Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#kuling’

Några timmar efter att vi lagt ankare i viken på södra Sardinien igår kväll, började det blåsa lite ordentligt. Precis som prognoserna sagt. Vi lagade middag och sedan blev det kojen redan vid 21-tiden. 

Segelbåten som vi delade ankarvik med tittade lite oroligt på oss när vi kom in. I Italien är det vanligt att man lägger sig på fenderavstånd från varandra. Men det gillar inte vi så vi lade oss så långt ifrån honom som möjligt. Båtgrannen gick nöjt ner under däck igen.

Tyvärr så gick vågorna nästan rakt in i viken vilket gjorde att det gungade ganska ordentligt. Men vi sov så gott så. Litade på vårt ankare. När vi vaknade vid 7-8 tiden hade den andra båten lämnat hade kanske gungat för mycket för honom. Prognosen sa fortsatt hårda vindar och ökande från ost, så vi beslöt oss för att hitta åtminstonde våglä. Det fick vi i viken bredvid. Behövde bara förflytta oss ca 5 min. Och som det har blåst idag. Mellan 15 och 18 m/s hela dagen och det skall fortsätta i princip hela natten.

Middag idag blev en favorit i repris, stekt lax med ris och vitvinssås.

IN ENGLISH

A few hours after we droped anchor in the bay in southern Sardinia last night, the wind increased a bit. Just as the forecast said. We cooked dinner and then went to bed already at 21 o’clock.

The sailboat that we shared bay with looked a little anxiously at us when we came in. In Italy it is usual to anchor just a fender away from each other. But that is not whst we like so we anchorde as far from him as possible. Our neighbourgh  was confined and went below deck again.

Unfortunately, the waves went almost straight into the bay which made the bost rock pretty much. But we slept so well. Trusting our anchor. When we woke up at 7-8 in the morning the other boat had left it might have been rocking too much for him. The forecast said continued strong winds and rising from the east, so we decided to find at least lee from the waves. We got that in the bay next door. Just needed to move us about 5 minutes away. And God it has bern windy today. Between 25-35 knots throughout the day and it will continue in almost all night.

Dinner today was a favorite; fried salmon with rice and white wine sauce.

Read Full Post »

Vi har nu legat i vår vinterhamn några veckor. Några varma veckor. Vi har haft temperaturer på strax över 30 grader så det har blivit många dagliga promenader till stranden som ligger bara någon minut från båten.

I slutet på oktober kommer det väldigt ofta en storm från syd. Förra året uteblev den, till allas förvåning och istället fick Kreta den kallaste vintern på 20-25 år.

I år har stormen inte uteblivit. Däremot så är det ingen av alla vädersidor vi har tillgång till som har förutspått denna vind. Jag tittade alldeles nyss på en av vädersidorna och enligt den har vi vindar på mellan 5 och 10 m/s. HAHAHAHA

Det började redan igår strax efter lunch med lite moderata vindar uppemot 15-18 m/s. Några byar var uppemot 20 m/s. Vinden kom från syd ända tills det var dags och lägga sig då vred den mot ost och blåste rakt in i akterkabinen. Fönstret fick stängas för våra täcken ville inte ligga kvar på oss!!

Det blir ett herrans oväsen i en hamn när det blåser. Tampar som slår mot master, förtöjningstampar som gnisslar (fast det hör man mest själv) Vinden som viner mellan alla master och vant.

Vindriktningen är från syd så vi har satt upp 3 av 4 av våra kapellsidor och får på så sätt lä. Och bastu! Solen gassar och det blir olidligt varmt. Lämnar man sittbrunnen för att kolla fendrar eller gå på toa så slås man av hur varm vinden är. Sahara ligger ju inte mycket mer än ca 300 km söder om oss så vinden hinner inte bli sval. Det känns som om man står framför en gigantisk fön!

