Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#Peloponisos’

Har har man seglat runt bland en massa underbara öar, legat i fantastiska vikar, upplevt underbara små byar och städer under hela sommaren. I sin enfald så tror man då att man sett det mesta och att denna ödsliga kust längs den östra sidan av Peloponisos bara skall bli en trist transportsträcka. Men vad vi bedrog oss.

Vi lämnade Poros och seglade söderut, första stoppet skulle bli ön Spetsai och någon vik på syd eller sydvästkusten. Vi läste lite grand om ön och insåg att vi nog skulle ha gått till huvudorten på ön, som verkade hel mysig. Men då det skulle bli en relativt lång avstickare från vår huvudkurs, så valde vi sydkusten istället. Vi seglade med akterliga vindar i princip hela vägen från Poros och hade en mycket behaglig tur. När vi närmar oss Spetsai vrider vinden så vi får in den framifrån istället. Javisst, det hade vi glömt, just i denna delen så är den förhärskande vinden sydostlig istället för nordlig. Så den viken vi hade sett ut strök vi med en gång, den var helt öppen från syd och ganska gungig.

Spetsai är en ganska låg ö och väldigt grön och lummig.

Spetsai_20120903_338-

Mittemot Spetsai ligger den privata ön Spetsopoula, den ägs av en av Greklands rikaste redare. Det är inte tillåtet att ankra någonstans runt denna ö, och det lilla vi såg, så var det små mysiga vikar med stugor och badbryggor överallt.

Spetsopoula_20120903_348- Spetsopoula_20120903_349-

 

Vi fortsätter runt till den västra sidan och hittar viken Ay. Anaryiroi. Vilket litet guldkorn!

Ay Anaryiroi_20120903_326- Ay Anaryiroi_20120903_328-

Vi fick en helt underbar solnedgång på köpet.

Ay Anaryiroi_20120903_329-

Vinden vred åt norr under natten och tog tyvärr inte vågorna med sig, så vi hade vågor som slog in i aktern hela natten så sömnen blev inte så god som den brukar vara.

Morgonen efter fortsätter vi söder mot Monemvasia bukten, en ganska stor bukt med många val möjligheter att ankra.

Bukten har fått sitt namn efter den stora Monolit klippön som härbärgerar byn Monemvasia. Byn, som inte har fått någon nybyggt hus sedan början av 1800-talet ligger på sydsidan av ön och ser verkligen ut som om Medeltiden har stannat upp här. Urläckert.

Monemvasa_20120905_357-
Norra sidan av Monemvasia

Monemvasa_20120905_364- Monemvasa_20120905_371-

Södra sidan.

För att komma till denna ö har man numera byggt en bro, och staden på fastlandssidan, Yefira (som betyder bro)är en sömnig underbar liten by med massor av restauranger vid kajkanten. När vi hade lagt till med jollen fick vi kryssa mellan borden för att komma upp på vägen.
Vi passade på att fylla på förråden lite grand och åt en Gyros (på turkiska heter det kebab) innan vi seglade vidare.

Plötsligt får vi se något som rör sig i vattnet, ett litet huvud sticker upp med ojämna intervaller. En sköldpadda! Den simmar ända fram till kajkanten och jag får en liten videosnutt av den. Jag tror att det är en Carreta Carreta.

Read Full Post »

Efter 9 timmars ömsom seglande och ömsom motorerande i vindar allt från 0-10 m/s som kom från norr eller syd eller något däremellan så var vi framme i Katakolon. Även om vindarna skiftade mycket så hade vi en underbar dag till havs. Solen sken och det var inte så mycket vågor så man kunde sitta på däck och sola och läsa och vi fick hissa vår stora genacker i någon timme iallafall.

Katakolon är en by som består av 2 huvudgator, den ena längs kajkanten och endast med barer och restauranger och den andra parallellt bakom och där har man samlat alla andra sorters butiker. Det tar ca 10 minuter att ta sig från ena änden av byn till den andra.
Mest känd är nog byn för att man lätt kan ta sig till Gamla Olympia. Dvs där som de olympiska spelen en gång i tiden startade. De flesta som kommer hit till Katakolon kommer med kryssningsfartyg men de har plats även för sådana som oss.
I piloten så stod det att dyningarna rullade in vid ost och syd vindar, men när vi kollade vädret så skulle det inte blåsa från det hållet så det var ju lugnt.  Vi lägger oss longsides cementkajen då det är gott om plats. Får hjälp med linorna av en fiskegubbe! Har nog aldrig hänt tidigare. När vi fått klart med fendrar och linor och båten ligger bra kommer en kille i en liten vit bil. Gör en 4-hjulssladd och stannar framför oss och säger att vi inte kan ligga så. “Det ska blåsa från ost i natt. Ni måste ligga med aktern mot kaj och ett ankare i fören.” Killen gör en rivstart och kör därifrån.
OK, lokalbefolkningen har bäst kännedom så vi lyder. Lägger ut ankaret och backar in till kajen.

