Nu står vi vid ett vägskäl. Höger eller vänster? och för en gångs skull kan vi välja att segla dit vinden blåser. Lite härlig känsla. Så av den anledningen blev det ostkusten norrut. Den är av många ansedd som den vackraste kusten. På sjökortet så ser den ganska “slät” ut, dvs inte så mycket vikar att ankra skyddat i. Men det löser sig säkert, det brukar det göra.

Vi har nu tillbringat en vecka längs denna kust och har varit i många ankarbukter. I början var det en ganska trist kust vi seglade längs med, men ju längre norrut vi kommer desto dramatiskare och vackrare blir det.
Vi har haft tur med vädret, det har inte blåst på kvällar och nätter men däremot från lunch och till ca kl 17-18. Vilket gjort att vi har kunnat segla de flesta dagar och dessutom kunnat segla med vår stora gennacker! Okey, ibland går det inte speciellt fort, men om man skall förflytta sig 10-15 nm så gör det inget om det går lite sakta. Fast under 2 knop då får vi krupp och startar motorn. Ibland blir det ett väldans velande mellan motor och segel. Allt beroende på vinden som måste vila ibland.

De flesta bukterna ser ungefär lika ut, en sandstrand längst in med någon liten bar. Inga affärer. Då är det bra med stor frys och välfyllda lager.

Men en sak har de alla gemensamt. Det underbara vattnet. Turkost och kristallklart. Att se ankaret som ligger 10-15 meter under vattenytan är inga problem.

Men det är klart, vissa vikar har något visst. Som en härom dagen med en liten bar längst in som på kvällen tände massor av lyktor och spelade härlig musik. Det var så stämningsfullt och vackert. Tittade vi åt andra hållet så såg vi för första gången ljus från bebyggelse. Vi har kommit till Costa Smeralda! Ett turistprojekt som drogs igång av Aga Kahn för en massa år sedan för att locka turister till Sardinien. Ja, inte vilka turister som helst, utan de med tjocka, riktigt tjocka, plånböcker. Och han verkar ha lyckats!
Byggprojektet har verkligen lyckats, för alla hus (eller 98% iallafall) har byggts på ett sådant sätt att de smälter in i omgivningarna så att de inte märks.

Här finns inga gigantiska hotell-komplex som på Spanska sydkusten och på Mallorca. Hotellkomplex finns det säkert men de är inte byggda på höjden och man märker inte att det är hotell.

 

Båtarna här är ett kapitel för sig själv. Helt plötsligt känner vi oss som en liten jolle. Visst finns det båtar som är mindre än oss, men de är inte speciellt många. De flesta båtarna är dessutom motorbåtar och väldigt få är under 20 meter. Vissa ser på håll ut som passagerarfärjor!
En gigantisk motoryacht (ca 100 m lång) som vi seglade förbi, såg ut som om han hade en uppblåsbar rutschkana från mellandäck ner i vattnet.

En annan som var 113 m lång hade en stor segelbåt på däck och en helikopterplattform. Segelbåten var säkert 55-60 fot. På sidan av båten hade de en utfällbar badplattform med soltak, och på badplattformen i aktern stod det parasoller (hopfällda när vi seglade förbi)

Vi hittade även en Mega Yacht-parkering, för dagtid. Det fanns även bojar som de kunde använda istället för att ankra. Det såg ganska läckert ut, där låg dessa giganter på rad och framemot kvällen tog de upp ankaret och tuffade hemåt. Som på en given signal.

Det är föresten mer regel än undantag, att man kör ut till badviken på förmiddagen och tillbaka till hamnen igen på eftermiddag/kväll. Väldigt få stannar över natten.

På de flesta ställen vi ankrat upp har vi varit det exotiska inslaget. Folk har kört runt oss i sina jollar och tittat, folk på stranden har hyrt trampbåtar och trampar runt oss. En kvinna tog mod till sig och frågade om vi seglat ända från Sverige. Jo, det hade vi ju. Men sa hon, har ni seglat hela vägen runt? Jo det kunde vi ju inte heller förneka. Hon översatte snabbt till italienska för sina kompisar och de blev helt klart imponerade och stämde upp i en spontan applåd.
Undrar om de trodde att vi seglat hela vägen i ett sträck……
Men själva tycker vi nog att de båtar som flaggar med Österrikisk eller Schweizisk flagg har gjort en större bedrift att komma till Sardinien…..

Att båtar draggar blir ju ganska vanligt, eftersom det är så många som ankrar. Här om dagen ankrade vi upp bakom en Österrikisk(!) motoryacht (40 m) som helt klart hade besättning om bord. Efter tag låg den jämsides med oss och kapten (syntes på klädseln) stod lugnt kvar på nedre akterdäck med armarna i kors och tittade på omgivningarna. Då hade han draggat ca 150 meter. Fast när han upptäckte oss fick han lite bråttom till bryggan för att ankra om båten.

En annan båt som ligger bredvid oss, där är ungarna ute med gummijollar och surfingbrädor och pappa tar fram löparbandet och joggar en halvtimme uppe på flybridge. Hustrun går omkring och ser vacker ut.

Badar gör vi ett antal gånger per dag. Det händer även att vi gör badstopp under resan. Lufttemperaturen ligger runt 35 grader och vilar vinden så blir det varmt. Då är även ett dopp i 26 gradigt vatten svalkande.

Sedan kan vi rapportera att det är inte att rekommendera att spilla rått ägg i kökslådan. Speciellt inte om den är klädd med syntetiskt fluff-tyg för att minska skramlet. Ägget har en tendens att lukta efter några timmar……..