Vi ligger som 3:e båt från kajen vid en flytbrygga. Närmast kajen låg en motorbåt, sedan har vi våra kompisar på Louvic. Motorbåtsägaren var lite bekymrad igår kväll, han tyckte att vi tryckte för mycket på hans båt. Tyvärr var det inget vi kunde göra åt detta, mer än att vi flyttade en stor kulfender till hans sida av Louvic. Motorbåtskillen var jättenöjd!.
I morse kom han tillbaka och var inte lika nöjd längre. Fendrarna mellan hans båt och kajen pressades alldeles platta. Så han bestämde sig för att i 18 m/s flytta båten. I motvinden skulle han då vrida upp fören in i vindriktningen, vilket han inte lyckades med helt och hållet utan fastnar med sina fendrar i vårt ankare och fastnar nästan på våra förtöjningslinor i fören. Han lägger i backen och gasar liiiite för mycket. BRAK KRASCH BANG han kör aktern rakt in i kajen men en ordentlig skada som följd. Nu är motorbåtskillen ARG. Han rycker och sliter i backslag och gasreglage och lyckas få ut båten utan fler skador.
Vår båt fick inga skador och förtöjningslinorna i fören höll som tur var.

Enligt alla prognoser vi läst och tittat på skulle vinden avta nu i eftermiddag, men inte då. För en timme sedan hade vi några byar med vindstyrkor på runt 25 m/s. När vinden lugnar sig lite mellan byarna går det ner till ca 15 m/s då känns det som vindstilla.

Tankarna går automatiskt till ett annat oväder, på en annan kontinent. Orkanen Sandy som är på väg in över amerikanska ostkusten. Ett blåsoväder som är mer än 800 km i diameter! Med stadiga vindar på runt 75 knop dvs strax under 40 m/s och så vindbyar på detta!
Många båtar som seglar på Amerikanska ostkusten seglar i ett träskområde/naturlig kanal (Internal Coast Way, ICW) som går ungefär från Florida och upp till iallafall Cheesapeak Bay och Delaware. Det området skiljs från Atlanten med ett relativt lågt rev, kanske 1-2 möh. Orkanen Sandy höjer vatten nivån med ca 3 meter vilket gör att de omkring 8 m höga vågor som bildas slår över landtungan. Så jag hoppas innerligt att de som sökt skydd i ICW har räknat med detta och har hittat både våg och någorlunda vindlä.

 

Oväder till trots så blir man hungrig. Det är dags att börja med middagen, idag blir det spagetti m köttfärssås. Enkelt o gott.

Read Full Post »

Vi fortsätter vår resa söderut och nästa stopp var tänkt att bli Neapoli, men vi hade nog läst på lite dåligt. Det visade sig vara en väl utnyttjad kommersiell hamn med massor av lastfartyg som låg på redden och väntade på att lassa eller lossa. Där ville vi inte ligga. Så vi vänder 90 grader och går västerut mot Nisos Elefanisos, där har vi varit 2 gånger tidigare men denna gång väljer vi en vik på ostsidan av ön. Det blåser lite grand och prognosen varnar för kraftigare vindar under natten. Men vi ligger bra här, inte helt vindlä men våglä, vilket är nog så viktigt då det oftast är vågorna som gör att ankaret lossar, inte vinden.

Viken är relativt stor och det är lagom ankardjup i hela bukten, naturligtvis kommer det en italiensk jättestor segelbåt (dubbelt så stor som oss) och eftersom det är italienare ombord så lägger de sitt ankare nästan i vår sittbrunn. Jag förstår inte varför de måste ankra så nära.

Nästa nattgranne blir en amerikanare, det är fortfarande gott om plats i bukten. Var han lägger sig? Jo ca 20 meter precis framför oss, draggar han så åker han rakt in i oss. Suck.. Jonas går upp på däck och lyckas övertyga honom om att det är bättre att gå lite längre norrut i bukten, ca 100 m. Och det var ju tur, för under natten så draggade amerikanen.

