Som jag skrev om i förra inlägget så hade vi lite otur med att få kättingen runt en sten när vi ankrade. Men också tur att stenen höll oss på plats.

Nästa vik vi ankrade i tog vi visserligen hänsyn till att vinden kunde komma från alla håll, men inte styrkan på vinden. Vinden vred under senkvällen till den, för oss, sämsta riktningen och med bra många mer m/s än någon prognos siat om. Vi låg med aktern ca 60 meter från land med följden att sömnen blev mycket orolig. Men som tur var höll ankaret oss på plats.

Några dagar senare gick vi in till stadskajen för att få lite landliv, med enkel proviantering och trevliga restaurangbesök. När vi skall vrida upp båten så att vi kan backa in på plats, kör vi på något i vattnet så att propellern på bogpropellern gick av! Den sitter fast med nylonskruvar för att den ska lossna om något fastnar i propellern istället för att hela konstruktionen skall vridas och gå sönder. Men nu så höll nylonskruvarna men inte propellern. Undrar just vad det var vi träffade???
Men som tur var kan vi relativt enkelt ta loss bogpropeller konstruktionen och byta propeller utan att behöva gå upp på land. Tack Hr. Amel för din finurlighet. Så vi gick ut ur hamnen, ankrade upp, bytte propeller och sedan tillbaka in till kajen igen.

Dagen efter, var vi ute och provianterade och åt lunch. Satt sedan någon timme på en bar med bra internet. På baren satt vi så vi såg båten hela tiden.
När vi kom tillbaka till båten så hade det börjat blåsa rakt in mot kajen, inte så bra. Jonas var först ombord och jag stod och funderade på ur tamparna på landgången kunnat sno sig RUNT landgången. En engelsk ung man (25 års åldern) kom fram och berättade att en annan båt hade dragit upp vårt ankare men att han och en kompis varit ombord och dragit fast vårt ankaret igen, lagt ut lite fler fendrar och stöttat upp vår förtöjning mot den svenska grannbåten. “Som ni väl känner” Jo då det gjorde vi så det var OK Han hade också surrat tampen runt landgången för den låg och studsade mot en pollare på kajen. Suveränt initiativ! Tyvärr så hade de inte fått fast ankaret ordentligt så vi trycktes in i kajen, vilket gjorde att vi fick göra en panik-lämning av kajplatsen och ankra upp i bukten i stället.
Tur hade vi att vi bara fick ett pyttelitet märke i gelcoaten (yttre plastskiktet)  i aktern.

Ca en vecka senare ankrade vi upp i en bukten på en helt annan ö. Hade lite svårt att få fäste men till slut så satt ankaret. Även den natten sov vi oroligt. Bottnen var inte att lita på. Men på morgonen hade vi inte rört oss en millimeter. Vi bestämde oss för att lämna och gå till huvudorten på ön istället. Jonas börjar dra upp kättingen, vi hade 55 m ute, och efter ca 10 m så blev det tvärstopp. Fören dippade ner och ankarspelet orkade inte dra. Vad i helafridens dar är detta. Vi joxade och fixade ett bra tag och till slut så orkade ankarspelet, med stor möda, dra upp kättingen. Efter ytterligare ca 10 meter så ser jag något underligt i vattnet som kommer upp med kättingen. En stor rörkonstruktion och en bjälke. Rörkonstruktionen ser ut som om den kunnat suttit på en fiskebåt eller något liknande. Kättingen var virad runt det hela. Vi tittar på varandra och på prylen i vattnet. (Kamera! for genom mitt huvud men benen ville inte gå och hämta den.) Jonas lyfter med hjälp av båtshaken och starka muskler av kättingen på ena sidan och hela alltet börja wobbla runt och kättingen frigörs! Nu var det inga som helst problem att ta upp resterande 20-30 m kätting och ankare. Snacka om tur!

Vi tuffar, i bleke, iväg ca 10 sjömil och ankrar upp i en urmysig liten vik på jolleavstånd från huvudorten. Vi lägger linor iland från aktern (ankaret är i fören) för det är ganska smalt. Vi badar och har det allmänt mysigt. Jonas tar snorkel och cyklop och simmar ut för att titta till ankaret. Jag tyckte att det var väldigt stenigt på bottnen, och han vill se att ankaret sitter ordentligt. Men misstänker att ankarbottnen inte är särskilt bra. Vårt ankare har grävt ner sig fint, vrider på huvudet och ser, ca 10 m bredvid vårt ankare, en jättehög med kätting modell gigantisk, Inklusive 2 ankare.
Tur att vi inte fastnade i det!

Vi tog jollen in till byn och strosade omkring en stund, tog en öl på en mysig restaurang och bestämde oss för att äta middag där nästa dag.
Åker tillbaka till jollen, det har börjat blåsa lite mer och rakt i sidan på båten. Det är inte så bra när man har förtöjt som vi gjort. Naturligtvis så har ankaret lossnat och vi draggar sakta men säkert. Som tur var bort från kättinghögen på bottnen. Puh. OK, loss med linorna från land och upp med ankaret och sedan hitta ny ankarplats. Vi vågade inte riskera att hamna i kättinghögen. Så vi går till inloppet av bukten och droppar ankaret. Men det vill inte ta. Upp med ankaret igen, och vad får vi då upp? Jo ett nystan, ca 1 m i diameter, med långrev (ett slags fiskeredskap) plus ca 15 kg sjögräs! Krokarna snyggt och prydligt borttagna från långreven och sedan har man kastat resten överbord. Inte så konstigt att ankaret inte fäste. Grrrrrr. På nästa försök fick vi bra fäste.
Men tur igen att det inte flöt och fastnade i propellern.

Nu ligger nystanet i soptunnan i stället.