En stund senare kommer en engelsk segelbåt, och när vi går för att hjälpa honom att förtöja så dyker det upp en grekisk farbror och börjar konversera med oss. Jättetrevlig kille, lite svårförstådd engelska men med lite fantasi och teckenspråk går allt. Han berättar att har seglat från Grekland till Libyen och sedan ut ur Medelhavet och upp till Norge där han sålde båten och tog tåget hem till Katakolon igen. Om vi förstod honom rätt så hade seglingen gjorts i en 7 meters båt?!?! Jaja allt är ju möjligt. Han tyckte att vi kunde komma bort till restaurangen som lokalbefolkning använde sig av och ta en ouzo och kanske äta en bit.
Så dit gick vi lite senare. Och det var verkligen en lokal restaurang. Ägaren såg lite lätt chockad ut när vi kom och visst kunde vi få mat. Grekisk sallad, friterad kalamares och friterade sardiner med pommes kunde det vara något. Jo tack sa vi och 2 öl och 2 Ouzo.
Ena hörnan av restaurangen var helt klart reserverad för familjen. Ett relativt stort runt bord med en TV i hörnan. Alla satt vända mot TVn och med blickarna klistrade vid programmet.

Vi slog oss ner och farbrodern vi träffade på kajen var där, han flyttade snabbt över till vårt bord och pratade. Vi hade jättetrevligt, och han hjälpte mig att utöka mitt grekiska ordförråd. Så nu vet jag vad vatten (neró) heter och varför Peloponisos heter som det heter. Pelopo betyder kung och nisós betyder ö så Kungarnas Ö helt enkelt. Han tragglade en massa andra ord oxå men ouzon hade nog lite dålig inverkan på mitt minne ……. Fast undrar varför denna halvö kallades för ö? Det var ju inte förrän Korintkanalen var klar som denna halvö blev en ö???? Äsch man skall inte fundera så mycket, Babis, som han hette, hade säkert rätt.

Nåväl vi blev mätta och lite lagom runda under fötterna och beställde in notan. Blev något förvånade när vi för denna mycket enkla (men goda) måltid skulle betala 30 €. Antagligen “Special prize for you my friend….” Så lite blåsta blev nog men om man har trevligt under tiden och det inte rör sig om större belopp så är det väl OK. Lite bondfångeri får man väl tåla!

Det var lite spännande att ta sig tillbaka till båten. Det var precis att landgången nådde fram till kajkanten när båten var som längst borta. Dyningen hade börjat rulla in och vi låg och ryckte fram och tillbaka. Stackars tampar och pollare. Det gnisslade och gned och förde ett alldeles förfärligt oväsen. Innan vi gick och lade oss så förhalade vi oss några meter ut från kajen för att inte riskera att dunsa in i den och för att få längre tampar och där med lite mer svikt. Gnisslet blev vi dock inte av med. Men man vänjer sig väl sa vi och kröp till kojs. Efter någon timme hade vinden vänt och blåste rakt in i hamnen så vågorna studsade mot kajen och in i aktern på oss. Gnisslet från tamparna ackompanjerades nu av vågsmällarna när de träffade akterskeppet. Mycket mer än 4 timmars sömn blev det nog inte, sammanlagt. Den längsta natten på länge. Vi gav upp vid 730 tiden och gick upp fixade frukost och sedan skulle jag iland för att checka ut oss från marinan och göra loss de tamparna som var knutna i land. Att gå i land på landgången var spännande det gällde att rusa över när båten var som närmast och landgången hade som mest kontakt med kajen. Allt gick bra jag kom både iland och ombord igen.

Så besöket blev knappt 20 timmar kort och  med en låååång sömnlös natt .

