Så var vi då äntligen framme i Argostoli, huvudorten på Kefalonia i Grekland. Efter 1622 nautiska mil (1 nm=1852 m) och ca 19 dygn varav 7 för ankare eller i marina. Bara ca 1000 nm kortare än att korsa Atlanten!
I Argostoli har vi varit tidigare och det var skönt att känna till hur det såg ut när vi kom in mitt i natten. Vi sov så gott, som man alltid gör första natten efter en flerdygns segling. Få sova tillsammans och mer än 3 timmar i taget är inte så dumt.
Nåväl, nu skulle vi checka in i Grekland, de har ändrat reglerna i år och det var därför lite extra spännande. Vi hade läst på om vilka dokument vi skulle presentera så de hade vi med oss. Kopior av pass och försäkring samt en besättningslista. Går till CoastGard/Port police/Marine Police (har inte lyckats lista ut vad de kallas) blir ombedd att sitta ner och vänta och efter ca 15 min blev jag inkallad för att bli informerad om att jag först måste ta mig till Skattekontoret och betala för DEKPAn (segeltillstånd). Jag knatade iväg med kartan i högsta hugg men om inte kartan stämmer med verkligheten då blir det lite struligt. Enligt kartan skulle jag ta 3e gatan efter postkontoret, men det stämde inte. Gick tillbaka, jag hade kanske missat den? Nejdå inte alls, de hade bara hoppat över en 3-4 oväsentliga gator. Suck. Tillbaka till CoastGard för att slutföra. Upp med alla dokument och tjejen började granska dem. Registreringspappret skulle vara i original och det var konstigt att det var utfärdat på ett vanligt papper och bara hade en stämpel och en signatur. Sen började cirkusen. Vi hade ju motor i segelbåten, men varför var den och serienummret inte med på registreringsbeviset? Det måste det vara. Jag var tvungen att ordna fram ett dokument som bevisade att motorn med serienumret och antalet Watt fanns i båten. Vi har inget sådant dokument och att det är helt värdelös information höll tjänsteflickan inte alls med om. Det skulle stå i DEKPAn. Punkt slut. När jag lite försynt frågade om det inte var information för motorbåtar fick jag bara en fnysning till svar. Efter diverse rotande i gamla papper hittade Jonas ett garantibevis som visade serienummer på motorn och skrovnummet. Efter många om och men godkände hon det, trots att det stod båtens ursprungliga namn på dokumentet. Som tur var, fanns motorns serienummer med i försäkringsdokumentet. Ja herre jisses som det kan bli, men vi fick vår DEKPA och kan nu med gott samvete segla runt här i Grekland.
Våra kompisar på Joyager kom och mötte oss, så nu seglar vi tillsammans några dagar innan de flyger iväg några veckor.
Nästan som klipporna i Dover.
Sydvästra spetsen på Kefalonia
Utbudet och kvalitén på köttet hos slaktaren här är stort och högt. Man kan till och med få köttet vaccumpackat!
Stadskajen var full, och vi var ca 10 båtar för ankare. Kul att fler hittat denna lilla pärla.
Hälsa Grekland!
Byråkrati, byråkrati!! Det påminner om en av Donna Leons böcker om en italiensk tjänsteman som kommer hem till en familj och säger att deras lägenhet existerar inte för den är inte registrerad…..
Jo det var lite så, och i alla länder vi checkat in och ut ur har de aldrig efterlyst denna uppgift. Men man lär så länge man lever.
Vilka stålnerver Du har, i den hettan också. Läste på annat håll att Argostoli numera är proppfullt även för ankare nästan jämt. Ha de gott! Hälsa med er!
Ja det var lite trångt på ankarplatsen, inte världens bästa hållfasthet heller.
Så tråkigt med allt krångel på land, kan jag tycka. Skönt att ni kunde reda ut det i alla fall! Hoppas ni har det härligt nu, kan det vara annat, utifrån bilderna? 🙂
Hade iofs gärna varit utan all byråkrati och olika tolkningar av reglet osv. Men det är ju en del av resan/äventyret. Också blir det en historia att komma ihåg 😄