Fredagen den 16 mars var det dags, väderprognoserna var kontrollerade noggrant i fler dagar, dieselbilen var beställd och solen sken. Fast när man vaknade på morgonen och båten ligger och rycker fram och tillbaka beroende på dyningen från bukten kändes det inte så bra. Der är när det blåser nordligt som dyningen rullar in i marinan. Vi kollar väderprognosen en gång till och inget är förändrat. Vi lämnar!
För att kunna fylla på diesel så måste vi flytta båten från vår plats och till en betongpir som den lilla tankbilen kan köra ut på. Vi lägger oss longsides på utsidan av piren. Jösses vad det rycker och sliter i båten. Vi hade väl någonstans i bakhuvudet att kunna ligga kvar här och sjöstuva det sista. Få ner vinterförtöjningen på plats, plocka undan min PC och ja, fixa det sista. Men det ryckte och slet så i båten att det vi var tvungna att lämna. Sjöstuvningen fick ordna sig under gång.
Som tur var hade vi våglä den första halvtimmen så vi fick ordning på det mesta. Sedan kom vi ut i häxkitteln. Att vågorna kan komma från två håll är inget ovanligt men här kom vågorna från alla håll, de studsade mellan sidorna i bukten och vår stackars båt fick kämpa. Vågorna var duktigt höga 4-6 meter och vinden som skulle legat på ca 10-12 m/s låg i stället på mellan 15 och 20 m/s. Ett blåsoväder som enligt alla prognoser skulle ligga längre österut kom för nära oss, därav de kraftiga vindarna. Visst hade vi kunnat vända, men vi visste att när vi rundat det västra hörnet av Mirabello bukten så skulle det lugna ner sig. Och det gjorde det. Efter lite drygt 12 timmar hade vinden tagit helt slut och vi fick starta motorn. Sedan var det motorgång i ytterligare ca 12 timmar innan vi kunde segla igen.
Vårt mål var egentligen Pilos, den hamnen som var vår första hamn i Grekland i höstas, men vinden blåste mer från väst än beräknat så vi ändrade planerna och gick till Elafonisi på Peloponesos östra halvö. Det skulle vara mörkt när vi kom fram, men då vi varit här tidigare och visste att det inte var några konstigheter vågade vi närma oss stranden i kolmörker. Så 38 timmar senare och på 10 m djup lade vi ankaret. Vi vågade inte gå närmre i mörkret. Vi blev ordentligt vaggade den natten, dyningen gjorde att båten rullade ganska bra.
Elafonisi är en liten ö som ligger på sydvästra spetsen av den östra halvön på Peloponesos och är mest känd för sina långa vita sandstränder, att havssköldpaddan och nudisterna håller till här! Tur att vi inte visste det…… fast å andra sidan var det för kallt för att bada överhuvudtaget.
Porto Kayio ligger på östra sidan av den mittersta halvön det blev nästa anhalt. Även här var vi i höstas men då kom vi i skymningen och gick därifrån i gryningen så vi kände att ett återbesök kunde vara på sin plats.
Många säger att det är en mycket vacker plats och ja det är det kanske. Lite annorlunda hus iallafall.
Dagen efter fortsatte vi till Koroni som ligger på östra sidan av den västra halvön. Hänger ni med? OK, en liten karta så är det lättare
Koroni är en jättemysig lite by som vaktas av ett gammal venetianskt fort. Detta fortet tillsammans med fortet i Methoni vaktade hela södra Peloponesos på medeltiden. Inte dåligt, men å andra sidan så är båda forten ordentligt stora. Tyvärr så blev det inget besök inne i fortet, de höll på och klippa gräs (ogräs) och Jonas fixade inte det. Men bilder från utsidan iallafall
Byn/stadens namn kommer från Italienskan och har något med att göra med att man fångade många vaktlar här. Byn klättrar längs bergssidan upp till fortet och känns väldigt genuin på nåt sätt.
