss.

 

Snö på kreta

Även Sibenik är en stad som finns med på UNESCOs världsarvslista. Men Trogir och Dubrovnik är finare. Här är de flesta husen ganska slitna. Men de har en otroligt vacker katedral St. Jacobs kyrka. Här har verkligen stenhuggarna fått jobba för lönen. Dels så är stenskivorna i taket gjorda så att de hakar i varandra och sitter på plats utan någon cement.

Snö på kreta

Utsidan är smyckad med ansikten av Sibenik invånare från 1400-talet när katedralen byggdes.

Snö på kreta

 

 

Snö på kreta

Någonstans har jag läst, att det är 71 figurer och att det är de som inte ville bidra med medel till kyrkbygget. Effekten blev kanske inte som man tänkt. Då var det säkert en nesa att stolsera med sin nuna på kyrkan, men idag så är det ju dessa personer man ser och beundrar. Inte dom som skänkte pengarna.

Huvudingången till kyrkan.

Snö på kretaSnö på kreta Snö på kreta

 

 

 

 

Vi hittade en gammal klosterträdgård oxå, fast den var nyrenoverad. Vacker och en skön oas ändå.

Snö på kreta

Undertiden som vi roade oss med seightseeing så mekade Jonas med dieselgeneratorn som uppförde sig konstigt. Men efter att ha spänt en rem så jobbar den glatt vidare.

Under natten började det blåsa från sydväst och vår plats vid stadskajen blev ordentligt obekväm, vilket gjorde att vi kastade loss några timmar tidigare än planerat och tog fjorden upp mot Skradin och Krka naturreservervat för att titta på vattanfallen vid Skradin Buk.

Snö på kreta

Det var ganska höga berg runt Skradin och vi fick ordentliga fallvindar vilket gjorde att Jonas stannade kvar som båtvakt. Vi andra tog båttaxin upp till vattenfallen. Vilket ställe! Helt fantastiskt. jag tog ca 100 bilder och filmer när vi var där uppe här kommer ett urval.

Snö på kreta Snö på kreta

De nedre fallen, och för att komma vidare följde man en byggd led i ca 2 km genom skogen över bäckar och fall.

Snö på kreta Snö på kreta

Snö på kreta

Små vattenfall och stora vattenfall.

Trötta och upplevelse nöjda tog vi oss tillbaka till båten och åkte tillbaka en bit i fjorden för att förtöja vid en restaurangbrygga och äta middag. Det blev ett äventyr. För första gången fick vi en lina in i propellern. Tack vare en “hjälpsam” marinero. som tur var fick vi båten på plats vid bryggan innan linan fastnade. Ägaren till restaurangen kom, såg bekymrad ut och började ringa, samtidigt bytte Erik om till badbyxor och hoppade i vattnet och löste problemet. Restaurangägaren såg lättad ut att vi inte ställde till med herrans liv.

Snö på kreta

En vecka går fort och några ankarvikar senare var det dags att gå tillbaka till Trogir och släppa av Erik o Charlie. Tack goa vänner för en härlig vecka med många skratt och upplevelser.

Fast killarna var ju tvungna att roa sig även i ankarviken.

Snö på kreta

Radiostyra motorbåtar…….

Read Full Post »

Oj vad det var länge sedan, men jag har inte glömt er. Tiden har bara gått alldeles för fort. Som den har en tendens att göra när man har trevligt. Och trevligt blir det ju när ens barn med flickvän kommer på besök. Så nu är det fullfart (nästan) från morgon till kväll. Vi har sparat det mesta av seightseeingen på ön till nu när killarna har kommit.

Men vi tar en sak i taget.

Viktor ordnade med en förtids julklapp till sig och Philip.

DSC_0019 fixad

Radiostyrda motorbåtar! Det är många som stannar och tittar och får något av en längtan i blicken.

Det blev naturligtvis en rundtur i Aghios Nikolaos också. Med kamera….

DSC_0026 DSC_0027
Inte bara stadsjulgranen blir pyntad utan de flesta träden i staden blir behängda med diverse prylar.
Det finns en liten strandpromenad mellan marinan och centrum, den är väldigt vackert byggd med hav och berg i blickfånget.

DSC_0047 DSC_0045

Man ser även till att göra vattnet tillgängligt, genom att bygga trappor ner till vattnet.

DSC_0046 DSC_0036

Innan jul hann vi även med en lite tur till byn Kritsa som ligger ca 1 mil söder om Aghios Nikolaos. Själva byn var inte så intressant så här i vintertid. Väldligt öde, men säkert fullfart på sommaren. Men strax innan byn finns en kyrka som är byggd på 1200-talet med väldigt många och fina fresker (väggmålningar) från 1300 och 1400 talet.
Panagia Kera DSC_0001

Av någon anledning är det fotoförbud inne i kyrkan och vaktmästaren var oss i hälarna hela tiden så ingen av oss vågade ta kort.