Read Full Post »

Nu har vi verkligen kunnat och hunnit utforska Pilos. Vi har varit här en vecka och i kväll är sista kvällen här. I morgonbitti kastar vi loss igen. Vi har väntat på ett paket som skickats från Agios Nikolaos och det bestod av två paket ett från Singapore och ett från England. Det var nästan som julafton att äntligen få öppna paketen. Tre stycken Pilot-böcker, dvs reseguider för båtfolk och tre stycken små paket från Singapore; en pekpenna till iPhon/iPad, vilket underlättar när man skriver, en HD-adapter och en ny trådlös mus. Härligt med elektroniska leksaker! Thank you sooooo much Sooji and Viktor.

Men vad har vi sysslat med en hel vecka på samma ställe. Tja, inte så mycket egentligen. Jonas hissade upp mig i mesanmasten…

Snö på kreta

Ja, jag vet. Fötterna var inte så rena……..

När vi seglade från Kreta så gick en splitsad ögla sönder som höll fast ena änden på ett fall. För att det inte skulle fara runt och slå sönder eller trassla in sig i något så drog vi upp änden till blocket i masten. Så det var den änden jag drog ner till däck igen.

Vi har varit på promenad till fortet, men vi kom dit 30 min innan de stängde och vi ville inte rusa runt så vi gick inte in.

Snö på kreta

Men vi gick förbi denna underbara skogsbacke, kändes nästan som om vi var i Sverige igen. Vi hittade även Rosmarinbuskar som var lika höga som jag är lång. Så vi tog oss friheten att plocka några kvistar. När vi en stund senare kom ner till mataffären sålde de buntar, små, med färsk Rosmarin för 1,5 Euro.

Vi har blivit polare med byns slaktare också. Inte så svårt när man är där var och varannan dag. Men det förlösande var när jag undrade vad kyckling hette på grekiska. Idag när jag var där igen så fortsatte lektionen, på hans initiativ. Fast hur man säger tack och varsågod hade jag redan lärt mig. Men det var bara att reptera och se tacksam ut. Vad kyckling heter? Kotopoli med betoning på andra o:et. och det tredje uttalas som å.
Min grekiska vokabulär är nog uppe i 20-25 ord nu.

Jonas har rökt sidfläsk. Mmmmmm gott! Slaktarn såg lite chockad ut när vi ville ha hela biten med sidfläsk och revben.

Snö på kreta

Ser ganska proffsigt ut eller hur?
När han stod uppe på piren och fixade så kom Marinans självutnämnde säkerhetschef. Han kör runt i hamnen 2-3 ggr per dag och kollar alla båtar. Fast vad han gör om något hänt med någon båt vete sjutton. Och nog inte han heller, men han har koll! Iallafall så stannade han länge och väl och tittade på vad Jonas höll på med. Killens engelska är mer begränsad än Jonas grekiska är så konversationen var lite kryptisk om man säger så.

Vi ligger längst ut på piren och trodde nog att det skulle vara lite lugn och ro här. Men inte då. Piren är denna bys motionsslinga! Ett antal personer som varje dag promenerar eller joggar ända hit ut. Den som är flitigast är killen med skeppshandeln. Han går samma runda 4-5 gånger per dag under siestan. Och är det inte motionärer som är här så är det fiskare. Denna kille är nog den mest seriösa av alla vi sett här ute.

Snö på kreta

Tre fiskespön över piren och ett fjärde åt andra hållet. Vi såg att han iallafall fick en fisk. Liten.

Det finns väldigt många fiskebåtar här i marinan. De är inte speciellt stora, lagom för en person. Här ligger de i skuggan av berget och rensar sina nät. Solen är precis på väg att komma över klippkanten.

Snö på kreta Snö på kreta

På torget i byn så finns det några ganska stora träd, ett av dem hade en plakett som berättade att en soldat planterat detta träd 1880 och att han när han lämnade det militära hade nått upp till titeln General. Driftig kille och häftigt träd!

Snö på kreta

Marinan här i Pilos är gratis och det gör ju inget. Men nackdelen är att man inte får tag på vatten. Då vi inte vill köra watermakern här i hamnen (om det är olja el diesel i vattnet förstörs membranen) så har sparsamhet varit tvunget. Vi har ju inte riktigt vetat hur länge vi skulle behöva ligga här. Så på 8 dagar har vi gjort av med ca 350 l vatten. Slå det om ni kan!

I morgon bitti kastar vi loss för att fortsätt norrut. Det skall blåsa från sydost ca 10 m/s så vi kommer att få en fin segling. Men mer om den nästa gång.

