Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Grekland’ Category

Seglar fortfarande

Ojojoj vad tiden går fort när man har trevligt. Så fort och så trevligt att jag fullständigt glömt bort er kära läsare. Men här kommer lite bot och bättring.

Vi har sedan sist seglat över Egeiska havet via Kithnos och Tinos till Dedokanesarna, eller Tolvöarna som de brukar kallas i Sverige, dvs den grekiska ögrupp som ligger närmast den Turkiska gränsen. Öarna här ligger så nära att grekerna har målat grekiska flaggor på öarna så att man vet vilket land man är i.

På Kithnos var vi i två vikar. Den första Ormos Stefanos, det var där som vi fick upp den konstiga rör konstruktionen. Kan fortfarande inte fatta att vi kom loss med kätting och ankare i behåll och att ankarwinschen höll. Så om ni kommer hit. Ankra inte för nära detta stället:

 DSC_0103

Enligt Piloten så skall det dessutom ligga ett vrak lite längre in så man kanske inte ska ankra här överhuvudtaget…….

Nästa stopp var på nordöstra sidan av Tinos och Ormos Panormos. Vilket ställe! DSC_0115

En helt underbar liten by som får besök av färjan 2 ggr i veckan. Här råder ett helt underbart lugn och här är tyst. Det finns bilar och moppar men det märks inte. Vi åt middag på en av restaurangerna vid kajen. Som vanligt var stolarna av den grekiska obekväma sorten men här hade de målat dem väldigt fint.

DSC_0127

Efter en stund så kommer det ett gäng ungdomar och stannar där vi har vår jolle. De är väldigt intresserade av någonting och vi undrar för oss själva om det är något med vår jolle. Men så ser vi att de är ute för att fiska. Så vi fortsätter med vår måltid.

DSC_0134
Ytterligare en liten stund senare så kommer killen som har fiskaffären bredvid restaurangen ut med två stora knippen med bläckfisk, en stol och en hund. Han ställer stolen nere på stenarna i vattenbrynet och börjar slå de färska bläckfiskarna mot stenarna. Av någon anledning så skall man slå en bläckfisk (Octopuss) minst 60 gånger mot en sten eller brygga. Varför vet vi inte riktigt men antingen för att ha ihjäl dem eller för att möra dem.
De fiskande ungdomarna var turister men grekisk talande sådana. De började prata med bläckfisk-farbrorn och så går en av ungdomarna in i farbrorns affär och kommer ut med en lååååång stör som är kluven i tre delar i ena änden. DSC_0137

Farbrorn tar stören med den kluvna änden ner i vattnet och plockar upp en sjöborre! Det var det som ungdomarna försökte fiska upp. Sedan blev de även instruerade i hur man öppnar och äter borrarna.

Farbrorns hund var ytterst irriterad på husse som inte tog hand om bläckfisken och försökte på alla vis få husses uppmärksamhet bort från de där stickiga sakerna. Tillslut tröttnade vovven och gick tillbaka och lade sig bredvid bläckfiskarna som för att vakta dem.

 DSC_0135

Dagen efter gick vi upp tidigt (0500 !), vi hade ca 80 sjömil att segla/motorera över till Patmos där vi skulle träffa vår kompis Johan som seglar Amber af Ljunghusen.

Vi hade en väldigt vindfattig översegling och vattnet låg spegelblankt större delen av tiden.
Vi mötte delar av den Grekiska flottan. De var ganska långt borta och risken att vi skulle komma nära var obefintlig. Strax efter att vi fått syn på dem blev vi uppkallade på VHF. De bad oss att gira 90 grader norrut och hålla den kursen i 20 minuter. Det var bara att lyda. De ville inte ha oss för nära och om de var på någon sorts övning så ville vi inte vara nära heller.

DSC_0151

Vi tillryggalade 81,8 nm med en snittfart på 6 knop och en max fart på 8,5 knop. Att vi fick sådan maxfart får vi tacka den stora Gennackern för som vi kunde segla med i ca 2 timmar.

De sista öarna/Byarna/Vikarna vi besökt har varit helt fantastiska, så om ni har minst 3 veckors semester, packa ryggsäckarna, flyg till Athen, ta tunnelbanan till Pireus och hoppa på någon färja som går till något ställe 2 ggr/vecka. Rum finns alltid att hyra. Njut av några dagars lugn, ta färjan till nästa ställe. Varva lugna och lite mer livliga ställen och jag lovar ni får en oförglömlig semester, kommer tillbaka till jobbet fulla av energi. Vart man skall åka finns beskrivet i allehanda reseguider. En site www.kalimera.se har även elektroniska guider till en billig penning.