Och när man kommer upp till fortet är utsikten helt fantastisk
Bergskedjan man ser i bakgrunden är Tayetos och är runt 2000 möh. Dess södra spets är den näst sydligaste av det europeiska fastlandet. Den ligger 22 km längre norrut än europas sydligaste punkt, Cape Tarifa i Gibraltar sund.
Efter två nätter gick vi vidare. Konstigt att vi inte kan stanna längre på något ställe när vi inte har någon tid att passa……
Vi fortsatte i alla fall till Finikounda, en liten fiskeby långt inne i en vik.
Vi gick på en liten promenad och handlade frukt av fruktbilen. En pickup som körde runt i by och var lastad med diverse frukt. 5 äpplen kunde väl vara OK. Det var bara det att han trodde jag menade 5 kilo! Lyckades stoppa honom vid 2 kg och när han på grekiska sa vad det kostade, thiå miso Evro så förstod jag. Jonas som fått ta hand om kameran blev så häpen att han glömde fotografera. Hur mycket det kostade? 2,5 Euro.
Det är en ganska skön känsla att strosa runt på turisttomma gator och se hur byarna förbereder sig inför invasionen. Husen målas, uteserveringarna rustas och alla tittar med nyfikna ögon på oss. Var har de kommit ifrån eller Är det dom med segelbåten? Det märks på folks ögonkast att de ser att vi är nykomlingar i byn. Och det är helt OK.
Seigthseeingen slutade med en drink på en av barerna nere vid vattnet. Vin till mig och Ouzo till Jonas.
Dagen efter fortsatte vi till Methoni, en hel timmes “segling” åt väster.
Väl framme och efter att vi fått fast ankaret, så förberedde vi oss för att gå iland. Jonas sjösatte jollen och upptäckte då att vi glömt att veva in fiskelinan. Den satt i propellern. Attans oxå, men OK vi har för avsikt att stanna här ett slag så det kan vi fixa senare. Jag börjar packa “gå-i-land-väskan”. Kamera, telefoner, portmonäer, reseguide osv. Men var i hela friden är min portmonä?? Inte kvar i väskan sedan igår. Ååååå nu satte magnerverna igång och adrenalinet rusade i höjden. Inte i lådan där den brukar ligga, inte i byxfickorna….. När hade jag den sist???? Hmmmm jo när jag betalade på baren. F*********n jag måste ha glömt den på baren. Snabbt starta datorn, har någon använt kortet?? Nix pust skönt. Berättar för Jonas som snabbt ändrar planerna och börjar förbereda för att dyka ner och ta loss fiskelinan, upp med jollen och sedan tillbaka till Finikounda. Hoppas vi hinner innan han stänger för siesta. När vi har ca 1 sjömil kvar så sjösätter vi jollen och jag kör in, går betydligt fortare än med Ladyn. Gasen i botten (har aldrig kört jollen så fort förut) knyter snabbt fast i piren och rusar upp till baren. Stängt! Tittar på klockan, men hon är ju bara 20 i 2 de brukar stänga kl 2. Attans, d******a elände. Jo jag sa en hel massa andra ord också.
Baren öppnar igen vid 4-5 tiden. Jaha, bara att köra tillbaka till Jonas i Ladyn, som nu är på ankarplatsen, och vänta i några timmar. Gissa om dessa 3 timmar var långa.
Tillbaka till baren och sätter oss på uteserveringen och väntar. Tillslut kommer en gammal tant och öppnar baren. Inte ett ord engelska kan hon och inte förstår hon min ytterst stapplande grekiska heller. Men hon är lika angelägen som jag om att förstå, så när två tjejjer med barnvagn går förbi haffar hon den ena, som glatt tolkar. Jag förklarar att jag glömt min portmonä där igår och undrar om de har sett den. Efter lite letande i barens lådor hittar dom den. Gissa om jag blev glad och ändå gladare när allt är orört både kort och kontanter fanns kvar.
JAG ÄLSKAR ÄRLIGA MÄNNISKOR!!!
Read Full Post »
