Vi fortsätter vår resa söderut och nästa stopp var tänkt att bli Neapoli, men vi hade nog läst på lite dåligt. Det visade sig vara en väl utnyttjad kommersiell hamn med massor av lastfartyg som låg på redden och väntade på att lassa eller lossa. Där ville vi inte ligga. Så vi vänder 90 grader och går västerut mot Nisos Elefanisos, där har vi varit 2 gånger tidigare men denna gång väljer vi en vik på ostsidan av ön. Det blåser lite grand och prognosen varnar för kraftigare vindar under natten. Men vi ligger bra här, inte helt vindlä men våglä, vilket är nog så viktigt då det oftast är vågorna som gör att ankaret lossar, inte vinden.

Viken är relativt stor och det är lagom ankardjup i hela bukten, naturligtvis kommer det en italiensk jättestor segelbåt (dubbelt så stor som oss) och eftersom det är italienare ombord så lägger de sitt ankare nästan i vår sittbrunn. Jag förstår inte varför de måste ankra så nära.

Nästa nattgranne blir en amerikanare, det är fortfarande gott om plats i bukten. Var han lägger sig? Jo ca 20 meter precis framför oss, draggar han så åker han rakt in i oss. Suck.. Jonas går upp på däck och lyckas övertyga honom om att det är bättre att gå lite längre norrut i bukten, ca 100 m. Och det var ju tur, för under natten så draggade amerikanen.

Nåväl vi sover gott och på morgonen fortsätter vi mot Kithera/Kythera (vad enkelt det varit om namnen på öarna stavades på ett sätt…) Ön sägs vara Afrodites födelseö. Enligt legenden föddes hon i skummet från vågorna och växte upp på Kythera för att som vuxen flytta till Cypern.

Första stoppet blir i en stor vik, Palaipoli. Har finns en liten hamn, med betoning på liten. Vi fick inte plats. Men det gjorde inte så mycket bukten bredvid var enorm och vi fick bra fäste i sanden med ankaret i lä av en klippa. Det var lite nervöst att gå in här eftersom det inte fanns några vettiga djupangivelser någonstans, varken på papperssjökorten eller i något av våra två navigationsprogram inte heller Piloten gav någon vägledning. Men sakta men säkert tog vi oss in på ca 7 m djup och lade ankaret. Jonas dök sedan ner och kollade botten. Eller dök o dök, vattnet var så klart att det räckte att snorkla på ytan. Men där var bara sand, ev kunde det vara några stenar i en tångruska men de var inte i vägen för oss.

 
Där vi låg och sedan resten av bukten. Husen långt borta ligger vid den lilla hamnen

Det skulle komma en kuling om någon dag och därför ville vi ha lite bättre skydd än vi fick här, så vi stannade bara en natt. Morgonen efter fortsatte vi till Kapsali på sydspetsen av Kithera.

Kapsali är en liten by vid foten av ett berg med strand, en pir och en massa kyrkor. Ligger ca 1 timmes promenad i uppförsbacke från huvudorten, Kithera. Vi gick inte dit. Tar det en annan gång.

Det blåste ganska ordentligt i kulingen, men vi låg bra här. Men man lämnar inte båten på en ankring om det blåser ordentligt. Man vet ju inte vad som kan hända. Och det var huvudanledningen till att vi inte besökte byn Kithera.

På eftermiddagen när Jonas tog en siesta och jag satt och läste hörde jag plötsligt hur någon visslade och hojtade. Jag gick upp för att se vad som stod på. Ser då en ensam liten jolle komma flytande och de som visslade och hojtade var de franska ägarna som låg en bit framför oss. Jag väckte Jonas för att få hjälp att sjösätta vår jolle, men Jonas klok som vanligt hoppade i vattnet och hämtade den drivande jollen. Det hade ju tagit alldeles för lång tid att sjösätta vår.
Fransmannen kom och hämtade jollen hos oss, och vi blev inbjudna på en drink på eftermiddagen. Vi hade några trevliga timmar och fick massor av tips och råd. De hade seglat varvet runt under 7 år och var nu på väg tillbaka till Frankrike för att bli landbaserade pensionärer.

Kithera är den sydligaste ön bland de som räknas till de Joniska öarna och ligger strax söder om Peloponessos. Det är ca 3000 personer som är bofasta på ön och de livnär sig i huvudsak på jordbruk. Ön är ganska låg, det högsta berget är strax under 500 m ö h.
Ön har varit bebodd sedan Myceanarna bosatte sig här på 2000-talet före Kristus. Jösses det är ju 4000 år sedan! Och som de flesta öarna här har de varit ockuperade av Venetianare, Turkar, Fransmän, Ryssar och engelsmän. De senare lämnade över ön till Grekerna i mitten av 1800-talet.

Man kan antingen flyga hit från Aten eller åka färja från Pireus, Neapoli eller Kreta. Om man nu känner för att åka till en ö som inte är så turistisk.