Grekerna firar påsk ordentligt. De håller på i minst en vecka. Den grekiska påsken inföll i år veckan efter vår påsk, vet inte om det alltid är så.

På långfredagen så gick det en procession genom staden vid 23-tiden på kvällen och vi hade tur att den passerade förbi där vi låg med båten.

Först kom två musikkårer

och spelade sorglig musik, för det var nog en begravningsprocession det skulle vara. Jesus dog väl på långfredagen? Sedan kom ett gäng herrar i kostym och några präster i granna kläder Filmen är lite mörk, men ni ser nog ändå. Om inte så hör ni den sorgliga musiken.

och sedan kom scouterna som bar på den här, vad man nu skall kalla den. Den är tom eftersom de är på väg att hämta den korsfäste Jesus.

Påskafton vid 23-tiden skulle vi vara uppe på stora torget hade man sagt till oss. Så vi gick dit en dryg halvtimme innan och tog en öl och lite tilltugg

Vi undrade lite varför alla bar omkring på stearinljus eller en lykta med ett värmeljus. Men så kom prästerna och de som varit i kyrkan och de hade sina

ljus tända och hjälpte till att tända övrigas ljus på torget.

Den här prästen var nog någon riktig höjdare.

Prästerna klev upp på ett podium och plötsligt började folk slänga en massa smällare mot prästerna. Varför, vet inte kanske för att skrämma bort dem…… De stod ståndaktigt kvar iallafall men jag och Jonas fick nog efter ett tag och lämnade långt innan ceremonin var klar.

Dagen efter ansåg vi att vi var färdig med årets påskfirande och seglade vidare. Målet var en liten by Assos som ligger på västra kusten av Kefalonia, dvs ca 40 sjömil norrut från Argostoli. Vi hade inte så mycket vind, 5-10 knop från väst men sjön var väldigt grov så det gungade och rullade ordentligt hela tiden.

Vi valde den västra sidan för att vi skulle få segla, är lite trötta på att gå för motor. Väl framme i Assos trodde vi att vi skulle få lä men inte då. Det blåste nästan mer inne i hamnen än utanför. Hamnen var dessutom så liten att när vi droppat ankaret i mitten hade vi ca 30 m kvar till ytterkanterna. Inte kul, så vi plockade upp ankaret och fortsatte norrut.

Vi fick lite problem med att hitta en ny hamn. Vinden skulle vrida till Sydost och de flesta vikar och hamnar är öppna för den vindriktningen. Men vi hittade Sivota en liten vik på södra Lefkas som såg bra ut. dit gick vi. Blev bara ca 1.5 timme extra segling så vi hann fram innan det blev mörkt. Vi förtöjer båten med ankare i fören och aktern mot en stenpir och där ligger vi bra och har bra skydd mot sydöstan.

Efter en lugn natt med god sömn och en lugn morgon så blev det lunch på en av restaurangerna vid kajen. Gott och relativt billigt. Maten var verkligen hemlagad. Framåt eftermiddagen börjar det blåsa riktigt ordentligt, mer än  vad prognoserna hade sagt, och Jonas kollar förtöjningarna. Tur var väl det för när han står på däck börjar vi dragga. Med vinden i nosen och aktern ca 4 dm från kajen blev det väldigt bråttom att få loss förtöjningarna från kajen så att vi kan få upp ankaret och komma loss från kajen. Allt gick bra och vi fick bara ett litet märke i aktern. Men att försöka lägga till igen vid kajen var bara att glömma. Det blåste för mycket. Så det blev till att snabbt få ordning på alla prylar och ge oss ut på havet för att söka ny natthamn. Det var inte så kul att gå ut ur viken. Utloppet var relativt smalt och vind ca 20 m/s och vågor rakt i nosen. Jonas lyckas dock med motorn på fullfart få ut oss. Vi hade bara en liten kort sträcka på ca 1/2 sjömil som vi hade vind och vågor emot oss sedan vände vi norrut och fick en slör, på gränsen till plattläns upp igenom ett smalt sund mellan Lefkas och Nisos Meganisi. Vårt mål var någon av alla de små vikarna på Meganisis norra sida. Vi gick in i Ormos Kapali och fick våglä och någorlunda vindlä.

Efter andra försöket så satt ankaret, men trots allt var det svårt att sova ordentligt innan vinden mojnat framåt natten.

De Joniska öarna är mycket grönare och “skogiare” än de öar vi sett innan. Ibland känns det som en svensk skärgårdsö.

 

Men fortfarande inte riktigt badtemp i vattnet, men det närmar sig!!