Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#Poros’

Har har man seglat runt bland en massa underbara öar, legat i fantastiska vikar, upplevt underbara små byar och städer under hela sommaren. I sin enfald så tror man då att man sett det mesta och att denna ödsliga kust längs den östra sidan av Peloponisos bara skall bli en trist transportsträcka. Men vad vi bedrog oss.

Vi lämnade Poros och seglade söderut, första stoppet skulle bli ön Spetsai och någon vik på syd eller sydvästkusten. Vi läste lite grand om ön och insåg att vi nog skulle ha gått till huvudorten på ön, som verkade hel mysig. Men då det skulle bli en relativt lång avstickare från vår huvudkurs, så valde vi sydkusten istället. Vi seglade med akterliga vindar i princip hela vägen från Poros och hade en mycket behaglig tur. När vi närmar oss Spetsai vrider vinden så vi får in den framifrån istället. Javisst, det hade vi glömt, just i denna delen så är den förhärskande vinden sydostlig istället för nordlig. Så den viken vi hade sett ut strök vi med en gång, den var helt öppen från syd och ganska gungig.

Spetsai är en ganska låg ö och väldigt grön och lummig.

Spetsai_20120903_338-

Mittemot Spetsai ligger den privata ön Spetsopoula, den ägs av en av Greklands rikaste redare. Det är inte tillåtet att ankra någonstans runt denna ö, och det lilla vi såg, så var det små mysiga vikar med stugor och badbryggor överallt.

Spetsopoula_20120903_348- Spetsopoula_20120903_349-

 

Vi fortsätter runt till den västra sidan och hittar viken Ay. Anaryiroi. Vilket litet guldkorn!

Ay Anaryiroi_20120903_326- Ay Anaryiroi_20120903_328-

Vi fick en helt underbar solnedgång på köpet.

Ay Anaryiroi_20120903_329-

Vinden vred åt norr under natten och tog tyvärr inte vågorna med sig, så vi hade vågor som slog in i aktern hela natten så sömnen blev inte så god som den brukar vara.

Morgonen efter fortsätter vi söder mot Monemvasia bukten, en ganska stor bukt med många val möjligheter att ankra.

Bukten har fått sitt namn efter den stora Monolit klippön som härbärgerar byn Monemvasia. Byn, som inte har fått någon nybyggt hus sedan början av 1800-talet ligger på sydsidan av ön och ser verkligen ut som om Medeltiden har stannat upp här. Urläckert.

Monemvasa_20120905_357-
Norra sidan av Monemvasia

Monemvasa_20120905_364- Monemvasa_20120905_371-

Södra sidan.

För att komma till denna ö har man numera byggt en bro, och staden på fastlandssidan, Yefira (som betyder bro)är en sömnig underbar liten by med massor av restauranger vid kajkanten. När vi hade lagt till med jollen fick vi kryssa mellan borden för att komma upp på vägen.
Vi passade på att fylla på förråden lite grand och åt en Gyros (på turkiska heter det kebab) innan vi seglade vidare.

Plötsligt får vi se något som rör sig i vattnet, ett litet huvud sticker upp med ojämna intervaller. En sköldpadda! Den simmar ända fram till kajkanten och jag får en liten videosnutt av den. Jag tror att det är en Carreta Carreta.

Annonser

Read Full Post »

Vi har fått besök från Sverige av ett par goda vänner. Vår tanke var att vi skulle segla omkring i området runt Poros men vädret, dvs vinden, har haft andra åsikter. Det har alltså blåst lite för mycket. Som tur är är Poros ett mycket väl skyddat området med ett antal olika ankringsvikar och en låååååång stadskaj man kan lägga till vid. Här stannar även en mängd olika färjor som kan transportera dig i princip vart du vill.

