Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#Faro’

…gick till Faro.
Philip med kompis Hanna kommer på besök en vecka och då Philip släpar med sig en massa prylar åt oss är det enklare för oss att segla till Faro och hämta honom med jollen än att de skall åka taxi, tåg, färja och avsluta med promenad på ca 1 km.

Seglingen från Ayamonte till Faro blev gungig. Vind och vågor kom inte från samma håll och då vinden dessutom var svag fick vi gå för motor. Tur att man har bra piller!

Naturen är så annorlunda nu på våren, jämfört med sensommar/höst. Det prunkar av blommor och gröna växter och precis som i Sverige känns naturen så fräsch.

DSC_0246

Efter första natten på svaj, fick vi svar på mysteriet med den tömda vattentanken.
I höstas gjorde vi en landvatten anslutning till vattensystemet i båten. Dvs vi kan få “land-vatten” direkt i kranen utan att gå via vattentanken. Själva kopplingen är under stolen i sittbrunnen och för att slippa ha en stor rulle slang i sittbrunnen har vi tillverkat en “skarv-slang” som räcker precis utanför sittbrunnen. När vi så kopplar bort landvattnet slår vi om en koppling nere i maskinrummet och vi får tillgång till vattentanken igen.
Först kvällen kunde inte förstå varför vattenpumpen gick så ofta, och speciellt inte när vi inte använt något vatten. På morgonen upptäckte Jonas att det var vått på däcket vid skarvslangen. Aha, skarvslangen blev en hävert och skickade ut 1-2 l vatten i timmen. Vi kopplade bort skarvslangen och mysteriet var löst.

 

En fiskebåt tyckte att vi körde lite för sakta, så de susade förbi oss i en hiskelig fart, och väldigt nära tyckte vi. Men de vinkade så glatt och såg glada ut. Antagligen ett lyckat fiske.

DSC_0132

Då det var premiär för Philip här i Portugal och Algarve, ville vi gärna visa honom våra favorit ställen. Så morgonen efter att de kom styrde vi kosan västerut mot Portimão.

Det kändes lite konstigt när vi kom fram och det bara var en båt i bukten. Sist vi var här var det betydligt fler.

Vattnet lockade och ungdomarna badade. Jonas sa att det var 18 grader och ungdomarna låg i och plaskade ett bra tag, så det stämde nog.DSC_0224

En lunch intogs i Ferragouda, där de har grillarna på kajen. Vi beställde grillade sardiner (alldeles för mycket ben tyckte P & H) och en grillad Red Snapper. Fast nu när jag kollade i Wikipedia på Red Snapper så var det nog inte det. Utan någon släkting. Red Snapper finns bara i Mexikanska Golfen och i Karibien. Spelar inte så stor roll. Gott var det iallafall

DSC_0228

DSC_0233

 

Vi passade på att träffa våra goda vänner Per och Kerstin och tillbringade en mycket trevlig eftermiddag på Club Nau. En restaurang på stranden som ägs av en dansk kille. Menyn är europeisk och inredningen maroccansk. Hel läckert! Foto? Nä, då måste man ju ta med sig kameran…….

Seglingen tillbaka till Ayamonte gick via Culatra där vi stannade i en natt. Väl tillbaka i hamnen igen, blev det verkstad. Philip hjälpte oss med en massa saker som Jonas, pga hälsenan, hade svårt att utföra. Till middagen konstaterade Jonas att “nu har alla maskiner ombord använts minst 1 gång”.

DSC_0255  DSC_0256

 

 

 

 

 

 

 

 

Så i onsdags åkte ungdomarna tillbaka till Sverige och det blev så tyst och tomt ombord…….

Nu är det bara att förbereda påskfirande och sedan avresan österut.

Read Full Post »

Sorg och glädje

Vår resa österut blev inte så lång. I Chipiona var vi tvunga att vända och gå tillbaka till Faro då Jonas mamma blivit dålig. Jonas flög hem och hann träffa sin mamma innan hon stilla somnade in den 10 oktober.