Annonser

Read Full Post »

Otur och tur!

Som jag skrev om i förra inlägget så hade vi lite otur med att få kättingen runt en sten när vi ankrade. Men också tur att stenen höll oss på plats.

Nästa vik vi ankrade i tog vi visserligen hänsyn till att vinden kunde komma från alla håll, men inte styrkan på vinden. Vinden vred under senkvällen till den, för oss, sämsta riktningen och med bra många mer m/s än någon prognos siat om. Vi låg med aktern ca 60 meter från land med följden att sömnen blev mycket orolig. Men som tur var höll ankaret oss på plats.

Några dagar senare gick vi in till stadskajen för att få lite landliv, med enkel proviantering och trevliga restaurangbesök. När vi skall vrida upp båten så att vi kan backa in på plats, kör vi på något i vattnet så att propellern på bogpropellern gick av! Den sitter fast med nylonskruvar för att den ska lossna om något fastnar i propellern istället för att hela konstruktionen skall vridas och gå sönder. Men nu så höll nylonskruvarna men inte propellern. Undrar just vad det var vi träffade???
Men som tur var kan vi relativt enkelt ta loss bogpropeller konstruktionen och byta propeller utan att behöva gå upp på land. Tack Hr. Amel för din finurlighet. Så vi gick ut ur hamnen, ankrade upp, bytte propeller och sedan tillbaka in till kajen igen.

Dagen efter, var vi ute och provianterade och åt lunch. Satt sedan någon timme på en bar med bra internet. På baren satt vi så vi såg båten hela tiden.
När vi kom tillbaka till båten så hade det börjat blåsa rakt in mot kajen, inte så bra. Jonas var först ombord och jag stod och funderade på ur tamparna på landgången kunnat sno sig RUNT landgången. En engelsk ung man (25 års åldern) kom fram och berättade att en annan båt hade dragit upp vårt ankare men att han och en kompis varit ombord och dragit fast vårt ankaret igen, lagt ut lite fler fendrar och stöttat upp vår förtöjning mot den svenska grannbåten. “Som ni väl känner” Jo då det gjorde vi så det var OK Han hade också surrat tampen runt landgången för den låg och studsade mot en pollare på kajen. Suveränt initiativ! Tyvärr så hade de inte fått fast ankaret ordentligt så vi trycktes in i kajen, vilket gjorde att vi fick göra en panik-lämning av kajplatsen och ankra upp i bukten i stället.
Tur hade vi att vi bara fick ett pyttelitet märke i gelcoaten (yttre plastskiktet)  i aktern.

Ca en vecka senare ankrade vi upp i en bukten på en helt annan ö. Hade lite svårt att få fäste men till slut så satt ankaret. Även den natten sov vi oroligt. Bottnen var inte att lita på. Men på morgonen hade vi inte rört oss en millimeter. Vi bestämde oss för att lämna och gå till huvudorten på ön istället. Jonas börjar dra upp kättingen, vi hade 55 m ute, och efter ca 10 m så blev det tvärstopp. Fören dippade ner och ankarspelet orkade inte dra. Vad i helafridens dar är detta. Vi joxade och fixade ett bra tag och till slut så orkade ankarspelet, med stor möda, dra upp kättingen. Efter ytterligare ca 10 meter så ser jag något underligt i vattnet som kommer upp med kättingen. En stor rörkonstruktion och en bjälke. Rörkonstruktionen ser ut som om den kunnat suttit på en fiskebåt eller något liknande. Kättingen var virad runt det hela. Vi tittar på varandra och på prylen i vattnet. (Kamera! for genom mitt huvud men benen ville inte gå och hämta den.) Jonas lyfter med hjälp av båtshaken och starka muskler av kättingen på ena sidan och hela alltet börja wobbla runt och kättingen frigörs! Nu var det inga som helst problem att ta upp resterande 20-30 m kätting och ankare. Snacka om tur!

Vi tuffar, i bleke, iväg ca 10 sjömil och ankrar upp i en urmysig liten vik på jolleavstånd från huvudorten. Vi lägger linor iland från aktern (ankaret är i fören) för det är ganska smalt. Vi badar och har det allmänt mysigt. Jonas tar snorkel och cyklop och simmar ut för att titta till ankaret. Jag tyckte att det var väldigt stenigt på bottnen, och han vill se att ankaret sitter ordentligt. Men misstänker att ankarbottnen inte är särskilt bra. Vårt ankare har grävt ner sig fint, vrider på huvudet och ser, ca 10 m bredvid vårt ankare, en jättehög med kätting modell gigantisk, Inklusive 2 ankare.
Tur att vi inte fastnade i det!