Panagia Kera DSC_0004

Men utifrån genom en öppen dörr lyckades jag fånga lite av målningarna iallafall.

Vi fortsatte vår färd mot Kritsa men stannade vid en arkeologisk plats. En stad, numera ruiner, från 700-300 f.kr byggd av dorierna, Lato.

Man kände sig nästan religiös när man gick i en trappa som byggdes för ca 3000 år sedan

Lato DSC_0020

och rörde sig i ett område som använts av människor för så länge sedan. Nu har jag ju inte så väldigt stora kunskaper i arkeologi eller antropologi men det var relativt enkelt att se att folket här kunde vara självförsörjande även om de bodde så långt upp i bergen. De hade minst en vattenkälla och ett antal cisterner som fylldes på av regnvatten som leddes dit i byggda rännor och  filtrerades innan det hamnade i cisternen.

Lato DSC_0021

Under det rostiga locket som med största sannolikhet kommit dit i modern tid, finns en vattenfylld cistern och bredvid syns ett tråg som antagligen använts för att ösa upp vatten i. Just i detta rummet fanns det många bearbetade stenar, ett runt “fat” som kanske använts till att mala säd i, en sten med ett hål i

Lato DSC_0024

som helt klart är gjort av människor.

Murarna som fanns kvar var imponerande i passformen dvs, minimala springor mellan stenarna.

Lato DSC_0026

I dörröppningar (antar jag att det var) fanns stenar som formats för att få bättre funktion.

Lato DSC_0019

Att de var självförsörjande kunde man även förstå när vi hittade mark som med största sannolikhet varit brukad för grönsaker och säd och antagligen även fruktträd. Det var lite brant att ta sig ner så vi avstod.

Lato DSC_0040 Lato DSC_0043

Djuren de behövde för kött och mjölk och hudar mm strövade antagligen fritt i markerna och av seden idag att döma var djuren säker getter och kaniner.

Byns gemensamma vattencistern var väl bearbetad men hur de kom åt vattnet förstod vi inte.

Lato DSC_0033

Det fanns ingen nedgång bara helt släta väggar och rester av pelare på botten som kanske har burit upp ett tak en gång i tiden.

De andra utrymmena som säkert även de använts som cisterner var tomma, men man såg de bearbetade väggarna.

Lato DSC_0027

Vi passade även på att ta en familjebild i en av de fina trapporna i Lato

Lato DSC_0053

 

Jul har vi också firat. Den blev inte så varm som vi hoppats på så julbadet ställdes in. 17 gr i vattnet och 13 i luften gjorde att ett bad inte kändes så angeläget. Det får bli ett annat år.

Julgran fick vi tag på. En riktig! Men den var lite liten så vi hängde upp den så att pakten kunde få plats under.

Jul 2011 DSC_0096

Julbordet blev nästan som hemma, vi lyckades få tag på det mesta vi behövde. OK, inläggningssill och skinka (som bara behövde griljeras) blev inköpta i Sverige men det andra hittade vi här nere. Jonas vill att jag påpekar att sillen som jag lade in var den godast jag någonsin gjort. (Känner ni hur generad jag blir?)

Jul 2011 DSC_0113

Och naturligtvis hade vi julfrukost med levande ljus, precis som vi brukar.

Jul 2011 DSC_0094

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Juldag var det meningen att vi skulle fira tillsammans med de övriga live aboards med en engelsk julmiddag. Men en elak förkylning klubbade ner stora delar av familjen på förmiddagen. Så vi stannade hemma och åt kalkon istället.

Så God Fortsättning och ett Gott Nytt År 2012

Read Full Post »

LEROS

Att segla runt ön Leros och besöka nästan alla vikar på ön samt ett besök i och på Kalymnos tog lite drygt 1 vecka. För seglare som läst Göran Schildts böcker är Leros en bekant ö. Det är den ön han beskriver i boken Dianas ö.

Vi befinner oss alltså väldigt nära Turkiet, i ögruppen Dedokaneses eller Tolvöarna som de också kallas. Rhodos och Kos är några av de mer kända öarna som ingår i ögruppen. Leros ligger i den norra delen.

Leros är en ganska liten ö, som ser ut som en bläckfisk sägs det, men jag kan inte se den likheten när jag tittar på sjökortet. Har väl för dålig fantasi kan jag tänka.

Vi började på Kos, med att plocka upp våra vänner från England och dagen efter bar det i väg. De är inte så sjövana, så vi valde Leros och Kalymnos då de öarna erbjuder många skyddade vikar och inte ligger alltför långt bort från Kos. Dvs de seglande distanserna blir korta och i våglä, ibland även vindlä.

