Oj vad länge vi har varit borta och tysta. Men nu får det bli ändring på det hela.

Vi är alltså äntligen hemma igen och ordspråket “Borta bra men hemma bäst” stämmer. Fast när är man var? När vi är hemma så är vi ju borta och vi är borta när vi är hemma? Alltså hemma i Sverige så är vi borta eftersom båten som är vårt hem är någon annanstans. Och när vi är borta t.ex i Spanien så är vi hemma för här är ju båten. Ojojoj det blev krångligt. Men jag tror att ni hänger med. I vilket fall som helst så är det jätteskönt att vara hemma på båten igen. Efter att ha levt i kappsäck sedan den 18 december så är det skönt att få packa upp. Ett jättetack till alla nära och kära som ställt upp med husrum och trevligt umgänge.

Vi är just nu i Spanien, fast bara några hundra meter från gränsen till Portugal. I en liten stad som heter Ayamonte.

Den har knappt 20000 invånare och de turister som hittar hit är främst spanjorer, holländare och engelsmän. Att det är mycket inhemsk turism märks när man går till turistbyrån och frågar om information på engelska eller information om staden i största allmänhet. Infon på engelska är en hel halv A4 sida! Och info om staden finns ingen, jag frågade vad man skall titta på när man är här, vad staden är känd för osv. flickan bakom disken tittade på mig som om jag kom från en annan planet. det börjar närma sig påsk och påskfirande i katolska länder och i Andalusien i synnerhet lär ju vara  något väldigt speciellt. Var kan man få reda på mer om detta? Turistbyrån! Sagt och gjort jag och Jonas gick dit härom dagen och frågade vad som händer i staden under påsken. Återigen blev vi klassade som utomjordingar och fick ett schema över de olika processionerna och från vilken kyrka de gick. En snabb blick på pappret sa oss att det är ca 50 processioner varför den naturliga frågan var vilken som hon tyckte vi skulle titta på. Eftersom vi redan klassats som utomjordingar fick vi bara en axelryckning och något om att “påsken är viktig i Ayamonte och Andalusien”. Jaha så mycket klokar vi blev av detta. Men vi vet iallafall när alla processioner går av stapeln. Allt tid något.

Det är många palmer här, och de sköts kärleksfullt om av stadsträdgårdmästarna. T.ex så rakas palmerna…..

Orakad och rakad palm! Varför? Inte en aning, men de blir fina.

Nåväl, hur mådde båten då? Varit ensam i nästan 4 månader. Hon mådde prima! Vår båtgranne, Barnacle Bill, tittade till båten och rapporterade redan innan jul att det var något knas med vattenpumpen och att vattentanken var tom. Så där visste vi att vi hade ett problem att lösa. VAd vi funderat på var vilken kran som kunde stå och droppa, vad vi visste hade vi ingen otät kran. Det är fortfarande ett mysterium.
När vi startade vår vattenkylda fryskompressor så ville den pumpen inte starta först. Vi tyckte väl att det var konstigt att den bara skulle hålla i ca 2 år, men så är det ju med båtprylar. De är inte gjorda för att användas regelbundet. Men Jonas har ju småländskt påbrå och är lite envis, så han plockade fram verktyg och WD40 och 5-56. Fixad och sprayade och donade och efter ca 48 timmar, när 5-56 ovh WD40 fått verka ett tag, funkade pumpen igen.

Att packa upp alla prylar vi hade med oss tog nästan en vecka. Vi hade ca 100 kg packning med oss ner till båten. Övervikt? Nix. vi flyger oftast med Norwegian och där betalar man 90 SEK per väska á 20 kg och du får ha max 3 väskor. Vi nöjde oss med 2 väskor var och varsitt handbagage på 10 kg (vilket är max). Så vi hade kunnat få med oss ytterligare 40 kg, men man ska ju hantera väskorna oxå. Det räckte ganska bra med det vi hade.

Solen och värmen hade kommit och det blev ett snabbt ombyte till kortbyxor och barfota. Kvällarna är fortfarande kyliga så duntäckena får vara i tjänst ytterligare ett tag.