Jag var ensam kvar i Faro med båten för ankare. Vi ville inte lämna båten obevakad och dessutom måste vi ladda batterierna varje dag då solcellerna inte är på plats än. Men det är helt OK, jollen är lätt att sjösätta och det var nära in till Faro. Fast med regn i 3 dagar så blev det inte så många stadsturer som jag hade tänkt.

Jonas var tillbaka i onsdags och då var det bara att dra upp ankaret. Bara och bara, ankarspelet fick jobba ordentligt. En tripplina hade varit bra att ha. Men efter lite trixande så var ankaret uppe och vi styrde kosan mot Portimão. För att gå på kalas.

Det var ett 60-års kalas som heter duga. Kerstin och Per hade bjudit ner massor av vänner från Sverige och hyrt en Passad för att härbärgera dem. En Passada är ett hotellhus utan personal. I detta fallet finns det 12 st dubbelrum med WC o dusch, massor med gemensamhetsutrymmen och ett ordentligt kök samt en underbara trädgård med pool. Huset och trädgården är ca 150 år gamla och ganska nyrenoverade. Inredningen är fantastisk med massor med prydnadsföremål, tavlor med och utan guldramar. Egentligen lite för pyntat för min smak men helt OK ändå. Det kändes som om man hade slängt ut husägarna för att vi skulle få vara där.
Festen började redan kl 1030 på förmiddagen med inhyrd Fado musiker, sangria och frukt. Mycket trevligt. Gästerna från Sverige åkte vid lunchtid ut på en båttur och jag o Jonas transporterade oss tillbaka till Lady Annila för att flytta in i marinan. Att åka jolle i festkläder och riskera att komma genomvåta till kalaset var inget vi ville vara med om. Vi hade väl lite planer på att ha en lugn eftermiddag i sittbrunnen och förbereda oss för kvällens festivitas men när Jonas kopplat på landvattnet fick vi lite dåligt tryck, och Jonas tittade ner i motorrummet. Vi hade blivit med fontän. Attans eländes elände inte bra alls. Som tur var gick det förhållandevis enkelt att laga med lite nya slangar. Men den slöa eftermiddagen i sittbrunnen försvann. Vi skulle vara tillbaka på festen kl 18, hade ca 20 minuter cykelväg och Jonas var klar 1715. Vi hann och hade en helt fantastik kväll med massor av nya bekantskaper av både seglare och icke seglare. Maten vi fick gick inte av för hackor den heller, De lokala musslorna till förrätt och en kanongod Cataplana på Monkfish och räkor till huvudrätt.
Cataplana är en Portugisisk nationalrätt och är en fiskgryta där smaken kommer från olivolja, vin, vitlök, koriander och fisk/skaldjur. Den serveras med antingen kokt potatis eller ris eller både ock.

Som sagt var, en underbart trevlig förmiddag och kväll! Tack Per och Kerstin för att vi fick vara med. Och ännu ett stort grattis till Kerstin.

Dagen efter lämnade vi marinan och gick ut och ankrade i bukten utanför. 37.63€ per natt, då räcker det med en natt. När vi låg här förra gången var det ca 50 båtar ankrade, nu är vi 5. Diskomusiken från baren vid marinan är avstängd liksom musiken från barerna vid stranden. Fast inte helt och hållet, på söndagskvällarna har de jazzmusik på Club Nao, en restaurang med maroccansk inriktning och enligt utsago riktigt god mat. Att lyssna på jazz på distans är helt OK, ljudvolymen blir mycket trevligare på något sätt. Club Nau ligger vid stranden ca 200 meter från båten.

Vi har träffat en massa trevligt folk, bl a Atinello som har haft riktigt otur med väder och material. Vi har även träffat ett australiensk-danskt par med två barn, 5 och 3 år, som är på väg till Wangherei, i Gruffalo en 41 fots stålbåt , för att bosätta sig. De tycker att det är trevligare att segla än att flyga! En härlig familj.