Read Full Post »

Någon efterlyste lite lugn segling. lata dagar och semestersegling. Jo vi har fått det nu.
Efter äventyret i Finikounda är allt lugna gatan. Ingen vind, inget underhåll, bara bra böcker i sittbrunnen och seightseeing.

Methoni är en sömning liten stad som vaktas av ett jättestort fort, grunderna till fortet lades på 300 talet F.Kr. och sedan kom Venetianarna på 12-1300 talet och renoverade och byggde till. När så turkarna kom några hundra år senare och jagade bort ventianarna så fortsatt turkarna att bygga. Fortet ligger på en landtunga som sträcker sig i nord-sydlig riktning och hela består av fortet.

Snö på kreta

Här finns ett hus bevarat, och det känns som om det är något förråd av något slag med helt nylagt tak och väggar som är ca 1 m tjocka såg vi in fönstersmygen

Snö på kreta

De turkiska baden var något med nedgångna men man kunde gå in, tyvärr så förstod ingen av oss hur det funkade. Fanns liksom inget att ha vatten och en kropp i.

Snö på kreta Snö på kreta Snö på kreta

För att komma in i fortet måste man gå över en vacker stenbro över något som ser ut som en vallgrav, men vi tror inte att det varit vatten där.

Snö på kreta

Och det är imponerande byggnads verk de gjort av sten. Tänk på all mankraft som gått åt till att huga stenen, transportera den och sedan foga samman.

Snö på kreta Snö på kreta

Men allt är ju inte stenhögar (som vi lite respektlöst kallar alla dessa arkeologiska platser oavsett skick)

Det är även vackra hus

Snö på kreta

och annorlunda blomkrukor. Visste inte att pelargonia är en parasit (heter det så om blommor)

Snö på kreta

Vädret är helt underbart just nu. Lite för vindfattigt för att segla, men förflyttar man sig ca 10 sjömil om dan så är det OK att gå för motor och ladda batterier och göra vatten. Solen skiner och temperaturen varierar mellan 18 och 25 grader på dagarna.
Vattentempen är dock inte riktigt badbar, tycker jag, knappt 18 grader. Så bad avvaktar iallafall jag med ett tag.

PILOS

Är en relativt ny stad som ligger i den södra änden av Navaríno bukten. Staden byggdes på 1800-talet av fransmännen, strax efter slaget vid Navarino.

Tack vare öarna utanför så blir bukten nästan som ett innanhav. Mycket välskyddat och marinan här är otroligt välbyggd. Gratis är den också och det gör inget. Gratis därför att det inte finns någon ägare. Mycket konstigt tycker jag, för om det är en konkurs så borde det ju finnas ett konkursbo som äger och varför har inte kommunen tagit över? Här finns plats för ca 70 segelbåtar, säkert 50 småbåtar och kanske 10 fiskebåtar i lite varierande storlek. Tycker nog att man borde kunna få lönsamhet i det hela, här är dessutom en gigantisk uppläggningsplats för båtar och plats för både skeppshandel. segelmakare och hamnkontor. Någon som är sugen på att bli marinaSägare?

Här är det också späckat med historia, ett venetianskt/turkiskt fort även här, och i norra delen av bukten finns en liten lagun som är förbunden med Navarino bukten av en liten kanal, som inte är seglingsbar. Stränderna är låglänta sandstränder och det var här som Sparta förlorade ett slag för första gången. De var ju kända som oövervinnerliga krigare. Pojkarna i Sparta togs från sina föräldrar i sjuårsåldern och tränades sedan till att bli soldater i både styrka, smidighet och snabbet. Men atenarna under ledning av Demosthenes lyckades besegra dem.

Ett antal hundra år senare, den 6 juli 1827, stod slaget vid Navarino. Grekerna slogs för sin självständighet mot turkarna och var nästan besegrade när britter, fransmän och ryssar bestämde sig för att blanda sig i leken. De lyckades få turkarna att fly och sedan dess är Grekland grekiskt. Jo, detta är en mycket kortfattade beskrivning vill man läsa hur det gick till på riktigt kan man antingen slå upp det i en uppslagsbok eller på nätet.

Det är otroligt vad mycket man lär sig när man lever som vi gör. Historia har alltid varit intressant, men nu när man ser historiska monument på riktigt så blir det än intressantare. Och man slipper memorera en massa årtal, det är intressant ändå!