Nåväl vi sover gott och på morgonen fortsätter vi mot Kithera/Kythera (vad enkelt det varit om namnen på öarna stavades på ett sätt…) Ön sägs vara Afrodites födelseö. Enligt legenden föddes hon i skummet från vågorna och växte upp på Kythera för att som vuxen flytta till Cypern.

Första stoppet blir i en stor vik, Palaipoli. Har finns en liten hamn, med betoning på liten. Vi fick inte plats. Men det gjorde inte så mycket bukten bredvid var enorm och vi fick bra fäste i sanden med ankaret i lä av en klippa. Det var lite nervöst att gå in här eftersom det inte fanns några vettiga djupangivelser någonstans, varken på papperssjökorten eller i något av våra två navigationsprogram inte heller Piloten gav någon vägledning. Men sakta men säkert tog vi oss in på ca 7 m djup och lade ankaret. Jonas dök sedan ner och kollade botten. Eller dök o dök, vattnet var så klart att det räckte att snorkla på ytan. Men där var bara sand, ev kunde det vara några stenar i en tångruska men de var inte i vägen för oss.

Palaipoli_20120906_396- Palaipoli_20120906_399-
Där vi låg och sedan resten av bukten. Husen långt borta ligger vid den lilla hamnen

Det skulle komma en kuling om någon dag och därför ville vi ha lite bättre skydd än vi fick här, så vi stannade bara en natt. Morgonen efter fortsatte vi till Kapsali på sydspetsen av Kithera.

Kapsali är en liten by vid foten av ett berg med strand, en pir och en massa kyrkor. Ligger ca 1 timmes promenad i uppförsbacke från huvudorten, Kithera. Vi gick inte dit. Tar det en annan gång.

Kapsali_20120907_405- Kapsali_20120907_410-

Det blåste ganska ordentligt i kulingen, men vi låg bra här. Men man lämnar inte båten på en ankring om det blåser ordentligt. Man vet ju inte vad som kan hända. Och det var huvudanledningen till att vi inte besökte byn Kithera.

På eftermiddagen när Jonas tog en siesta och jag satt och läste hörde jag plötsligt hur någon visslade och hojtade. Jag gick upp för att se vad som stod på. Ser då en ensam liten jolle komma flytande och de som visslade och hojtade var de franska ägarna som låg en bit framför oss. Jag väckte Jonas för att få hjälp att sjösätta vår jolle, men Jonas klok som vanligt hoppade i vattnet och hämtade den drivande jollen. Det hade ju tagit alldeles för lång tid att sjösätta vår.
Fransmannen kom och hämtade jollen hos oss, och vi blev inbjudna på en drink på eftermiddagen. Vi hade några trevliga timmar och fick massor av tips och råd. De hade seglat varvet runt under 7 år och var nu på väg tillbaka till Frankrike för att bli landbaserade pensionärer.

Kithera är den sydligaste ön bland de som räknas till de Joniska öarna och ligger strax söder om Peloponessos. Det är ca 3000 personer som är bofasta på ön och de livnär sig i huvudsak på jordbruk. Ön är ganska låg, det högsta berget är strax under 500 m ö h.
Ön har varit bebodd sedan Myceanarna bosatte sig här på 2000-talet före Kristus. Jösses det är ju 4000 år sedan! Och som de flesta öarna här har de varit ockuperade av Venetianare, Turkar, Fransmän, Ryssar och engelsmän. De senare lämnade över ön till Grekerna i mitten av 1800-talet.

Man kan antingen flyga hit från Aten eller åka färja från Pireus, Neapoli eller Kreta. Om man nu känner för att åka till en ö som inte är så turistisk.

Read Full Post »

Om man skall hämta upp besökar som landar på Athens flygplats är det till Porto Rafti på ostkusten man skall ta sig. Det tar ca 15 minuter med taxi och kostar omkring 20 € från flygplatsen och hit. Pireus ligger ca 1 timmes resa från flygplatsen.