Idag hade vi planerat att göra en cykelsightseeing i Portimão, men det blev inte så. Jonas började att montera ett ihopfällbart arbetsbord och naturligtvis åkte ena benparet i vattnet. Så det var bara att plocka fram dykutrustningen och hoppa i och leta efter det. Vi hade drygt 5 meter djupt vatten men Jonas lyckades hitta benen så bordet blev monterat. Men som vanligt när man köper prylar som man skall montera ihop själv så fattas viktiga delar. Men skam den som ger sig. Lite funderande och rotande i lådor och stuvutrymmen så lyckades Jonas lösa även det problemet.

Det är väldigt praktiskt med en idérik och händig make!

Read Full Post »

Tidvatten och väder

Vi kom inte till Cadiz denna gång som vi hade tänkt. Vi vände i Chipiona och gick tillbaka till Faro via Mazagon. Vi detta besöket i Faro med omnejd så valde vi att gå upp till Faro. Det finns ingen marina här, utan vi ligger för ankare. Vattnen här är mycket väl skyddade då vi är omgärdade av sanddyner som ger bra skydd mot vågor.

Faro 001 Det gröna på sjökortet är områden som blir torra vid lågvatten

Faro 002 Det blir lite enklare att navigera när man kan få sjökortet i 3D.

Vindar slipper vi inte, men det är mycket värt att kunna ligga någorlunda stilla när det blåser. Vi har dessutom mycket närmare in till Faro från ankarplatsen än vad vi hade från ankarplatsen vid Culatra till Olhão. Bara plus då alltså, eller?

Nackdelen med att ligga här är att det är ganska stark tidvattenström 3-4 gånger per dygn, upp mot 2 knop och det gör att båten är som en karusell emellanåt. Mest spännande är det när vind och ström motverkar varandra. Båten strävar ju efter att ligga med fören mot strömmen eller mot vinden, så vid de tillfällen när de inte sammanfaller blir det ett evigt snurrande år båda hållen.

Man får även tänka sig för innan man startar watermakern. Startar vi den när vattnet håller på och sjunka så är vattnet ordentligt smutsigt och oaptitligt, så vi får passa på när friskt vatten kommer in från havet.

Men det är fascinerande med tidvatten, jag har nog skrivit om det tidigare, men jag kan inte sluta fascineras. Sanddynerna runt omkring oss är 2-3 meter höga vid lågvatten och när det är högvatten ser man bara lite grästofsar som sticker upp ur vattnet.

Faro 009 Faro 010

Öar försvinner och prickar blir ofantligt höga. Här om dagen var det extra högt och lågt tidvatten, skillnaden var ca 4 meter. Plötsligt fanns det inget land kvar. Bara vatten. Några hus som är byggda ute på sanddynerna såg ut som om de stod mitt i havet. Samtidigt började det blåsa, ca 15 m/s men vågorna blev bara ca 2 dm höga, så vi låg lugnt och stilla. Några timmar senare såg vi inte husen längre och den närmsta sanddynen var som en vägg. När det blåser så mycket så viner det ganska mycket i riggen. Men plötsligt var det något som inte stämde. Det tog en stund innan jag förstod vad det var.
-Det blev tyst. Som om något tryckt på en knapp och stängt av vinden. Strax efter kom ett ordentligt regnväder som varade i några timmar. Tur att man inte var ute och åkte jolle, regnkläder hade man garanterat inte haft med sig.

Och om man inte håller koll på när det högt/lågt vatten kan man bli instängd. Vi hade varit och handlat och skulle åka hem. Men vi fick vänta någon timme

IMAG0152 Högvatten från insidan

Faro 017 Lågvatten från utsidan

 

Fågellivet är ganska omfattande här, med ganska mycket vadarfåglar, dvs de har långa ben och långa näbbar. De jag känner igen är häger, flamingo och stork. Storken har förövrigt byggt sitt bo inne i Faro i en lyktstolpe vid en ganska trafikerad gata. Lugn o ro, varför då?

Faro 022

Read Full Post »