Vi tog jollen in till byn och strosade omkring en stund, tog en öl på en mysig restaurang och bestämde oss för att äta middag där nästa dag.
Åker tillbaka till jollen, det har börjat blåsa lite mer och rakt i sidan på båten. Det är inte så bra när man har förtöjt som vi gjort. Naturligtvis så har ankaret lossnat och vi draggar sakta men säkert. Som tur var bort från kättinghögen på bottnen. Puh. OK, loss med linorna från land och upp med ankaret och sedan hitta ny ankarplats. Vi vågade inte riskera att hamna i kättinghögen. Så vi går till inloppet av bukten och droppar ankaret. Men det vill inte ta. Upp med ankaret igen, och vad får vi då upp? Jo ett nystan, ca 1 m i diameter, med långrev (ett slags fiskeredskap) plus ca 15 kg sjögräs! Krokarna snyggt och prydligt borttagna från långreven och sedan har man kastat resten överbord. Inte så konstigt att ankaret inte fäste. Grrrrrr. På nästa försök fick vi bra fäste.
Men tur igen att det inte flöt och fastnade i propellern.

Nu ligger nystanet i soptunnan i stället.

Read Full Post »

Säger ju ordspråket, men i morse när det plötsligt började blåsa ordentligt så kändes det inte så kul.

Viken vi låg i var ganska enslig, det var vi en USA-flaggad stor motoryacht, typ 50 m lång eller så och en chartersegelbåt. Viken var relativt stor så vi kände oss ensamma. Underbart härligt. Vattnet var inte turkost men helt klart till åtminstone 10 m djup. Naturen är typisk grekisk ö-natur kalt med brunbränd vegetation. Men vi njöt av ödsligheten.

När vi ankrade så uppförde ankaret sig lite konstigt, så Jonas dök ner och kollade det. Kättingen hade lagt sig runt en sten och ankaret hade inte grävt ner sig. Hmmm, inte så bra men vi förväntade oss inga kraftiga vindar så vi lät det vara.

I morse strax före 04 så började det vina in vanten, och både jag och Jonas vaknade. Det blåste från NV och det innebar fallvindar från berget, byarna kom väl upp i ca 15 m/s inte hela världen normalt sett men då vi visste att ankaret inte satt ordentligt, och vi inte visste hur stor stenen var så kände vi att vi tar det säkra före det osäkra och lättar ankare. Vi har ju trots allt 8-10 timmars tur idag. När vi fått upp ankaret och började lämna viken så tittade vi bort mot den lilla chartersegelbåten. De verkade ha problem, men med de vindbyarna som var så kunde vi inte hjälpa dem. Risken hade varit att vi båda hamnat på klipporna.
Den andra båten, la ut väldigt kort kätting, det var nog precis att ankaret nådde ner till botten, och det räcker inte. Då finns det ingen marginal om båten börjar röra sig. Så de hade draggat och såg ut att ligga väldigt nära klipporna. Hoppas innerligt att det gick bra för dem. Vi har inte hört något VHF anrop så vi tror att det löste sig för dem.

Read Full Post »

Byråkrati

Ojojoj, vad vi har knatat igenom stan idag. Först fram och tillbaka till marknaden och sedan till skattekontoret sedan tvärs igenom stan till hamnpolisen och sedan tillbaka till hamnen igen. Kan då meddela att denna stad är byggd på minst 7 kullar och jag har gått upp och nerför samtliga idag, tror jag. Det känns så iallafall.

Men nu var det ju byråkrati jag skulle skriva om.

Vi skall lyfta upp båten på land för att fixa ny bottenfärg och en massa annat tungt och trist jobb.
Men det är liksom inte bara att betala för lyftet på Marina kontoret. Nix först så ska man till Marina kontoret och få ett papper och en instruktion till skattemyndigheten, sedan till skattemyndigheten för att betala in 0,88 Euro. För att kunna betala denna avgift var man tvungen att antingen ha ett skattenummer, vilket vi inte hade oj vilka problem. Men en finurlig kille kom på att det går nog bra med passet. Tur att vi hade det med oss. En kvinna med en cigarett i mungipan, lyckades skriva ut ett dokument på datorn. I två exemplar sedan fick vi gå till en annan lucka och betala!

Med detta kvitto i högsta hugg bar det av tvärs igenom stan till Kustbevakningen. Vi är tvungna att ha deras godkännande innan vi får lyfta båten ur vattnet. Detta var väldigt besvärligt för han som skulle skriva kvittona. Japp 2 kvitton på en totalsumma av 8 Euro och säkert en halvtimmes jobb för killen. Men vi fick OK och vårt lyftdokument blev stämplat med 2 tjusiga stämplar och en namnteckning.