Porto Rafti är en liten marina, med betoning på liten. Att lägga sig vid kaj eller brygga kan man glömma. Att ankra går där emot alldeles perfekt. Man ligger helt OK även när meltimin drar igång från nordväst. Möjligtvis kan det bli lite oroligt vid rakt ostliga vindar.

Att få umgås med son och hans kompis i 14 dagar skall bli ett sant nöje. Har ju inte träffat honom sedan i julas.

Vi ska få lite blåsigt väder de närmsta 4 dagarna. Meltimin drar igång från nordväst med prognostiserad vindstyrka på omkring 15 m/s. Då vi skall segla söder ut innebär det att vi får vinden in akterifrån (en slör ev läns) så vi bestämmer oss för att lämna tidigt nästa morgon innan vågorna har hunnit bygga upp alltför mycket. Att stanna i Porto Rafti i 4 dagar av 14 kändes inte så kul.
Det var lite spännande att lämna Porto Rafti, i öppningen till bukten ligger det en ganska hög klippa mitt i. Det är ca 400 m fritt vatten på båda sidor om klippan men naturligtvis fick vi en massa fallvindar precis där. Jonas är skicklig vid rodret och tog oss lugnt och tryggt förbi det hela. Trots att meltimin bara att blåst i några timmar hade vågorna hunnit bli HÖGA. Det ser lite läskigt ut när man tittar bakåt och bara ser en vägg med vatten komma emot båten. Så i nästa sekund är vågen under båten och har man tur får man en liten surf som sätter extra fart på det hela. Klart att båten gungar fram och tillbaka, men vi kränger inte. Vi fick ganska så mycket mer vind än vad väderprogrammen sagt, medelvind på ca 20 m/s och byar med det dubbla. Men Lady Annila tog oss lugnt och säkert igenom det hela. Den totala sträckan vi skulle segla var ca 45 sjömil och efter ca 2 timmar var det värsta över. Vårt mål var att segla till Poros på nordöstra Peloponessos och ju längre västerut vi kom desto mindre vind fick vi. Precis som det skulle vara. Efter 6 timmar och 46 sjömil kunde vi droppa ankare i Monestary Bay på Poros. Snittfart de första två timmarna var 8,4 knop med max notering på 11,2. Snittfart på hela seglingen blev 7,7 knop.

Poros_20120717_016-

Stackars ungdomar de fick en ordentlig start på semestern. Men de fick välja själva om vi skulle ta busvädret eller inte.

Vi låg inte så bra i Monestary Bay när vinden vred, så efter en sen lunch och lite bad tog vi upp ankaret igen och tog oss in till Poros stad och förtöjde vid stadskajen istället.
Poros är ett trevligt litet ställe med en otroligt lång stadskaj. Har nog inte sett något liknande mer än i Mahon, Menorca.

Poros_20120717_019-

Första tredjedelen av Poros stadskaj

Middag på kvällen blev på restaurang, dels var det sonens födelsedag och dels tyckte vi alla att vi var värda ett restaurangbesök efter dagens strapatser.

Dagen efter fortsatte vi i hela 2 sjömil, till en ankarvik. Vi måste kunna bada när tempen ligger på runt 37 grader!

Read Full Post »

Så annorlunda öarna är här i Joniska havet jämfört med Cykladerna, Dedokaneserna och Kreta. Här finns skog! Emellanåt känns det som om man seglar runt någonstans i Sverige. Naturen är så hemtam med tallar och blommor. Det som kanske inte känns så hemtamt är då doften av blommande apelsinträd. Tänk om man kunde förmedla dofter också och inte bara text och bilder. Inte heller känns de ståtliga Cypresserna hemtama men är så vackra där de står raka och stolta som om de står i stram givakt.

