Säger ju ordspråket, men i morse när det plötsligt började blåsa ordentligt så kändes det inte så kul.

Viken vi låg i var ganska enslig, det var vi en USA-flaggad stor motoryacht, typ 50 m lång eller så och en chartersegelbåt. Viken var relativt stor så vi kände oss ensamma. Underbart härligt. Vattnet var inte turkost men helt klart till åtminstone 10 m djup. Naturen är typisk grekisk ö-natur kalt med brunbränd vegetation. Men vi njöt av ödsligheten.

När vi ankrade så uppförde ankaret sig lite konstigt, så Jonas dök ner och kollade det. Kättingen hade lagt sig runt en sten och ankaret hade inte grävt ner sig. Hmmm, inte så bra men vi förväntade oss inga kraftiga vindar så vi lät det vara.

I morse strax före 04 så började det vina in vanten, och både jag och Jonas vaknade. Det blåste från NV och det innebar fallvindar från berget, byarna kom väl upp i ca 15 m/s inte hela världen normalt sett men då vi visste att ankaret inte satt ordentligt, och vi inte visste hur stor stenen var så kände vi att vi tar det säkra före det osäkra och lättar ankare. Vi har ju trots allt 8-10 timmars tur idag. När vi fått upp ankaret och började lämna viken så tittade vi bort mot den lilla chartersegelbåten. De verkade ha problem, men med de vindbyarna som var så kunde vi inte hjälpa dem. Risken hade varit att vi båda hamnat på klipporna.
Den andra båten, la ut väldigt kort kätting, det var nog precis att ankaret nådde ner till botten, och det räcker inte. Då finns det ingen marginal om båten börjar röra sig. Så de hade draggat och såg ut att ligga väldigt nära klipporna. Hoppas innerligt att det gick bra för dem. Vi har inte hört något VHF anrop så vi tror att det löste sig för dem.