Öarna Kastos och Kalamos ligger mellan ön Meganisi och fastlandet och är nya bekantskaper för oss. Mycket trevliga sådana.

Vi började med att utforska den stora bukten på Meganisi, där borde det ju finnas någon ankring även om det inte framgår av seglingsbeskrivningarna över området. Efter att ha följt i princip hela bukten insåg vi att nej här är inget för fritidsbåtar, det fanns iofs några små vikar, men de var precis så stora att en båt kunde ankra där. Ingen plats kvar till oss. Vi gick ca 10 m från strandkanten och det var mellan 25 och 50 m djupt. Vi hittade visserligen ett ställe där vi kunde ankra 30 m från strandkanten på 10 m djup, men då vinden skulle vrida mot norr under natten så var risken stor att vi hamnade på land, vilket gjorde att vi avstod och puttrade vidare österut mot den stora och höga ön Kalamos.

Kalamos är ca 25 km2 stor och högsta punkten är ca 730 möh. vilket gör att bebyggelsen ligger nere vid havet. Havet har ju sedan urminnes tider varit livsnerven ute på öarna i Grekland.

Vi gick till Porto Leone, i bukten på sydöstra sidan av ön. Vi hade inte så stora förväntningar, kanske därför vi blev så förälskade i stället. Byn har en lite tragisk historia. 1954 drabbades ön och Porto Leone av ett kraftigt jordskalv och deras brunn (brunnar?) blev förstörda. Om de rasade ihop eller om de fick in saltvatten förtäljer inte historien. Byborna, som visserligen inte var så många, beslöt sig gemensamt för att emigrera istället för att reparera brunnarna. Så byn blev övergiven. Det enda som underhölls var kyrkan. Några personer från huvudorten Kalamos kom några gånger i månaden för att städa och fixa, så allteftersom husen blev ruiner stod kyrkan där i alla sin elegans. Konstigt att de inte “avkyrkade” byggnaden. Men man kan kanske inte göra det i den grek-ortodoxa religionen.

Idag så har ett av husen renoverats eller håller på och renoveras skall nog bli en restaurang så småningom. Men jag kan tänka mig att de har problem med el och vatten. Detta är det enda funktionella huset på ön förutom de i huvudorten som ligger på nordöstra delen av ön. Landvägen mellan byarna är mycket lång.

Viken är ganska djup 10-25 m så de flesta lägger sitt ankare och vänder båten med aktern mot land och förtöjer i land. Då ligger båten stilla och man behöver inte ha så förfärligt mycket extra kätting ute. Men vi hittade inget bra ställe för den sortens ankring men däremot et grundflak på lagom avstånd från land och “bara” 10 m djupt där vi lade ankaret. Prognosen var lite vind från norr, men åt det hållet hade vi lä så vi var inte så oroliga. mer störande var en charterbåt med en italiensk familj ombord. Ett gäng vuxna och två barn mellan 2 och 5 år kanske. Djädrar i havet vilket liv de förde. Lät som värsta dagislekplatsen. Suck, men italienare brukar inte ligga kvar för ankare över natten. De brukar dra sig mot marinor och restauranger framåt sen eftermiddagen så vi var inte så oroliga. Vi hade rätt! Vid 18-tiden lyfte de ankare och försvann och lugnet lade sig över bukten. Någon timme senare kom fåren ner för att dricka. Så härligt att höra deras bräkande, oroliga tackor som ropade på lammen och lammen som lika oroligt svarade och så baggarna med klockor kring halsen som klingande så mysigt.

.

Antingen ett gammalt vakttorn eller en gammal vindmölla. Either an old guard tower or an old wind mill.

Två gamla olivträd, som man en gång i tiden byggde terrass år. Det översta har nog också haft en stöttande mur.
Two old olive trees, that once had got a supporting wall built like a terrace. I guess that even the first tree have had a supporting wall.

Byn Porto Leone. Kyrkan är den gula byggnaden och den ev blivande restaurangen har rött tak och nya fina bryggor.

The village Porto Leone. the church is the yellow building, and the eventual becoming restaurant has red roof and newly built nice pontoons.

Kristallklart vatten!

Christal clear water!

På denna bilden ser man bottnen på ca 8 m djup! 8 m deep and you can easily see the sea bed.

Lady Annila till höger och Cajun, en annan svensk båt, till vänster

Lady Annila to the right and Cajun, an other sweidsh boat, to the left.

IN ENGLISH

The islands Kastos andKalamos is situated between the island of Meganisi and the mainland and are new areas for us. And very nice once

We started with an investigation of the big bay on Meganisi. Even if the pilot didn’t even mention the bay, we thought that it would be some anchorages. but when we have followed the whole shore line of the bay we realized why it wasn’t mentioned. Even if we were as close as 10 m from shore, the depth were between 25 and 50 m ( 80 – 160 feet) We gave up. Well we did find one spot that was possible to anchor 30 m (100 feet) from shore and 10 m (30 feet) deep, but since the wind was going to change to northerly during night we could have the possibility to end up on land. So we decided to skip  Meganisi and went further east to the 25 sqkm (6200 acre)  and 730 m (2400 feet) high island of Kalamos. the hight of the island makes it natural to build all villages by the sea side. The sea has since ancient times been the core source for their lifestyle.

We stoped at Porto Leone, the bay south east of the island. Our expectations wasn’t that big so maybe that’s why we fell in love with the place. The small village has a tragic history. In 1954 there was an earthquake that destroyed their fresh water supply. The villagers decided to emigrate rather than restore the wells. If the wells just collapsed or got salty water the story doesn’t tell. The whole village became abandoned except for the church. It was maintained by people from the main village in the north. For many years, the houses around the church became more and more ruined but the church was shining. Strange that they kept the building as a church, but maybe they have to in the greek-ortodox religion.

Today, one of the houses has been/are under renovating. I guess it will be a tavern or similar. But I think they have problems with fresh water and electricity supply. This is the only functional house on the island, except the ones in the mail village on the northeast of the island. It is a loooong way between the villages.

The bay is pretty deep 10-25 m (33-82 feet) so most cruisers drop their anchor and then moor on shore as well. Then the boat is pretty secure and you don’t need to have that much extra chain out. There were pretty many boats in the bay when we arrived, so we only had the traditional anchoring as only alternative. We found a pretty shallow spot with enough space to land where we could drop our anchor. The only bad thing was our closest neighbours. A Greek charter boat with an Italian family on board. A couple of grownups and two children about 2-5 years old. My God, they where noisy. They sounded like a day care centre with 50 kids. But as most Italian sailors, they don’t spend the night at anchor. Most common is that they leave around 1800 for a marina and a tavern and so did our neighbours. They left and the bay became tranquil. Some hour later we heard some cheeps coming down from the mountains to drink. It is amazing that they can drink saltwater without any  problems. But on the other hand, you don’t need to add any extra spices when cooking them. The only thing they eat are herbs, thyme, oregano and sage and then salt from the water. Just to through them on the BBQ and dinners is ready!