…gick till Faro.
Philip med kompis Hanna kommer på besök en vecka och då Philip släpar med sig en massa prylar åt oss är det enklare för oss att segla till Faro och hämta honom med jollen än att de skall åka taxi, tåg, färja och avsluta med promenad på ca 1 km.

Seglingen från Ayamonte till Faro blev gungig. Vind och vågor kom inte från samma håll och då vinden dessutom var svag fick vi gå för motor. Tur att man har bra piller!

Naturen är så annorlunda nu på våren, jämfört med sensommar/höst. Det prunkar av blommor och gröna växter och precis som i Sverige känns naturen så fräsch.

Efter första natten på svaj, fick vi svar på mysteriet med den tömda vattentanken.
I höstas gjorde vi en landvatten anslutning till vattensystemet i båten. Dvs vi kan få “land-vatten” direkt i kranen utan att gå via vattentanken. Själva kopplingen är under stolen i sittbrunnen och för att slippa ha en stor rulle slang i sittbrunnen har vi tillverkat en “skarv-slang” som räcker precis utanför sittbrunnen. När vi så kopplar bort landvattnet slår vi om en koppling nere i maskinrummet och vi får tillgång till vattentanken igen.
Först kvällen kunde inte förstå varför vattenpumpen gick så ofta, och speciellt inte när vi inte använt något vatten. På morgonen upptäckte Jonas att det var vått på däcket vid skarvslangen. Aha, skarvslangen blev en hävert och skickade ut 1-2 l vatten i timmen. Vi kopplade bort skarvslangen och mysteriet var löst.

 

En fiskebåt tyckte att vi körde lite för sakta, så de susade förbi oss i en hiskelig fart, och väldigt nära tyckte vi. Men de vinkade så glatt och såg glada ut. Antagligen ett lyckat fiske.

Då det var premiär för Philip här i Portugal och Algarve, ville vi gärna visa honom våra favorit ställen. Så morgonen efter att de kom styrde vi kosan västerut mot Portimão.

Det kändes lite konstigt när vi kom fram och det bara var en båt i bukten. Sist vi var här var det betydligt fler.

Vattnet lockade och ungdomarna badade. Jonas sa att det var 18 grader och ungdomarna låg i och plaskade ett bra tag, så det stämde nog.

En lunch intogs i Ferragouda, där de har grillarna på kajen. Vi beställde grillade sardiner (alldeles för mycket ben tyckte P & H) och en grillad Red Snapper. Fast nu när jag kollade i Wikipedia på Red Snapper så var det nog inte det. Utan någon släkting. Red Snapper finns bara i Mexikanska Golfen och i Karibien. Spelar inte så stor roll. Gott var det iallafall

 

Vi passade på att träffa våra goda vänner Per och Kerstin och tillbringade en mycket trevlig eftermiddag på Club Nau. En restaurang på stranden som ägs av en dansk kille. Menyn är europeisk och inredningen maroccansk. Hel läckert! Foto? Nä, då måste man ju ta med sig kameran…….

Seglingen tillbaka till Ayamonte gick via Culatra där vi stannade i en natt. Väl tillbaka i hamnen igen, blev det verkstad. Philip hjälpte oss med en massa saker som Jonas, pga hälsenan, hade svårt att utföra. Till middagen konstaterade Jonas att “nu har alla maskiner ombord använts minst 1 gång”.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så i onsdags åkte ungdomarna tillbaka till Sverige och det blev så tyst och tomt ombord…….

Nu är det bara att förbereda påskfirande och sedan avresan österut.