Snö på kreta

Snö på kreta

På Lefkas så hade vi lite halvtrist väder med mycket vind. För att slippa undan från en kuling så gick vi längst in i Vlikho Bay, ett ställe som enligt vår seglingsguide (Pilot bok) var ett Hurrican Hole, dvs orkansäkert. Det lät tryggt och många tyckte det var tryggt. Jisses vad många båtar som låg för ankare här och vars ägare/besättning var någon annan stans. Här ligger även en gigantisk charterbåts flotta, jag räknade till 65 charter båtar och då vet jag att jag inte fick med alla.

Snö på kreta

Tyvärr var här även en båtkyrkogård.

Snö på kreta

Snö på kreta

Men även uppställningsplats på land för båtar. Fast det vete sjutton om vi hade vågat ställa vår på båt här under vintern. Båtarna står så tätt att om en välter så blir det en domino-effekt; alla välter.

Snö på kreta

Kulingen kom, precis som utlovat och vi låg tryggt och säkert men båtarna runt om kring draggade. Var lite nervöst innan vi insåg att de inte skulle driva på oss. Naturligtvis var de draggande båtarna obemannade.

Men innan ovädret brakade loss hann vi ta en promenad i Vlikho. En väldigt liten by, vi strosade i sakta mak längs huvudgatan och hade passerat hela byn på ca 20 min. Vlikho var som alla andra grekiska byar i april, helt stängda. Inte en restaurang eller bar/café öppet. Allt kändes väldigt övergivet, och det var lite trist. Men här fanns fina rosor, några stora fikonträd och en mysig grillplats (privat)

Snö på kreta

Snö på kreta Snö på kreta

 

 

 

 

 

 

 

Efter Vlikho, blev det två stopp till, innan vi lämnade Lefkas och gick vidare till Paxos strax söder om Corfu. Vi stannade till i Gaios ett ställe som vi garanterat inte skulle kunna komma till senare i sommar. Båtarna brukar stå i kö för att få en kajplats och här är alldeles för trångt för att ligga för ankare. När vi närmade oss stadskajen så viftas det glatt från en båt, en svensk båt. Nämen det var ju S/Y Maria från Göteborg med Maria och Erland! Så himla kul, vi har inte träffat dem båda sedan hösten 2010, så det blev mycket prat och skratt.

Smala gränder och massor av små torg. Bordet till höger i bild är av marmor och är ett Fisk-bord, dvs fiskhandlarna kyler ner marmorn med is och presenterar sedan sin fångst på bordet. De bruna luckorna på huset till vänster är också en fiskhandel.

Snö på kreta

En slip att dra upp båtarna på finns också, och utrustningen behöver inte vara så sofistikerad, det funkar ändå

Snö på kreta

Ett kul tips om ni har några gamla vackra stolar som inte längre fungerar som stolar. Gör blomkrukor av dem och häng upp på väggen.

Snö på kreta

Corfu blev bara ett stopp för att tanka diesel. Vi har fått bra sydvästliga vindar som kan föra oss till Brindisi i Italien för segel.

Men det tar vi nästa gång.

Read Full Post »

Grekerna firar påsk ordentligt. De håller på i minst en vecka. Den grekiska påsken inföll i år veckan efter vår påsk, vet inte om det alltid är så.

På långfredagen så gick det en procession genom staden vid 23-tiden på kvällen och vi hade tur att den passerade förbi där vi låg med båten.

Först kom två musikkårer

Snö på kreta

och spelade sorglig musik, för det var nog en begravningsprocession det skulle vara. Jesus dog väl på långfredagen? Sedan kom ett gäng herrar i kostym och några präster i granna kläder Filmen är lite mörk, men ni ser nog ändå. Om inte så hör ni den sorgliga musiken.

och sedan kom scouterna som bar på den här, vad man nu skall kalla den. Den är tom eftersom de är på väg att hämta den korsfäste Jesus.

Snö på kreta

Påskafton vid 23-tiden skulle vi vara uppe på stora torget hade man sagt till oss. Så vi gick dit en dryg halvtimme innan och tog en öl och lite tilltugg

Snö på kreta

Vi undrade lite varför alla bar omkring på stearinljus eller en lykta med ett värmeljus. Men så kom prästerna och de som varit i kyrkan och de hade sina

Snö på kreta

ljus tända och hjälpte till att tända övrigas ljus på torget.

