Har har man seglat runt bland en massa underbara öar, legat i fantastiska vikar, upplevt underbara små byar och städer under hela sommaren. I sin enfald så tror man då att man sett det mesta och att denna ödsliga kust längs den östra sidan av Peloponisos bara skall bli en trist transportsträcka. Men vad vi bedrog oss.

Vi lämnade Poros och seglade söderut, första stoppet skulle bli ön Spetsai och någon vik på syd eller sydvästkusten. Vi läste lite grand om ön och insåg att vi nog skulle ha gått till huvudorten på ön, som verkade hel mysig. Men då det skulle bli en relativt lång avstickare från vår huvudkurs, så valde vi sydkusten istället. Vi seglade med akterliga vindar i princip hela vägen från Poros och hade en mycket behaglig tur. När vi närmar oss Spetsai vrider vinden så vi får in den framifrån istället. Javisst, det hade vi glömt, just i denna delen så är den förhärskande vinden sydostlig istället för nordlig. Så den viken vi hade sett ut strök vi med en gång, den var helt öppen från syd och ganska gungig.

Spetsai är en ganska låg ö och väldigt grön och lummig.

Mittemot Spetsai ligger den privata ön Spetsopoula, den ägs av en av Greklands rikaste redare. Det är inte tillåtet att ankra någonstans runt denna ö, och det lilla vi såg, så var det små mysiga vikar med stugor och badbryggor överallt.

Vi fortsätter runt till den västra sidan och hittar viken Ay. Anaryiroi. Vilket litet guldkorn!

Vi fick en helt underbar solnedgång på köpet.

Vinden vred åt norr under natten och tog tyvärr inte vågorna med sig, så vi hade vågor som slog in i aktern hela natten så sömnen blev inte så god som den brukar vara.

Morgonen efter fortsätter vi söder mot Monemvasia bukten, en ganska stor bukt med många val möjligheter att ankra.

Bukten har fått sitt namn efter den stora Monolit klippön som härbärgerar byn Monemvasia. Byn, som inte har fått någon nybyggt hus sedan början av 1800-talet ligger på sydsidan av ön och ser verkligen ut som om Medeltiden har stannat upp här. Urläckert.

Norra sidan av Monemvasia

Södra sidan.

För att komma till denna ö har man numera byggt en bro, och staden på fastlandssidan, Yefira (som betyder bro)är en sömnig underbar liten by med massor av restauranger vid kajkanten. När vi hade lagt till med jollen fick vi kryssa mellan borden för att komma upp på vägen.
Vi passade på att fylla på förråden lite grand och åt en Gyros (på turkiska heter det kebab) innan vi seglade vidare.

Plötsligt får vi se något som rör sig i vattnet, ett litet huvud sticker upp med ojämna intervaller. En sköldpadda! Den simmar ända fram till kajkanten och jag får en liten videosnutt av den. Jag tror att det är en Carreta Carreta.