Första bukten vi gick till, Xerokambos, ligger på södra sidan av ön, byn var väldigt liten och bestod egentligen bara av 10-tal hus, 2 tavernor och en jättestor fotbollsarena.

Dagen efter tog vi vänstervarv runt ön och fortsatte norrut till Ormos Alinda och öns huvudstad Platanos, som låg uppe på bergssluttningen. Vid bergets fot nere vid vattnet ligger byn Áy Marina, men var gränsen mellan byarna gick förstod vi inte. Vi promenerade runt i byn och upp för en backa och kom ett till ett nytt centrum med ett litet torg och bybrunnen och en massa caféer. Då förstod vi att vi var i Platanos.
Under Leros italienska period, 1912-1949, byggdes det väldigt många fastigheter på Leros vilket gör att byggnaderna här skiljer sig mycket från traditionella grekiska hus.
I Áy Marina hittade jag detta charmiga tvåvåningshus som var till salu. Huset verkar ha potential att bli mycket vackert om någon med stor plånbok renoverar det med kärlek.

IMG_2340

En natt här sedan gick vi vidare till Lakki på västra sidan.
Lakki är den största bukten på ön och här märks den italienska närvaron på ön tydligast. Stora villor med stora trädgårdar. Befolkningen här är bättre skolade än på många andra ställen tack vare att italienarna byggde en skola och i princip alla barnen skickades dit. Lakki invånarna talar överlag mycket bra engelska och hade nu min italienska varit i bättre skick hade vi kunnat använda det språket också.
DSC_0001

Längs hela bukten går huvudvägen och en strandpromenad. Tyvärr så störs idyllen av ett idogt användande av scooters och MC.

Tyvärr blev det inte så många bilder härifrån, men vi kommer tillbaka och får bättra oss.

 

KALYMNOS

Det är praktiskt att både ö och stad har samma namn. Mindre att komma ihåg. Vi har insett att det är ett elände att hålla isär alla öarna med dess bukter här i Grekland. Att öar, städer och bukter har minst två varianter av namnen gör inte saken lättare. Kalymnos stad kallas även Pothia så emellanåt är förvirringen total.

Kalymnos är det enda stället där man fortfarande dyker efter natursvamp och utbudet av dessa mjuka koraller är stort. Och de finns i alla storlekar från små runda ca 5 cm i diameter upp till ca 50 cm i diameter. Det finns även varianter som ser ut som tjocka gurkor.

Staden klättrar på bergssidorna och vid en snabb blick ser det ut som om det är fastnaglade i berget.

IMG_2344

Hamnen är även här relativt stor, vi ligger bland segelbåtarna längst bort i bilden.

DSC_0015

Det är frodig grönska här med underbara blommande träd och buskar.

DSC_0017DSC_0018

 

PSÉRIMOS

Sista ö-besöket innan våra John och Sue återvänder till England är den lilla ön Psérimos som ligger mellan Kos och Kalymnos. Pga rådande Meltimi (lite svagare men än dock väljer vi en bukt på östra sidan som skyddar väl mot nord-nordväst vinden. Ön har bara en liten by och den ligger i bukten mittemot. Vår vik är obebodd och öde. När vi närmade oss ankarplatsen möts vi av en underbar doft som jag först trodde var pinje, men senare förstod var timjan och salvia som växer vilt i stora bestånd på ön.

Våra ben ville röra på sig så vi tog en promenad uppför stigen

DSC_0022

Stigningen var inte så brant, men stigen var full med lösa stenar så man fick se sig för hela tiden. Väl uppe på toppen möts vi av en underbar utsikt mot väster

DSC_0029

och mot öster

IMG_2373

Stigen kantas av vild Timjan och vild Salvia. Om man tittar på stammarna så har de nog några år på nacken.

DSC_0036DSC_0028

Efter denna ansträngande promenad var det skönt att spänna upp hängmattan och vila lite.

IMG_2360

Dagen efter var det gick vi till Kos för att byta gäster. Vi lämnade John och Sue

IMG_2336

och istället mönstrade Erik o Charlie på. Som satte sig och badade fötterna vid kajen innan de klev ombord.

IMG_2391

Mer om deras besök i nästa blogg.

När man har gäster ombord, inser man plötsligt vilken härligt underbar vardag man har nuförtiden.

Read Full Post »

Nästa mål är Astipalaia och en liten snäv vik på den nordvästra sidan av ön. Astipapaia ligger sydost om Amorgós så vi fick börja att segla västerut för att kunna runda ön och sedan sätta rätt kurs.
Ca 30 minuter före oss lämnade en 42 fotare ankarviken och seglade väster ut. Strax innan vi skulle falla av runt hörnan så var vi ikapp. Vindriktningen gjorde att vi fortsatte åt väster i ytterligare ca 45 minuter för att få en halvvind/slör istället för en plattläns. 42 fotaren valde en plattläns och attans vad han gungade. Det blåste för lite för att få fart på båten så vågorna regerade. Efter en stund var vi i kapp honom igen och seglade om honom.