Tillbaka till marinan och där fick vi äntligen betala för själva lyftet.

Tänk vad enkelt om Marinan hade kunnat ta in alla avgifter och sedan distribuera ut dem till berörda instanser.

Men å andra sidan så skapar detta system arbetstillfällen, men det är svårt att förstå för en svensk som är van vid effektiva rutiner.

Read Full Post »

Igår var det en sån där trist dag när ingenting var kul, det mesta man tog sig för gick åt skogen och humöret var i botten och tankarna kanske inte svarta men mörktgrå. Fasiken att vi aldrig gör någonting, vad vi är trista och vad trist vi har det.

Men så började jag att sortera bilderna från min telefon. Den har fått agera huvudkamera nu medan objektivet till min “riktiga” kamera är på lagning. Jisses vad vi har gjort mycket. Humöret svängde med en gång.

En liten kavalkad

Varje onsdag eftermiddag är det boule på stranden, avslutas med att man tar en öl på en närliggande bar.

 

på fredagskvällarna är det antingen föredrag av någon seglare om något segelområde eller en Quiz (frågesport) Oavsett så brukar det vara mycket välbesökt.
Vi har hållit två föredrag, ett om Kroatien och ett om Skandinavien. Mycket intressant även för oss som satte ihop föredragen. För helt plötsligt måste man förklara för oss självklara saker, som Allemansrätt, Systembolaget, vad är skillnaden mellan Norden och Skandinavien osv osv.
När det är frågesport/Quiz är den oftast ihopsatt av en engelsman. Ojojoj vad man får gnugga geniknölarna. Men kul är det.

IMG_0370

 

Det var två killar i hamnen som fyllde år samma dag, den ene 60 och den andra 57. De ordnade en jättetrevlig fest med härlig grekisk musik. Jo, taket låg kvar dan efter på restaurangen men det berodde nog på att de var 3 våningar ovanför…..

Grekisk dans av ett gäng amatörer  Ler

 

Strax efter jul deltog jag i en brittisk gudtjänst i en grekisk kyrka. Bara för att jag var nyfiken. Skiljde inte så mycket från en svensk gudtjänst.

IMG_0379

 

Vi åkte på utflykt till Lashiti platån, en platå som ligger ca 850 m ö h och är på ca 25 km2. Platån är Kretas stora jordbruksområde. Här odlas i princip alla grönsaker som ön behöver.

Det blev inte så många kort tagna då dimman låg tät över platån, men några kort blev det på vägen dit iallafall. Det är vår och här är ett blommande mandelträd.

IMG_0515

 

Jonas är väldigt flitig. Vilket innebär att vår sittbrunn har förvandlats till en verkstad. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, men han måste ju vara någonstans och fixa alla prylar.
Det stora projektet just nu är att bygga en ny landgång.

IMG_0536

Kärnan är av polyuretan, förstärkt med plywood. Fyrkanten uppe till vänster det är där ett rör till ledstången skall sitta. Hela härlighet förstärks med glasfibermatta och epoxi. Och runt ledstångsrören och i kortändarna skall den förstärkas med rostfritt. Kommer att målas svart. Jodå, ni ska få se det färdiga resultatet. Men det dröjer nog någon vecka till. Men arbetet gör ju att det blir liiiiite rörigt.

IMG_0539

IMG_0541

 

Så sysslolösa är vi definitivt inte!

Read Full Post »

Ut i naturen

Idag strålade solen från en nästan molnfri himmel och det var varmt och skönt. Väderprognosen sa soligt hela dagen. Så vi packade en liten matsäck, vars 2 mackor, 1 äpple och vatten. Snörade på oss vandrarkängorna och tog bilen bort till Elounda och körde över ett litet smalt näs till en ö som ligger strax utanför. Det är den ön som bildar Elounda Bay. Vår promenad är den vita linjen.

Karta

Utsikten var fantastisk trots att vi inte var så högt upp, ca 100 möh. Långt bort i bakgrunden ligger Aghios Nikolaos.

IMG_0403 IMG_0406

 

Promenaden började lovande för mig som har kondition lika med noll. En grusväg som följde kusten och med en liten lagom backe som höll på att knäcka mig totalt. Men skam den som ger sig. Jonas hade bestämt att vi skulle gå till en liten kyrka som låg ca 3 km bort, det var väl inte så farligt tyckte jag och ökade takten i en liten nedförsbacke. Strax så övergick den behagliga grusvägen till en smal, slingrande, stenig och bergig stig. Att kasta in handduken och vända om lockade men ändå inte. Det var ju attan om man inte skulle orka med en 3 km promenad.