Andra natten låg vi för ankare i en liten öde vik. Natten blev lite dramatisk då linan som vi lagt in i land lossnade . Viken var för smal för att bara ligga för ankare i. Vi hade ingen plats att svinga runt på. Som tur var vred sig båten bara ett kvarts varv så det var bara att dra in akterlinan, starta motorn och dra upp ankaret. Att ankra om i samma bukt var inte aktuellt i mörkret och den relativt hårda vind som kom från “fel” håll. Så vi gick in till Navy Bay. Viken närmast Poros stad där visste vi att vi låg väl skyddade och det var gott om plats och inga grund eller liknande som vi skulle behöva ta hänsyn till. Men man blir så förvånad när man kommer in i en ankarvik på natten och upptäcker vad dåligt båtarna är upplysta. Minimikravet är en runtom lysande vit lampa, vilken på segelbåtar brukar sitta i masttoppen. Den lampan är oftast hopplös att se mot en upplyst stad. Många hade inte ens ankarlampan tänd. Några hade någon svagt blinkande lampa på båten.
OK, visst kan jag förstå att man är rädd om elektriciteten ombord om man bara har huvudmotorn att ladda med. Men dagens LED lampor drar så lite ström att man gott kan kosta på sig någon sådan för att slippa riskera bli påkörd på natten.
Själva så är vi ordentligt upplysta, dels ankarlampan i masttoppen, dels däcksbelysningen på fördäck och sedan antingen belysning i sittbrunnen eller belysning över aktern. Alla lampor vi använder är LED och vi gör åt ca 1,5 A. Det tror jag att de flesta har “råd” med på nätterna.

Men då Aeolius behagade rasta sina vindar lite kraftigt så beslöt vi oss för att ta färjan till Hydra ca 20 sjömil söder om Poros, istället för att bara sitta och pusta i värmen.

Vi åkte med en Bärplansbåt, dvs den har stora skidor under skrovet som den planar upp på, vi for fram i ca 35 knop över det skumpiga havet.

IMG_0110

Hydra är nog en av Europas sista ställe utan någon motordriven trafik. Alla transporter sker med åsnor, mulor eller hästar. Fast någonstans har det nog blivit fel för vi hittade faktiskt en bil. Men den stod stilla vid ett garage och var ganska dammig.

Hydra_20120829_264-Hydra_20120829_272-

Hydra visade sig vara en underbart söt och slö liten stad. Där det mesta folklivet kretsade kring hamnen. Där segelbåtarna låg i dubbla led för att få plats. Tur att vi valde färjan, det hade blivit lite för bökigt för oss.
En stackars charterbåt fastnade med ankaret i någonting i bottnen inne i hamnen och det tog säkert en timme innan de lyckades få loss ankaret.

Hydra_20120829_299-Hydra_20120829_290-
Till vänster lägger färjorna till. Segelbåtarna vid piren i dubbla led

Hydra_20120829_292-

Även smågastar behöver mat.

Hydra_20120829_309-

Årets läskigaste trappa. Nej den var INTE avstängd

Färden tillbaka till Poros blev mycket lugnare än dit resan och rent av lite njutbar.

Trötta och nöjda med vår dag som avslutades med en fiskmiddag på en av Poros restauranger, kröp vi till kojs och somnade gott till ett stilla gungande.

Read Full Post »

När vindarna väl lugnat ner sig lämnade vi Mykonos och seglade tillbaka västerut i sakta mak, hittade massor av trevliga ankarvikar där vi var nästan ensamma! Trots att det var massor av båtar i rörelse runt omkring. Men vi tyckte det var ganska skönt. Det var vi och kanske en eller två båtar till och lokalbefolkning. Underbart.

Ay Dimitrious_20120814_205-
Ay. Dimitrios, Kithnos

Varis_20120813_178-

Varis, Siros

Varis_20120813_188-

De här träden, med sina små röda frukter hittade vi Varis på Siros. Efter lite funderande och in-zoomning på kortet kom vi fram till att det är Pistagenöt-träd!

Varis_20120813_196-

Att äntra en jolle är inte alltid så lätt. Jonas hoppades nog på ett plask här, men det blev det inte.

 

De som seglat här nere i Medelhavet har sagt att vinden är lite besvärlig. Antingen blåser det för mycket eller inget alls. Att få lagom med vind är nästan en utopi, och vi kan ju bara instämma. Vi lyckades i alla fall segla nästan hela vägen tillbaka till Poros i en svagare och svagare vind som till slut dog ut helt när vi hade en 5-6 timmar kvar till målet. Det var bara att starta järngenuan för att komma fram.