Snö på kreta

Den här prästen var nog någon riktig höjdare.

Prästerna klev upp på ett podium och plötsligt började folk slänga en massa smällare mot prästerna. Varför, vet inte kanske för att skrämma bort dem…… De stod ståndaktigt kvar iallafall men jag och Jonas fick nog efter ett tag och lämnade långt innan ceremonin var klar.

Dagen efter ansåg vi att vi var färdig med årets påskfirande och seglade vidare. Målet var en liten by Assos som ligger på västra kusten av Kefalonia, dvs ca 40 sjömil norrut från Argostoli. Vi hade inte så mycket vind, 5-10 knop från väst men sjön var väldigt grov så det gungade och rullade ordentligt hela tiden.

Vi valde den västra sidan för att vi skulle få segla, är lite trötta på att gå för motor. Väl framme i Assos trodde vi att vi skulle få lä men inte då. Det blåste nästan mer inne i hamnen än utanför. Hamnen var dessutom så liten att när vi droppat ankaret i mitten hade vi ca 30 m kvar till ytterkanterna. Inte kul, så vi plockade upp ankaret och fortsatte norrut.

Vi fick lite problem med att hitta en ny hamn. Vinden skulle vrida till Sydost och de flesta vikar och hamnar är öppna för den vindriktningen. Men vi hittade Sivota en liten vik på södra Lefkas som såg bra ut. dit gick vi. Blev bara ca 1.5 timme extra segling så vi hann fram innan det blev mörkt. Vi förtöjer båten med ankare i fören och aktern mot en stenpir och där ligger vi bra och har bra skydd mot sydöstan.

Efter en lugn natt med god sömn och en lugn morgon så blev det lunch på en av restaurangerna vid kajen. Gott och relativt billigt. Maten var verkligen hemlagad. Framåt eftermiddagen börjar det blåsa riktigt ordentligt, mer än  vad prognoserna hade sagt, och Jonas kollar förtöjningarna. Tur var väl det för när han står på däck börjar vi dragga. Med vinden i nosen och aktern ca 4 dm från kajen blev det väldigt bråttom att få loss förtöjningarna från kajen så att vi kan få upp ankaret och komma loss från kajen. Allt gick bra och vi fick bara ett litet märke i aktern. Men att försöka lägga till igen vid kajen var bara att glömma. Det blåste för mycket. Så det blev till att snabbt få ordning på alla prylar och ge oss ut på havet för att söka ny natthamn. Det var inte så kul att gå ut ur viken. Utloppet var relativt smalt och vind ca 20 m/s och vågor rakt i nosen. Jonas lyckas dock med motorn på fullfart få ut oss. Vi hade bara en liten kort sträcka på ca 1/2 sjömil som vi hade vind och vågor emot oss sedan vände vi norrut och fick en slör, på gränsen till plattläns upp igenom ett smalt sund mellan Lefkas och Nisos Meganisi. Vårt mål var någon av alla de små vikarna på Meganisis norra sida. Vi gick in i Ormos Kapali och fick våglä och någorlunda vindlä.

Snö på kreta

Efter andra försöket så satt ankaret, men trots allt var det svårt att sova ordentligt innan vinden mojnat framåt natten.

De Joniska öarna är mycket grönare och “skogiare” än de öar vi sett innan. Ibland känns det som en svensk skärgårdsö.

Snö på kreta

 

Snö på kreta

Men fortfarande inte riktigt badtemp i vattnet, men det närmar sig!!

Read Full Post »

Fredagen den 16 mars var det dags, väderprognoserna var kontrollerade noggrant i fler dagar, dieselbilen var beställd och solen sken. Fast när man vaknade på morgonen och båten ligger och rycker fram och tillbaka beroende på dyningen från bukten kändes det inte så bra. Der är när det blåser nordligt som dyningen rullar in i marinan. Vi kollar väderprognosen en gång till och inget är förändrat. Vi lämnar!

