Så annorlunda öarna är här i Joniska havet jämfört med Cykladerna, Dedokaneserna och Kreta. Här finns skog! Emellanåt känns det som om man seglar runt någonstans i Sverige. Naturen är så hemtam med tallar och blommor. Det som kanske inte känns så hemtamt är då doften av blommande apelsinträd. Tänk om man kunde förmedla dofter också och inte bara text och bilder. Inte heller känns de ståtliga Cypresserna hemtama men är så vackra där de står raka och stolta som om de står i stram givakt.

På Lefkas så hade vi lite halvtrist väder med mycket vind. För att slippa undan från en kuling så gick vi längst in i Vlikho Bay, ett ställe som enligt vår seglingsguide (Pilot bok) var ett Hurrican Hole, dvs orkansäkert. Det lät tryggt och många tyckte det var tryggt. Jisses vad många båtar som låg för ankare här och vars ägare/besättning var någon annan stans. Här ligger även en gigantisk charterbåts flotta, jag räknade till 65 charter båtar och då vet jag att jag inte fick med alla.

Tyvärr var här även en båtkyrkogård.

Men även uppställningsplats på land för båtar. Fast det vete sjutton om vi hade vågat ställa vår på båt här under vintern. Båtarna står så tätt att om en välter så blir det en domino-effekt; alla välter.

Kulingen kom, precis som utlovat och vi låg tryggt och säkert men båtarna runt om kring draggade. Var lite nervöst innan vi insåg att de inte skulle driva på oss. Naturligtvis var de draggande båtarna obemannade.

Men innan ovädret brakade loss hann vi ta en promenad i Vlikho. En väldigt liten by, vi strosade i sakta mak längs huvudgatan och hade passerat hela byn på ca 20 min. Vlikho var som alla andra grekiska byar i april, helt stängda. Inte en restaurang eller bar/café öppet. Allt kändes väldigt övergivet, och det var lite trist. Men här fanns fina rosor, några stora fikonträd och en mysig grillplats (privat)

 

 

 

 

 

 

 

Efter Vlikho, blev det två stopp till, innan vi lämnade Lefkas och gick vidare till Paxos strax söder om Corfu. Vi stannade till i Gaios ett ställe som vi garanterat inte skulle kunna komma till senare i sommar. Båtarna brukar stå i kö för att få en kajplats och här är alldeles för trångt för att ligga för ankare. När vi närmade oss stadskajen så viftas det glatt från en båt, en svensk båt. Nämen det var ju S/Y Maria från Göteborg med Maria och Erland! Så himla kul, vi har inte träffat dem båda sedan hösten 2010, så det blev mycket prat och skratt.

Smala gränder och massor av små torg. Bordet till höger i bild är av marmor och är ett Fisk-bord, dvs fiskhandlarna kyler ner marmorn med is och presenterar sedan sin fångst på bordet. De bruna luckorna på huset till vänster är också en fiskhandel.

En slip att dra upp båtarna på finns också, och utrustningen behöver inte vara så sofistikerad, det funkar ändå

Ett kul tips om ni har några gamla vackra stolar som inte längre fungerar som stolar. Gör blomkrukor av dem och häng upp på väggen.

Corfu blev bara ett stopp för att tanka diesel. Vi har fått bra sydvästliga vindar som kan föra oss till Brindisi i Italien för segel.

Men det tar vi nästa gång.