I ett av båtforumen jag brukar besöka ställdes det en fråga om hur det var att segla i Medelhavet, killen hade fått en del svar och jag läste och blev mycket förundrad. Ett av svaren var att i Grekland och Turkiet kunde man bara ankra på ett fåtal ställen och att man förövrigt var hänvisad till dyra marinor. Jag blev mycket förundrad över svaret, för nu har vi legat för ankare i drygt 30 dagar, förutom de 3 dagarna i Mykonos Marina och vi har inte lagt ut 1 cent på några hamnavgifter/ankringsavgifter. Antalet olika vikar och bukter vi har legat i är säkert 20 och bara ett fåtal är på samma ö. Det är lite trist när det sprids så felaktiga uppgifter om livet i Medelhavet. Det är snarare tvärt om. Det är svårt att hitta en marina i Grekland och otroligt lätt att hitta ankarvikar.

Det finns inte många regler som man måste rätta sig efter som seglare i Grekland, förutom de som har med navigation och framförandet av båt att göra. Jag tänker på DEKPAn som varje båt måste ha och få stämplad antingen 1 ggr/månad eller varje gång man lägger till i en marina eller vid en stadskaj. När vi kom till Poros, så lade vi oss för ankare i den ankarviken som var närmast staden, Navy Bay. Det hade gått 1 månad sedan senaste stämplingen, så jag knatade iväg till CoastGuard för den nödvändiga stämpeln. Han blev mycket förbryllad när vi inte hade varit i någon hamn på en hel månad och jag fick räkna upp var vi varit, efter en 6-7 vikar sa han att det räckte. Jag fick min stämpel och fick lova att komma tillbaka och stämpla när vi tänkte lämna. Dan innan vi sedan skulle lämna Poros var jag tillbaka och blev lite förvånad när han ville ha betalt. “För vaddå?” frågade jag, vi ligger ju för ankare och det kosta ju inget. Nej visserligen inte, men Navy Bay låg inom hamnområdet och då var man tvungen att betala grundavgiften. Suck tänkte jag och frågade hur mycket jag var skyldig. 5,89 € fick jag till svar. Det var skönt att kunna gömma anletsdragen mot portmonän och plocka fram beloppet. Det kunde det väl vara värt att ligga för ankare i 7 dagar på samma ställe och ha fri tillgång till soptunnor och kaj att knyta fast jollen vid.

En morgon upptäckte Jonas det här molnet ovanför bergen mittemot vår ankring.

Poros_20120820_229-

Strax efteråt kom brandsläcknings planen och ytterligare någon timme senare var branden släkt. Det var nära men ändå långt bort.

Read Full Post »

De senaste 14 dagarna har gått alldeles förfärligt fort, men tiden brukar ju springa iväg när man har trevligt, och trevligt har vi haft. Sonen med kompis har förgyllt våra dagar.
Sonen som var lite sliten efter slutövningen i det militära behövde lite föräldra omsorg och vila med sol och bad. Så det är vad vi har sysslat med i två veckor. Bara förflyttat oss mellan olika badvikar.

Att göra utflykter till arkeologiska och historiska platser var inte aktuellt. Dels så låg de vi kom i närheten av några mil inne i landet och med en temperatur som inte har understigit 35 grader vid havet så ger man sig inte in i landet där det är varmare. Dels så var ungdomarna mer intresserade av att bada och snorkla och ligga i sittbrunnen med varsin bok.

De var även flitiga med kameran här är ett axplock:

Agrolikosbukten_20120723_072-
Strax utanför Porto Kheli

IMG_9001

Charterbåt som fick en annan båts ankarkätting med upp när det skulle ta upp sitt ankare. Stor dramatik och stressigt innan allt löste sig.

IMG_9006
En alldeles egen ö, precis lagom stor för en liten stuga.

IMG_9067

En stor ruin stod på stranden

IMG_9148

Vackra klippor, klart vatten och getter!