För att kunna fylla på diesel så måste vi flytta båten från vår plats och till en betongpir som den lilla tankbilen kan köra ut på. Vi lägger oss longsides på utsidan av piren. Jösses vad det rycker och sliter i båten. Vi hade väl någonstans i bakhuvudet att kunna ligga kvar här och sjöstuva det sista. Få ner vinterförtöjningen på plats, plocka undan min PC och ja, fixa det sista. Men det ryckte och slet så i båten att det vi var tvungna att lämna. Sjöstuvningen fick ordna sig under gång.

Som tur var hade vi våglä den första halvtimmen så vi fick ordning på det mesta. Sedan kom vi ut i häxkitteln. Att vågorna kan komma från två  håll är inget ovanligt men här kom vågorna från alla håll, de studsade mellan sidorna i bukten och vår stackars båt fick kämpa. Vågorna var duktigt höga 4-6 meter och vinden som skulle legat på ca 10-12 m/s låg i stället på mellan 15 och 20 m/s. Ett blåsoväder som enligt alla prognoser skulle ligga längre österut kom för nära oss, därav de kraftiga vindarna. Visst hade vi kunnat vända, men vi visste att när vi rundat det västra hörnet av Mirabello bukten så skulle det lugna ner sig. Och det gjorde det. Efter lite drygt 12 timmar hade vinden tagit helt slut och vi fick starta motorn. Sedan var det motorgång i ytterligare ca 12 timmar innan vi kunde segla igen.

Vårt mål var egentligen Pilos, den hamnen som var vår första hamn i Grekland i höstas, men vinden blåste mer från väst än beräknat så vi ändrade planerna och gick till Elafonisi på Peloponesos östra halvö. Det skulle vara mörkt när vi kom fram, men då vi varit här tidigare och visste att det inte var några konstigheter vågade vi närma oss stranden i kolmörker. Så 38 timmar senare och på 10 m djup lade vi ankaret. Vi vågade inte gå närmre i mörkret. Vi blev ordentligt vaggade den natten, dyningen gjorde att båten rullade ganska bra.

Elafonisi är en liten ö som ligger på sydvästra spetsen av den östra halvön på Peloponesos och är mest känd för sina långa vita sandstränder, att havssköldpaddan och nudisterna håller till här! Tur att vi inte visste det…… fast å andra sidan var det för kallt för att bada överhuvudtaget.

Porto Kayio ligger på östra sidan av den mittersta halvön det blev nästa anhalt. Även här var vi i höstas men då kom vi i skymningen och gick därifrån i gryningen så vi kände att ett återbesök kunde vara på sin plats.

Många säger att det är en mycket vacker plats och ja det är det kanske. Lite annorlunda hus iallafall.

Snö på kreta

Dagen efter fortsatte vi till Koroni som ligger på östra sidan av den västra halvön. Hänger ni med? OK, en liten karta så är det lättare

karta

Koroni är en jättemysig lite by som vaktas av ett gammal venetianskt fort. Detta fortet tillsammans med fortet i Methoni vaktade hela södra Peloponesos på medeltiden. Inte dåligt, men å andra sidan så är båda forten ordentligt stora. Tyvärr så blev det inget besök inne i fortet, de höll på och klippa gräs (ogräs) och Jonas fixade inte det. Men bilder från utsidan iallafall

Snö på kreta Snö på kreta

Byn/stadens namn kommer från Italienskan och har något med att göra med att man fångade många vaktlar här. Byn klättrar längs bergssidan upp till fortet och känns väldigt genuin på nåt sätt.

Snö på kreta

Och när man kommer upp till fortet är utsikten helt fantastisk

 

 

Snö på kreta

Snö på kreta

Bergskedjan man ser i bakgrunden är Tayetos och är runt 2000 möh. Dess södra spets är den näst sydligaste av det europeiska fastlandet. Den ligger 22 km längre norrut än europas sydligaste punkt, Cape Tarifa i Gibraltar sund.