Uppe vid fortet fick vi en underbar utsikt över hamnen och marinan. Lady Annila ligger längst ut på piren, vid fyren.

Snö på kreta

Här finns en liten skeppshandel på väg upp till fortet, och trots att han hade stängt för siesta, så stod en massa varor kvar ute på gatan och hängde på fasaden. Ser ni den svenska och danska flaggan?

Snö på kreta

Undrar vad ett svenskt försäkringsbolag skulle säga om låsningen av butiken

Methoni_12-03-28_178

Det verkar inte vara något stort problem med brottslighet här iallafall.

Read Full Post »

Fredagen den 16 mars var det dags, väderprognoserna var kontrollerade noggrant i fler dagar, dieselbilen var beställd och solen sken. Fast när man vaknade på morgonen och båten ligger och rycker fram och tillbaka beroende på dyningen från bukten kändes det inte så bra. Der är när det blåser nordligt som dyningen rullar in i marinan. Vi kollar väderprognosen en gång till och inget är förändrat. Vi lämnar!

För att kunna fylla på diesel så måste vi flytta båten från vår plats och till en betongpir som den lilla tankbilen kan köra ut på. Vi lägger oss longsides på utsidan av piren. Jösses vad det rycker och sliter i båten. Vi hade väl någonstans i bakhuvudet att kunna ligga kvar här och sjöstuva det sista. Få ner vinterförtöjningen på plats, plocka undan min PC och ja, fixa det sista. Men det ryckte och slet så i båten att det vi var tvungna att lämna. Sjöstuvningen fick ordna sig under gång.

Som tur var hade vi våglä den första halvtimmen så vi fick ordning på det mesta. Sedan kom vi ut i häxkitteln. Att vågorna kan komma från två  håll är inget ovanligt men här kom vågorna från alla håll, de studsade mellan sidorna i bukten och vår stackars båt fick kämpa. Vågorna var duktigt höga 4-6 meter och vinden som skulle legat på ca 10-12 m/s låg i stället på mellan 15 och 20 m/s. Ett blåsoväder som enligt alla prognoser skulle ligga längre österut kom för nära oss, därav de kraftiga vindarna. Visst hade vi kunnat vända, men vi visste att när vi rundat det västra hörnet av Mirabello bukten så skulle det lugna ner sig. Och det gjorde det. Efter lite drygt 12 timmar hade vinden tagit helt slut och vi fick starta motorn. Sedan var det motorgång i ytterligare ca 12 timmar innan vi kunde segla igen.

Vårt mål var egentligen Pilos, den hamnen som var vår första hamn i Grekland i höstas, men vinden blåste mer från väst än beräknat så vi ändrade planerna och gick till Elafonisi på Peloponesos östra halvö. Det skulle vara mörkt när vi kom fram, men då vi varit här tidigare och visste att det inte var några konstigheter vågade vi närma oss stranden i kolmörker. Så 38 timmar senare och på 10 m djup lade vi ankaret. Vi vågade inte gå närmre i mörkret. Vi blev ordentligt vaggade den natten, dyningen gjorde att båten rullade ganska bra.

Elafonisi är en liten ö som ligger på sydvästra spetsen av den östra halvön på Peloponesos och är mest känd för sina långa vita sandstränder, att havssköldpaddan och nudisterna håller till här! Tur att vi inte visste det…… fast å andra sidan var det för kallt för att bada överhuvudtaget.

Porto Kayio ligger på östra sidan av den mittersta halvön det blev nästa anhalt. Även här var vi i höstas men då kom vi i skymningen och gick därifrån i gryningen så vi kände att ett återbesök kunde vara på sin plats.

Många säger att det är en mycket vacker plats och ja det är det kanske. Lite annorlunda hus iallafall.

Snö på kreta

Dagen efter fortsatte vi till Koroni som ligger på östra sidan av den västra halvön. Hänger ni med? OK, en liten karta så är det lättare

karta

Koroni är en jättemysig lite by som vaktas av ett gammal venetianskt fort. Detta fortet tillsammans med fortet i Methoni vaktade hela södra Peloponesos på medeltiden. Inte dåligt, men å andra sidan så är båda forten ordentligt stora. Tyvärr så blev det inget besök inne i fortet, de höll på och klippa gräs (ogräs) och Jonas fixade inte det. Men bilder från utsidan iallafall

Snö på kreta Snö på kreta

Byn/stadens namn kommer från Italienskan och har något med att göra med att man fångade många vaktlar här. Byn klättrar längs bergssidan upp till fortet och känns väldigt genuin på nåt sätt.