IMG_9210

Det är 5-7 m djupt vid klippväggen!

IMG_9363

Kvällsdopp! Ett måste efter matlagning i +35-grader……

 

Också avslutningsmiddagen på en restaurang precis vid vattenbrynet.

IMG_9429

Det var mycket gott att välja mellan…

IMG_9418

Seefood Plateau, för 1 person!

IMG_9426 IMG_9436

Nu är ungdomarna på väg till Aten för att imorgon sätta sig på planet till Sverige igen, lite brunare än när de kom och betydligt mer utvilade!

Read Full Post »

Om man skall hämta upp besökar som landar på Athens flygplats är det till Porto Rafti på ostkusten man skall ta sig. Det tar ca 15 minuter med taxi och kostar omkring 20 € från flygplatsen och hit. Pireus ligger ca 1 timmes resa från flygplatsen.

Porto Rafti är en liten marina, med betoning på liten. Att lägga sig vid kaj eller brygga kan man glömma. Att ankra går där emot alldeles perfekt. Man ligger helt OK även när meltimin drar igång från nordväst. Möjligtvis kan det bli lite oroligt vid rakt ostliga vindar.

Att få umgås med son och hans kompis i 14 dagar skall bli ett sant nöje. Har ju inte träffat honom sedan i julas.

Vi ska få lite blåsigt väder de närmsta 4 dagarna. Meltimin drar igång från nordväst med prognostiserad vindstyrka på omkring 15 m/s. Då vi skall segla söder ut innebär det att vi får vinden in akterifrån (en slör ev läns) så vi bestämmer oss för att lämna tidigt nästa morgon innan vågorna har hunnit bygga upp alltför mycket. Att stanna i Porto Rafti i 4 dagar av 14 kändes inte så kul.
Det var lite spännande att lämna Porto Rafti, i öppningen till bukten ligger det en ganska hög klippa mitt i. Det är ca 400 m fritt vatten på båda sidor om klippan men naturligtvis fick vi en massa fallvindar precis där. Jonas är skicklig vid rodret och tog oss lugnt och tryggt förbi det hela. Trots att meltimin bara att blåst i några timmar hade vågorna hunnit bli HÖGA. Det ser lite läskigt ut när man tittar bakåt och bara ser en vägg med vatten komma emot båten. Så i nästa sekund är vågen under båten och har man tur får man en liten surf som sätter extra fart på det hela. Klart att båten gungar fram och tillbaka, men vi kränger inte. Vi fick ganska så mycket mer vind än vad väderprogrammen sagt, medelvind på ca 20 m/s och byar med det dubbla. Men Lady Annila tog oss lugnt och säkert igenom det hela. Den totala sträckan vi skulle segla var ca 45 sjömil och efter ca 2 timmar var det värsta över. Vårt mål var att segla till Poros på nordöstra Peloponessos och ju längre västerut vi kom desto mindre vind fick vi. Precis som det skulle vara. Efter 6 timmar och 46 sjömil kunde vi droppa ankare i Monestary Bay på Poros. Snittfart de första två timmarna var 8,4 knop med max notering på 11,2. Snittfart på hela seglingen blev 7,7 knop.

Poros_20120717_016-

Stackars ungdomar de fick en ordentlig start på semestern. Men de fick välja själva om vi skulle ta busvädret eller inte.

Vi låg inte så bra i Monestary Bay när vinden vred, så efter en sen lunch och lite bad tog vi upp ankaret igen och tog oss in till Poros stad och förtöjde vid stadskajen istället.
Poros är ett trevligt litet ställe med en otroligt lång stadskaj. Har nog inte sett något liknande mer än i Mahon, Menorca.

Poros_20120717_019-

Första tredjedelen av Poros stadskaj

Middag på kvällen blev på restaurang, dels var det sonens födelsedag och dels tyckte vi alla att vi var värda ett restaurangbesök efter dagens strapatser.

Dagen efter fortsatte vi i hela 2 sjömil, till en ankarvik. Vi måste kunna bada när tempen ligger på runt 37 grader!

Read Full Post »