Snö på kreta Snö på kreta

Efter två nätter gick vi vidare. Konstigt att vi inte kan stanna längre på något ställe när vi inte har någon tid att passa……

Vi fortsatte i alla fall till Finikounda, en liten fiskeby långt inne i en vik.

Snö på kreta

Vi gick på en liten promenad och handlade frukt av fruktbilen. En pickup som körde runt i by och var lastad med diverse frukt. 5 äpplen kunde väl vara OK. Det var bara det att han trodde jag menade 5 kilo! Lyckades stoppa honom vid 2 kg och när han på grekiska sa vad det kostade, thiå miso Evro så förstod jag. Jonas som fått ta hand om kameran blev så häpen att han glömde fotografera. Hur mycket det kostade? 2,5 Euro.

Det är en ganska skön känsla att strosa runt på turisttomma gator och se hur byarna förbereder sig inför invasionen. Husen målas, uteserveringarna rustas och alla tittar med nyfikna ögon på oss. Var har de kommit ifrån eller Är det dom med segelbåten? Det märks på folks ögonkast att de ser att vi är nykomlingar i byn. Och det är helt OK.

Seigthseeingen slutade med en drink på en av barerna nere vid vattnet. Vin till mig och Ouzo till Jonas.

Snö på kreta

Dagen efter fortsatte vi till Methoni, en hel timmes “segling” åt väster.

Väl framme och efter att vi fått fast ankaret, så förberedde vi oss för att gå iland. Jonas sjösatte jollen och upptäckte då att vi glömt att veva in fiskelinan. Den satt i propellern. Attans oxå, men OK vi har för avsikt att stanna här ett slag så det kan vi fixa senare. Jag börjar packa “gå-i-land-väskan”. Kamera, telefoner, portmonäer, reseguide osv. Men var i hela friden är min portmonä?? Inte kvar i väskan sedan igår. Ååååå nu satte magnerverna igång och adrenalinet rusade i höjden. Inte i lådan där den brukar ligga, inte i byxfickorna….. När hade jag den sist???? Hmmmm jo när jag betalade på baren. F*********n jag måste ha glömt den på baren. Snabbt starta datorn, har någon använt kortet?? Nix  pust   skönt. Berättar för Jonas som snabbt ändrar planerna och börjar förbereda för att dyka ner och ta loss fiskelinan, upp med jollen och sedan tillbaka till Finikounda. Hoppas vi hinner innan han stänger för siesta. När vi har ca 1 sjömil kvar så sjösätter vi jollen och jag kör in, går betydligt fortare än med Ladyn. Gasen i botten (har aldrig kört jollen så fort förut) knyter snabbt fast i piren och rusar upp till baren. Stängt! Tittar på klockan, men hon är ju bara 20 i 2 de brukar stänga kl 2. Attans, d******a elände. Jo jag sa en hel massa andra ord också.
Baren öppnar igen vid 4-5 tiden. Jaha, bara att köra tillbaka till Jonas i Ladyn, som nu är på ankarplatsen, och vänta i några timmar. Gissa om dessa 3 timmar var långa.
Tillbaka till baren och sätter oss på uteserveringen och väntar. Tillslut kommer en gammal tant och öppnar baren. Inte ett ord engelska kan hon och inte förstår hon min ytterst stapplande grekiska heller. Men hon är lika angelägen som jag om att förstå, så när två tjejjer med barnvagn går förbi haffar hon den ena, som glatt tolkar. Jag förklarar att jag glömt min portmonä där igår och undrar om de har sett den. Efter lite letande i barens lådor hittar dom den. Gissa om jag blev glad och ändå gladare när allt är orört både kort och kontanter fanns kvar.

JAG ÄLSKAR ÄRLIGA MÄNNISKOR!!!

Read Full Post »

Older Posts »