Snö på kreta

Och när man kommer upp till fortet är utsikten helt fantastisk

 

 

Snö på kreta

Snö på kreta

Bergskedjan man ser i bakgrunden är Tayetos och är runt 2000 möh. Dess södra spets är den näst sydligaste av det europeiska fastlandet. Den ligger 22 km längre norrut än europas sydligaste punkt, Cape Tarifa i Gibraltar sund.

Snö på kreta Snö på kreta

Efter två nätter gick vi vidare. Konstigt att vi inte kan stanna längre på något ställe när vi inte har någon tid att passa……

Vi fortsatte i alla fall till Finikounda, en liten fiskeby långt inne i en vik.

Snö på kreta

Vi gick på en liten promenad och handlade frukt av fruktbilen. En pickup som körde runt i by och var lastad med diverse frukt. 5 äpplen kunde väl vara OK. Det var bara det att han trodde jag menade 5 kilo! Lyckades stoppa honom vid 2 kg och när han på grekiska sa vad det kostade, thiå miso Evro så förstod jag. Jonas som fått ta hand om kameran blev så häpen att han glömde fotografera. Hur mycket det kostade? 2,5 Euro.

Det är en ganska skön känsla att strosa runt på turisttomma gator och se hur byarna förbereder sig inför invasionen. Husen målas, uteserveringarna rustas och alla tittar med nyfikna ögon på oss. Var har de kommit ifrån eller Är det dom med segelbåten? Det märks på folks ögonkast att de ser att vi är nykomlingar i byn. Och det är helt OK.

Seigthseeingen slutade med en drink på en av barerna nere vid vattnet. Vin till mig och Ouzo till Jonas.

Snö på kreta

Dagen efter fortsatte vi till Methoni, en hel timmes “segling” åt väster.

Väl framme och efter att vi fått fast ankaret, så förberedde vi oss för att gå iland. Jonas sjösatte jollen och upptäckte då att vi glömt att veva in fiskelinan. Den satt i propellern. Attans oxå, men OK vi har för avsikt att stanna här ett slag så det kan vi fixa senare. Jag börjar packa “gå-i-land-väskan”. Kamera, telefoner, portmonäer, reseguide osv. Men var i hela friden är min portmonä?? Inte kvar i väskan sedan igår. Ååååå nu satte magnerverna igång och adrenalinet rusade i höjden. Inte i lådan där den brukar ligga, inte i byxfickorna….. När hade jag den sist???? Hmmmm jo när jag betalade på baren. F*********n jag måste ha glömt den på baren. Snabbt starta datorn, har någon använt kortet?? Nix  pust   skönt. Berättar för Jonas som snabbt ändrar planerna och börjar förbereda för att dyka ner och ta loss fiskelinan, upp med jollen och sedan tillbaka till Finikounda. Hoppas vi hinner innan han stänger för siesta. När vi har ca 1 sjömil kvar så sjösätter vi jollen och jag kör in, går betydligt fortare än med Ladyn. Gasen i botten (har aldrig kört jollen så fort förut) knyter snabbt fast i piren och rusar upp till baren. Stängt! Tittar på klockan, men hon är ju bara 20 i 2 de brukar stänga kl 2. Attans, d******a elände. Jo jag sa en hel massa andra ord också.
Baren öppnar igen vid 4-5 tiden. Jaha, bara att köra tillbaka till Jonas i Ladyn, som nu är på ankarplatsen, och vänta i några timmar. Gissa om dessa 3 timmar var långa.
Tillbaka till baren och sätter oss på uteserveringen och väntar. Tillslut kommer en gammal tant och öppnar baren. Inte ett ord engelska kan hon och inte förstår hon min ytterst stapplande grekiska heller. Men hon är lika angelägen som jag om att förstå, så när två tjejjer med barnvagn går förbi haffar hon den ena, som glatt tolkar. Jag förklarar att jag glömt min portmonä där igår och undrar om de har sett den. Efter lite letande i barens lådor hittar dom den. Gissa om jag blev glad och ändå gladare när allt är orört både kort och kontanter fanns kvar.

JAG ÄLSKAR ÄRLIGA MÄNNISKOR!!!

Read Full Post »