När vi kom runt på sydsidan drabbades vi av fallvindar trots att vi gick säkert 500 m från land. Vindarna var i byarna drygt 22 m/s. Men med rätt segelsättning så funkade det riktigt bra. Ju längre bort från ön vi kom desto mindre vind hade vi. Men vi kunde iallafall segla i princip hela tiden.

Astipalaia och den lilla lagunen Vathi är nog en av de mest underbara ställen vi sett hittills. Inloppet är genom en relativt smal naturlig kanal ca 100 m bred och 500 m lång sedan öppnas en lagun upp omgiven av höga, karga berg. Fallvindarna finns här men inga vågor. En liten by med max 10 hus, en taverna och en liten kaj. Vid kajen ligger 2 charterbåtar och en liten fiskebåt. Det råder stillhet.

IMAG0234
Vi tar jollen in och en kort promenad i den steniga omgivningen. Det är väldigt lätt att förstå varför de bygger stenhus. Det är ju bara att plocka byggnadsmaterialet på tomten!. Men varför har de staket runt kyrkan??

IMAG0236

Vi stannar till på tavernan och tar varsin öl och varsin Ouzo. Bestämmer oss för att äta middag på tavernan som är en ren familjeangelägenhet. La Mama (med rullator) styr hela stället med järnhand, sonen serverar och dottern (eller sondottern) lagar mat. Il Papa står för fiskeriet.
IMAG0238

 

Vi kommer tillbaka någon timme senare för att äta och menyn bestod av Grekisk sallad, kalamares, bläckfisk, fisk och potatis. Vi beställde allt utom bläckfisk. Vilken mat! otroligt enkelt tillagat men så gott. Grannbordet, ett gäng killar från Beligen som hyrt en segelbåt hade beställt för mycket mat, så de langade över en tallrik med bläckfisk så även det fick vi smaka och den var god! Inte alls gummiaktig som den brukar vara.

Under tiden vi väntar på vår mat, kommer Il Papa in med 2 st stora runda bunkar med metallpinnar längs kanten. Han ställer den ena på en stol och sätter sig bredvid. Går ut i köket och hämtar tärnad bläckfisk. Sedan sätter han sig och agnar långreven. Det är säkert 300 krokar i varje bunke. Bild? Ja om jag hade haft en kamera med mig……

Solnedgången fick jag på bild iallafall

DSC_0039

 

Under den här veckan sedan vi kom till Pilos har vi aldrig hört så många MayDay och PanPan anrop. Minst ett av varje varje dag, ibland fler. Så Olympia Radio har fullt upp. Senast var det en segelbåt som låg ca 50 sjömil för om oss som skickade ut ett PanPan (icke livshotande nödanrop) om att han tog in vatten och önskade assistans. Vi låg för långt ifrån för att kunna hjälpa till men eftersom vi var så nära så hörde vi alla konversation. Efter ca 1 timme hade han kommit fram till en ankarvik och kunde avblåsa hela affären. Båten slutade ta in vatten när han fick smult vatten och ingen vind. Hoppas att han kom tillrätta med läckan, annars lär han bli fast i ankarviken.

Vår första ankring på ön Kos, som är den tredje största ön i Grekland, var i den lilla byn Kardamena ungefär mitt på den södra sidan. Vi ankarar strax utanför hamnen och har ca 3 min med jollen in till kajen och sedan ytterligare några minuters promenad till livsmedels butik och slaktare. Härligt när allt är så nära.

När vi seglade in fick vi kryssa mellan wind- och kite surfare och Parachute båtar. Här var även en hel del jollar som seglade nära kusten. Härligt att se ett aktivt båtliv!

DSC_0003

Öarna är vid denna årstid väldigt torra och därför är den mesta växtligheten brun med inslag av gröna träd, antagligen oliver. Vattentillgången på de flesta öarna är väldigt begränsad och de får färskvatten från stora tankbåtar som kommer med jämna mellanrum. När man då får syn på smaragdgröna gräsmattor runt hotellen hoppas man att de använder avsaltat havsvatten och inte dyrbart färskvatten att vattna trädgårdarna med.

DSC_0009

 

Dagen efter seglar vi vidare upp till staden Kos och checkar in i Kos Marina. Vi hade bokat en långsidesplats men fick en “vanlig” plats istället. Vi klagade inte, den platsen var halva priset jämfört med en långsides.
På kvällen kommer våra vänner från England, John och Sue som skall segla med oss i en dryg vecka.

Read Full Post »

Older Posts »