Ojojoj vad tiden går fort när man har trevligt. Så fort och så trevligt att jag fullständigt glömt bort er kära läsare. Men här kommer lite bot och bättring.

Vi har sedan sist seglat över Egeiska havet via Kithnos och Tinos till Dedokanesarna, eller Tolvöarna som de brukar kallas i Sverige, dvs den grekiska ögrupp som ligger närmast den Turkiska gränsen. Öarna här ligger så nära att grekerna har målat grekiska flaggor på öarna så att man vet vilket land man är i.

På Kithnos var vi i två vikar. Den första Ormos Stefanos, det var där som vi fick upp den konstiga rör konstruktionen. Kan fortfarande inte fatta att vi kom loss med kätting och ankare i behåll och att ankarwinschen höll. Så om ni kommer hit. Ankra inte för nära detta stället:

Enligt Piloten så skall det dessutom ligga ett vrak lite längre in så man kanske inte ska ankra här överhuvudtaget…….

Nästa stopp var på nordöstra sidan av Tinos och Ormos Panormos. Vilket ställe!

En helt underbar liten by som får besök av färjan 2 ggr i veckan. Här råder ett helt underbart lugn och här är tyst. Det finns bilar och moppar men det märks inte. Vi åt middag på en av restaurangerna vid kajen. Som vanligt var stolarna av den grekiska obekväma sorten men här hade de målat dem väldigt fint.

Efter en stund så kommer det ett gäng ungdomar och stannar där vi har vår jolle. De är väldigt intresserade av någonting och vi undrar för oss själva om det är något med vår jolle. Men så ser vi att de är ute för att fiska. Så vi fortsätter med vår måltid.

Ytterligare en liten stund senare så kommer killen som har fiskaffären bredvid restaurangen ut med två stora knippen med bläckfisk, en stol och en hund. Han ställer stolen nere på stenarna i vattenbrynet och börjar slå de färska bläckfiskarna mot stenarna. Av någon anledning så skall man slå en bläckfisk (Octopuss) minst 60 gånger mot en sten eller brygga. Varför vet vi inte riktigt men antingen för att ha ihjäl dem eller för att möra dem.
De fiskande ungdomarna var turister men grekisk talande sådana. De började prata med bläckfisk-farbrorn och så går en av ungdomarna in i farbrorns affär och kommer ut med en lååååång stör som är kluven i tre delar i ena änden.

Farbrorn tar stören med den kluvna änden ner i vattnet och plockar upp en sjöborre! Det var det som ungdomarna försökte fiska upp. Sedan blev de även instruerade i hur man öppnar och äter borrarna.

Farbrorns hund var ytterst irriterad på husse som inte tog hand om bläckfisken och försökte på alla vis få husses uppmärksamhet bort från de där stickiga sakerna. Tillslut tröttnade vovven och gick tillbaka och lade sig bredvid bläckfiskarna som för att vakta dem.

Dagen efter gick vi upp tidigt (0500 !), vi hade ca 80 sjömil att segla/motorera över till Patmos där vi skulle träffa vår kompis Johan som seglar Amber af Ljunghusen.

Vi hade en väldigt vindfattig översegling och vattnet låg spegelblankt större delen av tiden.
Vi mötte delar av den Grekiska flottan. De var ganska långt borta och risken att vi skulle komma nära var obefintlig. Strax efter att vi fått syn på dem blev vi uppkallade på VHF. De bad oss att gira 90 grader norrut och hålla den kursen i 20 minuter. Det var bara att lyda. De ville inte ha oss för nära och om de var på någon sorts övning så ville vi inte vara nära heller.

Vi tillryggalade 81,8 nm med en snittfart på 6 knop och en max fart på 8,5 knop. Att vi fick sådan maxfart får vi tacka den stora Gennackern för som vi kunde segla med i ca 2 timmar.

De sista öarna/Byarna/Vikarna vi besökt har varit helt fantastiska, så om ni har minst 3 veckors semester, packa ryggsäckarna, flyg till Athen, ta tunnelbanan till Pireus och hoppa på någon färja som går till något ställe 2 ggr/vecka. Rum finns alltid att hyra. Njut av några dagars lugn, ta färjan till nästa ställe. Varva lugna och lite mer livliga ställen och jag lovar ni får en oförglömlig semester, kommer tillbaka till jobbet fulla av energi. Vart man skall åka finns beskrivet i allehanda reseguider. En site www.kalimera.se har även elektroniska guider till en billig penning.