IMG_0407

Men humöret var strax på topp igen. Anemonerna har slagit ut. Dvs det mest påtagliga beviset på att våren är här.

IMG_0405

Det var frestande att plocka en bukett, men de hade nog inte klarat sig tills vi var tillbaka på båten igen. Så de fick stå kvar för att glädja någon annan.

Vi fick lön för mödan när vi kom fram till den lilla kyrkan, som såg relativt nybyggd ut.

IMG_0408

Matsäcken plockades fram. Åååh vad det var gott med ost-o-skink macka och vatten.

Kyrkan var öppen, eller i varje fall olåst så vi tittade in. Där var väldigt fint i all sin enkelhet. Men jag hoppas att prästen får åka båt hit…….

IMG_0410

Sedan gick vi samma väg tillbaka, det var lite värre för nu var benen fulla med mjölksyra, med det var liksom bara att bita ihop och knata vidare.

IMG_2549

Vi mötte en fårhjord och de hade massor av små killingar.

IMG_0412

När vi hade ca 2 km kvar till bilen, började det regna lite lätt för att efter en stund gå över i en riktig åskskur. Tur att det iallafall var varmt i luften för vi blev riktigt genomblöta.

En öl och varsin macka när vi kom tillbaka till båten satt helt rätt.

Nu är det bara att fortsätta på den inslagna vägen. Beach 2013 fighten har börjat!

Read Full Post »

Palmer och snö!

Sista veckan i Agios Nikolaus fick vi besök av ett holländskt seglarpar som vi träffade i Portugal sommaren 2010 när vi var på väg söder ut. Sedan dess har vi stött ihop med dem ett antal gånger och nu tog de flyget till Kreta för att hälsa på oss.

Det är bra med besök, för då blir man äntligen färdig med att åka iväg på sightseeing i närområdet. Vi har besökt grannstaden Neapolí och vi har kört bort till den östra kusten och besökt palm-stranden Vhai och samt den gamla byn Zakros.

Neapoli ligger bara någon km från Aghios Nikolaus och var en sömnig liten by. Fast huvudgatan var imponerande bred.

DSC_0009

Annars är nog Neapoli nog mest känt för Lasithi platån som ligger i bergen ovanför. Men dit får vi åka en annan gång.

Några dagar senare så styrde vi kosan öster ut. Mot ostkusten. Man glömmer lätt att det tar tid att köra på Kreta, smala och kringel-krokiga vägar som inte uppmuntrar till några högre hastigheter vilket gör att en tur på 10 mil tar en hel dag i anspråk. Nåja, lite hann vi se.

DSC_0026

Utsikt över Mirabello bukten mot Aghios Nikolaus.

Vi höll på att krocka med en stor fårhjord men

DSC_0029 DSC_0032

hann få några bilder innan de försvann i fjärran

Så småningom kom vi fram till dadelpalmsskogen vid Vhai. Den enda av sitt slag på Kreta. Jo enstaka palmer finns det gott om överallt, men här har nog någon planterat palmer för en herrans massa år sedan och därefter har de förökat sig på egen hand. Stranden kändes iallafall väldigt unik.

DSC_0044DSC_0049

Vår tanke var att åka till en stor ruinstad, Kato Zakros. Ett gammalt minoiskt palats, typ Knossos, men helt orört. Tyvärr så kom vi inte ända dit. Tiden tog slut. Så vi åt lunch i Zakros som ligger i bergen någon km ovanför, Kato Zakros får bli en annan gång.

Vädret på Kreta har varit helt fantastiskt denna höst. Temperaturen har den senaste månaden legat runt 23 grader och solen har strålat de flesta dagarna. Jag tror att vi haft regn sammanlagt 5 dagar sedan början av oktober. Vi har haft en kraftig kuling från syd med vindbyar uppemot 25 m/s.
Det är tack vare de sydliga vindarna som vi har så varmt. Men jag är bara tacksam. Shorts, t-tröja barfota eller sandaler ända in i december! Me like!

Men så var det dags att packa väskorna för att åka till Sverige för att hälsa på släkt och vänner och för att fira jul.
Frukosten intogs i 23 gradig värme i sittbrunnen. Middag intogs i ett 23 gradigt kök med snö och massor av minusgrader utanför. Brrrrrrrr.

IMG_0276

Tack alla underbara vänner för att vi fått låna sängar och blivit bjudna på underbara middagar!

Just nu sitter jag hos mina föräldrar och tittar ut på ett ymningt snöfall. Dagens sysselsättning är räddad. Det får bli till att bekanta sig med snöskyffeln har jag en känsla av.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »